Vi har testat alla banor i det turkiska golfparadiset

 

Finns det ett bättre ställe i världen att åka till om man vill ha en färdigförpackad golfvecka så har vi missat det. Klimatet är utmärkt för golf större delen av året, banorna är mycket bra, hotellen bland de bästa du kan hitta som golfare, servicen i nivå med vad de främsta anläggningarna i USA kan erbjuda (fast här drivs den inte av dricks). Allt är så otroligt väloljat att du kan köra med hjärnan i off-läge hela vistelsen. Vi har testat alla 288 hål i golfparadiset Belek.

 

Golf i Turkiet är synonymt med Belek, som geografiskt ligger i den asiatiska delen av Turkiet. Visst finns det banor på andra håll i landet, men satsningen i den lilla orten strax öster om Antalya har ställt allt annat i skuggan. Med detta sagt är Belek inte för alla. Utöver golfen (och matorgierna) är det stranden och poolområdena med trädgårdar som gäller – och spa. Förvisso har många hotell på senare tid diversifierat och erbjuder nu även vattenlekparker och annat för att locka familjer, men räkna inte med att ta några kulturpoäng på orten utan då får du ta dig in till Antalya – eller göra en stop over i Istanbul.

 

Carya, avslutningshålet. Längst upp: kocken på Nobilis är ute och bjuder på turkiska burgare efter nio hål.

Det finns över 50 hotell med fyra eller fem stjärnor i Belek-området och dessa är i lika hög grad som banorna förklaringen till att orten blivit så populär bland golfare. Självklart är vissa bättre än andra, men det ska mycket till för att du ska pricka in ett där du inte kommer att vara toppennöjd med din vistelse. Många är rejält stora, med över 500 rum. I början var vi tveksamma, men det går naturligtvis alltid att hitta ytor där man kan ha det lite mer privat. Standarden är överlag mycket bra, servicen utmärkt. Turkarna har som få andra konceptualiserat golfen till en helhetsupplevelse och vi har under tre resor, med vistelser på fyra olika hotell och spel på samtliga banor, aldrig blivit besvikna, på något.

 

Sueno Dunes. Ovanför: Montgomerie.

 

Det kulinariska handlar för de flesta golfare om bufféer så stora att man drabbas av prestationsångest när man ser dem. Vi brukar börja med att försöka smaka lite av varje, inte minst de lokala specialiteterna, men kommer inte ens halvvägs innan vi är proppmätta. De flesta hotell har numera en eller flera à la carte-restauranger där man kan bryta av bufféorgierna. 

 

Färsk fisk i buffén. Nedan: Nobilis.

 

De flesta väljer ”all-inclusive”, vilket ger dig extremt mycket för din peng och innebär att du slipper obudgeterade överraskningar på plats. Här finns det flera varianter när det gäller alkoholen, från att endast inhemska sorter ingår och endast till maten, till att det inte finns några som helst begränsningar. Det här kan ha sina sociala poänger, genom att det samlas människor i baren istället för att de sitter och småsuper på rummen. Vet man däremot med sig att man har svårt att hantera sin bägare kan det lätt bli några glas för mycket och den där tidiga starttiden kan vara i fara. Vi hade en white russian-upplevelse där det definitivt var mer russian än white i glaset. Nu sist hade vi lärt oss läxan och tog det betydligt lugnare med öl och mat, även om det gick en och annan bägare i solen på klubbhusverandorna. 

 

 

I dagsläget finns det elva golfanläggningar i Belek-området. Tio av dem ligger på ett drygt mil långt pärlband längs kusten, vilket gör att du lätt når dem med taxi (om du har köpt ett paket där banor ingår har du gratis transferservice). Om vi tar dem från väster till öster heter de Titanic (27 hål), National (27), Antalya (36), Kaya (18), Carya (18), Sueno (36), Cornelia (27), The Montgomerie (18), Gloria (45) och Nobilis (18). För att ta dig till den östligaste banan, Lykia (18 hål), är det lite längre att köra då du måste över en bro en bit norrut – räkna 30 minuter från centrala Belek. 

 

Sueno Pines. Nedan: Cornelia, en Nick Faldo-design.

