Chansen att komma i ditt livs golfform
Playitas på Fuerteventura är en av Europas största träningsanläggningar. Golfpaketen är mycket prisvärda och banan är en av våra två favoriter på ön. Under en intensiv vecka planerade vi att varva golf med fysträning för att se om mer muskler och mindre fett skulle få oss att slå rakare. Det här gick helt åt pipan på grund av en extremt dålig idé.
Utspridd på över en miljon kvadratmeter lockar Playitas Resort vardagsmotionärer såväl som elitidrottare. För svenskt vidkommande är det charterarrangören Apollo som har anläggningen i sitt program och det är klart smidigast och billigast att boka via dem. Flygresan från Skandinavien tar knappt sex timmar. Väl på plats kan du räkna med 20-25 grader i luften vintertid.
Många världsatleter har tränat på Playitas och du hittar flera svenska kändisar på Fame-väggen.
Utbudet av fysiska aktiviteter på anläggningen är massivt, vi har svårt att se att du skulle sakna något på den fronten. Att kvaliteten är hög vittnar Apollos samarbete med SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) om – Playitas är Officiell Svensk Olympisk Camp vilket innebär att våra olympier regelbundet förbereder sig för att ta OS-medaljer här. För vår del var det golfbanan och chansen att kombinera med fysträning som lockade. En och annan öl i solskenet var också inplanerad.
Den olympiska poolen, ytterligare en kommer att byggas framöver. Under vårt besök var det många simmare i farten och som medelålders golfare höjde vi BMI-snittet på anläggningen avsevärt under veckan.
När det gäller aktiviteter utanför anläggningen ska det sägas att landskapet på Fuerteventura inte inbjuder till mycket, om du inte är geolog med brunt som favoritfärg. Det här var ett orosmoment för oss, vi är ju vana att ha hyrbil och röra oss över ganska stora ytor samt byta golfbana varje dag.
Soluppgången från bergskammen söder om anläggningen. Frukost när solen börjat värma vintertid.
Med veckan i hamn var oron obefogad, tvärtom var det ganska skönt att under sju dagar slippa tänka på logistiken utöver att ha koll på tiderna för maten och golfen. Och det finns tillräckligt med förströelser inom den där miljonen kvm för att du inte ska behöva ge dig utanför området i jakt på äventyrligheter. Just att det händer så mycket på anläggningen gjorde att vi trivdes riktigt bra, det fanns en helt annan energi i luften än på de där anläggningarna där gästerna bara lämnar solstolarna för att äta.
250 cyklar av alla typer finns att hyra. För den som inte vill trampa iväg på egen hand anordnas olika typer av cykelutflykter. Fem tennisbanor finns i dagsläget, några i vademecum-kulör. Ett helt nytt tenniscenter finns på ritbordet.
Det finns tre olika typer av boende inom anläggningen: hotell, lägenhetshotell och villor. Vi valde som de flesta golfare att bo på lägenhetshotellet, med drygt 200 enheter utspridda på sju byggnader och med en stor uppvärmd pool som naturlig samlingsplats. Bufférestaurangen och en stor bar ligger också här. Totalt finns fem pooler inom området, inklusive en olympisk 50-meters. Sedan har du förstås stranden.
De 24 villorna som går att hyra har alla egna pooler och ligger samlade bakom green på hål 16.
Vi checkade in i en enrumslägenhet. Dessa är uppdelade i två etage vilket gör att du har utsikt från sängarna såväl som från hörnsoffan – inte minst om du som oss bokat med havsutsikt. Sängarna var sköna och kuddarna föll oss verkligen i smaken – inte alls de där skumgummivarianterna som man kan råka ut för och som täpper till näsgångarna och stryper lufttillförseln utan mer som en dunkudde.
Vår lägenhetslänga och utsikten från vår balkong. Med skjutdörren öppen kunde vi ofta höra vågskvalpet nattetid.
Lägenheterna har gott om garderober samt ett litet kök med kokplattor, en stor kyl och mikro. Badrummet har separat badkar och duschkabin. I kassaskåpet får du in en stor dator och annat. Ett eluttag finns precis innanför skjutdörren till terrassen/balkongen, bra om du som oss behöver jobba och vill ha ström till datorn på balkongen. Det finns också eluttag vid sängarna.
Anläggningen ligger rejält för sig själv, så var inställd på att det är utbudet här som du primärt kommer att nyttja under veckan. Av detta skäl hade vi förbokat våra måltider i bufférestaurangen. Vi är lite kluvna till den här typen av måltidsupplägg, förvisso är bufféerna ofta bra prissatta men det blir lätt att man äter på tok för mycket. Med många som är här för att träna är det mycket fokus på nyttigheter, men vi lyckades i vanlig ordning navigera oss runt dessa.
Bufférestaurangen vid poolen.
Vårt tips om du bokar buffémåltider är att bryta av lite då och då. Det finns två à la carte-restauranger på området, med spanskt respektive italienskt stuk, och i Playitas by några minuters promenad norröver längs strandpromenaden finns ytterligare några restauranger. När det gäller öl är det ljus lager i kranarna. Vill du ha något annat finns en liten affär på området. Än bättre ölsortiment hittar du i Spar-butiken i Playitas by.
När du checkar in får du ett ”åkband” runt handleden som visar vilken typ av måltidspaket du har köpt. Kortet som öppnar ditt hotellrum dubblerar som kreditkort och du betalar när du checkar ut. Personalen på anläggningen var extremt trevlig och hjälpsam rakt igenom.
