Det ultimata stället för en blind-date

På Almåsa Havshotell fick vi uppleva en förstklassig miljö – och en minst sagt annorlunda middag där flera gäster var tvungna att ropa på hjälp. Vi kombinerade med spel på Botkyrka, en av Stockholms roligaste layouter, samt på Fors.

Almåsa Havshotell ligger knappa halvtimmen söderut från Stockholm. Trots flera decennier i huvudstaden hade vi aldrig hört talas om stället, det var först när vi började googla boende i området som det dök upp. Hemsidan är oerhört tilltalande, i bild såväl som text, och recensionerna på nätet är genomgående mycket bra. Inget att tveka om alltså.

 

Flertalet byggnader på Almåsa ligger i söderläge med sol hela dagen och fin utsikt mot vattnet.

Anläggningen ägs av Synskadades Stiftelse, som arbetar för att förbättra synskadades villkor i samhället. Allt överskott från verksamheten återinvesteras i projekt till gagn för dessa villkor, nationellt såväl som internationellt. Det finns också en ganska unik twist med koppling till ägarebilden – mer om det längre ner.

 

 

Första intrycket när du parkerat bilen och går mot receptionen är… ljud. Här och var hörs vågskvalp, koltrast samt olika signaler. Ett litet vattenfall gör dig sällskap från övre parkeringen ner till restaurangen. Alla dessa ljud är ”ledfyrar” som underlättar för synskadade gäster att orientera sig på anläggningen. Det finns också räcken och rep att följa, så att även den här kategorin av gäster kan ge sig ut på egna små äventyr. Överallt har vanlig text sällskap av punktskrift (tidigare kallad blindskrift), lägger du bara manken till kan du säkert lära dig att läsa en del ord, krävs bara lite fingertoppskänsla. 

 

På hemsidan ser du att det händer en hel del på anläggningen året om. Många av aktiviteterna kretsar kring mat, med olika teman och gästande kändiskockar. För den som vill koppla av efter golfrundan går det att blötlägga sig själv på olika sätt, utom- såväl som inomhus. Har du energi över kan du greppa åror eller paddel och ge dig ut på vattnet. Har du ännu mer energi över finns ett välutrustat gym och en inomhuspool, samt bastu.

 

De många allmänna trivselytorna skvallrar om att Almåsa är populärt för konferenser och även under helgen när vi var där var det sådana grupper i farten, tillsammans med många vanliga dödliga. Flertalet var som oss där över natten medan några gästade för enbart brunchen eller middagen.

 

 

En kort promenad från hotellet ligger Strandhuset, som kan bokas separat. Här finns en fast förankrad bastu och en vedeldad version som du kan ge dig till sjöss med. För den som blir väl fäst vid huset finns även ett övernattningsrum en trappa upp.

 

Strandhuset, med övernattningsrummet.

Hotellrummen är utspridda på flera byggnader i olika stil och lägen, några anpassade för dig som reser med hund eller för den delen allergier. Vårt sällskap hamnade i två olika byggnader. Båda rummen hade balkong och fin utsikt mot vattnet/fjärden samt skrivbord, kylskåp och kaffebryggare. Sängarna var mycket sköna.

 

Ett av rummen (ovan) var mer högt beläget och hade följaktligen bättre vyer mot vattnet, även från toastolen med dörren på glänt – alltid ett plus i våra böcker. Det andra rummet (nedan) var ett familjerum, lite större och med en bäddbar soffa.

 

Maten är alltså en stor grej i Almåsas koncept, oavsett om det gäller temakvällar typ ”Sparrisbonanza” eller à la carte-middagar. Med den vackra miljön här ute dök vi upp redan till brunchen. Innan du hugger in på för- och huvudrätt ska du gå ner en trappa och spana in efterrättsbordet, så att du kan lägga upp en strategi för hur du ska disponera utrymmet i magsäcken.

 

Efterrättsbordet. Nedan: Botkyrka GK.

För mer ovanliga middagar finns Svartkrogen. Här äter du i totalt mörker och serveras av ett gäng synskadade. ”När ett sinne försvagas skärps alla de andra. Dofter och smaker blir starkare och när du inte kan möta din bordsgrannes blick går samtalen hjärta till hjärta". Så beskrivs upplevelsen på hemsidan och självklart var vi tvungna att testa. Men först golf.

 

 

Vi valde att ge oss på Botkyrka, halvtimmen bort i riktning Södertälje – kommer du söderifrån på E4:an behöver du inte ge dig in i trafiken runt Stockholm utan svänger av precis efter Södertälje, vid trafikplats Moraberg (avfart 144), och fortsätter sedan på väg 225 mot Nynäshamn. Du har klubben på vänster sida efter ca tio minuters körning (innan dess har du en annan golfbana på vänstersidan).

