Hotell i bästa läget med nära till många banor

Mölndal ligger bra till för golfen och med spårvagnsförbindelse till centrala Göteborg och Liseberg. Quality Hotel The Weaver var en höjdare på riktigt – 21 våningar och med utsikt över en hyfsad portion av norra halvklotet. Golfen lirade vi på närbelägna Partille och Delsjö GK, på den sistnämnda kan du gå i fotspåren av Pelé, av många ansedd som världens genom tiderna bästa fotbollsspelare.

Flertalet av Göteborgs golfbanor ligger söder om stan, så Mölndal är ett logiskt ställe att slå ner bopålarna. Härifrån har du också nära till banorna i Kungsbacka. Vill någon i sällskapet in till Göteborg eller Liseberg istället för att spela golf är det inga problem att låta bilen stå och ta spårvagnen, så kan de äta hur mycket sockervadd som helst utan att tänka på att någon ska sätta sig bakom ratten.

 

Delsjö i sol och Partille i dimma. Längst upp: Quality Hotel The Weaver.

Det finns gott om hotell i Mölndal, den här gången checkade vi in på Quality Hotel The Weaver (namnet syftar på den vävindustri som en gång i tiden fanns i området). Hotellet har 370 rum i flera olika kategorier fördelat på 21 våningar. Till närmaste spårvagnshållplats är det ca 200 meter.

 

Hundar är välkomna mot tillägg. Bilen får du däremot inte ta med dig in, ställ den i parkeringshuset direkt bakom hotellet (”Krokslätts Fabriker”) – det är tillräckligt stort för att det alltid ska finnas plats och det finns en fullt hanterbar maxtaxa per dygn. Det är låst nattetid samt helger, du kommer då in/ut via en kod du får av receptionen.

 

De allmänna utrymmena är mycket trevliga, vi gillade verkligen färgsättningen. Med tanke på hur stort hotellet är gissar vi att många är här även på konferens, vilket bidrar till att det blir en bra mix av folk som är tvingade att jobba och vi som är här av betydligt viktigare skäl. Skulle du vara av det sportiga slaget finns ett gym.

 

Unisextoa med attityd.

Maten var mycket bra, under vårt besök hade de ett specialpris på en tvårätters och vi fick i oss en absolut förstklassig svampmacka följd av en mycket bra wienerschnitzel. Bra öl i baren. Trevlig personal överallt.

 

Vårt superior dubbelrum på 18:e våningen och utsikten in mot Göteborg. Karlatornet, Nordens högsta byggnad med 74 våningar, till vänster i bild.

Vi hade framfört önskemål om ett rum högt upp, för att ha lite koll på att Göteborg skötte sig under vår vistelse. Det var ytterst marginella kostnader att uppgradera rummet, så vi bokade ett ”superior dubbelrum”. Det bästa med den här kategorin är att de ligger i byggnadens hörn, med utsikt åt två håll. Några har också två extrabäddar i form av en våningssäng som fälls ut från väggen.

 

Väl på plats insåg vi att badkar endast finns i en del av standardrummen, så vi nergraderade oss till ett sådant – fast upp till 20:e våningen. Nu hade vi utsikt västerut, med en höstig skog. Badkaret var av den inmurade varianten, med en kant för ölen. Sängarna var mycket sköna. Frukosten (nedan) är igång 06.30 vardagar och en halvtimme senare helger. 

När det gäller golfen finns det som sagt gott om banor i området och genom att du bor utanför centrala Göteborg slipper du trafiken. Topprankade Hills och Vallda når du på tio respektive 20 minuter (du hittar massor av foton på dessa här och här). Två riktigt bra banor men smakar det så kostar det som bekant. För den som vill hålla igen lite på greenfeen ligger Delsjö och Partille båda riktigt nära hotellet.

 

Vi började  på Delsjö, en av Göteborgs centralaste banor. Från Lisebergs sydöstra hörn till banans västra kant är det fågelvägen bara en km. Från hotellet är det drygt fem minuters körning. Banan gränsar till det lokala naturreservatet och under rundan kommer du att se många som är ute och går utan golfklubbor – obegripligt.

 

Klubben var enligt hemsidan igång med ”en någorlunda spelbar bana” 1965. Antingen var den bättre än så eller så var tidens krav annorlunda, för redan fem år senare var Delsjö spelplats för Volvo Open, Sveriges första stora internationella golftävling. Jack Nicklaus kom tvåa, vem som vann har ingen koll på. Tävlingen spelades bara under två år och upplägget 1970 var att de första 36 hålen spelades på Delsjö och de sista 36 på Drottningholm utanför Stockholm. Sannolikt var proffsen då som nu tvungna att gå mellan hålen och vi kan tänka oss att det började kännas i benen redan i höjd med Borås.

