Golfens vagga och tätt mellan banorna

 

Finns det bebyggelse finns det sannolikt en golfbana – och inte sällan är golfbanan bra mycket äldre än merparten av bebyggelsen. Så ser det ut i Skottland, med mer än 540 golfbanor på en dryg sjättedel av Sveriges yta. Vi har så här långt testat sju banor i västra Skottland och 13 i östra Skottland.

 

Golf i Skottland är i mycket synonymt med linksbanor. Många av dem kan framstå som grovhuggna och lite vildvuxna och det är själva vitsen, för här spelar man i stora stycken fortfarande spelet som det uppfanns. Visserligen börjar banor av mer amerikansk linkskaraktär – där man på ett tydligare sätt schaktat runt jordmassor för att skapa ett spännande landskap – alltmer dyka upp, men inte i större antal än att de rättrogna tycker att det är pittoreskt med lite ”Disneyland” bland de ”riktiga” linksbanorna.

 

Western Gailes. Längst upp: Royal Aberdeen.

 

De gamla linksbanorna kan vara oförutsägbara, vilket är ett av skälen att Prestwick GC, där The Open spelades de första tolv åren, försvann från rotationen. Skottarna själva brukar kalla den här oförutsägbarheten för ”rub of the green”, en term som ursprungligen lär ha kommit från deras gräsbowling (bowl). Vårt tips när du lirar de här gamla banorna är att inte vara så fokuserad på din score utan försöka uppskatta autenticiteten och kanske till och med förnimma historiens vingslag (skulle du sedan scora dåligt kan du alltid skylla på hög Kalle Anka-faktor).

 

Carnousties mästerskapsbana från vårt hotellrum.

 

Historiskt hävdar skottarna ofta att golfen uppfanns av ett gäng fårherdar som för att hålla värmen slog stenar framför sig med sina stavar för att slutligen sänka dem i kaninhålen. Holländare hävdar att ett av deras urgamla spel inspirerat golfen. Även fransmän och kineser anser sig ha med ursprunget att göra. Sanningen är att ingen vet. Däremot är det utom tvivel att de första golfbanorna kom till i Skottland.

 

Cruden Bay. Nedan: Montrose, världens 5:e äldsta golfbana.

 

När havet drog sig tillbaka bildades sanddyner där vildgräs så småningom fick fäste. Med tiden blev gräset allt mer dominerande, men de stora mängderna sand i ytskiktet gjorde att marken inte kunde användas till jordbruk. Istället började man nyttja områdena för rekreation. För att göra promenaderna lite mer livade kom någon på att man kunde slå en boll framför sig och på den vägen är det.

 

 

Ordet "links" kommer just av att dessa områden utgjorde länken mellan havet och jordbruksmarken. Samtidigt har många av de gamla linksbanorna vallar mot havet som gör att du inte ser vattnet så mycket som du kanske hoppats. Vi antar att detta var för att skydda spelet mot det värsta vädret, estetiska inslag var säkert inte lika efterfrågade när banorna kom till. De djupa oftast runda bunkrarna (pot bunkers) som blivit något av signum för linksbanor kom till för att man inte ville att sanden skulle blåsa bort. Mer om golfens ursprung lär ni er i det oerhört seriösa klippet med Robin Williams.

 

Avslutningshålet på St Andrews Old Course. Nedan: Stenen som markerar det första slaget i The Open.

 

Många banor är publika och sköts i princip av stadens parkförvaltning. Finare publika banor, som The Old Course på St Andrews, administreras av en egen styrelse, en s.k. Links Trust, och har självfallet specialiserade banskötare. Flera golfklubbar i Skottland delar också bana (men har egna klubbhus), vilket kan bidra till en del förvirring. Du hittar Skottlands officiella golfguide här.

 

 

En häftig grej med linksbanorna i Skottland är att du hela tiden ser folk som är ute och går med sina hundar där, även på de riktigt dyra banorna. Det är ”right of way” som gäller, en variant på allemansrätten som tillsammans med The Scottish Outdoor Access Code ger icke-golfare chansen att nå stränder och annat. Hundarna ska egentligen vara kopplade men det verkar sällan åtlydas. Tidiga morgnar och sena eftermiddagar kan antalet doglegs på banan vara betydligt fler än vad banguiden anger.

