100 procent skärgård nära Göteborg

Strax söder om Göteborg checkade vi in på anrika Säröhus, med förstklassig miljö, kristallkronor i massor och riktigt bra mat. Golfen lirade vi på Särö, Forsgården och Gräppås.

Att Kungsbacka är relativt okänt för de flesta inhemska turister har säkert att göra med att staden ligger nära Göteborg och att de flesta hellre övernattar där, med storstadens alla attraktioner. Den ligger heller inte vid vattnet, som Varberg, Falkenberg och Halmstad, Hallands tre stora sommardestinationer.

 

Uppifrån: Särö, Forsgården och Gräppås.

Även om vi var här i oktober kände vi att vi ville ha närheten till vattnet, är man på västkusten vill man ju ha just kust. Därför checkade vi in på Säröhus Hotell, Konferens & SPA, kvarten västerut från Kungsbacka och knappa halvtimmen söder om Göteborg.

 

Det har funnits hotellverksamhet här sedan 1913, dåvarande Lokmannaförbundet drev en semesteranläggning för sina medlemmar och deras familjer. När tågtrafiken lades ner på 1960-talet tog badsugna turister över som målgrupp. Sedan 1976 går anläggningen under sitt nuvarande namn. Har du av misstag fått med dig icke-golfare finns det en hel del att sysselsätta sig med i närområdet, i form av färdigpaketerade paket eller med egna initiativ.

 

Har du en fetisch för tak-/kristallkronor har du kommit rätt – det finns hur många som helst, precis överallt (alla rum har en) och några av dem som hänger i restaurangmiljöerna är rejält biffiga. Med höstmörkret som kommer tidigt var det mycket stämningsfullt.



Innan vi checkade in gav vi oss på Särö GK fem minuter bort. I bokningssystemet uppstår förvirring, det finns tre alternativ som inte säger så mycket om vad som erbjuds. Men så här funkar det: Särö har 18 hål uppdelat på en lång- och en korthålare. Bokar du ”Särö 54” får du två varv på korthålaren. ”Särö 70” ger dig två varv på den långa banan. Vill du testa alla 18 hålen ska du boka ”Särö 62”. Säkert har du nu listat ut att siffrorna anger par på respektive spelalternativ. 

 

Långhålaren. Nedan: korthålaren.

 

Klubben beskriver sin bana som "en rolig och naturskön naturupplevelse" – och det är precis vad du får. Området där banan ligger känns väldigt pittoreskt, på ett bohuslänskt puttenuttigt sätt, långt bortom världens alla eländen. Efter att du checkat in i klubbhuset är det en kortare promenad till de två slingorna, korthålaren ligger åt ett håll och långhålaren åt andra.

 

Vi hade bara tid att lira en så vi satsade på långhålaren. De nio hålen kan spelas 2 156 eller 2 342 meter, par 35. Den är rejält kuperad, så se det som att du får ett motionspass på köpet utan extra avgift. Vi är 60-plusare och hade gått 18 hål på en annan bana tidigare på dagen, men kände ändå att backarna var fullt hanterbara. Bonusen är att du får en mycket fin och charmig layout. Dessutom kan det blåsa rejält här och då håller du dig varm i backarna, och är skyddad av skogen.

 

Öppninghålet (ovan) är ett kort par 4 dogleg höger, med vatten längs större delen av vänstersidan och skog höger. Bunkrar vaktar infarten till green på båda sidor. Ett lagom uppvärmningshål.

 

 

På hål 2 blir det betydligt svårare, faktiskt kortare än öppningshålet men det krävs mer längd – och precision – för att hamna bra i kröken för att kunna pricka green. Se upp för stenbumlingarna längs vänsterkanten på inspelet.

 

 

En hyfsat mastig backe tar dig till nästa hål, som från tee ser ut som ett kort par 4 där man glömt att anlägga en green. En titt i banguiden avslöjar att det är ett dogleg, par 5. Kan du bara lägga utslaget på ett bra ställe i hörnan så är paret så gott som kassaskåpssäkert. Vatten vänster om green och bunkrar bakom, men detta ska inte ställa till det allt för mycket.

 

 

För att komma till nästa hål ska du ta backen upp som börjar på vänstersidan strax innan green. Hål 4 är sedan ett inte värst långt dogleg par 4, men även här krävs en rejäl smocka från tee för att du ska ha fritt fram mot hålet. Fin tee, som du ser om du tittar bakåt när du börjar gå (eller spelar hålet baklänges). Flertalet lär slå andra slaget blint, vänta i så fall på att framförvarande boll ringt i klockan.

