Många bra erbjudanden – inte minst i lågsäsong

 

Konkurrensen mellan klubbarna är stor runt Fuengirola och Mijas, inte minst för att många engelska expats ur medelklassen slagit ner bopålarna här. Här har du bäst chans att hitta billig golf i lågsäsong.

 

Alhaurin ligger högt uppe bland kullarna ca halvtimmen nordväst om Fuengirola och är en av de roligaste banorna vi lirat på solkusten, inte minst för inramningen. Under vårt besök var skicket dessutom mycket fint, med jämna snabba greener. Första nio är bland de häftigaste vi lirat i Spanien, fantasifulla (banan är designad av Ballesteros) men ändå rättvisa med plana ytor (med något enstaka undantag) och utrymmen att lägga bollen på för den som planerar sina slag.

 

Alhaurin, även ovan.

 

Den omgivande dramatiska naturen bidrar i hög grad till upplevelsen. Hål sex från backtee är bland det äventyrligaste du kommer att konfronteras med i din golfkarriär (även om du inte spelar från vit tee tycker vi att du ska drämma iväg en boll därifrån – annars kommer du bara att ångra dig).

 

 

In-nio ligger mer öppet, men det ondulerade landskapet gör ändå att hålen i mycket får sitt eget rum. I lågsäsong brukar man tillsammans med det trevliga hotellet som ligger vid vägen där du svänger in till klubben har riktigt bra erbjudanden. Kolla också hemsidan för erbjudanden (eller hör direkt med klubben), allt från ”early bird” (slå ut innan 08.40) till paketpriser för t.ex. en månad.

 

 

Cabopino är en av de största överraskningarna vi stött på längs solkusten – en teknisk layout med vyer mot havet som bara Alcaidesa Links kan konkurrera med. Från det relativt enkla klubbhuset har du 180 graders vy mot vattnet och de flesta hål erbjuder också storslagna vyer.

 

Från Cabopino kan du se Gibraltar-klippan i horisonten. 

Banan är relativt kort och kräver mer precision än längd. Vårt tips till långtslående golfare kunde ha varit att lämna drivern hemma och satsa på långa järn, om det inte varit för hål 3. Med 288/238 meter från gul/röd och med bra hjälp av tees som ligger så högt upp att vi tyckte oss se toppen på Stockholms Stadshus i horisonten, finns det goda möjligheter att driva green för den som kan vispa till bollen någorlunda rejält. Även om du som oss känner att det inte finns en fis chans i helvetet att få iväg bollen ens i närheten av green vore det tjänstefel att inte försöka.

 

Banan byter karaktär flera gånger vilket gör den mycket kul och omväxlande. Tillhör du kategorin av golfare som har goda skäl att snarare undra hur bred än lång en bana är kommer du sannolikt att förlora några bollar (klubben har satt ut röda pinnar på strategiska ställen så att du inte ska behöva leta boll). Om du däremot tar det lugnt och fint finns goda chanser att gå runt på samma boll, på köpet kommer du att bli en bättre golfare. Sammantaget var det här en av de roligaste layouterna vi lirat på kusten, med utsikten som en rejäl bonus.

 

 

Santana har länge varit något av en snackis på solkusten. Anledningen är att banan i princip alltid är i toppskick. Layouten är inte på något sätt dramatisk och det är oftast gott om plats för spretiga utslag. Klubbhuset är ett av de finaste provisorium vi sett. Äter du lunch innan du spelar ska du se till att få med dig pappret som du får under tallriken – där finns layouten av samtliga hål med speltips. Skulle du bli hungrig under själva rundan är det god chans att du kan plocka mat från träden – du spelar mitt i en avokadoodling.

 

 

La Cala ligger nästgårds till Santana och är Spaniens största golfanläggning. Här finns tre banor, alla bra och med omväxlande layout. Faciliteterna är fräscha och utomhusserveringen med utsikt mot en av banorna är som gjord för att sitta ett antal timmar och begrunda sina synder. På anläggningen finns också en Leadbetter golfakademi som erbjuder en avancerad swinganalys där små sändare fästs på kropp och klubba och generar en 3D-bild i ett dataprogram. Osäkra på huruvida vi verkligen ville uppleva våra svingar i tre dimensioner satsade vi istället på en öl i baren.

