Golf på klassiska orter i Schweiz

 

På en yta inte större än Skåne och Småland – och med Alperna som stjäl en ansenlig del av utrymmet – har schweizarna lyckats klämma in runt 100 golfbanor. Vi har testat våra precisionsinstrument på klassiska vintersportorter som St. Moritz och Davos – och i Lugano som du lätt klämmer in med sjöarna i norra Italien. Vill du som oss testa att förflytta dig mellan banorna med tåg och buss ska du läsa vår separata artikel om det.

Schweiz är ett av Europas till ytan minsta länder. Med nästan åtta miljoner människor och en rejäl näve berg är det förvånande att det förutom Zürich inte finns någon stad med över 200 000 invånare. Utan kust och med gräns mot fem länder är influenserna från andra kulturer påtaglig, något som inte minst manifesteras i att det finns fyra officiella språk: tyska, franska, italienska och romansh, det sistnämnda pratas framförallt i byarna i kantonen Graubünden i sydöst.

 

Utsikten från trädgården på Villa Principe Leopoldo i Lugano. Längst upp: Engadin Samedan i St Moritz.

 

Schweizarna själva är lite som oss nordbor till kynnet, något reserverade och med ett stillsamt manér. Med tanke på att det är en liten nation van att hantera flera språk är det överraskande att kunskaperna i engelska är allmänt skrala på många ställen – har du lite tyska, franska eller italienska i bagaget funkar allt smidigare. Skulle du till äventyrs behärska romansh blir du en succé lokalt.

 

Davos, svårt att tro av bilden men banan ligger mitt i stan. Nedan: Buna Vista Sagogn. 

 

Det mesta är dyrt i Schweiz, en av orsakerna är att schweizerfrancen länge ansetts vara en säker hamn för valutaplaceringar och därmed är högt värderad, en annan att landet på grund av sitt centrala läge och höga levnadsstandard är eftertraktat att bo i (den tidigare allomfattande banksekretessen lockade säkert också en del som ville vara nära sina undangömda pengar). Men, för att vända på ett gammalt uttryck, kostar det så smakar det: få länder erbjuder så vackra vyer och ett så väloljat maskineri för att ta sig runt. Oavsett om du kör bil eller åker tåg/buss kommer du att kunna njuta av storslagen natur nästan överallt, inte minst i form av byar omgivna av dramatiska berg och sluttningar, byar där kyrkan nästan undantagslöst ockuperar högsta punkten, som en gudomlig riktpinne till ortsborna om vad som är viktigt i livet.

 

 

Vårt tips för att hålla nere kostnaderna är att förbereda så mycket som möjligt hemifrån, läs våra allmänna restips för att t.ex. hitta rabatter på hotell. När det gäller mat och dryck går det att hitta restauranger som inte är så mycket dyrare än i Sverige, men golfen kostar betydligt mer än vad du är van vid hemifrån, både när det gäller greenfee och att äta lunch på klubbarna. Alla hotell vi bodde på gick att hitta till reducerat pris på Internet. Om du som oss åker tåg eller buss erbjuder många hotell i turistområdena att utan kostnad hämta och lämna på närmaste station, bara du förvarnar innan (alla hotell vi bodde på erbjöd denna service). Priset på mat och dryck på hotellen går naturligtvis upp med antalet stjärnor, något att tänka på om du hittar ett ensligt beläget femstjärnigt hotell till fyndpris.

 

Engadin Zuoz-Madulain. Nedan: Lugano.  

 

Till skillnad från österrikarna har schweizarna oss veterligen ännu inte lyckats ta fram några regionala rabattkort för gästande golfare, vilket gör att du i princip alltid utsätt för fullt pris, såvida du inte bokat ett paket på ett av de många hotell som samarbetar med banorna. Många hotell på turistorter erbjuder också gäster som stannar minst två nätter ett kort som gör det möjligt att åka gratis med lokala bussar, tåg och bergbanor/kabinbanor/liftar – av stort värde för den som vill se sig om på tvären och framförallt på höjden (biljetter till kabinbanorna etc är annars dyra).

 

 

Golfbanorna i sig bör rimligtvis inte vara huvudnumret med ett golfbesök till Schweiz. Istället är det inramningen i form av snöklädda bergstoppar, bäckar med kristallklart vatten och kobjällror som ekar från sluttningarna. Många av de banor som erbjuder de bästa vyerna ligger på högre höjd och säsongen där sträcker sig från mitten av maj till mitten av oktober. På hösten är banorna i bäst skick och när bergssluttningarna i oktober blir guldfärgade av höstlöven är det i kombination med de snötäckta topparna en så vacker syn att du sannolikt kommer att glömma att din sving inte alltid är det. Samtidigt riskerar du på hösten att vintern gör ett tidigt gästspel: veckan innan vårt besök i slutet av september hade flera banor uppe i bergen fått 30-40 cm nysnö, något som var fullkomligt obegripligt för oss som veckan efter satt och åt lunch i skuggan varje dag för att det var för varmt. Men sådant är livet i bergen, även om den här snabba scenförändringen var bland det mer extrema schweizarna upplevt. Värt att ha med i planerna är dock att det på hög höjd ofta kan vara morgonfrost på våren och hösten, vilket kan göra att de inte skickar iväg första bollen förrän vid niotiden eller senare. Det kan också vara läge att ta med ditt hcp-certifikat och riktiga golfskor, här och var är de noga med det.

