Spahotell med två riktigt bra banor inom 30 min

 

I Vemdalen checkade vi in på Storhogna Högfjällshotell & Spa. Golfen lirade vi på Klövsjö-Vemdalen och Hede-Vemdalen, två banor av helt olika karaktär. Under vårt besök i början av september var båda i kanonskick. Vi reder också ut det här med vad som är en fjällbana – och vad som inte är det.

 

Vemdalen ligger i Härjedalen, runt 20 mil rakt västerut från Sundsvall och sådär tio mil söderut från Östersund. Från Stockholm är det 50 mil. Orten är för de flesta av oss förknippad med vintersport, men här finns också två överraskande fina golfbanor. Vill du kombinera med golf i Funäsdalen är det knappa timmen dit. Till banan i Idre är det två timmar.

 

Klövsjö-Vemdalen. Längst upp och nedan: Hede-Vemdalen.

 

Bästa tiden för golfare att besöka är sensommar eller tidig höst, då är banorna som bäst och det är myggfritt. Senare delen av september och början av oktober kan höstfärgerna göra upplevelsen vackrare, men då är risken större att råka ut för morgonfrost och är det tävlingar inbokade lär samtliga starttider förskjutas.

 

Vi checkade in på Storhogna Högfjällshotell & Spa, som fram till 1999 gick under namnet Karl XI:s Högfjällshotell. Redan 1970 var de första hotellrummen på plats här. Härifrån hade vi tio respektive 30 minuters körning till de två banorna i Vemdalen.

 

Hotellet ligger på gränsen till kalfjället, 755 meter över havet, och är svenska fjällvärldens första spahotell. Flertalet gäster kommer sommartid hit för att fjällvandra, med eller utan hund (hotellet har t.o.m. ett särskilt rum för den som vill äta middag med sitt fyrbenta resesällskap). Skulle du ha energi över efter golfen ingår träningspass varje dag.

 

Ett enormt glasparti skiljer vinterträdgården och spa-avdelningen.

Interiört är hotellet uppbyggt kring en maffig vinterträdgård, som var på plats redan 1989, med stora glaspartier mot inomhuspoolen och bubbelbadet. Flera sittgrupper gör att olika sällskap kan sitta avskilt från varandra. Känslan är mer av att vara i regnskogen än i fjällen.

 

Rummen finns i flera kategorier. Priserna är dynamiska och följer bokningsläget, vilket gör att det kan skifta rejält från ett datum till ett annat, något som är presenterat på ett överskådligt sätt i bokningssystemet. Du väljer om du vill ha ett paket med en trerätters eller enbart rum med frukost. Vi valde det senare och åt från bistromenyn, vilket funkade utmärkt. Frukosten sätter igång 07, men det är inte omöjligt att det dyker upp en kanna med kaffe tidigare.

 

För den som vill ha mer "fjälliga" miljöer finns det alternativ till vinterträdgården.

De flesta rummen anges ha utsikt mot fjället eller mot vinterträdgården. Vårt tips är att redan vid bokningen fråga efter detta då vi själva lyckades få utsikt mot vad som såg ut som en ventilationsanläggning på baksidan. Inträde till spa-avdelningen ingår i samtliga rumskategorier och du förses med badrock och tofflor för ändamålet.

 

Vårt rum. Badrummet hade en tak-/regnskogsdusch.

 

Banorna/klubbarna heter Klövsjö-Vemdalen och Hede-Vemdalen. Den förstnämnda har sloganen ”Fjällgolf på riktigt”, medan den andra inte alls vill förknippas med attributet – de ändrade t.o.m. namn 2013 från Sonfjällets GK, för att ”tydliggöra för gäster att banan inte är en fjällbana utan en parkbana av hög kvalitet”. Vi reder självklart ut det här.

 

Klövsjö-Vemdalen.

 

Hede-Vemdalen, ligger kvarten väster om själva orten Vemdalen, i utkanten av samhället Hede. Det här är en riktigt bra parkbana och under vårt besök var den i fantastiskt bra skick – flera divisioner bättre än vår hemmabana i Stockholm.