 

Det är inte konstigt att det syns många hundar på banorna i Skottland, för nationen verkar helt hundgalen. Hunden Greyfriars Bobby, som vaktade sin husses grav i 14 år, är något av symbol för staden Edinburgh.

 

En del kvinnliga golfare tvekar fortfarande att åka till Skottland. Är det för det oberäkneliga vädret och den ibland torftiga maten gör de helt rätt. Men är det för farhågor att behandlas sämre än manliga golfare så är det som regel obefogat. Den där gamla skrönan om kvinnorna som frågade efter röd tee och fick till svar att ”ladies can play from anywhere” är dock seglivad. Visst kan du fortfarande stöta på klubbar som har separata ingångar för könen till klubbhuset och en del annat som släpar efter men på det hela taget har klubbarna numera sett till att borsta bort manschauvinismen. Omklädningsrummen för kvinnor kan dock vara sämre, vilket kanske får accepteras som naturligt då det på många ställen ännu inte finns tillräckligt med kvinnliga medlemmar för att motivera en investering där.

 

Loch Lomond. Nedan: Första hålet på Troon, där Henrik Stenson tog en historisk första svensk major på herrsidan.

 

När det gäller själva spelet handlar linksgolf i motsats till traditionell ”target golf” mycket om att rulla boll på det stumma underlaget. Vinden kommer att vara den mest avgörande faktorn för hur helskinnad du klarar dig. Blåser det mycket, vilket det ofta gör, kan ett slag mot mitten av fairway hamna i en djup bunker eller – än värre – i knähög ruff. Till skillnad från proffsen är det högst osäkert om du kommer att ha funktionärer och publik på plats som kan hjälpa dig att leta. Dessutom är det ont om referenspunkter för att ha koll på snedslagen, men flera klubbar har börjat sätta ut markörer i ruffarna för att hjälpa dig (de ser ofta ut som siktpinnarna så gör inget dumt).

 

 

Utanför stortävlingarna klipper många klubbar ner och glesar ut ruffen (”rough management”) för att göra livet uthärdligare för oss amatörer. Några klubbar gör det inte och där gäller det att ha rätt attityd och ett glatt humör (och ett välfyllt bollfack) annars kommer du bara att surna till – spela för guds skull inte poängbogey utan satsa på match eller ännu hellre scramble där ni får fler chanser att hålla bollen i spel. De flesta linksbanor har numera bevattningsanläggningar men de använder dem sparsamt, för att de vill ha det hårda underlaget som gör linksgolfen unik.

 

Par tre på Western Gailes, med rekommendationen att träffa green. Nedan: Gula gorsebuskar på Whitekirk. 

 

Finns det en starter på banan kommer han kanske att rekommendera dig en tee som inte bara matchar ditt hcp utan även rådande vindförhållanden – vårt tips är att följa hans råd hur förolämpande det än verkar. Indexeringen av hålen kan av samma skäl vara grovt missvisande. Motvind kan få ett par 4 att spelas som ett långt par 5 medan medvind kan göra att du med rullen lätt når in på två slag på ett långt par 5.

 

 

Spelar du här i maj-juni så blommar gorse-buskarna (ärttörne på svenska) och ger en fin gul konstrast till det gröna. De ser kanske inte så skrämmande ut men är duktiga bollsväljare. Bollhåvar av det extremt robusta slaget (du lär inte få med dig en av misstag i bagen) ligger ofta utlagda vid korsande bäckar och andra vattenhinder som inte syns så bra.

 

Korthål på Prestwick, med nästa tee direkt bakom green. Säkerheten var inte prioriterad när de gamla banorna byggdes och många gånger ligger green och nästa tee oroande nära varandra – se till att ha ögonkontakt innan du slår.

