Istrien – Kroatiens Toscana

 

Kroatien är ett av Europas vackraste resmål, med många pittoreska små städer längs med vattnet och på kullarna. Vi valde att satsa på en vecka i Istrien i norr, där en av landets två bra banor ligger. Avstånden är korta, vägarna bra och trafiken gles utanför högsäsongen – perfekt för dig med hyrbil. Du åker inte till Kroatien primärt för golfen, men väl där är det en kul trofé. För att ni ska få lite draghjälp genom de kulturella bitarna varvar vi med foton från Golf Adriatic.

 

Kroatien har kommit starkt som turistdestination på 2000-talet, inte minst för att de lyckades norpa en stor del av kusten när gamla Jugoslavien styckades upp i sju länder i början av 1990-talet. Mest kända turistorterna för oss som var med på den tiden är Dubrovnik, Split och Hvar, som nu alla tre ligger i Kroatien. Problemet för oss golfare är att dessa orter långt i söder inte erbjuder någon golf.

 

Labin utanför Rabac på ostkusten. Längst upp: Rovinj med St. Euphemia-kyrkans torn.

 

Det gör däremot Istrien, den lilla halvön i nordväst med gräns i norr mot Slovenien och i övrigt nästan helt omgiven av vatten. Landskapet är så vackert och lättnavigerat att det inte behöver någon egentligt draghjälp i marknadsföringsarbetet, men för säkerhets skull har det kallats ”Nya Toscana” och ibland även ”Nya Provence”. Det nya består sannolikt i att din semesterbudget får en nystart här, för du får samma upplevelser till en billigare peng här jämfört med i Italien och i Frankrike. 

 

När du kör från flygplatsen i Rijeka är vårt tips att ta den mindre kustvägen söderut från Opatija. Här erbjuds du samma typ av miljöer du hittar längs Gardasjön i Italien. 

 

Främsta turistattraktionen – för oss som inte vill ligga och fläskpressa på en strand eller segelbåt hela dagarna – är de vykortsvackra små städerna som är strödda längs Adriatiska havets kustlinje och på kullarna. Lägg också till att alla människor vi träffade var oerhört vänliga och hjälpsamma och att det aldrig var några problem att göra sig förstådd på engelska (tyska och italienska verkar också gångbart). För den som vill göra en dagsutflykt till italienska Venedig går det båtar från flera orter längs kusten under sommarhalvåret. Överfarten tar tre timmar. 

 

Vrsar, mysigt litet ställe med lugn atmosfär.

 

Kommer du med bil är Istrien lättillgängligt, från italienska Trieste är det bara knappa timmens körning. Flyger du som oss in till Rijeka når du allt inom max 90 minuter. Vägnätet håller bra kvalitet och trafiken är gles. Några sträckor har vägtullar och du betalar med kort eller kontanter. Det är inga större problem att hitta alternativ till betalvägarna, men till flyget i Rijeka måste du över en betalbro.

 

Limfjorden, ej att förväxla med den danska versionen. Motuvun och Hum, två små städer på de många kullarna.

 

Ska du köra över gränsen in i Slovenien eller Italien ska du se till att du hyr med ett företag som inte tar rejäla tilläggsavgifter för detta (i regel brukar de större uthyrningsföretagen som Alamo inte ta något extra, men kolla med dem på hemmaplan innan du bokar). Parkering är billig överallt, men i högsäsong kan det vara svårt att hitta lediga platser på de populäraste orterna. 

 

Kroatien är känt för hög kvalitet på olivolja, vin och tryffel och på många ställen erbjuds du att smaka innan du bestämmer dig. För den äventyrligt lagde finns tryffelöl. 

 

Det finns många orter i Istrien som är väl värda några övernattningar, både nere vid vattenlinjen och uppe på kullarna. Boendet är naturligtvis rejält mycket dyrare i högsäsong/badsäsong jämfört om du åker under våren/hösten. Det lönar sig också att vara ute i god tid med din bokning, de bästa/mest prisvärda ställena går först.

 

Alla bilder ovan utan gräs: Porec, största semesterorten i Istrien.

