Två länder i ett och 700 sorters öl

Belgien har runt 90 golfbanor och nästan 700 olika sorters öl. Vi gjorde vårt bästa för att hinna med de flesta men fick ge oss efter ett tag och fokusera på golfen. 

Bortom sin choklad, sina musslor, sina tjocka pommes frites i pappersstrutar och sitt breda utbud av kryddade (och ibland halvt knasiga) specialöl i vackra glas i alla dess former erbjuder Belgien (hemsidan har bra information om ölturism) också runt 90 golfbanor ganska jämt utspridda i landet. Många benämns ”Royal”, något som inträder per automatik i Belgien när klubben fyller 50 år. Golf är mer av en överklassport i Belgien än i Nederländerna, något att tänka på när det kommer till vett och etikett.

 

La Tournettes L’Américain. Längst upp: Livsuppehållande leverans på uteservering i Spa i östra Belgien.

 

Det är lite av en överkurs att exakt sätta sig in i hur Belgien är uppdelat, så för enkelhetens skull nöjer vi oss med att konstatera att norra delen av landet benämns Flandern och södra Vallonien. I norr klarar du dig mycket bra med engelska (eller holländska om du till äventyrs har sådan i bagaget) men i söder är det nästan uteslutande franska som gäller. Det verkar finnas en historiskt inneboende konflikt mellan norr och söder, där norr – precis som i Italien – ser sig som mer produktiva. Detta är säkert ett stort skäl till att debatten om att dela landet av och till skjuter fart, men så länge ingen vill avstå Bryssel lär Belgien hänga ihop. För oss som icke fransktalande turister var det en stor skillnad i upplevelse mellan Flandern och Vallonien: i Flandern hamnade vi i samspråk med var och varannan – precis som i Nederländerna– medan vi i Vallonien hade mycket svårare att få kontakt. Självklart bidrog språkförbistringen, men vi upplevde också vallonerna som mer reserverade, inte minst på klubbarna. Lite som nyktra svenskar...

 

Oudenaarde, en mycket trivsam och avslappnad 36-hålsanläggning tre mil söder om Gent.

 

De flesta klubbar i Belgien verkar inte boka in okända människor i varandras bollar. Det är synd för vi brukar alltid försöka gå med några medlemmar för att få trevligt sällskap. Det här med att släppa igenom snabbare bollar praktiseras sådär, vilket innebär att din tvåboll kan gå och harva efter en fyrboll i fem timmar om du inte själv tar ett initiativ. Belgarna verkar dock acceptera att en runda tar 4,5-5 timmar oavsett hur många man är i bollen. Samtidigt är det här goda nyheter om du själv är trött på det ibland väl uppdrivna tempot på golfen i Sverige. Om du vill ha tempo är vårt tips – som vanligt – att starta tidigt. Ett annat alternativ är att väl på plats försöka komma med i en boll så att ni blir fyra (då minimerar du i varje fall risken för att behöva stå och vänta). I sammanhanget kan det också vara värt att påpeka att de golfare vi stötte på i Vallonien tog sin golf på största allvar; mer än en gång fick vi onda ögat när vi råkade fladdra med en näsvinge när någon på ett intilliggande hål fokuserade på sitt slag. Väl vid klubbhuset var de mer uppsluppna, men då var vi redan lite halvskraja för flera av dem.

 

Brugge, ett obligatoriskt stopp i Belgien. Vi tipsar om var du kan testa revbensspjäll marinerade i öl och choklad.

 

I Belgien finns nästan 700 sorters öl och bryggerierna har tagit fram unika glas för många av sorterna, vilket förhöjer upplevelsen avsevärt. Med tanke på att många är kryddade är det lite av ett minfält för den som är mer traditionell i sitt drickande; vad som ser gott ut kan vara rena parfymbomben medan det som ser halvläskigt ut kan smaka hur gott som helst. I Nederländerna var mycket på fat och då kunde vi ofta få smaka en skvätt innan vi bestämde oss. I Belgien är det mesta på flaska så det blir lite av rysk roulett över beställningen. Gillar du som oss veteöl ska du satsa på ”wit bier” – inte samma grej som vad gubbarna i München kan pressa fram men helt ok.

 

Att hitta rätt i det massiva utbudet av specialöl var som att spela rysk roulett.

 

När det gäller boende imponerades vi av en hotellkedja som heter Martin´s Hotels och som finns på flera orter. Vi testade tre och de imponerade alla på sitt sätt, ett med ett fantastiskt läge vid en vacker sjö (och nära den bästa banan vi lirade i Belgien), ett i en ombyggd kyrka i den mysiga staden Mechelen och ett i Brugge, en av Europas vackraste städer. Martin´s Hotels har också golfpaket som gäller på knappt 20 klubbar, varav vi testat tre.

