Sjöutsikt och spel på två bra skogsbanor
I Orsa strax norr om Mora checkade vi in på första parkett framför den vackra sjön. Golfen lirade vi på Mora GK och Furudals Bruks GK.
Orsa är framförallt satt på kartan av den mångsysslande spelmannen Kalle Moraeus och Orsa spelmän. Samhället ligger vid Orsasjöns östra strand och strax söder om hittar du Kungshaga Hotell.
Furudals Bruks GK. Längst upp: terrassen på Kungshaga. Nedan: Mora GK.
Härifrån hade vi kvartens körning till Mora GK och 40 minuter till Furudals Bruk och banan där. Det gamla järnbruket och golfbanan ligger på vägen mot Rättvik, om du tar en 20 minuters omväg.
De allmänna utrymmena på Kungshaga är mycket trevliga. Huvudnumret är den enorma terrassen, med förstklassig utsikt mot sjön och omgivande landskap och med rakt spår mot solnedgången – helt klart är den ett utflyktsmål även för lokalbor.
Hotellet har 25 rum, alla individuellt inredda. Mest spektakulärt är det flytande hotellrummet, som är tillgängligt under tre sommarmånader. Vi funderade på att boka det, men bedömde att det var för långt att simma med bärbag. På plats insåg vi att båt ingick (även packad frukost om man inte vill ta sig iland för buffén).
Istället valde vi att hålla oss på landbacken och satsade på Vildmarks-sviten (fotona ovan), som har två sovrum. I det stora finns en dubbelsäng med en minst sagt rejäl sängram, i det mindre är det två separata sängar. Vi gissar att målgruppen primärt är par som vill ha det där lilla extra, eller familjer, men är ni fyra vuxna som reser ihop är det ett fungerande alternativ till två dubbelrum, även om ni får samsas om ett badrum.
Maten var mycket bra och frukosten var riktigt fint upplagd.
För den som vill pyssla med annat än golf finns en hel del förslag på aktiviteter. Men vi var här för golfen och började på banan vid Furudals Bruk, som passande nog heter Furudals-Bruks GK.
Helt klart har personen bakom beskrivningen av banan på klubbens startsida en poetisk ådra, här nämns ”skog, kullar, tjärnar och vattendrag” men även ”djupa skogar med björn, älg, lo och varg”. Innan du gör i byxorna kan vi avslöja att vi under rundan inte stötte på några farliga djur överhuvudtaget. Eventuella sorkar hanterar vi som brukligt med våra toppade fairwayslag.
Klubbhuset är inrymt i en stor röd lada, med en trevlig veranda mot en övningsgreen och utslaget på hål 10. Restaurangen håller öppet under några sommarmånader, så kolla vad som gäller om du är här innan eller efter. Under vårt besök var det ett mycket trevligt (svensktalande) belgiskt par som stod för ruljansen, bra mat men framförallt belgisk öl – man kunde t.o.m. beställa en provplatta med fyra olika öl (belgisk ölprovning är ju lite av rysk roulette så vi höll oss till pålitliga Leffe). Annorlunda var också att de erbjöd glass för hundar, kanske något att testa om du vill hålla nere på sockerintaget.
Banan öppnade för spel 1989 och layouten är en blandning av skog och park, med rejäl betoning på skog, Med tre tees kan du spela den från 4 604 upp till 5 611 meter. På sina håll är det ganska kuperat, känner du att du behöver bil ska du för säkerhets skull arrangera det i förväg.
Första hålet bakifrån samt korthålet 2 fram- och bakifrån. Nedan: hål 3.
Slopen är generös, men det skvallrar också om att det är tajt här och var. Första nio ligger på andra sidan vägen från klubbhuset och öppnar med ett kort par 4 dogleg höger med vatten på inspelet. Sedan följer ett korthål uppför, innan det blir tuffare.
Hål 3 är indexerat som banans svåraste hål, ett inte värst långt par 4, men dogleg över vattnet. Vi gissar att många överskattar sin förmåga på andraslaget. Det finns dock gott om plats för att spela säkert runt vattnet.
Hål 9 är småknepigt. För att komma åt green behöver du undvika ett stort träd på utslaget. Gör du det ser inspelet ut som på fotot ovan, fortfarande inte utan svårigheter.
Med 30 grader varmt under vårt besök och få golfare på banan stannade vi sedan till för två Leffes, något som gjorde att de inledande hålen på bak-9 inte direkt upplevdes som mindre tajta. Sedan släppte Leffe taget och det gick bättre.
