Medlemsvibbar i Västerås

Västerås hålls som en av landets bästa golfstäder och är inte större än att det är lätt att ta sig runt till fots. Vi valde den här gången att testa Fullerö och Västerås GK. För övernattningen satsade vi på en av stadens vackraste byggnader.

Elite Stadshotellet har sedan tillkomsten 1907 varit ett landmärke vid Stora Torget mitt i stan. Byggnaden anses vara en av landets finaste jugendbyggnader. ”Jugend”, betyder ”ungdom” på tyska och där slutar våra kunskaper. Däremot har vi full koll på att Bishops Arms med 26 olika sorters öl på kran och ytterligare 200 på flaska ligger i samma byggnad. Räcker inte det har du stadens alla uteserveringar på kort avstånd. Vill du vara lite kulturell mellan ölen ligger den gamla bebyggelsen längs Svartån några minuter bort.

Vårt rum. Längst upp: Fullerö GK.

Vårt sällskap hamnade i ett nyrenoverat rum och ett av lite äldre snitt. Lite jämnt skägg vilket vi rekommenderar, de nyare (nedan) känns naturligtvis fräschare och har ofta en strålande utsikt mot Domkyrkan bakom hotellet. De äldre har mer av stadshotellskaraktär – be gärna att få titta innan du checkar in om det finns möjlighet. Sängarna är bekväma och frukosten innehåller det mesta du kan tänkas vilja stoppa i munnen, även om vi inte kunde fota där under vårt besök.

Gamla bebyggelsen längs Svartån, med Stadshotellet i bakgrunden på nedre fotot.

Vi började golfspelandet på Fullerö, kvartens körning sydväst om centrala Västerås. Det här är en anläggning som verkligen föll oss i smaken på alla sätt: trevligt klubbhusområde, bra mat och en varierad och kul golfbana. Flyttar vi från Stockholm är Västerås och Fullerö en het kandidat. 

Banan öppnade 1990. Med fem tees kan de 18 hålen spelas från 3 852 upp till 5 880 meter, par 72. Vill du komma maximalt förberedd finns drönarflygningar över samtliga hål. Banguiden är av det kompakta slaget, som ett utvikbart scorekort, men ger dig alla mått du behöver hela vägen från tee till green. Stora skyltar på varje tee ger dig samma information, så det finns inga ursäkter för att inte vara väl medveten om vad som väntar när du drar iväg bollarna.



Varannan vecka är det start från hål 10, vilket gör att de medlemmar som bara vill/kan spela nio hål får variation. Man får också ett jämnare slitage på banan. Det är märkligt att inte fler klubbar jobbar så här, om layouten tillåter. Klubben tillämpar hektometersystemet/numrerade tees, en majoritet av herrarna lär slå från tee 56 medan damerna lär slå från 47.

Hålen har oftast rejält med utrymme i sidled för den som sprider slagen, samtidigt var semiruffarna mastiga att slå från under vårt besök, så håll dig på fairway. Öppningshålet (ovan) är ett långt par 5 med gott om utrymme även för den som har en bångstyrig driver, du behöver alltså inte kalibrera den på rangen och riskera skador. Dessutom är du utom synhåll från klubbhuset. På andraslaget ska du se upp för ett tvärsgående dike, kan vara värt att lägga upp dig innan. 

Även nästa hål är ett par 5, men betydligt kortare. För att komma till de bakre tees ska du svänga vänster och upp på kullen. Även här är det där diket i spel, men nu på utslaget.

På korthålet 3 gäller det att se upp för vattnet kort vänster om green, som inte syns från tees. Lätt hänt att bollar som hamnar på foregreen där rullar bakåt och ner i plurret.

Hål 4, ett kort par 4 med en stor stenbumling i mitten av fairway att sikta på från tee. Inga bunkrar, vare sig på fairway eller runt green.

Med 5 vänder du tillbaka, ett svagt dogleg höger. Slår du inte långt kan det vara vettigt att hålla ut vänster för att komma runt svängen. Vatten bakom green så hellre kort än lång på inspelet.

Sedan dyker det plötsligt upp ett helt annorlunda hål, ett mer än lovligt tajt skogshål dogleg vänster. Här gäller det att ha koll på både längd och riktning för att kunna gå in på två slag. Utan tvekan banans tuffaste hål. En stor skylt förkunnar att det är absolut förbjudet att gena då det finns boende i skottlinjen. Vilken galning kan komma på att försöka gena här?

Med banan svåraste hål avklarat kompenseras du med det lättaste, ett par 3 med högt belägna tees där två bunkrar ligger i bakkant av green utan några planer att störa dig.