 

För oss som reste i månadsskiftet april/maj var det ett stort urval av mycket prisvärda alternativ när vi tittade i januari. Ju närmare vi sedan kom avresan desto mindre fanns att välja på. Ska du resa i högsäsong är det ännu viktigare att vara ute i god tid, för även om det finns rum kvar höjs priset på dem i takt med att de fyller upp (med dagens sökmotorer är priset på hotell, flyg och annat i mycket styrt av bokningsläget).

 

San Servolo är den lokala ölen att testa i Istrien, vi fastnade framförallt för deras mörka/”röda” lager. Får du för många innanför västen är det bara att låta bilen stå och gå ner till bryggan och haffa en vatten-taxi hem.

 

Gällande golfen har Kroatien knappt kommit ur startblocken. I skrivande stund finns det fyra banor, samtliga med 18 hål. Golf & Country Club Zagreb ligger nära huvudstadens centrum och är du i stan är den säkert värd några timmar – den ligger också bra till gentemot flygplatsen. Dolina Kardinala hittar du timmen sydväst om Zagreb och så vitt vi kan bedöma ska du bara satsa dina pengar på en runda här om du av någon outgrundlig anledning skulle vara i grannskapet.

 

Utsikt över Rovinj från St. Euphemia-kyrkans torn. Att ta sig upp för trappan i tornet är inget att rekommendera för den som inte litar på gammalt virke och häckande duvor.

 

I Istrien finns det två banor. Brijuni på nationalparksön med samma namn kan vara värd att spela för knasfaktorn – de har sandgreener. Den andra banan heter Golf Adriatic och ligger längst upp i Istriens nordvästra hörn. Här hittar du en 18-hålare och tillhörande hotell. Spelar du som oss bara en runda finns här klubbor av bra standard att hyra. För den som vill spela fler banor når du italienska Trieste Golf med 18 hål och slovenska Lipica med 9 hål inom en timme från Golf Adriatic. Dessa två banor ligger bara tio minuter från varandra.

 

 

Med tanke på hur nära allt ligger bestämde vi oss för att upprätta basläger i Rovinj. Här har välrenommerade kedjan Maistra flera hotell och lägenheter i olika kategorier och prisklasser. Först hade vi för avsikt att bo på Island Hotel Katarina, beläget på den lilla ön mitt mot Rovinj och med vad som ser ut som magiska vyer mot staden. Tyvärr är hotellet bara säsongsöppet och slog upp dörrarna först några dagar efter att vi passerat. 

 

Rovinj och Island Hotel Katarina från St. Euphemia-kyrkans torn.

 

Ö som ö tänkte vi och checkade istället in på Island Hotel Istra lite längre söderut. Till den här ön är det 15 minuters båtfärd och båten såväl som parkeringen på fastlandet ingår för gäster. Båten går varje timme från tidig morgon till runt midnatt i båda riktningarna, så du har tillgång till allt som Rovinj erbjuder dag- som kvällstid. 

 

Hotel Istra, även nedan (med det gamla klostret i förgrunden). 

 

Med sina 358 rum och sviter är hotellet marginellt mindre än ön, vilket gör att alla rum har havsutsikt. De flesta gäster verkar ha ett upplägg där middagsbuffé med vin och öl på kran ingår. Maten var snäppet bättre än vad man kan råka ut för i sådana sammanhang, men det kan lätt bli lite bullrigt om du har sällskap av några busslaster tyska pensionärer. Den tyska disciplinen gör dock att de oftast rör sig i flock så om du inte hänger på låset brukar det lugna ner sig efter ett tag. För dig som vill ha en mer stilfull måltidsmiljö finns det ett mycket karaktärsfullt alternativ i Lanterna Fish Restaurant, som ligger i vad som tidigare varit ett kloster. Man förstår verkligen varför det här stället är populärt för bröllopsmottagningar. 

 

Tillbaka på fastlandet testade vi Maistras topphotell på orten, ett av de bästa i Kroatien. Monte Mulini ligger med egen strand på 15 minuters gångväg längs strandkanten in till Rovijn. Genom att det bara finns 113 rum är atmosfären småskaligt intim, samtidigt som du hittar all service och förströelse du förväntar dig på ett 5-stjärnigt hotell. Vårt rum hade bra sängar och badrummet dusch såväl som ett stort och djupt badkar. 