 

Samtliga banor i Belek ägs numera av hotellen, som i sin tur ägs av företag med tunga verksamheter utanför golfindustrin. Det här innebär att det rimligtvis finns finansiella muskler för att hålla banor och hotell i kondition även i långkonjunkturer. Till skillnad från på många ställen i Spanien och Portugal är banorna här primärt byggda för att spela golf på, inte för att sälja omkringliggande fastigheter. Det innebär att du slipper en massa husprojekt av skiftande kvalitet utan under rundorna är det oftast du och naturen. Banorna är överlag mycket välskötta, vilket också innebär att de röjt så att det är lätt att hitta dina snedskott, samtidigt som träd gör att du ofta straffas om du missar fairways. Klubbhusen är generellt mycket fina, från proshops och omklädningsrum till uteserveringarna. 

 

 

Om du – som de flesta – åker på en organiserad golfresa inkluderar din vistelse oftast spel på en eller två banor, som ditt hotell antingen äger eller har ett samarbetsavtal med. Vårt tips om du vill lira fler banor är att köpa ett paket med några spellediga dagar och sedan komplettera med greenfeespel. Via nätet kan du hitta en del rabatter men kolla också med din arrangör vad de kan erbjuda. Vi väntar fortfarande på ett koncept typ ”Belek Golf Safari” där man erbjuds olika antal rundor och själv kan välja vilka av alla banor man vill spela på. På det här sättet skulle Belek bättre utnyttja den potential som finns i att ha ett kluster av riktigt bra banor.

 

The National, avslutningshålet på Old Course med klubbhuset. Nedan: Antalya Sultan.

 

Med den politiska utvecklingen i Turkiet och världen har Belek blivit betydligt mindre överhettat och idag är det inte samma trängsel som det en gång var på banorna. Om det ändå på plats skulle vara fullbokat är vårt tips att höra direkt med proshopen om det finns några avbokningar (golfresearrangörerna blockar mycket av starttiderna och kan ofta boka av utan kostnad fram till 24 timmar innan). Du kan också åka ut till klubben och hålla dig i närheten av startern för att se om det blir några "no shows"(rekommenderas bara om ni är max två personer).

 

 

För dig som åker på egen hand och flyger reguljärt finns chansen att göra en stop over i Istanbul, en av Eurasiens häftigaste städer. Du kan deponera bagaget på flygplatsen, det är öppet dygnet runt. Flygplatsen i Antalya ligger på rätt sida gentemot Belek och transfern tar ca 30 minuter.  

 

Lykia med sina karaktäristiska bunkrar signerade Perry Dye.

 

Senaste vändan till Belek checkade vi in på Regnum Carya Golf & Spa Resort, ett av de nyare hotellen i Belek (2014) och med i sortimentet hos några golfresearrangörer. G20-mötet hölls här 2015 och funkade stället för Obama, Merkel, Putin och de andra borde det rimligtvis funka för oss. Faktiskt bodde president Erdoğan på hotellet en natt under vår vecka här, i samband med en fotbollslandskamp i Antalya.

 

Hotellet från Carya-banan. Poolen, 90 meter lång för den som har svårt med vändningarna. Utsikten från vår balkong.

 

Hotellet hålls som ett av Beleks två bästa (och därmed ett av Turkiets bästa) och för vår del innebar det att vi trots att vi anlände vid midnatt kunde sätta oss i restaurangen och käka en god buffé. För den som lyckats dra på sig jetlag från Sverige (två timmars tidsskillnad) är baren öppen 24 timmar. Under lågsäsong är personalstyrkan fortfarande över 800 personer och det borgar för en mycket hög servicenivå, från att du anländer och bjuds på champagne och godsaker i lobbyn tills du checkar ut. Det fanns en våg på rummet men den ställde vi genast undan.

 

Vårt standardrum och badrummet.

 

Vårt standardrum var med sina 50 kvm nästan lika stort som vår 2:a i Stockholm och hade allt du kan tänkas behöva, inklusive ett förstklassigt badrum med dusch och badkar, en väl tilltagen balkong med schäslong/divansoffa, en walk-in-garderob med små smarta lösningar (värdeförvaringsskåpet hade eluttag om man ville ladda datorn när den var inlåst), en kuddmeny med fem olika typer av kuddar att välja från… – vi kunde t.o.m. välja vilken lukt vi ville ha i rummet. Mest imponerades vi av tv:n, som vi först inte kunde hitta. Där den rimligtvis borde vara fanns en stor spegel. När vi väl kom på den briljanta iden att trycka på fjärrkontrollen dök den upp – integrerad i spegeln. Internet var av höghastighetsvarianten.  

 

Spröda minitacos med räkfyllning och vaktelägg som förrätt i Seafood-restaurangen. Fönstren in till restaurangen dubblerade som akvarium och under sittningen bjöds på klassisk live-musik.

