Par i slott

 

Med Haninge GK:s Slottsbana har huvudstaden fått ännu en toppbana. Vi kombinerade med boende på Häringe Slott, som figurerar i Lasse Åbergs klassiska film ”Den ofrivillige golfaren”.

Haninge GK ligger tre mil söder om Stockholm och har 27 hål. Efter en mycket ambitiös ombyggnad av vad som tidigare var slingorna Röd och Gul stoltserar klubben nu med en förstklassig 18-hålare.

 

 

Men vi började med att checka in på vårt boende. Häringe Slott ligger halvtimmens körning rakt söderut från Stockholm, på vägen mot Nynäshamn. Från Haninge GK är det 20 minuter. På Haninge kommuns hemsida står att läsa: ”Slottet och ägorna har haft många ägare sedan Viking Sote först gjorde anspråk på Häringehalvön kring år 1 000. Samtliga ägare har haft mer eller mindre storhetsvansinne, näst intill obegränsade resurser, enorma utgifter och en förkärlek för dekadens, skandaler, glamour och party”. Det där låter ju hur kul som helst, även om det inte längre är sant då Häringe idag drivs som hotell, restaurang och konferensanläggning. 

 

Gustav Vasa stationerade 1525 sin örlogsflotta här och ett träslott byggdes. Greve Gustav Horn ersatte under mitten av 1600-talet träslottet med det stenslott som står här idag och genom åren har slottet haft flera kända ägare. Tändsticksmiljonären Torsten Kreuger lät bygga landets första utomhuspool med olympiska mått. För övrig spännande historik kring slottet går det bra att dyka in här. 

 

Vinkällaren, för den som vågar sig dit.

Exteriört gör slottet inte mycket väsen av sig, men hemsidan illustrerar väl vad som väntar interiört, med sex salonger och fem matsalar prydda med vackra möbler, tavlor och antikviteter. Där kan du också göra en virtuell sightseeing  – rekommenderas.

 

Hundar är mycket välkomna, även i flera av övernattningsrummen. Eftersom det är fyrverkeriförbud på halvön där slottet ligger är hotellet populärt under nyår för dem som vill skydda sina pälsklingar från värsta smällarna.

 

Känner du igen dig i miljöerna här och var kan det bero på att Lasse Åberg använde slottet för att filma inomhusscenerna i vad som skulle vara det skottska slottet McDougall House i den klassiska filmen ”Den ofrivillige golfaren”. TV4:s helgunderhållning ”Förrädarna” spelades också in här. Stora delar av slottet är öppet för allmänheten alla dagar i veckan, många kommer hit för brunch och annat.

 

När det gäller själva inkvarteringen ligger rummen och sviterna i slottets flyglar. Vi tänkte först boka ett standard dubbelrum men efter att ha tittat på vilka alternativ som fanns ville vi absolut uppgradera till ett deluxerum eller en svit, för att få mer karaktär och lite historik på köpet.

 

Vår juniorsvit låg i den västra flygeln, den lilla byggnaden på andra sidan vattnet.

Vi gillade verkligen deluxe-rummet ”Bertil Malmberg”, med skön bibliotekskänsla, men till slut satsade vi på juniorsviten "Brita Von Heidenstam". Här hade vi badkar jämte sängen men det fanns även dusch, om ni är två golfkompisar som reser ihop. Sängarna var mycket sköna och utanför fönstret var det extremt lantligt, med ängar och vatten i blickfånget. Väckarklockan var i form av fågelkvitter.

 

Matsalen, som vi valde bort för terrassen med utsikt mot poolen.

När det gäller middagen kan du köpa med den i ditt övernattningspaket. Matsalen är vacker, men med en oväntat somrig majkväll valde vi att få uppdukat på den trevliga terrassen med utsikt mot poolen.

 

Vi hade tre val för samtliga komponenter i vår trerätters. Till förrätt valde vi jordärtskocka med sjuryggs-/stenbitsrom respektive rökt rödbeta med bränd smetana och getost toppad med rostad mandel.

