Spaniens spanskaste storstad

Utöver golf bjuder Spaniens tredje största stad på ett rikt utbud av gamla kulturskatter och toppmoderna turistattraktioner. 

Valencia är huvudort i regionen med samma namn, som även inkluderar Alicante i söder och Castellón i norr. Stadens centrum är kompakt och det är lätt att gå mellan kulturupplevelserna. Turistkontoret säljer ett bra turistpass som ger dig fri transport och mängder med rabatter. Populärast att besöka är  i mars när Las Fallas-fiestan äger rum.

El Saler. Längst upp: La Ciudad de las Artes y las Ciencias. Nedan: stadens stadshus.

Medan den internationella golfturismen sedan länge präglar regioner som Malaga, Alicante och Barcelona/Girona håller spanjorerna ställningarna i Valencia, något som inte minst märks på golfklubbarna där det är mer paella än burgare. När du planerar ditt besök kan det vara värt att veta att det som regel är betydligt svårare att komma ut på golfbanorna helger.

Ner mot havet, i slutet av den torrlagda flodbädden som gjorts om till rekreationsområde, hittar du La Ciudad de las Artes y las Ciencias, ett enormt komplex vigt åt att göra kultur, konst och natur lättillgängligt och underhållande. Utställningar, konserter och akvarium i all ära, det mest imponerande är själva arkitekturen. En av upphovsmännen är Santiago Calatrava, killen som gav oss Turning Torso i Malmö. För den som vill ha en matupplevelse utöver det vanliga rekommenderas restaurang Submarino där allt är förstklassigt och fiskar simmar runt och studerar ditt bordsskick. Restaurangen ligger inne på området Oceanográfico och det krävs att du bokar bord.

La Ciudad de las Artes y las Ciencias.

Strax söder om Valencia, i ett stort naturreservat, ligger El Saler, en gång i tiden ansedd som en av Europas absolut vassaste banor. Den är en av två banor som drivs av ”paradorer” (den andra är Parador Malaga), de statliga hotell som skapades under Franco-regimen för att finansiera underhållet av byggnader som ansågs ha kulturhistoriska värden. Paradoren i El Saler påminner mer om ett modernt designhotell än något som varit med sedan diktatortiden. 

Paradoren vid El Saler längst upp. Eftersom det var fullt där fick vi bo på ett hotell i närheten, med havsutsikt.

Banan är fortfarande rankad som en av Spaniens absolut bästa, men finishen har varit högre. Layouten är dock i en klass som gör att banan alltjämt lockar golfare från hela Europa. Bor du på paradoren här har du halv greenfee. De erbjuder också olika paket. Ett annat sätt att få rabatt på boendet är att bli ”paradormedlem”. Det kostar inget och ger upp till halva priset på alla paradorer i Spanien.

Väster om Valencia ligger två banor som är mycket populära bland inhemska golfare men dit utlänningar ännu inte hittat i någon omfattning. Anledningen kan vara att de ligger i inlandet, medan vi nordeuropéer gärna vill hålla oss vid kusten. Escorpión anses vara en av områdets bästa banor och spanska golfförbundet är regelbundet här med sina juniorer. Här finns 27 helt platta hål uppdelade på tre slingor. Den nyaste – Nuevos – har inget vatten i spel.

Vi valde att testa den ursprungliga 18-hålaren där slingorna benämns La Masia och Los Lagos. Banan var i bra skick rakt igenom även om sanden i bunkrarna inte var av den finkornigare varianten. På många hål gällde det att placera utslaget på rätt sida av fairway för att kunna slå fulla andraslag. Klubbhuset har en särpräglad spansk atmosfär kring sig. Vi hittade ingen på klubben som pratade ett endaste ord engelska – så kan du inte spanska funkar svenska lika bra/dåligt som engelska. 

Rakt över gatan från Escorpión ligger tre hotell av bra standard. Vi valde det lite mindre Ad Hoc Parque (fotot nedan) Trevlig personal och mysiga rum. Boka rum på översta våningen så får du rymlig balkong/terrass med utsikt mot golfbanan (övriga våningar har fransk balkong). Att hotellet är populärt bland golfare märks inte minst i utsmyckningen av hissen. Från hotellet är det bara 30 minuter i bil till centrala Valencia, om du undviker rusningstrafiken.

Den andra banan som är mycket populär bland inhemska golfare ligger en halvtimme söderut. El Bosque är en rejält trevlig och omväxlande layout. Det här var den bana vi gillade bäst i Valencia, snäppet före El Saler. Till skillnad från Escorpión är den ganska kuperad, men inte värre än att det går att gå utan besvär. Många fina och strategiskt placerade bunkrar gör att man verkligen måste planera varje slag och inget hål är det andra likt. Avslutningshålet spelas från en upphöjd tee rakt mot klubbhuset, så det finns inga möjligheter att ljuga om dina bedrifter för publiken på restaurangterrassen.

Den enda nackdelen med El Bosque är att de – likt Escorpión – inte sänker greenfeen under vintern. De tar inte heller mot greeenfeegäster helger. Kan du fixa så att du får spela med en medlem har du nästan halv greenfee. Vi tror inte någon kommer att bli besviken på den här banan.

Ytterligare lite söderut, längs väg AP 7, ligger Foressos, en bana som öppnade så sent som våren 2007. Första intrycket är att klubben köpt en plätt pannkaksplatt mark billigt längs motorvägen och ställt ut 18 flaggor. Väl ute på banan släpper mycket av misstron – den är i bra skick rakt igenom och riktigt kul att lira. Hör ni högtalarutrop som förkunnar att promenaden är slut gäller det inte er – det ligger ett fängelse rakt över gatan. Ljudet från motorvägen är också i spel på flera hål. 

Trippelgreen på Foressos.

Oliva Nova ligger ganska exakt mellan Alicante och Valencia, räkna en timme från vardera stad. Klubbhuset är trevligt och serverar bra mat. Från terrassen som löper runt en stor del av den runda fasaden ser du en bra portion av banan. Trots att vi är riktigt nära havet ser du det inte, varken från klubbhus eller något av hålen. Det finns boende via klubben, vi testade det för några år sedan och det var bekväma lägenheter. Numera är de dock ganska dyra.

Hål 18 och klubbhuset.

Banan öppnade 1995 och klubben hamrar in att den minsann är designad av Severiano Ballesteros. Layouten är pannkaksplatt, skulle du ändå hyra bil ska vi varna för att klubben lagt ut en typ av plastmattor här och var längs körvägen som gör att bilen skakar så våldsamt att du sannolikt kommer att tappa dina amalgamfyllningar.

Till skillnad mot flertalet banor här nere är det inte bermudagräs på fairway, vilket gör att dessa är gröna även på vintern. Första sju hålen går på en sida av den glest trafikerade infartsvägen, resterande hål på andra sidan. Ska du stanna för förnödenheter kan det vara bra att höra om du förväntas göra det efter hål 7 eller 9, kan ju vara lite hipp-happ kring sådant i Spanien.

Layouten kantas av en hel del bebyggelse, som inte direkt bidrar till den estetiska upplevelsen. Det gör däremot ett stort antal vattendrag, dessa kommer i lika hög grad som bunkrarna att försvåra din framfart och tvinga dig att tänka till.

Under vårt besökt var det rejält med trafik på banan, så boka i förväg. Även om greenerna var jämna var det en hel del dåligt lagade nedslagsmärken. Om du kan hålla dig till eftermiddagen kan du komma ut billigare. Se också till att besöka restaurangen.