
Golf & mysigt stadshäng
Örebro är en av Sveriges trevligaste städer, lagom stor för att låta bilen stå och upptäcka till fots. Golfen lirade vi på Kårsta, som kändes som en riktigt familjevänlig klubb.
Örebro ligger bra till för ett stopp om du kör mellan Stockholm och Karlstad. Kör du inte mellan Stockholm och Karlstad är staden ändå väl värd ett stopp. För egen del tog det många år innan vi upptäckte hur mysigt det är här, sannolikt för att vi som många andra haft en dragning mot kusten, inte minst under sommarsemestern.

Kårsta GK.
För den som är på jakt efter upplevelser finns det en hel del att grotta i. Slottet är svårt att missa men du ska också besöka Wadköping, dit man flyttat Örebros historiska bebyggelse. Promenaden dit från centrum längs Svartån är vacker, med många fina hus på andra sidan vattnet.



Är du som oss här mitt i sommarledigheten tipsar vi om att efter golfen bara hänga på några av alla uteserveringar. Som i alla städer med modern självaktning finns det också takbarer lite här och där.


Takbarernas takbar i Örebro hittar du i Svampen (fotot nedan), Sveriges kanske mest kända vattentorn. Från centrum är det en halvtimmes promenad, men du kan också svänga av här på vägen från Kårsta. Utöver att äta, dricka och beundra utsikten kan du också gå på konsert här, 58 meter ovan mark.

Vi hade för avsikt att bo på Elite Stora Hotellet (den gula byggnaden till höger om slottet på fotot längst upp på sidan), på första parkett vid slottet, men med mycket turister i stan hamnade vi istället på Elite City Hotel 700 meter söderut. Till skillnad från flertalet Elite-hotel vi bott på ligger det här i en oansenlig byggnad och är lätt att missa när du kommer med bilen (det ligger mitt emot Vågen-gallerian, på andra sidan Rudbecksgatan och vägg-i-vägg med Frälsningsarmén).


Ingången till hotellet är lätt att missa. Lobbyn. Nedan: en trappa ner, med frukostserveringen och allmänna umgängesytor.
Fördelen med läget är att det är betydligt lättare att hitta parkering här (var dock uppmärksam på de lokala parkeringsreglerna) och du har ändå inte mer än några minuters promenad till slottet och annat.


Hotellet är fräscht interiört. I receptionen finns några sittgrupper och en trappa ner finns det betydligt fler, med gillestuga-känsla. Vill du sitta utomhus finns det några bord direkt utanför entrén. Frukosten, som var mycket bra, serveras en trappa ner och där finns också kaffe dygnet runt.

Det finns 115 rum, i några kan du mot avgift ha med hunden. Vårt rum var nyrenoverat och fräscht men som som du ser på fotot ovan var det ont om svängrum, så lämna golfbagarna i bilen. Sover du lätt ska du se till att få ett rum bort från Rudbecksgatan, inte minst om det som under vårt besök är varmt och man gärna har fönstret öppet.

Kårsta ligger kvarten rakt norrut från Örebro och är nog ganska okänd för de flesta som likt oss bor en bit bort. Redan på hemsidan ser man att det här är en klubb där det händer grejor. Att restaurangen drivs av klubben skvallrar om att man fått till det där med en bra klubbhusatmosfär.


Banan öppnade för spel 1992 och 2004 var den utbyggd till dagens 18-hålare. Med fyra tees kan den spelas från 4 154 upp till 5 453 meter, par 70. Ut-9 är utlagda högerut från klubbhuset och in-9 vänsterut. Vill du bara spela nio hål kan du betala för det, men det är betydligt mer prisvärt att köra alla 18 – tar bränslet slut är du vid klubbhuset när du går av hål 15.


Klubben växlar veckovis med att starta bollarna från hål 1 eller 10. Vi hade tur och fick börja på hål 1, som inte bara ligger utom synhåll från klubbhusserveringen utan också har de mest lätthanterliga hålen, så att vi fick chansen att värma upp.

Hål 10 till höger, från klubbhusterrassen. Till vänster ser du hål 18.
Efter första nio kommer du till klubbhuset. Sedan blir det tuffare, inte minst för att tee på hål 10 är fullt exponerad från klubbhusterrassen och granskande blickar. Hål 11 är sedan ett svårbemästrat dogleg vänster. Är du som oss här första gången känns hålet från samtliga tees som ett korthål där man glömt bygga en green. För att komma runt hörnan krävs inte bara skicklighet utan även tur. Vi hade gärna sett att klubben sågat ner de tre sista träden i kröken, du kommer sannolikt att förstå vad vi menar när du ska slå andraslaget.

På 13 (ovan) är det återigen dags för ett dogleg, åt höger den här gången. Här är det dock inga konstigheter, men du behöver en bra träff från tee för att komma runt hörnet. Efter korthålet 14, enda hålet där du står högt på banan och slår ner, har du i 15 ytterligare ett dogleg, återigen vänster och det klart lättaste av de tre att hantera. Hål 17 (fotona nedan), ett hyfsat långt par 5 med inspel över vattnet, håller vi som banan bästa hål.





Bäst gillade vi dock klubbhusatmosfären, med en restaurang som langade fram en förstklassig ”dagens” i form av köttbullar som på en finkrog (som bandybollar istället för pingisbollar). Det finns sittplatser på flera ställen, så du kan alltid välja om du vill sitta i solen eller skuggan. Du hittar fler foton från banan här.

