 

 

Hål 5 var vår favorit, 296 meter som längst men ser betydligt längre ut då det är uppför hela vägen. Får du bara till ett vettigt utslag kommer det att kännas hanterligt. Slå sedan gärna inspelet förbi flagg, så får du chansen att njuta av utsikten mot skärgården när du puttar tillbaka.

 

Sedan kommer ännu ett kort par 4, nerför hela vägen. Ta inte upp drivern slentrianmässigt, bättre att slå ut med ett långt järn och undvika bunkrarna på högersidan – du kommer ändå inte att ha långt in.

 

Korthålet 7 är nästan lika högt som långt (du ser greenen i början av gräset) och här har man fått jobba lite annourlunda för att få till en tee – två trätrappor tar dig dit. 102 meter långt från båda tees, snudd på i kubik.

Även 8 är ett korthål, fast betydligt längre och med elände åt alla håll och kanter, först i form av vatten, sedan som bunkrar. Träffa green så undviker du allt det där.

 

 

Avslutningshålet bjuder också på äventyrligheter, ett kort dogleg vänster men med lika mycket vatten som gräs i spel. Vi hann som sagt inte med korthålaren, men passerade den med bilen och den såg mycket fin ut (fotona nedan). Det är par 3 rakt igenom och de varierar i längd mellan 83 och 150 meter.

 

 

Till Säröhus för incheckning. Anläggningen är populär för konferenser och det brukar bidra till en bra gästmix, deltagarna blir ju lätt lite spralliga när de väl släpps ur sina salar och moduler. Nedan receptionen och en av matsalarna.

 

Det finns drygt 100 rum och sviter i olika kategorier, alla inredda i gammaldags klassisk stil. Det är inte några stora kostnader för att uppgradera till havsutsikt och därifrån är det fullt hanterbart att satsa på en svit. För att göra det mesta av vistelsen längst ute på Säröhalvön och på första parkett vid Kattegatt valde vi att uppgradera till en av dessa.

 

Sviterna på Särö kallas för ”gemak”. Den vi hamnade i går under namnet ”Grevens gemak” (ovan) och var på 38 kvm, med utsikt mot skärgården och med bubbelbadkar samt IR-bastu (det där får du googla). Sängarna var mycket sköna. Vi hade också en inglasad terrass där det utöver några fåtöljer fanns en soffa med utsikt mot vattnet (fotot närmast ovan).

 

Inträde till den fina spa-avdelningen ingår för alla övernattande gäster. Här hittar du lite av det vanliga och lite av det ovanliga, som en sådan där IR-bastu och en massa fotbadsgrejor vaktade av Buddha.

 

Spa i all ära, himmelriket på riktigt hittade vi en trappa upp, i form av sex massagestolar. Den här typen av stolar, som knådar utvalda kroppsdelar från vader till nacke på en mängd olika sätt, testade vi första gången på en fin golfklubb i Kuala Lumpur för ett bra antal år sedan, det var så oerhört skönt att vi missade vår starttid. I hörlurarna som tillhör stolarna kan du lyssna på ett 20-tal meditativa program om allt från stresshantering till hur du sover bättre. Själva valde vi musik, i form av akustisk gitarr, harpa, flöjt och violin – det tog fem minuter sedan hade vi somnat.

 

När det gäller maten erbjuds, utöver à la carte, en 3-rätters som varierar beroende på veckodag (det kan alltså vara en parameter när ni planerar ert besök). Vår kväll var det karljohansvamp-soppa med sidfläsk, äpple och lök som förrätt och torskrygg med vitvinssås med räkor, dill och forellrom samt potatispuré till huvudrätt (fotona nedan). Allt mycket gott.

 

 

Oavsett vad du bjuds på till för- och huvudrätt tror vi nog att dessertbuffén kommer att imponera mest på dig. Här fanns det mesta du kan tänkas vilja stoppa i munnen. Göm vågen hemma i minst en vecka.

 

Frukosten (ovan) var också mycket bra, oavsett om du vill äta hälsosamt eller som oss gärna kör på kaffe och varma danska wienerbröd. Fördelen med att vara här utanför sommaren är att du får soluppgången på köpet.