 

Engadin Samedan i St Moritz. Nedan: Buna Vista Sagogn. 

 

Det finns i dagsläget ca 100 golfbanor i Schweiz (några har varit i farten i över 100 år), varav den mest kända är Crans-sur-Sierre i väster, där Europatouren dimper ner varje år. Det finns ett antal hemsidor om golf, men alla vi hittat används mest som plattform för att lansera olika golfpaket och det är svårt att få ett sammantaget grepp om utbudet. På något som heter Swiss golf network hittar du i varje fall länkar till alla banor. Här och var erbjuds du att ladda ner eller beställa en broschyr som heter Swiss Golf Guide, en annonsprodukt med få redaktionella ambitioner. Väl på plats kan du på många klubbar plocka upp ett gratisex av Golfplatzführer Schweiz, en A4-trycksak som på ett detaljerat sätt presenterar landets alla klubbar/banor.

 

 

I sydöstra Schweiz testade vi tre banor på hög höjd: en i Davos och två i St. Moritz (orterna ligger inte långt från varandra). På dessa höjder kan du gå ner en klubba utan att tappa i längd. Vi hackade också loss på en intressant nykomling på vägen dit om du kommer norr- eller västerifrån – och på banan i Lugano, som du lätt kan kombinera med norra Italien.

 

Davos, även nedan.

 

Davos (1 560 meter över havet) är ingen vacker stad och mest känd för Davos Summit (mer formellt: World Economic Forum), när världens ledare träffas för att prata pengar. Golfbanan är en av de äldsta i Schweiz och ligger mitt i stan. Den spelas 5 464/4 664 meter från gul/röd och är par 68. Första nio hålen har hela fyra korthål, varav två är ganska långa. Sista nio har sju par 4. Många hus som omger banan är av den fyrkantiga tråkiga typen och bidrar inte till den estetiska upplevelsen. 

 

 

De omgivande bergen är förvisso höga, men de med snöklädda toppar kunde vi bara skymta längre bort. Detta till trots är rundan trivsam, utan att man blir euforisk. Layouten är platt förutom något hål på slutet. På avslutningshålet slår man utslaget över en promenadväg. Innan du slår ska du trycka på en knapp, så fälls bommar ner och blockerar vägen för gående. På vägen fram trycker du på en annan knapp för att bommarna ska gå upp igen. Du lär aldrig få en bättre chans att leka stins. Maten på klubben var sådär, bättre att testa någon annanstans.

 

 

St. Moritz ligger i turistområdet Engadin. Från att ursprungligen varit en sommardestination (det gick helt enkelt inte att ta sig hit på vintern innan det fanns järnväg och ett rejält vägnät), har St. Moritz sedan länge varit etablerat som den kanske mest flärdfulla vintersportorten i Europa. Med alla sina exklusiva butiker är den i mycket en estrad för rika och eftersom vi själva i bästa fall kan etikettera oss som ”low budget playboys” valde vi att upprätta vårt basläger i Samedan strax österut. Här ligger också den äldsta golfbanan i Engadin.

 

Från vår balkong på Quadratscha. Nedan: Från Muottas Muragi vid solnedgång.

 

Vi checkade in på Alpenhotel Quadratscha. Trots att hotellet bara har 25 rum är de ensamma i Samedan att erbjuda en spa-avdelning (som vi i vanlig ordning aldrig hann testa). Rummen är tillräckligt stora för golfare och täckena så sköna att vi hade svårt att komma ur sängarna på morgnarna. För bästa vyerna mot bergen från din balkong (bilden ovan är tagen från vår balkong) ska du se till att hamna på den översta våningen, annars skyms mycket av träd. Restaurangen håller bra klass, även om det kanske var väl dämpad atmosfär för vår smak – sörpla soppan så förstår du vad vi menar. Som hotellgäst har du rabatt på menyerna. Quadratscha är ett av flera hotell i Engadin som erbjuder gäster som stannar minst två nätter ett kort som ger gratis horisontella och vertikala transporter i dalen – av stort värde för den som vill ge sig upp på topparna. Framförallt vill vi rekommendera att ta bergbanan upp till Muottas Muragi.  Du kan komma betydligt högre upp på andra toppar, men härifrån har du bäst vyer mot St. Moritz, sjöarna och de omgivande bergen (fotot nedan är taget precis efter solnedgången). Restaurangen här serverar också bra mat, men framförallt ska du ta en drink på den stora terrassen. Vill du uppleva soluppgången finns här även ett litet hotell av bra standard.