 

Våra huvudrätter blev lammrostbiff respektive eldost (en variant på halloumi), båda serverade med vårprimörer, svenska linser och västerbottenostcrème. Vi avslutade båda två med björnbärskompott med vaniljglass och syltade granskott.  

Delar av frukosten uppdukad, med det fina vädret åt vi även den på terassen.

Skulle du till äventyrs ha fått med dig någon i sällskapet som inte spelar golf, eller att ni har tid över, finns en hel del aktiviteter i och runt slottet. Själva hann vi med ett pass på en av Sveriges äldsta bowlingbanor, i original från 1930-talet och innan de kom på att det är lättare att styra klotet med tre fingrar i klotet istället för endast två. För den som vill ta det lugnare finns en bastu att hyra nere vid slottets brygga.

 

 

Så till golfen. Haninge GK behövde renovera de ursprungliga 18 hålen och bestämde sig för att passa på att göra en rejäl uppgradering av layouten. Christian Lundin, som varit i farten med uppgraderingen av flera namnkunniga banor på sistone, inte minst Österåker ihop med Henrik Stenson, kallades in.  

 

Det är alltså vad som gick under namnen Gul och Röd slinga som renoverats och nu utgör Slottsbanan (tidigare har man roterat vilka av de tre slingorna som skulle utgöra dagens 18-hålare). Namnet har man tagit av att Årsta Slott ligger granne med klubbhuset.

 

Har du spelat hålen tidigare kommer du att känna igen sträckningen, allt annat är nytt, inte minst de läckra bunkrarna. De är placerade så att du hela tiden måste tänka till innan du slår och uppdragna i bakkant så att de syns tydligt och inte ger chansen till några ursäkter om du hamnar där. Tillsammans med nya stora tees ger de ett mycket fint visuellt intryck.

 

Informativa teetavlor. Slottet i bakgrunden.

Det finns fem tees och banan kan spelas från 4 186 upp till 6 351. Lite förvånande tillämpas inte hektometersystemet (nummer-tees) utan man kör på färger. Nackdelen med detta är att det är svårare att få golfare att växla tees och därmed ge sig själva mer varierade upplevelser. Det blir också svårare att få golfare att flytta fram från gul tee, till mer "omanliga" färger, trots att de många gånger själva anar att de därifrån skulle få en bättre spelupplevelse. Vi skulle inte förvånas om man så småningom ändrar på det här. Tills dess ska du inte stirra dig blind på färgerna utan ha koll på hur mycket bana du vill ha. Spelar du normalt från röd tee ska du sannolikt slå från blå tee på Haninge.

Öppningshålet på Slottsbanan med gul tee vid veporna vänster. Nedan: hål 5 vid inspel.

Första nio är vad som tidigare var Röd slinga, eller skogs-slingan som många av oss kallade den. Öppningshålet är ett rakt par 5 och redan här ser man hur banritaren placerat bunkrarna så att du tvingas tänka till på varje slag.

 

Hål 5 var ett favorithål på ut-9, ett hyfsat långt par 5 som svänger svagt höger hela vägen och med tvärsgående vatten som kan sno bollarna på två ställen. Dock inga bunkrar förrän du kommer fram till green.

 

Hål 6 med golfare på blå tee. Nedan: hål 9 vid inspel och bakifrån.

På hål 6, ett kort par 4 med en hyfsat tajt passage mellan bunkrar vänster och vatten höger, lär många som oss lägga upp sig kort för att ta ett inspel på drygt 100 meter. När du väl promenerat fram till din boll inser du att det finns bra med utrymme bakom bunkrarna för att våga dig på något mer testosteronigt från tee.

 

Hål 9 var ett annat favorithål på första nio, ett par 4 där den som hamnar vänster från tee måste hantera ett inspel där du riskerar att antingen hamna kort och blött eller långt och sandigt. För att få bästa linjen in mot flagg ska du hålla höger från tee, men, såklart, har han arkitekten placerat en bunker där du vill landa bollen. 