 

Uteserveringen på La Cala.

América (tidigare North Course) bjuder på en hel del ravinlandskap men ändå ganska gott om utrymme för snedslag. För att ta dig till första tee från klubbhuset är det en frisk promenad.

 
Europa är den nyaste banan och skulle du ha otur med regn är det torrast här. Det är också den ända banan där du får köra golfbilen på fairway, på de andra två banorna är du hänvisad till vägarna. Även här är det en hel del raviner men ändå gott om utrymme om du inte envisas med att sikta på dem. För att ta dig till banan är det en rejäl promenad, att tänka på om du inte har bil.

 

 

Asia (tidigare South Course) är lättast att gå och den av banorna som omges av en hel del bebyggelse. Det är denna du ser från klubbens uteservering.

 

 

Miraflores ligger i Riviera del Sol. Google maps såväl som flera gps:er verkar ha fel läge för klubben (från kustvägen ska du köra upp på Urb. Riviera del Sol, sväng vänster i den rondell som kommer precis efter ett litet krön och sedan är det skyltat höger). Banan är bara 5 148/4 479 från gul/röd och många gånger klara man sig med långa järn. De flesta hål är omgivna av bebyggelse, men inte alls så att det stör – eller att du stör dem. Öppningshålet är ett par fyra nerför med eaglechans för den som slår till bollen hyfsat hårt. Vatten är i spel på några enstaka hål, annars är det träd och hörnor som ska navigeras. Se upp på hål sex så att du inte spelar in mot fel flagga, du ska 90 grader vänster på slutet. Banan var under vårt besök i bra skick, inte minst fairways.

 

 

Klubbhuset har en trevlig och småskalig atmosfär och att träffas på uteserveringen verkar vara en minst lika viktigt komponent för medlemmarna (många från Skandinavien och UK) som att lira banan. Vi gissar att även icke golfare kommer hit regelbundet för att hänga och vara del i atmosfären.

 

 

Ett mycket trevligt boende i området är Grangefield Oasis Apartments, bara några minuter från just Miraflores och med massor av banor inom 30 min. Två gånger har vi bott här i lågsäsong och via hotellbokningssajterna har vi fått riktigt låga priser på lägenheter med fina terrasser (just i lågsäsong verkar det vara lätt att byta upp sig till en bättre balkong om man inte är nöjd).

 

 

EL Chaparral ligger vid kustvägen strax söder om Fuengirola och är det närmaste vi kommit att lira en svensk skogsbana i södra Spanien – runt klubbhuset och på första tee känns det mer som småländska höglandet än Andalusien. Många hål är ganska tajta, så har du inte ordning på spakarna kommer banan att dra ner byxorna på dig och tömma bollförrådet innan du kommit halvvägs. Vårt tips är att använda mer hjärna än muskler och du är lite hjälpt av att layouten spelas 5 402/4 594 från gul/röd (5 649 från vit).

 

 

Har du lika dåligt omdöme som oss och sätter av utan en banguide kan vi berätta att du kommer att vara lättrökt här och var och helt rökt på några hål – varken teeskyltar eller scorekortet ger någon information om hålens sträckning. Flera hål är trixiga att navigera, hål åtta mer än lovligt från gul och vit tee – fläska på med drivern mot högerkanten är vårt tips för att slippa hamna i ett svårt läge för inspelet (vi tar inte emot reklamationer på speltips).

 

 

Det kan också vara läge att få med sig en golfbil om du har dåligt med flås. I en bil kommer det här och var att kännas mer som en åkattraktion på Liseberg än en golfbana. Från det mycket trevliga klubbhuset (inte minst interiört) har du inte uppsikt över banan. El Chaparral har ofta bra erbjudanden på sin hemsida.