 

När det gäller spelhastigheten upplever vi att det numera generellt går långsammare i Skottland. På mindre kända banor frekventerade av det äldre gardet går det fortfarande undan, men där det vistas många utländska golfare får du räkna med makligare tempo. Senare generationers inhemska golfare verkar inte heller lika snabba som sina föregångare, de har antagligen lärt sig golf från tv där tourerna sätter bedövande dåliga exempel.

 

Du behöver inte vara nervös för att (som i den seglivade skrönan) bli avplockad från första tee på de anrika banorna efter ett dåligt slag. Tvärtom är de starters som finns supervänliga – och skojfriska. 

 

På kända ”trofébanor” gäller det att ha koll på när grupper är inbokade, stäm av med proshopen. Dyker det upp 40 amerikaner som har betalt dyrt för att spela en berömd bana kan du lita på att de tar tid på sig för att få ut det mesta möjliga av investeringen. Ofta har de caddies men dessa kommer inte att riskera sin dricks genom att stressa på sina kunder. Kan du undvika grupperna är det ofta glest med golfare på de namnkunnigaste banorna, den extremt dyra greenfeen avskräcker.

 

Vi spelar alltid med bärbag och halvset och märkte att det var lättare att bli genomsläppta då greenfeegäster förmodade att vi var medlemmar. Dock saknade vår utsände sin järn-9 på Troons signaturhål.

 

För den som vill scora på gamla linksbanor rekommenderas att hyra en forecaddies då möjligheten finns. Han kommer att ge er hjälp med spellinjen – som många gånger inte alls är uppenbar – och ni kan dela på kostnaden i bollen. Som namnet antyder hjälper han också till att ha koll på era utslag.

 

Dam- respektive herrtee på Troon. På många linksbanor är det direkt olämpligt med sorkdödare.

Merparten av linksbanorna saknar toaletter och bänkar ute på banan. Ofta kommer du inte heller in efter nio och ”halfwayhouse” finns sällan. Ibland finns det vattenkranar för att fylla på flaskan, men se för säkerhets skull till att få med dig allt du behöver för att ta dig runt. Glöm inte att smörja in dig också om du till äventyrs skulle få högsommarvärme, vinden gör att du inte märker när du bränner dig.

 

Vår utsände redo för att laga eventuella nedslagsmärken modell större på Monifieth.

 

Vill du vara säker på att slippa regn ska du undvika jan-dec. Faktum är att vädret i Skottland är ett stort lotteri och ibland verkar det vara dragning flera gånger om dagen. Ta alltid med regnkläder, paraplyer fungerar dåligt när det som ofta blåser. Västkusten är regnigast. Det sägs att om du inte kan se Ailsa Craig, klippan 15 km utanför kusten vid Turnberry, så regnar det. Kan du däremot se den, så ska det regna. De goda nyheterna är att lika fort som det kan börja regna, lika fort kan det sluta. Annat är det med blåsten, men den är ju en del av upplevelsen med att spela golf i Skottland.

 

Blåsigt på en vinterful Gleneagles Kings Course.

 

Med all historik i potten kan det vara värt att ta sig en funderare innan ni ger er iväg. Åker ni till Skottland för att få hacka så mycket som möjligt för pengarna eller är ni här för att trampa klassisk mark och gå i fotspåren av pionjärer som Old Tom Morris? Vår rekommendation är att göra lite av varje. Bra banor finns överallt, men i Skottland är traditionerna och atmosfären påtaglig. Och de kända banorna ger ju också tillfälle att hemma i tv-soffan skryta för kompisarna hur du bara behövde två slag för att komma ur den bunker som Tomas Björn nu i direktsändning i det närmaste tömmer på sand. Känner du att budgeten inte tål en dyrare bana kan du alltid spela en billigare grannbana och sedan gå och insupa atmosfären i klubbhuset på den klassiska klubben, vi visar vägen till flera sådana alternativ.

 

Swanston i Edinburgh. I all links kan det vara skönt att stoppa in en parkbana, för att få mer natur och mindre vind.

