Sundsvalls bästa vyer – från hotellet och på golfbanan

Sundsvall har tre banor av helt olika karaktär: park, skog och seaside. Vi valde att testa skogsbanan, Öjestrand GK, i kombination med hotellet som erbjuder Sundsvalls bästa vyer.  

Sundsvall ligger i dalgången mellan de två bergen Norra och Södra Stadsberget. På Norra finns huvudsakligen strövområden medan det på Södra finns motionsspår och skidanläggningar – och ett hotell med en förstklassig utsikt mot ”Stenstaden”.

Öjestrand par 4 dogleg höger. Längst upp: finrestaurangen på Södra Berget.

Hotell Södra Berget är del av Södra Berget Hotell & Resort, med ett stort utbud av aktiviteter för alla åldrar utspridda på 2 200 kvm. Med en 180 graders panoramautsikt mot staden där nere är finrestaurangen ett populärt utflyktsmål. När vi dök upp en lördag var det fullbokat på kvällen, men vi satte upp oss på väntelista och kom in den vägen. Skulle du inte få plats i huvudrestaurangen har bistron lika fin utsikt och maten kommer från samma kök – lite mindre ombonat men lägre priser.

Uppifrån: Gryning. Utsikt dagtid. Lilla baren. Receptionen. Spa-avdelningen. Bistron.

Standardrummen ger dig ingen utsikt mot staden, så vi rekommenderar att uppgradera till ett ”Superior-rum”, för att få med så mycket som möjligt av vad som gör hotellet unikt i Sundsvall. Vi hamnade i ett rum av den kategorin, som också gick under benämningen ”Family-rum”. Det var gott om svängrum och med två stora sängar fanns möjlighet att checka in fyra personer i ett rum. Stora fönster gjorde att vi hade järnkoll på vad som hände nere i Sundsvall.

Vårt rum och utsikten från det vid skymningen.

Det är ganska exakt lika långt till alla tre golfklubbarna i stan, räkna drygt 20 minuters körning. Vi valde att sätta tänderna i Öjestrand, en kuperad skogslayout med förstklassiga vyer mot sjön Öjen från många hål. Redan när vi parkerar bilen känns det bra, med fina vyer mot en rejäl portion Norrland på andra sidan sjön. Lite fördomsfulla känner vi oss då vi tagit med myggmedel men ingen solfaktor och det är 25 grader varmt. Vi tar av rattmuffen för att inte dra några blickar till oss.

På andra tee är känslan fortfarande bra, men betydligt tröttare. Det är nämligen rakt uppför hela första hålet och stigningen motiverar väl att det här är indexerat som banans tuffaste hål. Efter att du hålat ut är det fortsatt uppför till nästa tee. Kan vara läge för klubben att ställa ut några syrgastuber här. Belöningen är vyerna mot sjön, som verkligen är storslagna.

Första nio är fortsatt kuperade, men det är hanterbart. Hål 7 är ett av de tuffare, för att många kommer att ha ett ganska långt inspel och det är vatten såväl framför som bakom green – är du osäker på dina längder är det större chans till en torrare landning vänster om green. Nu du sedan ska upp till nästa tee är det ännu en rejäl klättring, men återigen är belöningen strålande vyer mot sjön.

Efter hål 8 blir banan betydligt mindre kuperad, men ändå tillräckligt för att layouten ska vara fortsatt spännande. Har du vänsterspelare i bollen ska du ha dem utom gnällhörhåll på hål 12, som lutar från höger till vänster hela vägen. På 17 ser det ut som att de glömt rulla ut fairway, men lita på oss när vi säger att den dyker upp där framme och att det är ganska gott om utrymme där du förmodas landa utslaget.

Avslutningshålet är häftigt, ett kort par 4 nerför, återigen med häftiga vyer mot sjön. Hjärnan säger att man ska lägga ut sig med ett kontrollerat järn för att sedan få ett säkert inspel. Reptilhjärnan skriker "DRIVER". En tumregel här är att reptilhjärnan aldrig har fel på golfbanan – och testar du inte med drivern kommer du att ångra dig redan på parkeringen.

Avslutningshålet från början, mitten och slutet.

Sammantaget är Öjestrand en riktigt kul och omväxlande layout med strålande vyer som bonus. Blir du medlem kan du med gott samvete skippa SATS-kortet. Extra plus för hallonbuskar överallt. Mest gillade vi första nio, för att de var mest kuperade och bjöd på flest upphöjda tees – flera gånger kände vi att vi nästan ville springa före för att spana in nästa hål. Inramningen kändes också mysigare här, det var några hål på sista nio som hade lite kalhyggekänsla. Tyvärr upptäckte vi inte att vi hade något dimmigt på linsen till mobiltelefonkameran, så bilderna från första nio blev konstigt suddiga, som den nedan på öppningshålet. Du hittar fler foton från banan här.