Home is where the beer is
Under en jobbresa i Slovakien skulle vårt sällskap äta 7-rätters på en lyxig restaurang. Några dagar innan hade vi gjort något liknande. ”Aptitretaren” då serverades i en pytteliten tandkrämstub och man skulle spruta ut geggan på en tandborste för att sedan käka den, geggan inte hela borsten (tror jag). Samtliga rätter presenterade under en liten ceremoni med halvt obegriplig slovengelska. Vinet byttes ut till varje rätt. Sprättigt värre alltså.
På vägen till lyxrestaurang nr 2 stannade vi till vid ett mindre hotell som en holländsk kompis till vår chaffis drev. Kompisen hade även ett mikrobryggeri, med holländsk specialöl. Jag och den där kompisen fann varandra direkt och när det var dags att åka vidare blev jag kvar. Hela kvällen satt vi och testade olika öl, med avbrott för att sno ihop något pyttipannigt att käka. När de andra hämtade mig hade deras kväll varit lika stel och oavslappnad som gången innan – de hade t.o.m. lyckats nyktra till mellan alla små rätter. Själv var jag lagom dragen och återigen påmind om att det stora i livet ofta är det lilla. Dessutom fick jag med mig ett glas (som jag än idag använder för min badkarsöl) medan resten av gänget inte ens fick med sig en tandborste.