 

Banorna på The Open-rotationen håller ungefär samma greenfee-priser, undantaget Turnberry som är betydligt dyrare (satsa i så fall på ett paket där) och St Andrews som är billigare. Med tanke på att du kan hitta lika bra banor utanför rotationen är det snuskigt höga priser. Medlemmarna har ofta de mest attraktiva tiderna och många gånger är det ganska begränsat när de släpper på greenfeegäster, vilket i kombination med framförallt amerikanska trofégolfare drivit upp priserna. När du erlägger greenfee på de gamla banorna blir du ofta medlem för dagen och det är ju inte illa att kunna säga att du varit medlem i en historisk klubb.

 

Hotellet på Turnberry. Att bara köpa greenfeen där är riktigt dyrt och ofta går det att hitta paket med boende för ca samma pris.

 

Bästa sättet att spara pengar på greenfee är att undvika kända mästerskaps- och kvalificeringsbanor. Samtidigt vill du kanske känna på atmosfären på åtminstone någon av dem och då är det oftast bara att bita ihop och betala. Ett annat sätt att få billigare golf är att spela under vintern, då det på många banor är halverat pris jämfört med sommaren. Sen höst och tidig vår ger ofta också stora rabatter samtidigt som du har bättre chanser med vädret. Kan du tänka dig att spela samma bana flera dagar i följd erbjuder många klubbar ett veckomedlemskap som ofta gör rundorna extremt billiga.

 

Korthål på Prestwick St. Nicholas.

 

För dig som är här på sommaren erbjuder många klubbar skymnings-greenfee (Twilight). Inte sällan halverar det här greenfeen, samtidigt som du får uppleva en linksbana när den är som vackrast. Slår du inte ut tokigt sent ska det inte vara några problem att hinna runt. I det nätbaserade bokningssystemet som många klubbar använder framgår det hur lång tid du har på dig innan det blir mörkt. ”Early Bird” (rabatterad greenfee tidiga morgnar) är sällsynt i Skottland.

 

Puben Red Lion i Prestwick, där man över ett antal bägare öl kom på The Open.

 

Amerikanska Golfnow är numera också etablerade i UK och ger dig rabatter på utvalda klubbar, inte minst om du är flexibel. Titta också på klubbarnas hemsidor eller maila dem om ni är ett gäng. Inte sällan har de precis som hemma öppna tävlingar där ni kan komma undan med att bara betala tävlingsavgiften.

 

The Marine Hotel med utsikt mot Troons avslutningshål.

 

Spel med medlem kan i vissa fall ge rejäla rabatter – är du artigt framfusig när du dyker upp på klubben kan du fixa det här utan att någon tar illa upp. Själva brukar vi av helt andra skäl alltid fråga om vi får spela med en medlem: på gamla banor är spellinjen inte alltid uppenbar – ibland syns inte ens fairway – och då är det bra att ha med en guide som pekar ut riktningen. Räkna dock inte med att du får hjälp med att leta efter din boll, utan slå en ny. Tänk också på att skottarna, inte minst den äldre generationen, framförallt uppskattar den sociala dimensionen av spelet.

 

“Golf is a science, the study of a lifetime, in which you may exhaust yourself, but never your subject. It is a contest, a duel, or a melee, calling for courage, skill, strategy and self-control. It is a test of temper, a trial of honour, a revealer of character. It affords a chance to play the man and act the gentleman. It means going into God’s out-of-doors, getting close to nature, fresh air, exercise, a sweeping away of mental cobwebs, genuine recreation of tired tissues. It is a cure for care, an antidote to worry. It includes companionship for friends, social intercourse, opportunities for courtesy, kindliness and generosity to an opponent. It promotes not only physical health but moral force” (ur Forgan’s Golfer’s Creed från år 1900).

 

Det finns också ett antal inhemska golfpass men vi upplever att de blivit sämre med åren och idag är det frågan om det är värt rabatten då du styrs till specifika banor. Precis som hemma är det dyrare att spela på helger och då gäller ofta inte heller passen. Många banor släpper överhuvudtaget inte ut gäster lördag (och ibland även söndag) förmiddag.