 

Vårt rum Martin´s Hotels i Mechelen, i en mycket smakfullt ombyggd kyrka.

 

I Vallonien (södra Belgien) testade vi fyra banor. Två mil rakt söderut från Bryssel, utanför staden Nivelles, ligger Tournette. Här finns två 18-hålare: L’Américain och L‘Anglais. ”Amerikanen” var en i vårt tycke förstklassig upplevelse: varierad, kuperad och med många hinder och doglegs som tvingar dig att tänka golf. Vi kan tänkas oss att många matcher avgörs på sista fyra hålen, där en hel del vatten och hörnor ska navigeras. Många hål var också mycket estetiskt tilltalande, en skön bonus om man som oss har en sving som inte är det.

 

 

Sammantaget tvekar vi inte att säga att det här var en av de roligare layouterna vi lirat i Europa. Eftersom det var riktigt varmt under vårt besök valde vi att ta en golfbil. Under rundan hejade alla på oss och efter ett tag insåg vi att vi fått tag i en kärra där det stod ”President” på huven. Förhoppningsvis skulle klubbordföranden inte lira den dagen.

 

La Tournettes restaurang med mycket bra mat, så förutsättningarna finns för att köra båda banorna samma dag.

 

Efter en strålande lunch gav vi oss i kast med ”Engelskan”, en bana i lika fint skick men med färre riktigt karaktärsfulla hål. Som komplement fungerar den utmärkt – och vi kan se många golfare som faktiskt skulle föredra den. Vi tycker att du ska satsa på att lira båda banorna när du är i krokarna och i nästa stycke tipsar vi om ett strålande hotell i närheten.

 

 

Strax sydost om Bryssel, vid en bildskön sjö inte långt från La Tournette, ligger Martin´s Hotel Château du Lac. Det här är ett av de mysigast belägna hotell vi bott på och det är mycket smakfullt och vackert. Vi vaknade tidigt en varm sommardag och tog en promenad runt den vackra sjön (tar ca 30 min) innan frukosten på verandan. Rummen är stora och bekväma och personalen mycket trevlig. Några hundra meter bort ligger vad som måste vara Belgiens mest välbelägna kineshak.

 

Château du Lac och sjön samt vårt rum.

 

Knappa timmen söderut, strax innan franska gränsen och utanför staden Mons, ligger Royal Mons Hainaut. Eftersom Nato har sin jätteanläggning i form av SHAPE (uppfattade du inte vår vitsighet kan vi torrt informera att det står för "Supreme Headquarters Allied Powers Europe") i området är det många nationaliteter i krokarna och det bidrar till den mycket trevliga atmosfären kring klubbhuset. Själva hamnade vi i slang med ett trevligt par där kvinnan var danska och mannen norsk och vi fick under lunchen (mycket bra mat – testa spettet med räkor) lära oss att danskarna kallar norrmännen för ”fjällapor”, vilket ju är kul.

 

 

Banan har 27 hål uppdelade på tre slingor som alternerar som dagens 18-hålare. Les Etangs (Gul) är klart roligast, för att den är kuperad och mer teknisk, med flera doglegs. Här är det också mindre trängsel, för att den upplevs som snäppet svårare. De andra två slingorna är platta. Banan var under vårt besök i mycket fint skick, med jämna snabba greener.

 

 

I Mons hittade vi boende på St James Hotel, centralt (några minuters promenad till stora torget där allt händer) men med egen inhägnad parkering. Rummet vi fick var ganska litet, men badrummet desto större och med ett utmärkt badkar. Vänlig personal och bra Internet i rummet. Liten uteplats för frukost varma dagar.

 

Vårt rum St James och torget i Mons.

 

I östra Belgien, knappt fem mil sydost om Liège, ligger orten Spa, som med sina mineralhaltiga och varma källor under 1300-talet var en av Europas främsta kurorter och i modernare tid blivit en eponym (vi fick också slå upp ordet) för liknande inrättningar. Här skulle vi checkat in två nätter på L’Auberge mitt i stan. Tyvärr hade de dribblat bort vår bokning, så de skickade oss vidare första natten till Spa Balmoral. De nyrenoverade rummen där var mycket fräscha och stora, men läget några km utanför staden gjorde att man blev helt beroende av bil eller taxi. Dessutom var ölen oanständigt dyr och sortimentet magert. Dagen efter släpptes vi in på L’Auberge, med ett utmärkt läge mitt i stan. Rummen är något små, men fräscha. Läget gjorde att vi hade krypavstånd hem från stadens alla uteserveringar.