Korthålet 13, banans lättaste hål, om du inte hamnar långt vänster.
Hål 17 (nedan) är ett kort par 4 som på pappret verkar vara en munsbit. Innan green är det dock en rejäl svacka och lägger du utslaget där tvingas du spela mer uppåt än framåt för att ta dig upp på green. Bättre att ta det lugnt på utslaget. Sedan ska du förstås släpa upp dig själv.
Avslutninghålet (fotona nedan) är förstklassigt, ett kort par 4 med en rejäl nivåskillnad i form av ett stenparti halvvägs. Här gäller det att bestämma sig, lägga upp kort om och ta ett längre inspel mot en green med gott om plaskiplask eller försöka ta sig över stenpartiet och få ett säkrare inspel.
Allt sammantaget är Furudals Bruk en riktigt fin skogsbana som under vårt besök var i mycket bra skick. En och annan kommer sannolikt att tycka att det är lite tajt här och var, men vi som inte bara vill ha bra/kul golf utan också fina naturupplevelser kommer att trivas här. Genom att banan ligger lite avsides är det sällan några köer här. För den som vill/orkar köra två varv ska det funka på samma greenfee. Du hittar fler foton från banan här.
Mora GK ligger mycket nära centrala Mora, "en drive bort" enligt klubben, som helt klart inte upplevt våra utslag. Området gränsar mot Österdalälven och här möter Orsasjön Siljan. Klubben var igång med 18 hål 1985 och klubbhusområdet är trevligt, även om vi hade önskat att restaurangens uteservering hade haft utsikt mot banan istället för rangen (finns dock stolar och bord även runt hörnet om du vill ha koll ditåt).
På klubbens hemsida finns "flyovers" men utöver att du ser hur hålen är utlagda gör de inte mycket för att sälja in banan, som var i betydligt bättre skick under vårt besök än vad många videosnuttar visar. Layouten är av skogskaraktär; trevlig, varierad och lättpromenerad. Med tre tees kan du spela den från 4 867 upp till 5 984 meter.
Öppningshålet (ovan) är ett kort par 4 som ger dig goda chanser att kalibrera klubborna, se bara upp för vattnet på högersidan. Lyckas du inte få ordning på klubborna lär du känna av det på nästa hål (nedan), ett korthål med vatten som gör sorkdödare direkt olämpliga.
Hål 3 är ett hyfsat långt par 5 som svänger svagt vänster hela vägen medan hål 4 är ett kort och spikrakt par 4, dock med index 3, så något fuffens vilar det här.
Hål 3 och 4. Nedan: hål 5.
Med hål 5 är det återigen dags för ett par 5 som svänger svagt vänster. Här har du dock vatten längs en stor del av vänsterkanten och ett träd i spellinjen för den som vill dra på från tee. Enligt banguiden skulle det också vara vatten framför tee, men det var igenlagt under vårt besök.
Hål 6 är indexerat som banans svåraste hål, ett ganska långt par 4 där ett vattendrag snor en hel del plats där många medelgolfare vill landa sitt utslag. Även korthålet 7 har vatten i spel, men här krävs det mer klanteri för att gå i.
Hål 6 där många riskerar att landa sitt utslag i vatten samt korthålet 7.
Hål 8 håller vi nog som vårt favorithål på ut-9, ett kort dogleg par 4 där vatten är i spel i kröken. På fotot nedan väntar en av våra bobmen på att få droppa efter att vi andra, som spelat med mer hjärna och marginaler, har spelat in.
Med hål 9 (nedan) är du tillbaka vid klubbhusområdet. Tanken var att vi efter ett kort stopp skulle fortsätta men det började vräka ner regn, så vi valde att bryta där. Dock lånade en av oss en golfbil och körde runt för att kolla in de resterande hålen.
Hål 14 är korthålet du ser på vänster sida precis innan du rullar in på parkeringen. 15, ett kort par 4, spelas längs älven, dock gör en trädridå att det framförallt är på tee som du ser vattnet.
Korthålet 14 samt 15 fram- och bakifrån. Nedan: hål 16.
Utan att ha spelat det håller vi 16 som banans bästa, och svåraste, hål. Ett långt par 5 som kröker 90 grader höger mot slutet och där många säkert går i vattnet istället för att ta det där extra slaget. Även 17 är rejält tufft. Spelar ni match ska du nog ha tre upp för att känna dig bekväm när du hålat ut på hål 15. Du hittar fler foton från banan här.