 

Maten är precis som på övriga hotell i Belek en stor del av vistelsen på Regnum. Utöver den massiva bufférestaurangen (som byter tema varje dag) finns flera à la carte-restauranger med olika profil och under lågsäsong (oktober-april) betalar du inte extra för sittningar här. All alkohol ingår också, oavsett var du beställer den på anläggningen. Frukosten börjar vid 06.

 

För den som inte nöjer sig med efterrätterna i bufférestaurangen (längst upp) finns det en pasteleria som håller öppet till sen kväll och där du kan frossa i handgjorda bakelser, choklad av alla sorter och Mövenpick-glass.

 

För den som letar efter förströelser utanför golfen erbjuds en hel del, inklusive en vattenlekpark för barnen, vågpool för surfning, gym… En swimmingpool var så lång att vi var osäkra på om vi klarat en längd (vi kom aldrig längre än till ”Baddaren” i simskolan). Stranden ligger inom området några minuters promenad bort och sanden här är importerad från Egypten. För gäster ingår också inträde i närbelägna Land of Legends, en enorm temapark.

 

Spaavdelningen på Regnum.

 

När det gäller golfen erbjuds Regnums gäster spel på två egna banor. Mat och dryck i klubbhusen ingår. Carya med 18 hål ligger i direkt anslutning till hotellet, en gratis shuttle tar dig dit på fem minuter. Du kan också gå, vilket tar tio minuter genom området med gästvillor.

 

 

Carya hålls som en av Beleks bästa banor och är mycket välskött. Den skiljer sig en del från den typiska Belek-banan, inte minst genom att träden står extremt tätt inledningsvis och ger ett märkligt för att inte säga konstlat intryck. Bunkrarna är riktigt fina, visuellt såväl som att spela från dem, med mjölig vit sand. Uteserveringen ligger med strålande utsikt mot 18:e hålet. Här hade presidenterna Obama och Erdoğan ett privat möte under G20, en bild som spreds flitigt.

 

Samma hål i dagsljus och i strålkastarljus.

 

Vi skulle kunna säga att Carya erbjuder 36 hål, för de har nämligen strålkastarbelysning på hela banan och lirar du här när mörkret har lagt sig erbjuds du en helt annan upplevelse. Har du aldrig spelat i mörker ska du göra det, det är faktiskt lättare att följa bollen då den i reflektionen av strålkastarljuset ser ut som en liten nödraket som sticker iväg. Det här är enda banan i Belek med strålkastarljus på hela banan och du hittar heller ingen i Europa där alla 18 hål är belysta. Om du bara lirar en runda här kan det vara läge att slå ut så att du spelar halva banan i dagsljus och andra halvan i strålkastarljus.

 

Carya från Regnum-hotellet, med snö på de högsta bergstopparna.

 

National med 27 hål (gratis shuttle, fem minuter) är Beleks äldsta bana och i samband med att Regnum köpte anläggningen 2015 byggdes korthålaren om så att man idag har 27 hål fullängd. Skicket var extremt bra under vårt besök, bäst av de fem banor vi spelade denna gång. Banan är uppdelad på Old Course/Irmak (ursprungliga 18) och Ada (nya 9), men man roterar vilka 18 som körs som dagens 18-hålare. På Old Course omges hålen av trädridåer som oftast i Belek, här är det dock något tajtare med utrymmet. Redan på andra hålet dyker det upp en ö-green, i övrigt är det sparsamt med vatten utan det är istället de förstklassiga bunkrarna som styr ditt spel. Layouten är småkuperad men det är inga problem att gå.

 

 

Klubbhuset är ett av de trevligaste i Belek, med första parkett mot 18:e hålet, så vårt tips är att köra 18+lunch+9. Vi gjorde så och när vi efter en ceasarsallad, äppelpaj och tre stora öl fortsatte spela på samma nivå insåg vi att vi har en del att jobba med när det gäller vårt nyktra spel. Den nya slingan är mer öppen men har också betydligt mer vatten i spel.

 

 

Cornelia är en 27-hålare designad av Nick Faldo. De tre slingorna heter King, Queen och Prince och man skiftar vilka två som utgör dagens 18-hålare. Som mest går det att pressa ut drygt 6 400 meter. Slingorna är ganska lika även om det är mindre vatten i spel på Queens. Nästan alla hål är separerade från varandra av vegetation, vilket ger en fin ostörd upplevelse. Samtidigt var det inga problem att hitta snedskotten – förlorar du bollar är det sannolikt i vattenhindren. 