 

Förstklassigt skick på Hede-Vemdalen under vårt besök. 

 

Layouten är omväxlande, med vatten i spel på många hål och flera doglegs. Banguiden ger extremt vaga speltips, på öppningshålet lyder det: ”Givetvis viktigt med ett utslag på fairway. Håll transportslagen raka. Inspelet avgör ditt resultat på hålet.” Skisserna på teetavlorna känns mer exakta än de i banguiden och ger den information du behöver för att komma iväg bra på varje hål.

 

 

Du kan välja mellan fyra tees, som mest kan du bita av 5 871 meter, som minst 4 072. Layouten är platt och lättpromenerad. Det är gott om björn på banan, i form av teemarkörer (klubben hade tidigare en björn i loggan – vilket alltid är roligare än golfklubbor och bollar).

 

Öppningshålet fram- och bakifrån.

 

Öppningshålet ger dig en bra indikation på dagsformen gällande kraft och precision, ett långt par fem med gott om utrymme för att brassa på från tee och sedan ett inspel över vatten. Nästföljande två hål kräver mer riktning än längd, sedan öppnar banan upp mer.

 

Hål 14 med Sonfjället i bakgrunden.

 

Ut var hål 9 vår favorit, ett par 4 som spelas med vatten längs hela högersidan. In var det jämt skägg mellan 13 och 14, det förstnämnda ett kort par 4 som krävde en del beslutsfattande från tee och det senare med vad som såg ut som halva Lapporten som bakgrund – det är Sonfjället, som tidigare alltså gav namn åt klubben.

 

 

Klövsjö-Vemdalen ligger kvarten österut från tätorten Vemdalen och är en riktigt fin skogsbana. Eftersom sammanhängande skog enligt Wikipedia inte förekommer på fjäll kan det så vitt vi begriper inte vara en fjällgolfbana. Att klubben valt ”Fjällgolf på riktigt” som slogan handlar nog mer om hur och mot vilka man vill marknadsföra sig.

 

Korthålet 3 fram- och bakifrån.

 

Hur som helst är banan av sådan kvalitet att den hävdar sig väl mot de bästa skogbanorna i landet. Layouten är mycket omväxlande och kul och skicket var under vårt besök riktigt bra. Makarna Jonas och Veronica Riesbeck flyttade upp från Skåne för några år sedan och har verkligen satt sin prägel på banan, Jonas genom att vässa spelupplevelsen och Veronica genom att pynta med massor av roliga figurer genom hela bansträckningen – hon har också gjort i ordning en mysig fikahörna i klubbhuset.

 

 

Rundan kräver att du har hyfsat flås – är du typen som aldrig skulle få för dig att gå i en rulltrappa kan det vara läge att hyra bil. Har du däremot normalkondis ska det inte vara några problem att ta dig runt för egen maskin.

 

 

På vägen till första tee passerar du en port med Monty Python-citatet ”Always look on the bright side of life”, en blinkning om att njuta av upplevelsen även när du upptäcker att layouten är betydligt tajtare här än på Hede-banan – sprider du normalt bollarna rejält i sidled kan det vara läge att upphöra med det här. På flera hål har klubben satt ut röda pinnar så att du ska slippa leta efter snedskotten. Med detta sagt är banan ingen bollätare för den som tänker till lite från tee.

 

 

Flertalet hål ligger väl separerade från varandra och det bidrar i hög grad till upplevelsen. De fint snidade teeskyltarna ger dig layouten av hålen, men inga avstånd. Dock upplevde vi inte några större problem att fatta vad som behövdes göras, men undantag av hål 13 där du har två träd som kan ställa till det när du ska vidare efter dogleget.

 

 

Allt sammantaget var vi framförallt överraskade av att banorna höll så hög kvalitet – vi är ju ändå i fjällen med en betydligt kortare golfsäsong. Kul också att de är så olika, vi tycker absolut att du ska spela båda. Du hittar fler foton från banorna här.