 

 

Kiosken (ovan) är rejält upphottad då den även fungerar som restaurang tills en mer permanent lösning är på plats. Efter stoppet här är det sedan dags för vad som tidigare var Gul slinga och som vi kallade Park-slingan. Här hittar du numera flera av banans bästa hål.

 

Hål 10 från tee och vid inspel. Nedan: hål 11 vid inspel och bakåt.

Det första är ett kort par 4, svagt dogleg vänster. En munsbit så länge flaggan inte står långt höger och med hålets enda bunker i spel. Hål 11 är sedan banans kanske bästa hål, ett hyfsat långt par 5 med ett inspel där en tidigare rejäl pöl ersatts av en stenmur – lika svårforcerat för sorkdödare men du lär hitta bollen.

 

 
Korthålet 12 har sedan lika mycket vatten som gräs i spel, ju längre bak du står desto blötare ser hålet ut. De goda nyheterna är att det inte finns några bunkrar, vilket ger dig chansen att hålla upp höger om vattnet gör dig spak.

 

Korthålet 12 från tee och bakåt. Nedan: 13 halvvägs och bakåt.

 

Efterföljande hål är ett par 4 som efter allt vatten ser ut att vara ännu en munsbit, men det är ganska långt och bunkrarna halvvägs gör att man lätt håller igen för mycket och får ett väl långt inspel.

 

Sedan följer ännu ett favorithål, ett kort på 4 dogleg höger där det är mer precision än kraft som gäller hela vägen in. Med tilltagande ålder och allt högre halter av rigor mortis har vi kommit att gilla den här typen av hål allt mer. Till skillnad mot på hål 12 finns en bunker höger om green som gör att du inte kan ha så mycket marginal till vattnet som du kanske önskar.

 

Hål 14 vid inspel och bakifrån. Nedan: avslutningshålet på Slottsbanan, från främre tee och bakåt.

 

Avslutningshålet spelas i en rak linje mot slottet. Det kan se ganska beskedligt ut på kartan, men i vanlig ordning har Lundin lagt bunkrarna ganska exakt där man vill lägga sina slag, hela vägen in. Sista 100 har du även sällskap av vatten längs högersidan. Skulle du få för dig att hålla lite vänster på inspelet har du en bunker i spel, såklart.

 

Slottsbanan imponerade, inte minst de absolut förstklassiga bunkrarna och deras genomtänkta placering (golf blir rejält roligare när man tvingas tänka till). Tees, fairways och greener var också mycket fina. De senare var stenhårda under vårt besök och vår greenlagare av plast knäade ganska direkt. Skicket var under vårt besök också helt felfritt, från första tee till sista green. Sanden i bunkrarna var av bästa märke. Vi hade några medlemmar i bollen som berättade en hel del om vilket enormt arbete som lagts ner i detaljerna för att få en bana som lever upp till USGA-standard.

 

Det vi i skrivande stund saknar är en restaurang som matchar banan. Förr om åren hängde banan och slottet ihop och man käkade lunchen där. Nu verkar det, återigen i skrivande stund, luta mot att klubben så småningom bygger en egen restaurang där kiosken numera ligger. Med detta sagt funkar kiosken bra även efter rundan.

 

Sugen på mer golf? Resterande nio hål på Haninge, som tidigare var Blå slinga, går numera under namnet Ängsbanan och erbjuder den öppnaste layouten. Vi lirade den en höst och då var den i mycket gott skick.

 

Diverse hål Ängsbanan, även samtliga foton nedan.

Äng låter i våra böcker lite... endimensionellt och det är lätt att underskatta banan. Innan klubben renoverade de andra två slingorna var det här många duktiga golfares favorit-slinga, för att den erbjuder många strategiska element.

 

Greenfeen går via Sweetspot på båda banorna, så ju mer flexibel du är desto billigare slipper du undan. Du hittar fler foton från Slotts- och Ängsbanan här.