 

Botkyrka är en av Stockholms absolut roligaste layouter och den bana vi har spelat mest greenfee på genom åren. Många missar den för att ”Botkyrka” kanske inte ringer så bra i allas öron och som vi kommer ihåg det fanns det en gång en diskussion om att ändra namn till ”Malmbro Gård” (platsen där klubbhuset ligger). Väl på plats inser du att du är långt ute på landet, över en mil bort från närmaste miljonprojektsområde.

 

 
Det som gör rundan så kul är att layouten är omväxlande och kuperad. Flertalet hål har sina egna rum, så att du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål. Numera finns fem tees och du kan spela banan från 4 570 upp till 6 235 meter. Öppningshålet (ovan) är ett kort på 5 som premierar hjärna mer än kraft.

 

 

Hål 4 (ovan) är ett av våra favorithål på banan, inte minst för att greenen har tre distinkta nivåer och hamnar du på fel blir putten svår. Många satsar för mycket på kraft och tvingas droppa vid vattnet på vänsterkanten, så tipset är att hålla igen lite och ta ett längre inspel. Problemet är att du står högt på tees och då är det oförsvarligt att inte chansa med drivern. När du sedan ska vidare är det en rejäl backe upp till korthålet 5 – spelar ni match kan det vara värt att förlora hål 4 så att du får mer tid att ta igen dig innan utslaget på 5.

 

 

Även på hål 6 (ovan) står du högt, men här är det mer marginaler om drivern inte presterar som du tänkt. När du har gått av hålet har du toalett och chans att fylla på vatten. Se sedan till att du hamnar på hål 7 och inte hål 15 – tar rundan slut förvånansvärt snabbt gick du sannolikt fel.

 

 

Hål 9 (ovan) är vårt favorithål, ett av Stockholms häftigaste korthål. Du står högt och känslan är att det är lika långt ner som fram till green – spelas alltså i kubikmeter. Blåser det är det lurigare än det ser ut, vi har själva slagit allt från pitch till järn-6 här. Gångvägen ner är ganska brant, har du dåliga knän kan det vara läge att lämna dem hemma – eller så tar du det lugnt.

 

 

Efter kiosken är det dags för hål 10 (ovan), som är mest känt för att du efter att ha hålat ut ska ta dig uppför banans brantaste backe. En tröst är att den faktiskt inte är så mycket värre än backen efter hål 4, men nu har du sannolikt degat ihop lite efter korven och kaffet.

 

 

På 13 (ovan) står du återigen högt, om du spelar från bakre tees. Det här är banans längsta hål, så använd inte hjärnan utan satsa allt på kraft. Skulle du dra iväg den vänster är det inte omöjligt att den rullar ut igen, men ta med en p-boll. Se upp med bunkrarna på andraslaget.

 

Avslutningshålet (ovan) är läckert. Precis som på hål 9 står du högt, men här är det ett par 4 med en rejält portion vatten som gör att många som slår långt lär växla ner från driver. Innan vattnet finns det också bunkrar på båda sidorna fairway och hamnar du där blir det betydligt skakigare att ta sig över vattnet. Sedan vi var här sist har klubben flyttat samtliga tees åt vänster, så att du har bättre koll om du råkar dra bollen höger bort mot green på hål 9. Hålet har därmed blivit rakare, vilket gör att du är inom synhåll från uteserveringen hela vägen från tee till green. Du hittar fler foton från banan här.

 

 

Några i sällskapet som är sugna på golf men saknar grönt kort? Tio minuter från Almåsa hittar du Fors GK, (fotona nedan) en välskött Pay & Play-anläggning med 18 fullängdshål och en fin range. Du hittar fler foton från banan här.

 

 

Tillbaka på Almåsa för middag på Svartkrogen. Visst har vi snubblat in på en hel del ljusskygga restauranger genom livet men inte på det här sättet. Samtidigt såg vi uppenbara fördelar med att äta i mörker: ingen skulle snegla snett på vårt bordsskick eller att vi dykt upp på finmiddag i golfkläder och med keps. Perfekt ställe att ta med en blind date på alltså. Skulle du känna behov av att peta näsan är det bara att köra på.

Ett punktskriftsord väl värt att lära sig.

En halvtimme innan middagen var det samling en trappa ner i huvudbyggnaden, för fördrink och information. Innan dess har du köpt drickabiljetter med punktskrift för att använda i mörkret. Sedan gick vi i samlad trupp till Svartkrogen 100 meter bort. Väl där leddes vi in några i taget. Om du som oss tror att du efter att ögonen vant sig vid mörkret åtminstone ska kunna urskilja konturer kan du glömma det – allt är verkligen kolsvart. Redan med drycken kommer första utmaningen, att ställa glaset så att du hittar det utan att välta det när du famlar i mörkret. När vi skulle fylla på vattenglasen blev vi blöta i skrevet innan vi kom på att stoppa ner ett finger i glaset när vi hällde för att ha koll på nivån (en potentiell deal breaker om du är på blinddate på en restaurang med belysning).