 

Klubbhuset har ingen kontakt med banan. Första hålet ligger på andra sidan vägen, bortom parkeringen. Avslutningshålet ligger ännu längre bort, när du har hålat ut där har du en promenad på runt 200 meter längs vägen tillbaka till klubbhuset och parkeringen. Väg 40 hörs en del, vid klubbhuset såväl som på flera hål ute på banan. Sådär, då har vi klarat av det negativa. Nu till det positiva.

 

Några år innan vårt besök renoveras bunkrarna på Delsjö, man gjorde även del ändringar i hur de låg. Resultatet har blivit riktigt bra, visuellt såväl som spelmässigt – vi kom på oss själva att sikta mot flera bunkrar för att få slå därifrån.

 

Banan kan spelas från 4 548 upp till 5 705 meter, fem tees, par 71. Hålen är en blandning av skog och park, kuperade här och där men inga problem att gå med normalkondis. Banguiden har rejält med speltips.

 

 

Öppningshålet är ett inte värst långt par 3 nerför. Fördelen med att börja med ett korthål är att man, förhoppningsvis, får ut bollarna i ett jämnare tempo på banan.

 

Redan på andra hålet ramlar du på ett av Delsjös finaste hål, ett kort par 5 som svänger svagt höger mest hela tiden. Ha koll på riktning och längd på alla slag annars är det lätt att hamna mask.

 

 

Hål 3 är dolt från tee, det svänger svagt vänster och kan du bara få ut bollen i rätt läge från tee så har du ett bunkerfritt inspel.

 

 

Sedan kommer ett korthål som är ganska krusidullfritt, utöver att det är långt och med en bunker kort höger green, följt av ytterligare ett långt korthål (ovan) där du slipper sanden men istället har vatten att hamna i. 

 

 

Med hål 6 är du på historisk mark – fotbollshistoria. Här spelades fotbolls-VM 1958, med gubbarna Pelé, Garrincha och allt vad det hette. Gräset låg då på Nya Ullevi och när man bytte gräs där 1963 fick Delsjö gräset, som lades ut på det här hålet. Vi hade gärna sett att klubben satt upp en kul skylt vid tee, kanske i form av en fotboll.

 

 

Med 7 vänder du tillbaka, ett rejält kort dogleg där många av någon anledning försöker gena över träden. Ganska meningslöst om du inte når green, slå dig istället upp till hörnet och få en bättre vinkel in mot green som är skyddad av flera bunkrar.

 

 

Även 8 är ett kort dogleg höger, men nu står du högt, vilket alltid får hornen att växa lite. Tre bunkrar längs vägen, alla på vänstersidan.

 

 

Med 9 har du ett kort par  5 där svårigheterna dyker upp först på inspelet, i form av ett tvärsgående dike med sten. En betydligt smartare lösning än vatten, bollen blir ospelbar men du slipper att folk står där med bollhåven.

 

10 är ett ganska rakt medellångt par 4 utan bunkrar. Nu börjar du undra vad kiosken tog vägen, den dyker upp när du hålat ut här. Du är en bra bit från klubbhuset och hade du tänkt att bara spela nio hål har du tänkt fel.

 

 

Med 11 har du ett par 5 med svag högersväng hela vägen till green. Banguiden säger att man ska prioritera riktning framför längd, men med tanke på att hålet är ganska långt tycker vi nog ändå att du ska ta i rejält.

 

På 12 rekommenderar banguiden att utslaget ”bör slås med lätt högerskruv”. Tur för oss, högerskruv är vårt standardslag även om vi har noll koll på hur mycket det blir av  varan.  

 

 

Sedan kommer ett par 3 på upp till 168 meter, som med rejäl motvind spelades betydligt längre under vårt besök. Vackert med löven, men spela helst inte med bruna bollar.

 

 

På 14 har du återigen ett kort par 4. Med tilltagande åldersskröplighet är dessa våra favoriter, för att man inte behöver ta i så att man gör i byxan  utan kan fokusera mer på placering.

 

 

Samma sak på 15, kort par 4, men med högersväng och vatten i spel i hörnet. Indexerat som banans svåraste hål, vilket känns lite obegripligt då det som mest spelas 355 meter och bara har en bunker, dock avrinningsytor. Vi gjorde en kassaskåpssäker trippelbogey.

 

 

Med 16 svänger du svagt vänster, ett kort par 4 där problemen börjar  först på andraslaget, med en green som kan vara småsvår att träffa om flaggan står höger, storsvår om den står till vänster som när vi spelade in.

 

 

Som sig bör är 17 ett korthål, halvlångt men rejält strösslat med sand runt green. Hemmaspelaren i vår boll tipsade om att lägga upp kort och pitcha för en enkel birdie – genialt.

