Golfhistoria och links av hög klass i Englands mildaste hörn

Halvön som utgör Englands sydvästra hörn har länge varit populär bland inhemska turister, för sin vackra kustlinje och sitt lite mildare klimat. Sommartid drar stränderna en stor publik, men den vackra landsbygdsmiljön är värd att uppleva även resten av året.

Det här området – som inbegriper grevskapen Somerset, Devon (tidigare Devonshire) och Cornwall – är ganska ohackad mark för utländska golfare, något nu fem välrenommerade klubbar försöker råda bot på genom att marknadsföra sig under begreppet Atlantic Links. Samtliga sex banor har rankats i topp 100 i Storbritannien på senare tid och alla tillhör Englands äldsta. Vi har testad dem.

Ovan: Saunton West och Saunton East. Längst upp: St Enodoc.

Samtliga banor i Atlantic Links ligger, som sig bör, längs med nordvästkusten, fullt exponerade för den mix av väder som hela tiden rullar in från Atlanten. Flaggorna på greenerna är perforerade som en gammal Tipsextra-undertröja, för att vinden inte ska blåsa sönder dem för snabbt. Därför var det förvånande att vi sista veckan i oktober lirade fem av sex rundor i helt vindstilla väder. På grund av den osedvanligt regniga hösten var också banorna ovanligt gröna för att vara links.

Trevose och Burnham & Berrow.

Från Heathrow är det två timmars körning till den närmaste klubben som ingår i Atlantic Links, sedan ligger de andra fyra på ett pärlband ner längs kusten. Från klubben som ligger längst ner i Cornwall är det fem timmars körning tillbaka till Heathrow. Ett alternativ är att köra tillbaka via den ”Engelska Rivieran”, där Basil Fawlty hade sitt beryktade hotell. 

Hamnen i Padstow, Cornwall.

Vi inledde nere i Cornwall, på andra sidan viken från den pittoreska staden Padstow. Här ligger St. Enodoc, känd för att ha en kyrka mitt i layouten. Kyrkan låg där långt innan banan kom till och var länge begravd i sand. Det berättas att man då firade ner prästen och några församlingsmedlemmar genom ett hål i taket en gång om året för att leva upp till kraven som fanns för att ”hålla igång” kyrkligheten. 1864 grävdes kyrkan fram och två decennier sedan började man lira golf runt den.

St Enodocs Church Course är en härlig linkslayout som inte kommer att göra någon besviken, med flera hål som dryper av karaktär. På hemsidan finns en mycket illustrativ flyover-funktion, där man filmat varje hål från helikopterperspektiv hela vägen från tee till green. Banguiden är lika vägledande och utan den är du rökt på många hål. Signaturhålet är ett mycket tufft par 4/5 för herrar/damer som leder fram till kyrkan. 

Hål 6 med vad som kan vara världens största vertikala bunker.

Mest känt är nog hål 6, med vad som måste vara världens största vertikala bunker, lämpligt döpt till Himalaya. Från backtee på avslutningshålet har du en strålande vy mot Padstow på andra sidan vattnet. Tyvärr hade greenerna precis dressats och pipats när vi spelade, men av fairway att döma gissar vi att de normalt är mycket bra.

En halvtimme bort, på andra sidan Padstow, ligger Trevose Golf & Country Club. Anläggningen är verkligen komplett, med 130 bäddar uppdelade på flera olika typer av lägenheter där upp till sex personer kan bo bekvämt och med självhushåll i direkt anslutning till klubbhus och restaurang. Vi checkade in i vad som benämns som "Trehuel Apartments", i en lägenhet för två personer. Stort sovrum och ett kombinerat vardagsrum/kök, båda med utgång till en balkong med strålande utsikt mot Atlanten. Skön atmosfär i bar och restaurang – vilket personalen i hög grad bidrar till – och maten vi åt var mycket bra.

Huvudbanan är betydligt mer förlåtande än många andra links vi spelat, vilket är goda nyheter för den som inte har titthålskirurgisk precision med klubborna. Bunkrarna är inte heller lika djupa som de kan vara på många linksbanor, vilket gör att det oftast går att spela sig ur dem i riktning mot flaggan. Från klubbhuset är utsikten mycket fin över banan och ut mot Atlanten, dock är det bara signaturhålet som har närkontakt med stranden.

Från Trevose har du bara halvtimmens körning till Eden Project, en våt dröm för den globale botanikern. Har du rest runt i regnskogar en del så är det inga nyheter, snarare saknade vi djuren. Men hela bygget – i ett gammalt gruvschakt – är imponerande. Att det påminner om golfbollar ger plus.