 

 

Utanför svenskfästet Fuengirola finns också en riktigt fin 9-hålare som vi missat i alla år, för att den heter Cerrado del Águila. ”Cerrado” betyder ”stängd” på spanska och när vi sett den på kartan har vi helt enkelt förmodat att den bommat igen. Men Cerrado är också namnet på bergen här och när vi väl fattat det gav vi oss dit.

 

 

Banan och det mycket trevliga klubbhuset ligger högt, med fina vyer mot havet och Fuengirola; med rätt ljus ska du kunna se den afrikanska kontinenten. Det finns planer såväl som mark för att bygga ut till 18 hål men för att få göra det krävs att återvunnet vatten används för bevattningen och i dagsläget har reningsverket i området inte kapacitet för en produktionshöjning.

 

Det finns tre tees och de nio hålen kan spelas från 2 552 upp till 2 867 meter, vilket då ger dig upp till 5 734 meter över 18 hål – det här är alltså en fullängdsbana. En stor fördel med 9-hålare är att du når ”19:e” och ölen dubbelt så snabbt. Spelar du 18 hål är fördelen att du lärt känna layouten. Kör du bara nio hål finns illustrativa flyovers/drönarflygningar på hemsidan som ger en bra inblick i vad som väntar på varje hål. Det går att gå banan, men den är rejält kuperad på nästan varenda hål, vilket i hög grad bidrar till att den är kul att spela.

 

Öppningshålet (ovan) är en munsbit, ett kort par 4 där det kan vara läge för många att hålla igen från tee för att undvika att få ett andraslag i ett brant nerförslut. Avslutningshålet (nedan) är ett anmärkningsvärt långt par 5, som kortast går det att spela 532 meter, som längst 567 – dock nerför om det är en tröst.

 

 

Vi gillade verkligen banan, den kuperade och omväxlande layouten i kombination med vyerna gjorde att vi gärna lirat fler än våra två varv.  Utöver golfen finns en förstklassig padelanläggning.

 

Mijas är kustens mest frekventerade golfanläggning, för att den ligger nära Fuengirola och Mijas Costa där många engelska expats bor och för att den erbjuder två 18-hålare som båda är lätta att gå. Los Olivos är den kortare av de två men kräver även den att du ibland dammar till rejält från tee.

 

Den andra banan, Los Lagos, renoverades fullständigt under hela 2012, med ett helt nytt underlag från tee till green, men med samma sträckning. Kul att konstatera att någon klubb har pengar, för det lär ha gått åt många miljoner – oräknat inkomstbortfallet när man hållit banan stängd i ett helt år. Det finns gott om utrymme för den som likt oss ”spelar brett” och plumsar du inte dem långt ut i vatten finns goda chanser att spela på samma boll hela rundan. Därmed inte sagt att det är lätt. Från gul/röd tee är banan hela 6 307/5 326 och om det blåser kan det bli mastigt även för långtslående. Under vårt besök var det rejält med vind och även om klubben hade flyttat fram några tees var det kämpigt för alla i bollen.

 

 

Klubbhusserveringen är förvisso trevlig, men ger ingen känsla av att befinna sig på en golfklubb. Eftersom den är förhållandevis liten med tanke på hur populär anläggningen är gissar vi att det kan bli fullt utomhus. Klubbens hemsida har en särskild rubrik för rabatterad greenfee. Om du vill spela båda banorna under samma dag betalar du i praktiken halva priset på den ena.

 

Klubbhusserveringen på Mijas. Nedan: Santa Maria öppnings- och avslutningshål.

 

Santa Maria nära kustvägen strax öster om Marbella har vi lirat tidigare och vi uppskattar layouten som tar dig högt upp bland kullarna med utsikt mot Medelhavet. Tyvärr verkar nuvarande klubbledningen minimalt intresserade av skandinaviska golfare och när vi svängde förbi fick vi intrycket att detta kan bero på att klubben blivit något av en bastion för britter av manligt kön. Inget ont om dessa, men vi tror att det kan bli väl mycket Premier League- och rugby-tugg på uteserveringen så vi hoppade den här gången.