 

 

Avslutningshålet (ovan och nedan), när du är trött, pinkenödig och bara vill ha en öl, är långt och känns ännu längre efter utslaget en höstdag med lite rull. Trösten är att bunkrarna mer än någon annanstans på banan kommer till sin rätt visuellt här. 

 

 
Partille ligger lite längre bort, räkna kvarten från hotellet. Kommer du från Borås svänger du av höger tio minuter efter att du passerat Landvetter flygplats. Banan var igång 1988 och genomgick 20 år senare en omfattande renovering.

 

Layouten är en blandning av park och skog och kan med fyra tees spelas från 4 130 upp till 5 366 meter, par 70. Den är tillräckligt kuperad för att det ska bli kul och omväxlande, att hälften av hålen är doglegs gör också sitt. Med normalkondis ska det inte vara några problem att gå. Öjersjö västra jaktlag håller enligt hemsidan till på banan, men de lär har strikta order att inte skjuta mot golfare, så länge de håller ett bra tempo alternativt släpper igenom.

 

 

Vi hade inte lika tur med vädret här utan fick tampas med en envis dimma under större delen av vår runda, i vissa fall var det ganska meningslöst att fota överhuvudtaget, som på de två första hålen, först ett kort dogleg vänster och sedan ett korthål nerför. På hål 3 (ovan) började vi se konturen av naturen i dimman, ett halvlångt par 5 som svänger höger. Håll ut lite vänster från tee och du kan gå in på två slag, om du har den talangen.

 

 

Även 4 är ett dogleg (foton taget från green bakåt) höger, lätt att hamna mask så håll ut vänster om du inte slår långt. Sedan följer ett krusidullfritt korthål.

 

 

Hål 6 är ett halvlångt par 5 med svag vänstersväng hela vägen. När du ska vidare ska du hålla vänster om green (banguiden har små pilar som visar hur du går vidare från varje green).

 

Korthålet 7 spelas som längst 104, men uppför. Stor green där flaggplaceringen kan göra två klubbors skillnad. Undvik att spela kort höger, där finns ett vattendrag som är lika stort som greenen.

 

 

Sedan kommer ett rejält långt spikrakt par 4 som man indexerat lite väl högt för vår smak – med lite rull hade vi full sjå att ta oss in på tre slag. Bara en bunker (höger om green), om det kan vara till tröst.

 

Med hål 9 vänder du tillbaka, också ett långt par 4 men inte lika mastigt som 8. Nu indexerat som banans näst svåraste hål, förvisso med två bunkrar istället för en vid green men ska det göra så stor skillnad?

 

Du kommer inte in till klubbhuset efter nio, istället finns det en kiosk. 10:an är sedan ett fint dogleg höger där det är lätt att hamna mask. Ett av våra favorithål på banan, snyggt och lagom långt för flertalet.

 

Hål 11, relativt långt par 4 med svag vänstersväng hela vägen och lite kuperat mot slutet. Index 3. Med lite rull valde vi att spela det som ett par 5 och då blev det riktigt kul. Gör sådana val oftare så blir din golf roligare.

 

 

Sedan är det ett kort par 4 med vatten höger på utslaget. Precis som på hål 10 handlar det mer om teknik än kraft och även om vi är klent utrustade när det gäller båda uppskattar vi den här typen av hål alltmer.

 

 

Korthålet 13 är lite av ett sugrör fram till green, tillräckligt långt för att du ska ta i för mycket och hamna på villovägar.

Nästa hål är indexerat som banans svåraste, ett långt par 5 lite blint från tee (det finns ett torn där du kan gå upp och speja). På andraslaget har du vatten i spel, sedan blir det lättare (översta fotot från när du passerat vattnet). Stor sten mot slutet, men ska inte vara några problem om du inte spelar hålet baklänges.

 

På 15 står du högt och där många vill landa utslaget börjar ett dike som sedan följer fairway på vänstersidan hela vägen upp till green och förbi. Inte värst långt så ta det lugnt på utslaget.

 

Även på 16 är vatten i spel, i hörnan på det här par 4 dogleg vänster. Som längst 291 meter och hade det inte varit för risken att hamna mask kunde du ta det lugnt på utslaget. Gör inte det. Ännu ett favorithål.

 

 

17 är, självklart, ett korthål. Ganska långt, gör vattnet dig tveksam är en variant att sikta höger om green, se bara upp för bunkrarna strax utanför bild.

 

 

Avslutningshålet (ovan och nedan) är ett rakt på 4 där det är svårare att missa fairway än att träffa den. Största problemet här är att folk på klubbhusets lilla terrass kan se ditt inspel.