 

 

Tillbaka till golfen. Forsgården ligger i östra utkanten av Kungsbacka och var igång med 18 hål 1989. Två gånger under 1990-talet arrangerade klubben Scandinavian Masters, då svensk golfs största tävling och del av Europatouren. 1998 ersatte nio nybyggda hål de sista nio på 18-hålaren. Klubben har sedan dess alltså 27 hål, uppdelat på Slottsbanan (18 hål) och Kungsbanan (9), samma namn som Ålands GK har på sina två banor, men där har de i  varje fall ett slott nästgårds – vi såg varken slott eller kungligheter under vår runda på Forsgården. Däremot såg vi direkt när vi anlände att vi hamnat på en välskött klubb, ett intryck som förstärktes ute på banan.

 

Båda banorna är av hedkaraktär, eller ”öppna parkbanor med seasidekaraktär” som klubben beskriver dem. Med normalkondis ska det inte vara några problem att gå. Det som mer än något annat kommer att avgöra hur det går för dig är vinden, som i princip alltid är västlig. Vi började på Slottsbanan, som alltså är 18-hålaren. Med fem tees kan du spela layouten från 4 485 upp till 6 355 meter. Se till att få med dig sand att fylla i dina duffmärken.

 

Öppningshålet (två översta fotona) är ett medellångt par 4 där green är lite undangömd. Sedan följer ett ganska långt korthål (närmast ovan) som spelas svagt uppför.

 

 

Hål 3 var ett av våra favorithål, ett kort par 4 dogleg vänster nerför. Här krävs mer precision än kraft. Med en upphöjd tee växer säkert hornen på en och annan, var bara medveten om att det är blött lite här och där runt green.

 

 

Sedan följer ett rejält långt par 5 med vänstersväng. Du har vatten längs hela vänstersidan, framförallt i spel på utslaget, efter det är du säkrare. Kan vara läge att dra på rejält på andraslaget och få ett kortare inspel då green har vatten på vänstersidan, även om det inte syns på fotot ovan.

 

 

Korthål igen (fotot längst upp), inte lika långt som det första men med elakare bunkrar tycker vi nog att det är svårare, något indexeringen inte håller med om. Sedan svänger du vänster för att fortsätta på 6, ett kort par 4 (två fotona ovan) som kröker vänster mot slutet.

 

 

När du sedan ska vidare ska du vara uppmärksam så att du inte hamnar på 16. Hål 7 är ett långt par 5 där flaggan känns så långt borta att vi var osäkra på om vi fortfarande skulle vara i Halland när vi tagit oss dit. Greenen är välbevakad av en hel del sand. Sedan är det återigen läge att ha koll på skyltningen, så att du inte hamnar på 15. Hål 8 (fotona ovan) är sedan ett kort par 4 som kändes extra hanterbart efter det långa 7.

 

På hål 9 (ovan) är det OB längs hela högerkanten. Inga problem tänker du, jag håller ut vänster. Det här har banarkitekten genomskådat och lagt en bunker precis där du vill landa utslaget (de jobbar så).

 

Sedan är det kiosk-dags. En skylt uppmanar att slå ut på korthålet 10 (som du ser bakom kiosken) innan du fikar, vi chansar på att det endast gäller om det inte är folk på green. Står flaggan långt bak här kan det vara olämpligt att lägga dig i bunkern kort vänster green.

 

 

Hål 11 är inte så mycket att säga om, ett långt par 5 med gott om utrymme i sidled, så länge de inte släppt upp ruffarna. Sedan kommer ett annat favorithål (fotona ovan), ett kort dogleg höger med vatten i spel från tee för långtslående (vår boll var snustorr). Sedan ett vatten till. Båda ligger på högersidan av fairway så har du enbart sorkdödare i arsenalen kan det vara läge att hålla ut vänster hela vägen från tee till green, även om det känns som att hålet blir dubbelt så långt den vägen.

 

Lättast att hamna rätt för nästa hål är att ha koll på den lilla pilen i banguiden som visar vägen. Korthålet 13 (ovan) har en snygg tee, vi önskar mer av den varan här i Sverige, något att glo på om det är väntan. Två småelaka bunkrar vaktar green på vänstersidan, så håll ut höger men inte för mycket då det är blött på den sidan.