 

Våra utsända vid sitt bord, stilsäkra som alltid. Nedan: serveringspersonalen leder allsången.

Middagen består av för-, huvud- och efterrätt och som gäst har du inte fått någon som helst information om vad som serveras. Vi pratade med kocken innan sittningen och han berättade att de många (men inte alla) gånger anpassar upplägget på tallriken för att det ska bli mer lätthanterligt för oss ”nyblinda”, förrätten kom t.ex. i ett glas istället för på en tallrik. Sedan blev det knepigare, med en huvudrätt där en köttbit skulle skäras – vi hörde i sorlet att vi inte var ensamma om att bita av istället för att skära. För att kolla att vi ätit upp allt kände vi med fingret.

 

När det gäller helhetsupplevelsen var vi lite oroliga att vi berövade på synintryck skulle somna till i mörkret. Ingen risk för det, men en serveringspersonal som med stor entusiasm och talang underhöll med riktigt bra musik och humor, en hel del av Göteborgsvarianten. Mycket av musiken var välkänd och alla sjöng med, även om vissa textrader var omgjorda för att passa tillfället (t.ex. blev Ledins ”Inatt är jag din” ”Inatt är jag blind”).

 

 
Efter att måltiden var klar fick vi gissa vad vi ätit, många hade bra koll på huvudingredienserna. Sedan gav kocken oss facit: förrätten (fotot ovan) var tartar på rödbetsgravad fröjalax med glasad gurka, äpple, rökt forellrom, beurre blanc, gurkörtsblomma och fänkålspollen. Som huvudrätt (fotot nedan) serverades vi helstekt kalvytterfilé, bakad morotspuré, demi glace (sås på kalvfond), sotad timjanpicklad borretanalök och körvel. Att efterrätten var en crème brûlée knäckte alla, bokstavligen. Han redogjorde också för de vegetariska alternativ som serverades (det här säger du till om när du bokar).



Den uppmärksamme inser att det inte är utan svårigheter att fota mat i totalt mörker, så vi fuskade lite och fotade i varje fall förrätten innan middagen. Eftersom middagen i den upplysta restaurangen var igång lite tidigare än på Svartkrogen passade vi också på att fota deras förrätt för dagen, för att ge dig ett hum om vad som pågår där.

 

Vår förrätt i glas. Nedan: vanliga restaurangens förrätt: okonmiyaki (japansk vitkålspannkaka) på ekologisk spetskål med hoisinshiitake, sojaemulsion på svensk gulärta, picklad ingefära, bonitoflingor, kimchirostade sesamfrön & gräslök.

Middagen på Svartkrogen tar runt tre timmar och naturligtvis behöver en och annan uppsöka toan under sittningen, inte minst om man som oss suttit och pimplat öl på restaurangbalkongen timmarna innan. Det här är inte helt okomplicerat i en helt mörk lokal som man aldrig sett i dagsljus. Instruktionen var att när det var dags skulle man ropa namnet på en ur serveringspersonalen, eller ”Hjälp” om man som oss knappt kommer ihåg vad man själv heter. En och annan höll sig nog väl länge för att inte vara först ut att ropa, för när det första ropet på hjälp kom följde flera snabbt. En ur personalen eskorterar kissaren ut och sedan är det bara att hålla tummarna för att du hamnar rätt när du visas tillbaka (här kan det vara läge att växla några ord med ditt bordssällskap innan du fortsätter eventuellt småhångel i mörkret, så att det är rätt person, eller i varje fall rätt kön, om du har preferenser).

 

När det var dags att bryta upp hade vi gissat att de skulle tända ljuset så att vi lättare skulle kunna ta oss ut. Det här var tydligen ingen bra idé enligt personalen, ”för ni har säkert slabbat runt så att det ser ut som att Djingis Khan varit här och festat”. Vi fick inte heller ta oss ut för egen maskin, för att ”vi testat det en gång och alla bröstsimmade sig fram i mörkret och fick med sig både det ena och andra”. Istället leddes vi ut på samma sätt som vi kom in, för att (bokstavligen) återse de andra i middagssällskapet i den upplysta restaurangen, där kaffet serverades.

 

Delar av den upplysta restaurangen, där vi åt frukosten (nedan).

Det vi framförallt tar med oss från upplevelsen är tacksamheten att kunna se och en djupare förståelse för hur även de enklaste och mest vardagliga sakerna blir en utmaning när du är berövad på din syn, som att äta helt stillasittande och med andra som hämtar maten. Ett skäl så gott som något att uppleva Svartkrogen. När det gäller helhetsupplevelsen på Almåsa imponerades vi stort av den vackra miljön, maten och den extremt trevliga personalen.

 

Omkring 253 miljoner personer i världen lever med en synnedsättning. För att öka förståelsen för deras villkor har Synskadades Riksförbund lanserat appen Synsimulator, som simulerar de vanligaste ögonsjukdomarna.