 

Första hålet på St Andrews Old Course – brett som en drivingrange men räkna med mycket publik. På söndagar kan du komma ut helt gratis på The Old Course, då den som regel är stängd för spel och öppen för allmänheten att ströva runt. Vill du ha historiken kan du då ta en guidad promenad runt banan. Nedan: Klubbhuset på Troon.

 

Många svenska golfare som besöker Skottland spelar åtminstone en av de klassiska banorna, för att få uppleva lite av historiens vingslag. Enklast är att välja den bana som stått värd för The Open snart 30 gånger: St Andrews Old Course. Samtidigt är banan numera så flitigt frekventerad av svenskar att få kommer att lyfta på ögonbrynen när du kör ditt bildspel. Kanske har du större chans att väcka nyfikenheten med bilder från någon av de andra klassiska banorna?

 

 

Vill du uppleva klubbhusatmosfären på de riktigt gamla prestigeklubbarna fullt ut gäller det att vara förberedd. Klädkoderna är strikta och för tillträde till de heligare rummen öppna för greenfeegäster krävs långbrallor, riktiga dojor och kavaj med slips. På övriga klubbar är det ungefär som hemma, men det skadar aldrig att ha med ett par långbrallor som backup ifall de inte släpper ut dig i shorts. Ta för säkerhets skull av kepsen inomhus och stäm av innan du använder mobilen.

 

Vår utsände poserar på Royal Mile, i traditionellt Skottland-väder och iförd regntäta golfdojor, i det närmaste ”smart casual” i ”Home of Golf”. 

 

Gällande boendet hittar du numera ofta det bästa priset via ställenas egna hemsidor, men det skadar aldrig att jämföra. Runt St Andrews blockar många golfreseoperatörer rum långt i förväg och det driver upp priserna – räkna med att betala mer för mindre här. I Ayrshire, västkustens stora golfdestination, upplevde vi att vi fick betydligt mer för boendepengen än i Fife, där St Andrews ligger. Bed & Breakfast har som regel inte utskänkningstillstånd, men det ligger sannolikt en pub i närheten.

 

”A Still No Ken”, det spektakulära korthålet på Eyemouth i Scottish Borders. Nedan: Loch Lomond.

 

Hyrbilen i Skottland kommer ofta med ett begränsat antal mil inkluderade. I några fall kan det vara rejält snålt, så kolla villkoren för du lär få betala dyrt för de där extramilen. Om du via Google maps skaffar dig en uppfattning om hur mycket körning du ska göra vet du vilka mil du behöver i avtalet. Ska du långt upp i landet och röja ska du sannolikt satsa på fria mil, blir en dyrare hyra men sparar dig pengar i slutändan. En sak att se upp med i Skottland är ASOD (Average Speed Over Distance). Systemet mäter hur lång tid det tagit dig att köra en sträcka. Har du avverkat sträckan snabbare än vad skyltningen tillåter blir det böter, som så småningom dyker upp som ett semesterminne i brevlådan hemma.

 

 

När det gäller kulinariska upplevelser finns det gott om skräckhistorier, i viss mån drivna av att nationalrätten ”haggis” är gjord på lever, inälvor, havregryn och lök. Sant är att det även på klubbar där du betalar rejält dyrt för greenfeen kan langas fram bukfyllemat men vi har också ätit riktigt bra på några klubbar. På stan finns ofta gott om internationella alternativ.

 

Leven Links. Nedan: Prestonfield, på gångavstånd från centrala Edinburgh.

 

I västra Skottland hittar du många klassiska banor. Av de sju banor vi gett oss på vilar två extra tungt i historien: Prestwick, där The Open föddes 1860 och där tävlingen spelades de första tolv åren innan den började rotera, samt Royal Troon, där Henrik Stenson 2016 tog den första svenska majorn på herrsidan (självklart har vi mätt oss i matchspel mot Stensons sistarunda, där han oturligt för oss tangerade banrekordet). I östra Skottland har vi gett oss på 13 banor.