Sista hålet på Skukuza i Sydafrika, ett par tre där en bollhåv lätt uppfattas som revirintrång av flodhästarna.

Hinder på banan

Vi har genom åren spelat en del banor som erbjudit lite utöver det vanliga när det gäller hinder på vägen mot den tröstande ölen. På en, av det enklare slaget, förkunnade en lokal regel att vi fick slå bollen igen om vi träffade en ko. På en annan fick vi skriva på ett papper där vi varnades för vilda djur och fråntog klubben allt ansvar (svårt att utkräva ansvar om man blivit uppäten). Fotot på scorekortets framsida var imponerande, med en lejoninna som ligger på en green och äter på en buffel hon precis fällt – flaggan sticker upp under buffeln. På en annan bana blev jag biten av något som gjorde att hela högerhalvan av kroppen svullnade upp i flera timmar, vilket dock inte påverkade mitt spel – jag förlorade matchen i vanlig ordning.

På en bana i Thailand hörde vi talas om att en caddie hela tiden varnade potentiella bolletare för ”2 second snake”. Efter ett tag började de turistande golfarna undra varför ormen hette så. Caddien svarade:
- Bite. One, two, dead.

Det värsta vi hört är nog ändå av en medlem på en klubb i norra Krugerparken i Sydafrika. Banan är känd för sitt oblyga djurliv – själv tvingades jag en gång att slå en järnsjua under en giraff, för att han vägrade flytta sig så att jag kunde pitcha. Medlemmen berättade om att han en tidig morgon landade sitt utslag strax utanför 150-meterspinnen. När han kom närmare såg han två lejoninnor ligga där, med bollen mellan sig. Det ska sägas att det här är ovanligt – och han hörde genast av sig till klubben som skickade ut någon att skrämma bort dem. Samtidigt är de stora kattdjuren oblyga i vissa områden i Afrika där de vant sig vid mänsklig närvaro. I Zimbabwe skulle vi en gång bo i ett läger ute i bushen. Precis utanför lägret låg det en stor grupp med lejon. Vi frågade om det inte var farligt att ha lejonen så nära, med tanke på att man kanske ville ut och pinka på natten. Svaret var att det inte var någon fara, "för att de var mätta". Senare på kvällen hörde vi ett lågfrekvent vibrerande som vi inte riktigt kunde lokalisera. Vi frågade en viltvårdare vad det var. "Det är lejonen som är hungriga", var hans oroväckande svar. När det ljusnade var våra blåsor sprängfyllda.

En som råkat ut för vad som i reklamen för en bana i Mexiko beskrivs som ”en oförglömlig naturupplevelse” är britten Dougie Thompson. Först när Dougies vänner upprepade gånger kört över krokodilen med golfbil och slagit på den med sina golfklubbor släppte den taget om Dougie, som fick sys med 200 stygn. Bara någon månad tidigare blev den amerikanske golfaren Edward Lunger attackerad. Han räddades av en vän som släppte en stor sten på krokodilens huvud. Edward klarade sig med två förlorade fingrar. Vi lirar numera alltid med bärbag och löpardojor.

Vi avslutar med lite mer positiva djurmöten. Sötnosen ovan hälsade välkommen på första tee på Tranquilo i Orlando och "skallörnen" nedan  hittade vi tillsammans med flera polare på Mission Inn norr om Orlando. Fårskallarna dök upp på Kongsberg utanför Oslo. Häströven (vi gillar hästar) hade vi i baksvingen på Englands äldsta bana, Royal North Devon. Från giraffen neråt är fotona tagna under rundor i Sydafrika.