En träff med Idi Amin

Mina ”kompisar” kallar min driver för Idi Amin, för att den är stor, svart och opålitlig. Ringrostig och i vanlig ordning ouppvärmd hade jag kanske inte räknat med att Amin skulle leverera en 250-meterspärla med titthålskirurgisk precision när jag för första gången i år släppte ut honom på grönbete. Det hade däremot caddiemastern på klubben. Han hade vid incheckningen kommenterat mina vita golfskor och förklarat för mig att just den färgen brukar skvallra om att dojorna innehåller en golfare av vass kaliber. När han sedan följde med för att se mig slå ut ångrade jag att jag inte berättat för honom att jag hittade mina skor på en utförsäljning i Bangkok och att vit var den färg som fanns kvar sista rea-dagen. Att hans teori hade sina brister insåg han säkert några minuter senare. Lite nervös över hans förväntningar på mig glömde jag att blöta min regnhandske, med resultat att klubban for ur händerna på mig och 50 meter upp i en lerig slänt. Efter att jag hämtat den var inte skorna vita längre och det var nog lika bra.