 

Några km längre västerut, precis norr om kustvägen A-7, dyker Santa Clara upp (stor orange skylt vid vägen, se nedan). Första gången vi skulle lira här råkade vi ut för ett märkligt väderfenomen. Hagel stora som golfbollar perforerade hela banan och skadade 100-tals bilar. Otroligt nog tog det bara klubben en dag att för hand fixa allt, gissar att många icke-golfare fick rycka in och lära sig laga nedslagsmärken. 

 

 

Banan är ganska lättspelad och bör passa de flesta. Genom att det inte finns några out-of-bounds passade den definitivt vår vingelpelliga spelstil. Några hål är kuperade, men det är inga problem att gå. Tyvärr ligger klubbhuset lite nära vägen och ljudet stör, men det verkar inte hindra medlemmarna – en hel del norska och tyska – att samlas på uteserveringen. Under vårt besök erbjöds en billig trerätters där man kunde välja mellan tre olika förrätter, huvudrätter och efterrätter. Det var det bästa vi åt under hela vår vecka, en argentinsk finkrog inkluderad.

 

 

Marbella Golf & Country Club (ej att förväxla med Marbella Country Club) ligger mitt emot Santa Clara golfklubb strax öster om Marbella. Ut-9 är rejält kuperade med en hel del raviner och annat att navigera – inte optimalt får vårt spel som bygger på sorkdödare av skiftande kvalitet. Utan banguide kommer det att bli en del huvudkli på dessa hål. Utan golfbil kommer du att bränna ett antal kalorier, inte minst på transportsträckorna mellan några hål.

 

 

Andra nio är av helt annan karaktär – platta och mer förlåtande, på gränsen till lite slätstrukna. Avslutningshålet spelas rakt mot klubbhusets uteservering. Klubbhuset är mycket trevligt och atmosfären en av de bästa vi träffat på här nere. Maten vi åt var utmärkt och priserna bra.

 

 

Calanova, strax norr om motorvägen AP-7 i höjd med Rivera del Sol, öppnade så sent som 2006 och är en trevlig och omväxlande layout, med många hål som har högt belägna tees och bunkrar som ligger strategiskt placerade. Det är gott om plats även för den som likt oss inte utövar titthålskirurgi med klubborna. Buggy är obligatorisk och det är 90 grader som gäller (du får köra rakt ut 90 grader på fairway och tillbaka samma väg). Här och var finns varningar för branta nerförsbackar, vi hade gärna haft en varning att bromsarna på vår buggy var av Buttericks-modell. Fairways har bermudagräs som går i vintervila och blir brunt, men det funkar minst lika bra som traditionellt grönt gräs. Restaurangen är ganska enkel, men det är trevlig atmosfär och bra mat.

 

Rio Real strax öster om Marbella har ett mysigt och karaktärsfullt klubbhus, med en fin upphöjd terrass med sol hela dagen. Personalen är mycket vänlig rakt igenom och maten mycket bra – dock är ölen lite väl dyr för våra konsumtionsnivåer. Själva banan är hyfsat platt och lätt att gå. Kustvägen hörs en hel del på första nio. Hål 4-5 är nere och vänder vid vattnet. Har du golfbil ska du vara lätt på gasen, det finns flera trånga passager som ger bobsleigh-vibbar. Det trevliga golfhotellet har ofta erbjudanden med greenfee i lågsäsong.

 

 

Vi testade också två korthålsbanor i området, båda med trevliga klubbhus och bra personal. Båda säger att de släpper på golfare utan officiellt hcp. Greenlife var klart bäst. Genom att den är ovanligt kuperad för den här typen av banor blir den kul även för bättre golfare. Många flaggor är lite undangömda bakom trädkronor så utmaningar finns. Greenerna var fina och även vår låghcpare uppskattade rundan. Heldagsgreenfee kostar inte så mycket mer än nio hål och med tanke på att miljön är så ostörd och klubbhuset så trevligt är det inget att tveka på.

 

La Siesta erbjuder också nio hål par tre. Här är det dock sämre med utrymme för den som vinglar lite från tee, inte minst med hus som står i slice- och hookläge.