 

Monte Mulini med egna stranden samt den färgsprakade lobbybaren. Nedan: från vår balkong.

För den som inte vill sova bort vistelsen på Monte Mulini erbjuder spa-avdelningen ”floating”, där en timmes flytande sägs ersätta fyra timmars sömn. Mountainbikes finns att låna utan kostnad och är ett utmärkt sätt att se sig om.

 

 

Monte Mulini har två restauranger, på båda gäller att du håller vettig stil kvällstid – eller som de så diplomatiskt formulerar det: ”Regardless of your unique dressing style, during dinner a more formal style is required”. För den som vill satsa stort erbjuds fine dining i The Wine Vault. Som namnet antyder är vinet här lika viktigt som maten och det ska finnas över 500 olika sorter att välja från. 

 

The Wine Vault. Med Kroatiens största vinkällare att välja från satsade den mindre sofistikerade av oss såklart på öl, som serverades i ett glas så sprött att han på natten drömde mardrömmar om att handdiska det. Nedan: delar av frukosten i restaurang Mediterraneo.

 

Restaurang Mediterraneo ligger en trappa upp och erbjuder fina vyer mot vattnet samt en meny med plånboksvänligare priser. Här äter man också frukosten, som var förstklassig i allt. De sätter igång redan vid 06.30 och eftersom de flesta gäster på den här typen av hotell lunkar in först flera timmar senare (frukosten håller öppet till 11) har du alla chanser att få till de där magiska morgonögonblicken där det är du, kaffet och lugnet. 

 

 

Så var det dags att ta tag i golfen. Från Rovinj är det en knapp timmes körning till Golf Adriatic. Väl framme checkade vi in på Kempinski Hotel Adriatic Istra. Exteriört vinner hotellet inte några skönhetspriser med sin blandning av betong och plexiglas men väl inne tar det sig.

 

Frukosten och lobbyn på Kempinski. Nedan: vårt rum med utsikt mot fel håll.

 

Rummen är mycket fina och bekväma, med ett förstklassigt badrum med stort badkar och separat dusch. När det gäller balkongen har hälften av gästerna (mot en tilläggsavgift) utsikt mot Adriatiska havet och italienska alperna medan vi andra får nöja oss med delvis plöjd åkermark. Knapparna för att styra mörkläggningsgardinerna är så väl gömda att det kändes som att vinna på lotteri när vi till slut hittade dem (sadisterna i oss vill inte avslöja var de är).

 

 

Golfbanan ligger 400 meter bort från Kempinski. Från klubbhustaket har du förstklassiga vyer mot Adriatiska havet, italienska alperna och den lilla vackra slovenska staden Piran längst ut på en udde. Tyvärr är det ju inte här du varken lirar eller sitter med ölen efteråt och vi tycker att det är märkligt hur man lyckats bygga en golfbana och en klubbhusservering "med ryggen" mot så magiska vyer – inget av de 18 golfhålen erbjuder någon kontakt med Adriatiska havet. 

 

Klubbhuset. Vi rekommenderar att du smiter upp på taket med ölen för att få lite vyer.

 

Banan börjar med några hyfsat tajta hål för att sedan öppna upp mer. Hål 6-9 går fram och tillbaka i en sluttning, du spelar alltså vartannat hål uppför här och vartannat nerför. Du kommer inte in efter första nio och det finns heller ingen kiosk, så ta med dig det du behöver. Hål 13 känns som lite av banans signaturhål, ett långt par 5 där den som spelar från de bakre tees står rejält högt. I övrigt är layouten ganska okomplicerad och det är först på 16 som vi känner att vi kanske ska tänka till innan vi slår ut. Från 17 till 18 är det en saftig uppförsbacke och här kan man faktiskt ringa in till klubbhuset för att få skjuts upp, vilket i så fall lär skapa kö bakom dig och göra dig än mer stressad.