27 hål som passar alla i kombo med pubhotell

Sala GK erbjuder en 18-hålare med varierad layout som lär passa hög- såväl som låghcpare. Har du fått med någon som ännu inte upptäckt det här med golf finns även en 9-hålare fullängd Pay & Play. Boende hittat vi i Tingsrättens gamla lokaler mitt i stan.

Sala ligger halvtimmen rakt norrut från Västerås och är mest känd för sin gamla silvergruva (staden kom faktiskt till för att förse gruvan med arbetskraft). Brytningen upphörde 1908 och numera är det turister som vistas i schakten. Gruvan ligger på friskt promenadavstånd från centrum, så eventuella icke-golfare i sällskapet klarar sig dit utan bil medan du sticker iväg och spelar din golf.

Receptionen, där det langas fram rumsnycklar såväl som öl.

Gott om övernattningsalternativ är det ont om i stan och ska du bo här med bra standard är det Hotell Tinget som gäller. Namnet kommer av att Sala Tingsrätt huserade här tidigare och hotellet beskriver sig själva som en ”blandning mellan New England och Old England, med ett stänk västmanländsk landsbygd”. Vi är inte helt säkra på vad det betyder, men med en pub i huset funkade det på oss. Gratis privat parkering ingår.

Det är genomgående pubkänsla över de allmänna utrymmena, med snudd på nattklubbsatmosfär i källaren där du hittar en hel del förströelse för att ackompanjera dina öl. De 25 rummen har en helt annan, betydligt ljusare, stil och var fräscha och väl tilltagna i storlek.

Efter att ha checkat in och landat med några öl i hotellbaren tog vi en runda på stan, vars centrum ligger direkt utanför hotellet. Trots att det var fredagskväll var det lite väl lugnt överallt och vi beslöt oss för att istället fortsätta på hotellet, där vi även serverades en bra middag. Allt sammantaget trivdes vi bra på Tinget, inte minst för den ungdomliga personalen som verkligen var på tårna för att ge bra service.

Sala GK, som lokalt även verkar gå under namnet Fallet (efter orten ”Norrby Fallet” där den ligger) och en gång i tiden Sala-Heby GK, ligger tio minuter österut från Sala centrum. Klubben var igång 1970 och året därpå var första nio hålen spelklara, för att kompletteras med ytterligare nio hål 1989. Efter att ytterligare nio hål stod klara 2003 gjordes den ursprungliga niohålaren om till Pay & Play.

18:e green med klubbhuset i bakgrunden. Nedan: öppningshålet.

Sedan vi var här för ett bra antal år sedan har restaurangen fräschats upp rejält, finns alltså skäl att spela alla 27 hål (heldagsgreenfee) med lunchstopp. Som ”dagens” serverades vi en förstklassig jambalaya (en cajun-/kreol-variant på paella fast med betydligt fler godsaker i) tillagad i en storpanna utomhus.

Vi började på 18-hålaren, som är en blandning av park och skog. Med hela sex tees kan den spelas från 4 186 upp till 6 207 meter, par 73. Första tee, när du är ouppvärmd och stel, ligger direkt framför klubbhusterrassen.

På hål 3 (ovan) tände vi till rejält, ett kort par 4 med vatten på alla håll och kanter; här premieras strategi och finess snarare än kraft. Vi är klent utrustade när det gäller alla tre, men med tilltagande ålder har vi kommit att gilla den här typen av hål alltmer.

Diverse hål på 18-hålaren. Nedan: hål 13 från tee till green.

Sedan rullar det på, med hål som får mycket av sin karaktär av rejäla stenbumlingar som ligger spridda runt banan och verkligen bidrar till inramningen.

Ett annat favorithål på banan var 13, ett hyfsat långt par 4 välstrött med de där stenbumlingarna. Här krävs mer kraft än på hål 3, men inte till priset av den där finessen.

Hål 14 vid andraslaget och bakifrån.

Även 14 är riktigt fint, banans längsta hål, med dubbla doglegs. Från tee kan det vara svårt att få kläm på färdriktningen. Listar du väl ut den är det bara att köra på full kraft med andraslaget för att få ett så bra läge som möjligt för inspelet, som är över vatten och med banans största bunkrar bakom green.

Lyckades du inte sätta någon boll i vattnet på 14 får du en ny chans på korthålet 16 (ovan), där sorkdödare inte gör sig besvär. Lätt att ta för mycket klubba, lita på måtten.

Hål 17 (ovan) upplevde vi som det tuffaste hålet längdmässigt, ett par 4 som kan spelas upp till 415 meter och med vatten längs hela vänstersidan. Avslutningshålet gör sedan inte mycket väsen av sig, men det tar dig tillbaka till klubbhuset där den kalla ölen troget står och väntar på dig. Allt sammantaget bjuder 18-hålaren på en trevlig runda med bra variation på golfhålen. Med tanke på att det är hyfsat lätt att hålla bollen i spel är slopen väl generös. För låghcpare ligger svårigheten framförallt i längden.

Efter lunch gav vi oss på 9-hålaren (ovan och samtliga foton nedan), som är fullängd och funkar med bollränna. Här finns två tees och de nio hålen kan spelas 2 165 eller 2 480 meter, par 34. Hålen är fördelade på fyra korthål, tre par 4 och två par 5. Här är slopen mer normal.

Öppningshålet är i form av klubbens längsta korthål, 145/190 meter, och ligger någorlunda dolt från uteserveringen, vid klubbhusets södra gavel. Det delar green med hål 2 (ovan), som också är ett korthål. Inget ont om 9-hålaren, det är en bra Pay & Play, men spelar du som oss alla 27 hålen ska du börja här, för att få det bästa efter lunchen. Du hittar fler foton från banorna här.