Efter Cornwall gav vi oss norrut, till Devon. Inte långt från staden Barnstaple finns ytterligare tre banor som ingår i Atlantic Links. Saunton strax väster om den trevliga lilla staden Braunton har två 18-hålare: East och West. Med avbrott för världskrigen (inför landstigningen i Normandie övade tanks på banorna) har här lirats golf sedan slutet av 1800-talet. Ingen av banorna har kontakt med stranden, där surfare verkar hänga året runt.

Båda banorna erbjuder en klassisk linksupplevelse, med potbunkrar som tvingar dig att tänka till och riktpinnar som visar vägen när linjen inte är uppenbar. Slår du snett kan det vara värt att ta ett bra riktmärke innan du börjar gå. Slår du riktigt snett växer det björnbär på många av kullarna. Flaggorna är kortare än normalt här, vilket skapar en optisk illusion av att det är längre till green än det verkligen är.

East är utan tvekan den bästa banan. Snäppet finare i layouten men framförallt med en trevligare inramning där de flesta hålen separeras av dyner. Greenområdena är förstklassiga och chansningar på inspelen kan straffa sig rejält med hopplösa lägen i någon av de små runda och djupa bunkrarna – att försöka ta sig ur en riktig potbunker i spelriktningen är som att försöka slå sig ur en midjehög oljetunna. Ger du dig ut på banan med bara riktpinnarna som hjälp kommer du att få det tufft av och till. Vårt tips är att lira med en medlem eller se till att få med dig en banguide.

West är också en mycket fin linksbana. Många med lite högre hcp verkar föredra den då den är kortare och med lättare greenområden. Vissa partier ligger ganska öppet, så på det sättet tyckte vi nog att den av och till var lite mer förlåtande. På tredje hålet höll en oblyg räv till – uppmaningen var att inte mata honom men det verkade vara lite si och så med den saken. Eftersom det inte är mycket dyrare att spela båda banorna under en dag än att bara spela en tycker vi att du ska göra det. Vårt tips är att börja med West, så blir det bara bättre. Klubbhuset ligger riktigt fint med strålande utsikt mot 18:e på East.

Bara några minuter bort från Saunton hittade vi Saunton Sands, som erbjuder olika typer av boende av fyrstjärnig standard med strålande utsikt mot hav och strand. Miljön är rustik engelsk och Frank Sinatra och Dean Martin alternerar som ljudkuliss i baren. Restaurangen här är en magnet för många som vill iväg några dagar och det var full ruljans båda dagarna när vi var där, trots att det var mitt i veckan. Frukosten börjar inte förrän 07.30 men för den som vill iväg tidigare verkade det gå att säga till. Trådlöst Internet finns utan extra kostnad.

På andra sidan viken från Saunton ligger Royal North Devon, mer känd som Westward Ho! efter orten där den ligger (utropstecknet ingår i ortnamnet). Det här är Englands äldsta bana och genom att den ligger i ett naturvårdsområde finns det en hel del restriktioner när det gäller vad som får göras. Resultatet är att banan förutom en omgjord green spelas som den gjordes i mitten av 1800-talet, komplett med en flanerande allmänhet (nästan alltid i sällskap med lösspringande hundar med en boll i munnen), hästar, får och på något ställe även korsande biltrafik. Vid väta är greenerna inringade med snören för att hålla hästarna borta, men när marken är hård klarar de tydligen belastningen av hovarna. Efter en runda på RND rekommenderas att du gör rent skorna.

Inför rundan sa alla lokala golfare till oss att man antingen älskar eller hatar RND och så är det nog. Hos några gubbar på grannklubbarna sköt blodtrycket iväg bara vi frågade om den. För dig som bara är ute efter spelupplevelsen i realtid är det mycket tveksamt om du kommer att uppskatta rundan (trots att banan är rankad i topp 100 UK och Irland). Utöver hål sex – ett fantastiskt gammalt linkshål utan en plan yta att landa på och med Atlanten i blickfånget längs vänstersidan – är inget hål direkt minnesvärt.

För den som vill uppleva historiens vingslag, hur det var att lira golf på mitten av 1800-talet, erbjuder bana såväl som klubbhus däremot något av ett tidsdokument. Memorabilian längs väggarna i klubbhuset är imponerande. Prisskåpet inrymmer många medaljer, som var kutym innan man gick över till pokaler. Intressant att notera är också att herrar och damer har olika scorekort – herrarnas finns att hämta i proshopen medan damernas finns i korridoren utanför.

En häströv i baksvingen.

Norrut, i Somerset, finns Burnham & Berrow (två timmar från Heathrow), den bana som tillsammans med St Enodoc och Saunton East imponerade mest på oss. Många hål har en spektakulär layout och kräver att du inte vinglar för mycket med slagen. Greenerna var fantastiskt fina under vårt besök. Banguiden lämnade en del att önska när det gäller referenspunkter så vårt tips är att lira med en medlem.