 

 

14. Svagt uppför, svag högersväng. Svårigheter först på inspelet, med en hel drös med bunkrar som kommer att hugga efter din boll. Har du varit smart tittade du rejält hur det ser ut här när du gick av hål 7. Till skillnad mot det hålet finns här en liten sandfri passage i mitten där du kan rulla in dina sorkisar.

 

 

Sedan kommer ett fint par 4 svagt nerför, Undvik att träffa bunkern på vänstersidan, som ligger precis där du hade tänkt placera utslaget. Många lägger sig nog kort den, vilket ger drygt 170 meter till en green omgiven av vatten på hela högersidan. Indexerat som banan svåraste hål.

 

 

Med 16 får du tampas med ett betydligt lättare hål, om du inte spelar från backtee. Gör du det börjar utmaningen redan med att hitta den, den ligger en bra bit bort, bort mot tee på hål 7.

 

Även på 17 ligger backtee en bra bit bakom andra tees, in i terrängen – osäkert om vi skulle ge oss in där utan en guide med lokalkännedom. Ett långt par 5 som vår dag var kortare med provisorisk green då man höll på att bygga om bunkrarna.

 

Avslutningshålet är ett långt par 4. Banguiden uppmanar till att hålla sig borta från bunkrarna ”annars blir det svårt att nå in till green”. Vi brukar alltid nå in till greenen, förr eller senare.

 

Dags för lunchen, som du inte ska missa. Kocken rekommenderade skomakarlådan men vi ville ha fisk då vi var på västkusten. Han stod på sig och vi missänkte att han hade för många lådor kvar, men den var verkligen förstklassig. Riktigt bra ölsortiment också.

 

 

Sedan var dags att gå ner maten på Kungsbanan, som alltså ingick i 18-hålaren när Europatouren var här. Även här finns fem tees att välja från och du kan spela de nio hålen mellan 2 161 och 3 137 meter. Du ser några av hålen på båda sidor infartsvägen. Från klubbhuset är första tee bara några meter från gavelingången till restaurangen. Första hålet (ovan) är ett kort par 4 med vatten till höger och en green som ligger högt. Vi var ganska möra efter 18 hål och lunch så vi bestämde oss för att flytta fram en tee.

 

 

Sedan kommer ett korthål med samma vatten i spel höger om green och några riktigt fina bunkrar på vänstersidan. Speltipset från oss är att träffa green. Forsgårdens finaste par 3.

 

På hål 3 var det några golfare som hade ännu värre teknikproblem än oss, så vi bestämde oss för att gå direkt till hål 4. Ett annorlunda par 4, med ett längsgående vattendrag som du förr eller senare måste över (på fotot överst är tees till vänster utanför bild på den här sidan vattnet och green nere till höger på andra sidan).

 

 

Efter att ha fuskat med hål 3 kände vi lite av ett moraliskt ras och hoppade även hål 5 och 6 och gick direkt till hål 7, som låg lockande nära när vi kom av hål 4. Ett par 5 med vatten längs hela vänstersidan.

 

 

Korthålet 8. Inte värst långt, men med vatten i spel. Vi tog inga chanser utan omgrupperade till främre tee. Avslutninghålet på Kungsbanan (nedan) är ett rakt par 4 med bunkrar vid sidan av fairway där du tänkt landa ditt utslag. Riktigt snygga greenbunkrar. För att summera: spela alla 27 hålen med lunch mellan.

 

 

Med perfekt höstväder på Särö och Forsgården undrade man när det lite nyckfulla västkustvädret skulle byta skepnad. Det gjorde det på Gräppås. Här hade vi regn och mulet hela rundan, så när du ser våra foton får du ha lite fantasi, solen skiner även här. Klubben ligger på Onsalahalvön och banan öppnade för spel 1994. För den som inte har grönt kort finns en Pay & Play 9-hålare par 30 som komplement till 18-hålaren – du ser den på vägen in till klubbhuset, som inte har någon kontakt med stora banan.

 

Stora banan är en blandning av park och skog. Med tre tees kan den spelas från 4 450 upp till 5 577 meter, par 70. För att komma till första hålet, ett relativt kort par 3 (ovan), är det en kort promenad.

 

 

Nästa hål är ett relativt långt par 5 där utslaget ska över ett krön, vänta tills framförvarande boll har ringt i klockan. Väl över krönet har du ett transportslag och en green snett vänster.

 

 

Slår du inte extremt långt kommer du att på hål 3 ha ett inspel över vatten. En variant är att ta ett extraslag och lägga upp dig kort green, vi skvallrar inte. En första favorit på banan.