 

 

Alla hålen har namn. I vissa fall kändes dessa relevanta och vägledande (Aquarius, Corridor, Straight Home) i andra fall mer tveksamma (Jaws – kort par 3 uppför). I avsaknaden på birdies och eagles uppskattade vi djurlivet på banan. Det fanns små sköldpaddor överallt och att döma av deras aktiviteter var det parningssäsong (de såg lite frustrerade ut, som att ha hittat konservmat utan att ha en öppnare). På avslutningshålet på Prince, med vatten på båda sidorna av fairway, var det full rulle på grodorna.

 

 

Nobilis ingår i tyska Robinson, en kedja som är bekant för många svenskar som varit på Quinta Ria i Algarve. Klubben har mer eller mindre helt fokus på tyskar, så vi var rejält skeptiska. De andra klubbarna verkar också titta lite snett på den, en klubbchef sa att de drev golfanläggning som om det vore en tennisklubb – vi har inte en susning vad han menar med det.

 

 

Väl på plats föll vi lite av pladask, för här kände vi ganska snabbt att vi kunde bli medlemmar, för den lite småskaliga atmosfären kring den mycket trevliga klubbhusverandan. När sedan kocken stod och bjöd på turkiska hamburgare efter första nio var saken… biff.  Efter turkiska är tyska mest gångbart på anläggningen. Veteöl finns, såklart.

 

 

Layouten är trivsam och omväxlande. Alla hål har namn. Sug på ”Pine tree Nightmare”, “Highway to Hell”, ”Just Pray”, “Greenkeeper´s Revenge”, “Blue monster” och du inser att upphovsmannen måste ha ett extremt högt handikapp. Hål 10 heter ”Where is Moses?” – kan ha att göra med vatten, vi såg i varje fall inte honom.

 

18:e tee på Nobilis och ett viktigt samtal väntar.

 

Kaya ligger knappt tio minuters promenad från Regnum. Det här är en ganska typisk resortbana som de ser ut i Europa och USA, relativt kort (som längst 5 781 meter, par 71) och med ganska gott om utrymme för den som likt oss spelar lika mycket på bredden som längden. Med detta sagt finns det kvastliknande buskar här och var som kan sluka en och annan boll. Skickmässigt var den riktigt bra under vårt besök, men med konkurrensen i Belek ser vi ändå den som ett av de svagare korten. Klubbhusterrassen har strålande utsikt mot hål 9 och 18. Tittar du till vänster i slutet av hål 13 har du Antalya Pasha på andra sidan stängslet – banorna ligger extremt tätt här.

 

 

För den som vill ha närkontakt med golfen är Suenos ursprungliga hotell svåröverträffat. Golfchefen skämtade att hissen är deras ”golf shuttle”. Se till att få balkong åt rätt håll och du har magnifik utsikt över hål 9 och 18 på båda banorna. Åt andra hållet kan du skymta havet, om du hamnar tillräckligt högt upp. Hotellet är – för att vara Belek – litet och riktigt mysigt, med stora öppna gemensamhetsutrymmen mot golfbanorna. Uteserveringen ligger fint mot de två avslutningshålen. Rummen är mycket bekväma, med panoramautsikt och väl tilltagna balkonger.

 

Suenos ursprungliga hotell. Nedan: utsikten från vår balkong, med avslutningshålen på respektive bana.

 

Suenos banor heter Dunes och Pines. Båda har ondulerade fairways som böljar fram i landskapet. Visst kan man ha synpunkter på att ett perfekt utslag till mitten av fairway ändå kan rendera ett andraslag där man står lite på skrå, men vi tycker inte att det är något att hänga upp sig på och dessutom bidrar onduleringarna till att banorna är mycket estetiskt tilltalande. Layouten är kul och omväxlande. 

 

 

Dunes är den klart bredare och därmed mer förlåtande. Banan är 5 282/4 072 från gul/röd och par 69. När du lämnar hål 17 för att gå till hål 18 är det lätt att istället hamna på hål 9 så var uppmärksam. Flera par 4 är vilsamt korta.

 

 

Pines (fotona nedan) är smalare. Under vårt besök hade de flyttat fram gul tee på samtliga hål, så var uppmärksam varifrån du slår ut när du kollar banguiden. Det enda negativa vi kan säga om anläggningen är att banorna är lite väl lika varandra, med då är vi riktiga gnällrövar.