Hål 8. Från bakre tee får man en känsla av att vara i Skottland, med sikten skymd. Det finns ett liten trappa där spelpartnern kan ha koll på var utslaget hamnar. Från främre tee ser du fairway.

Hål 9 spelas längs med infartsvägen, en skylt informerar dig om att du inte ska slå ut om det är bilar på vägen. En trång passage att navigera på inspelet och en rejäl bunker i bakkant av green.

Efter att ha passerat klubbhuset är det dags för hål 10 och även här är det bortom granskande klubbhusblickar. Vatten vänster på utslaget och ett tvärsgående dike strax innan green.

Nästa hål påminner lite om det där svåra dogleget 6, men rymligare i sidled och med höger- istället för vänstersväng. Här krävs det dock ett ännu längre slag, runt 170/200 meter från tee 47/56, för att komma runt hörnet och ha ett slag mot green.

Sedan har du ett korthål, inte värst långt och inga bunkrar - en munsbit för en golfare av din kaliber.

Med 13 har du ett långt par 5 med vatten vänster på utslaget och en green som är gömd bakom en liten högersväng på slutet. På inspelet har du en rejäl buske och några bunkrar att tampas med.

14 är ett ganska långt par 4 där svårigheten framförallt ligger i att komma åt greenen på inspelet. Den ligger lite snett vänster, skymd av en bamsig bunker, uppdragen i bakkant för att se ännu större ut. Vad du inte ser är att det ligger ytterligare en bunker bakom den, direkt innan green. Det vettiga sättet att spela hålet om du är osäker är att lägga upp dig höger om green, på säkert avstånd från all sand, och sedan pitcha in den därifrån. Indexerat som banan svåraste hål…nja, vi tror nog att flertalet golfare kommer att kämpa mer för att komma runt hörnan på det där 11:e hålet. Samtidigt var greenen betydligt knepigare här, det lutade antingen åt ena eller andra hållet, lite som ett hustak.

Ett annorlunda inslag under vårt besök var att det landade fallskärmshoppare på banan (på mellanfotot ser du planet landa för att hämta fler hoppare). Vi var inte i närheten när någon damp ner. Med tanke på hur regelverket kring golf verkar täcka allt mellan himmel och jord lär det finnas något om “träff av fallskärmshoppare”.

Dags för korthål igen, lång rackare, uppför. Bunker vänster och bråkig vegetation höger och bakom. Goda nyheterna är att inget är i vägen för en rak sorkdödare.

På 16 är det lite skymt från två bakersta tees, se till att inte starta utslaget för långt vänster och hamna mask bland ett gäng träd. Två bunkrar skyddar green med gott om utrymme att smita in mellan. 

17 är inte ett korthål, som ofta inom golfen, utan helt tvärtom - ett långt par 5. Drygt halvvägs smalnar det av, med ruffig terräng på båda sidor fairway och även vatten vänster. Försök hålla dig i mitten hela vägen. 

Avslutningshålet (även nedan) är ett relativt kort par 4 med ett dike längs hela vänsterkanten som övergår i ett vattendrag mot slutet. Hålet svänger svagt höger mot slutet, så du måste nog ändå ut mot diket för att ha ett vettigt slag mot green. Går det inget vidare är de goda nyheterna att green inte syns för klubbhusverandan. Sammantaget var Fullerö en riktigt kul och omväxlande bana, trots att den inte är kuperad. 

Klart tuffaste jobbet på anläggningen under vårt besök hade dykaren som letade bollar i både stora och små pölar, klädd i gummi i nästan 30 graders värme. Det var nog lika blött inne i dräkten som utanpå.

Tidigare, när vi inte fotade lika mycket, var vi på Västerås GK, stadens utan jämförelse mest centrala bana – runt 20 minuters promenad från centrum. Den stora uteserveringen mot avslutningshålet är som gjord för att kasta ankar efter rundan och med det stadsnära läget lockar den alldeles säkert till sig en hel del av golfens bryggseglare.

Banan är ganska öppen och det finns gott om chanser att rädda snedslag. Hål 6-8 gör layouten en lite märklig piruett – en lampa varnar dig för utslag på 7:an när du går av 5:an. Det finns också en lampa mellan hål 9 och 18 – den ska användas av dig på hål 9, för att ge skydd från utslag på 18 när du är i svackan på väg mot green.  I övrigt är det inga konstigheter.

Det finns ett antal tees där du står högt, inte minst på sista nio kommer du att känna hornen i pannan några gånger. Banan är par 70, 5575/4760 från gul/röd.