 

 

Gick du inte i vattnet på hål 3 får du en ny chans på nästa hål, med mer vatten än gräs i spel. Här finns inga alternativa spelvägar så satsa på vad som helst utom sorkdödare. När du sedan ska vidare hittar du en stig kort höger om green, banguiden visar vägen med små pilar.

 

 

Med hål 5 ändrar banan karaktär, från skog till öppen parkbana. Ännu ett favorithål på banan, hyfsat långt par 4 som svänger svagt vänster. Oavsett tee står du högt. När du närmar dig green har du först två träd mitt i fairway att navigera, sedan gäller det att undvika en bunker framför green och vattnet höger om.

 

 

Hål 6 löper inledningsvis parallellt med hål 9 (du har 6:ans tee närmast på översta fotot och 9:ans till höger), när du kommer från hål 5 ska du till den tee som ligger längst bort. Hålet, 6 alltså, är ett långt par 4 som blir ännu längre av backen mot slutet. Indexerat som banans svåraste hål. En tröst är att backen uppför hål 9 ser än jobbigare ut.

 

 

Med 7, ett par 4 som längst 370 meter, vänder du tillbaka, nerför i början och uppför mot slutet, med en green lite gömd. Står flaggan långt höger kan du spela det som ett par 5, hälsa från oss.

 

För att det inte ska bli för mycket parkhål fram och tillbaka har klubben stoppat in ett skogshål par 3 på tvären som hål 8. Här slår du från permanenta utslagsmattor, en vara vi i alla år efterlyst mer av. Med mattor möjliggör du spännande tee-placeringar och ofta bidrar de till att du kan göra hålen längre. Dessutom funkar en bra matta betydligt bättre än en geggig grästee och är också avsevärt biligare att underhålla.

 

 

Tillbaka till parklayouten och hål 9 med backen uppför mot slutet (teen till höger på översta fotot). De goda nyheterna är att det är ett par 5, trots att det bara är runt 60 meter längre än hål 6.

 

 

Du kommer inte in till klubbhuset efter nio, utan det är bra skyltat till kiosken som ligger vid 10:ans tee, ett hyfsat långt korthål med högt belägna tees. Inga konstigheter, men undvik för säkerhets skull stenpartiet kort höger green.

 

 

När du är klar med puttandet har du hål hål 17 precis bakom green. Slå inte ut där, om du inte vill nöja dig med att spela tolv hål, utan fortsätt vidare enligt skyltningen för att komma till 11. Här öppnar banan återigen upp.

 

När du ska vidare efter 11 är det ännu en gång läge att vara lite fokuserad så att du hamnar på rätt hål, du ska tillbaka i riktningen du kom från. Hål 12 är rakt med ett dike längs vänstersidan som blir till ett vattendrag mot slutet. Att det är indexerat som banans näst svåraste hål skvallrar om att inspelet kanske inte är så lätt som det ser ut, med bunkrar i bakkant.

 

13 (fotot längst upp) är ett långt par 5 med det där vattendraget längs vänstersidan hela vägen och OB längs hela högersidan. Konsultera gärna banguiden innan du passerar 150-pinnen, längre fram döljer sig ett tvärsgående diagonalt dike. Lömskt! Sedan kommer ett vilsamt kort dogleg höger (två fotona närmast överst), som mest 262 meter. Indexerat som banans lättaste hål.

 

På tee på 15 är du som längst bort från klubbhuset, ett långt par 5 med vatten i spel från tee för långtslående. Ett vattendrag följer sedan fairway på högerkanten och greenen är lite undanstoppad till höger.

 

 

Korthålet 16. Rejält långt, som minst 151, som mest 185 meter. Om du inte har tänkt träffa green är det bäst att hålla vänster, där det inte finns några bunkrar. Men trassla inte in dig bland träden.

 

Med 17 har du ett medellångt par 4 med bunkrar på högersidan av fairway halvvägs och diken på båda sidorna. En upphöjd green vaktas av en rejäl bunker på vänstersidan. Rundan avslutas sedan som den började, med ett korthål (nedan) och ungefär lika långt. När du sedan ska ta dig till klubbhuset ska du vara uppmärksam på korseld från först hål 2 och sedan hål 1, men du ser dem tydligt och de ser dig – och förhoppningsvis har de inget otalt med dig.