 

Vårt rum på Best Western L’Auberge i Spa.

 

Royal Golf Club des Fagnes ligger bara några km norr om Spa och erbjuder en traditionell parkbana. Miljön kring klubbhuset är mycket fin, med lummig grönska och vackra vita byggnader i trä. Banan är förvisso i mycket bra kondition men det är först på hål 12 och framåt som layouten tar sig. Bunkrarna var ofta av typen att det gick att rulla igenom våra sorkdödare, vilket naturligtvis är ett minus. Bra priser i restaurang och bar.

 

 

I Flandern (norra Belgien) startade vi på Oudenaarde, en 36-hålsanläggning utanför staden med samma namn, tre mil söder om Gent och på gränsen till Vallonien. I vacker slottsmiljö ligger banorna Kasteel (Slott) och Anker (Ankare). Båda är relativt korta och lättscorade, så överväg att flytta bak en tee. Teeskyltarna var informativa på båda banorna, greenerna något långsamma under vårt besök. Akacia-träd markerar 150 meter. Omklädningsrummen är fina, inte minst genom valven som ger karaktär. Kasteel är i vårt tycke den bästa banan, känns som att den har mer personlighet. Flera hål är tekniska, men inte värre än att även vingelpellar som oss har goda möjligheter att komma i mål med samma boll som vi startade med.

 

 

Anker är en mer öppen bana, i varje fall hål 3-9. På några hål hamnar du i Vallonien om du slår out of bounds. Klubbhuset/slottet har en stor terrass med utsikt mot Kasteels 18:e green. Maten är mycket bra och priserna anständiga. Överlag tycker vi att anläggningen har en trevlig och stillsam atmosfär och denna helhet är kanske det främsta skälet att du ska masa dig hit.

 

 

Brugge är ett självklart stopp om du åker runt i Belgien. Staden är mycket pittoresk och här finns många hotell med massor av karaktär till hyfsade priser. Vi checkade även här in på ett Martin-hotell. Martin's Relais ligger vackert vid en av kanalerna inne i de gamla delarna av staden. Härifrån når du lätt alla Brugges attraktioner till fots. Gillar du som oss revbensspjäll så ska du testa Ribs ´n Beer fem minuters promenad från turiststråken. Förstklassig mat till mycket anständiga priser och oerhört trevlig personal. Beställer du just revben är det ”all you can eat” och du kan testa flera varianter, t.ex. doppade i öl och choklad (vi är ju i Belgien).

 

Två översta fotona visar vårt boende, Martin's Relais är den vita längan till höger om kanalen på översta foton. Vårt rum hade ett vardagsrum med tidstypisk känsla. Övriga foton visar Brugge.

 

Keerbergen ligger i staden med samma namn, dryga halvtimmen nordost om Bryssel och 20 minuter rakt österut från Mechelen. Klubbhuset ser inte så märkvärdigt ut utvändigt, men är mycket smakfullt renoverat på insidan. Den enorma terrassen en trappa upp ger god utsikt mot några hål.

 

 

Banan var under vårt besök i mycket fint skick. På första tee har man med skyltar angett från vilken tee olika hcp-intervaller rekommenderas att spela – bra och enkel lösning. Med många smala fairways straffar sig snedslag, men du hittar nästan alltid bollen. Eftersom banan är ganska kort rekommenderar vi dig att flytta bak en tee. Avslutningshålet påminner om Åtvidabergs signaturhål: det löper med vatten längs hela vänstersidan och även här är det gott om fåglar som gjort nummer 2 – man tvekar att ta upp bollen efter en sorkdödare.

 

Hotel Martin's Patershof I Mechelen är ett av de häftigaste hotell vi bott på. Här har man på ett oerhört smakfullt sätt lyckats konvertera en kyrka till ett fyrstjärnigt hotell med 79 rum. Frukosten äts framför altaret och vi köpte hela konceptet rakt igenom – bor du inte här tycker vi att du ska titta förbi. Läget kunde inte vara bättre, med bara några minuters promenad till stora torget.

 

Hotel Martin's Patershof, frukostmatsalen, hotellkorridor och vårt rum samt baren. Nedan: stora torget i Mechelen.

 

Mechelen var en mycket positiv överraskning, lagom stort och många vackra byggnader samt stort bilfritt centrum. Kennet Andersson och Klas Ingesson, två bronshjältar från VM i fotboll 1994, var proffs här.