Golfpaketen är mycket prisvärda (det är rejält mycket dyrare att boka på plats) och du väljer om du vill spela tre eller sex dagar. Det här öppnar möjlighet att betala för olika antal speldagar om inte alla vill vara ute och veva varje dag. För den som vill tokveva under veckan är det heldagsgreenfee och med en bana som är något kortare än brukligt finns alla chanser att klämma in två rundor om dagen och ändå hinna titta till resten av familjen under veckan.
Visst kan du släpa med dina egna gamla klubbor, men det blir billigare att hyra på plats – du bokar detta som del av ditt förbeställda golfpaket. Klubborna är av bra standard. Du kan också välja att uppgradera setet på plats. I paketen ingår vagn och rangepollett varje dag. För att få spela krävs endast att du vet vad som är upp och ner på en golfklubba.
En bonus med en golfresa till Playitas är att de flesta är här för att ägna sig åt annan typ av träning, så du får det sociala umgänget på kvällarna samtidigt som du slipper trängsel under golfrundorna. Har du med icke-golfare som vill testa finns det prova-på-kurser som de kan anmäla sig till på plats.
Med 4 792 meter, par 67, är banan som sagt kortare än brukligt. Hålen är uppdelade på åtta korthål, sju par 4 och tre par 5. Vatten och diken är i spel på många hål. Layouten är ganska rejält kuperad och erbjuder utsikt mot havet från flertalet hål. I övrigt utgörs de estetiska inslagen primärt av kontrasten mellan de gröna spelytorna och den omgivande svarta vulkansanden. Du kommer inte in efter nio hål så ta med det du behöver.
Fyra av korthålen.
Genom att layouten är så kuperad kommer du att känna det som att du gått en fullängdsbana när du är i mål. Det kan också blåsa hyfsat rejält, vilket ytterligare kommer att stärka dig i att banan är lagom lång. Med normalkondis ska det inte vara några problem att gå, men det finns bilar att hyra. Flertalet kommer nog att tycka att solstolen lockar mer än ett andra varv samma dag. En variant för den som vill spela mer än 18 hål men inte ge sig på de kuperade hålen är att lira ytterligare ett varv på de sex hål som ligger platt framför klubbhuset – är det lite trafik på banan ska detta inte vara något problem.
Hål 1 med hotellet i bakgrunden.
Banarkitekten heter John Chilver-Steiner och ska vara känd för att rita banor där spelintelligens är viktigare än styrka (vi är osäkra på om detta är bra eller dåliga nyheter för oss). Vi hade aldrig hört talas om honom, men googlade oss fram till att han ritat vad som ser ut som en riktigt fin bana i hemlandet Skottland och tio i Schweiz, varav vi har spelat Buna Vista Sagogn.
Green hål 3 fram- och bakifrån.
Redan på hål 3 testas ditt omdöme, ett kort par 4 nerför där det gäller att få till rätt längd från tee – långtslående kan försöka nå green men det är inte riskfritt. På hål 5 sätts dina mentala förmågor än mer i spel och här kan vi tipsa om att de som hamnar i problem oftast är för giriga på utslaget. Även andraslaget på det här par 5 kräver att du kopplar in hjärnan.
Hål 5 från tee och varifrån de flesta slår sitt andraslag. Nedan: från backtee på hål 11.
Hål 10 är det fysiskt mest krävande hålet, för att du ska uppför en rejäl backe till tees och sedan ner igen och att hålet sedan spelas uppför hela vägen, par 5. Hål 11, banans längsta hål, spelas sedan nerför och här är det återigen omdömet som avgör ditt resultat, nu på andraslaget (första rundan hade vi dubbelt så många slag som på andrarundan). Backtee på hål 10 och 11 är de två högsta punkterna på banan och erbjuder båda fin utsikt mot stora delar av banan och mot havet.
13 är indexerat som banans svåraste hål, välförtjänt. Många kommer att försöka driva diket för att inte få för långt in till green. Med tanke på att det ligger en bunker med hög framkant efter diket är det sannolikt bättre för flertalet av oss att lägga upp innan diket och sedan få ett långt inspel. Avslutningshålen 14-18, som tillsammans med hål 1 utgör den ursprungliga sexhålare, är tacksamt platta.
Att hålen är så varierade och att banan inbjuder till ”course management” (tankeverksamhet innan du slår) snarare än att dra på med full kraft rakt framåt från varje tee gjorde att vi inte tröttnade på den trots att vi lirade varje dag. Flertalet hål är perfekta för matchspel då de kan spelas försiktigt eller aggressivt. Ytterligare variation under veckan får du såklart om du byter tee. Om golfen uppfanns idag tror vi nog att många rekreationsbanor skulle vara av den här typen.
Klubbhuset till vänster och hotellet bakom.
Hur var det då, slog vi rakare på slutet, efter att ha kombinerat golfen med fysträning under en vecka? Det fick vi aldrig reda på, dels för att vi var ganska möra efter rundorna på den kuperade banan, men framförallt för att vi kom på den idiotiska idén att förlorarna i den Texas scramble vi spelade mot två andra svenskar varje dag skulle ta sig upp på bergskammen söder om hotellet – med vagn och bag. Vi torskade varenda dag och det var rejält jobbigt att ta sig upp och ner för den där bergssidan sex gånger på en vecka.