 

 

Gloria var länge synonymt med golf i Belek för svenska besökare och här finns två 18-hålare och en 9-hålare. Själva klubbhuset är mycket trevligt och den fina uteserveringen erbjuder bra uppsikt mot banorna. The Old Course är klart bäst, en riktigt vass layout som kommer att dra ner brallorna på dig om du är vinglig från tee. Klart snabbaste greenerna av Glorias banor. Du kommer inte in efter nio hål och det är inte alltid den ambulerande kiosken dyker upp när du vill – så ta med vatten så att du har för 18 hål.

 

 

New Course är… nyare. Det är en trevlig bana, men layouten är inte lika vass som på Old Course och skicket var inte heller lika fint under vårt besök. Dock erbjuder banan betydligt mer utrymme och det gör att många föredrar den. Hål 17 är Glorias häftigaste par 3. 

 

 

Niohålaren heter Verde och lokala golfare hänger upp sig lite väl mycket på att det är just en niohålare. Själva gillade vi den mer än New Course, för att den hade en riktigt kul och varierad layout. 

 

 

Titanic (tidigare Tat) erbjuder 27 hål och en rejäl portion naturupplevelse. På flera hål ackompanjeras promenaden av bruset från vågor som slår mot stranden, påminner lite om El Saler utanför Valencia. Det finns rejält med utrymme för den som likt oss inte utövar titthålskirurgi med klubborna. Spelar du 18 hål ska du utan någon som helst tvekan satsa på 1-18. Under vårt besök startade de bollar på hål 1, 10 och 19 och det krävs ju inte en tankesmedja för att lista ut att det blir stopp när alla ska vidare efter första nio – hoppas att det var en engångsföreteelse.

 

 

Montgomerie Maxx Royal är ännu en av toppbanorna i Belek, en riktigt trevlig och varierad bekantskap med gott om plats för vingelpellar som oss. Spelar du normalt från gul tee hemma ska du satsa på vit här (du kommer ändå att ha svart tee bakom dig). Klubbhuset är lika lyxigt som på Carya.

 

 

Antalya Golf Club har två banor: Sultan och Pasha. Den förstnämnda hålls fortfarande av många som topp tre i Belek och lockar många duktiga golfare – samt även oss. Skicket var självklart bra och vatten är i spel på flera hål. En i vår boll hade glömt sina golfskor och försökte smyga ut med vanliga promenaddojjor – tvärstopp. Vi hittade dock en caddie med stort hjärta (och fötter) och starttiden var räddad. Numera ska det inte vara några problem att lira i vanliga gympadojor på någon bana i Belek, men ha alltid med riktiga golfskor som backup.

 

 

Pasha är enligt vårt tycke en lika trevlig upplevelse, dock betydligt kortare vilket vädjade till våra orkeslösa sidor. När vi lirade match här kom vi in så sent att vi på 18 fairway fick använda en tändare för att kunna identifiera de bollar som vi lyckades hitta i mörkret. Klubben hade dock – som flera andra – belysning över 18 green så det gick att avsluta värdigt. 

 

 

Lykia ligger lite avsides jämfört med de andra banorna, räkna 30 minuters körning från centrala Belek. Att man hamnade här har sannolikt att göra med att ett strandnära läge hade varit för dyrt mer centralt. Det här gör att de inte får så mycket ”spill” från de andra banorna utan är mer hänvisade att stå på egna ben, vilket de gör med ett hotell med över 500 rum.

 

 

Lykia är den bana som under flera år varit lite av Beleks affischnamn, i varje fall i Sverige. Banan beskrivs som links och framförallt sista nio ger sådana visuella vibbar, inte minst genom vattenkontakten. Hål 12 väcker med sin buckliga fairway och stora siktpinne minnen av Royal North Devon, Englands äldsta bana. 

 

Snötäckta berg åt tre håll och Medelhavet åt det fjärde.

 

Många av bunkrarnas bakkanter har stora lodräta slipers med gräs mellan, något som förstärker det råbarkade intrycket (banan är skapad av Pete Dyes son Perry och den familjen har ju lite av pippi på slipers på bredden och tvären).

 

Det stora hotellet i bakgrunden.

 

Som sig bör på en links är spellinjen inte alltid uppenbar. Det finns ingen hjälp att få på tees så vill du scora ska du se till att få med en banguide. Vatten är bara i spel på två hål, utan det är bunkrarna som kommer att jävlas med dig. Ruff finns men du ska oftast slå rejält snett för att hamna där. Det finns gott om lock på banan med avståndet. Underskatta inte vinden utan välj rätt tee annars kommer du att få använda din trä-3 mer än du tänkt.