 

 

Engadin Samedan (1 738 meter över havet) kom till redan 1893 och kandiderar därmed till titeln som Kontinentaleuropas äldsta bana. Den ligger bara tio minuters promenad från de flesta hotell i Samedan. Banan är en helt platt historia utan krusiduller och allt var i utmärkt skick under vårt besök. Vatten är i spel på de flesta hål, ofta i form av bäckar med kristallklart innehåll varifrån du lätt kan fiska upp bollen. Även om banan är hyfsat lång får du hjälp av att din boll flyger en klubba längre på den här höjden. Samma fina vyer som du har från alla hål har du också från klubbrestaurangens trevliga uteservering. Vill du ha lite mer utmaning i form av vind, är det ofta bäst att lira på eftermiddagen då Maloja-vinden ofta sveper genom dalen.

 

 

Engadins andra bana –  Zuoz-Madulain (1 715 meter över havet) –  kom till 110 år efter Samedan och ligger tio minuter österut. Det här är en helt annan typ av layout, betydligt mer utmanande och med ett antal uppförslut som i kombination med höjden du är på kommer att kräva lite flås, men inte värre än att du klarar det med normalkondis. Även med banguide i hand var vi här och var osäkra på spellinjen och vårt tips är att ta det lugnt från tee om du är osäker.

 

 

Det är gott om OB-pinnar på flera hål, ibland känns det berättigat, ibland verkar det mest vara för att snabba på spelet. Nian kommer inte tillbaka till klubbhuset utan du är hänvisad till en kiosk, som inte var öppen när vi passerade. För att komma in på toan där använder du den kod som står på ditt scorekort. Efter hål 15 står det en buggy som ni kan låna för att ta er upp till 16:e tee och ner igen. På flera ställen på banan finns fläckar av tjock ruff där det kan vara svårt att hitta bollen, så var observant.

 

 

Sammantaget är Zuoz-Madulain för dig som vill ha en varierad spelupplevelse där du många gånger får tänka till från tee. Tyvärr stör vägen en del, inte minst vid klubbhusserveringen. Samedan är för dig som vill ha ännu vackrare vyer av bergen och en riktigt trevlig uteservering att avsluta på. Skickmässigt tyckte vi att Samedan höll något högre klass, men det kan vara en tillfällighet. Inne i St. Moritz finns det även en Pitch & Put.

 

 

Buna Vista Sagogn ligger ca 30 min med bil västerut från Chur, timmen nordväst om St. Moritz och Davos. I Laax checkade vi in på Signinahotel, ett riktigt trevligt ställe som kombinerar modern design med schweiziska traditioner. Låset till vårt rum var lite väl designat, vi fick be om hjälp att komma in och även att låsa efter oss. Ska du stanna flera nätter såg Flims några minuter österut ut att vara en lämpligare plats för basläger då det verkar finnas mer restauranger och annat där än i Laax Bergbahn där vårt hotell låg.

 

 

Buna Vista Sagogn har helt klart ambitioner och klubbhusfaciliteterna var utan någon som helst tvekan de fräschaste vi upplevde under vår vecka i Schweiz. Uteserveringen är också mycket fin, med utsikt mot 18:e. Tyvärr var maten rejält dyr, även med schweiziska mått. De fösta nio hålen gillade vi verkligen, även om de under vårt besök inte var i absolut toppskick. De sista nio var vi lite oense om: en tyckte de var lika kul som ut-nian, medan den andre tyckte att det var lite väl mycket på skrå, inte minst för oss som ständigt hamnar lite utanför fairway. Vatten är bara i spel på några få hål, istället är det många fina bunkrar som framförallt kommer att bromsa dina försök att sätta banrekord.

 

 

Lugano är största stad i Ticino, Schweiz sydligaste kanton. Här har allt en tydlig prägel av Italien, inte minst är kaffet bättre och sängarna hårdare, vilket sammantaget har god chans att påverka din nattsömn. Staden ligger vackert vid sjön med samma namn och de finaste vyerna får du om du tar dig upp på ett av de omgivande bergen med någon av bergbanorna. Tyvärr verkar de sluta gå ganska tidigt, så vill du uppleva Lugano by night ovanifrån är du hänvisad till bil/taxi/buss. Själva staden är trevlig, men hade det inte varit för vattenkontakten hade Bellinzona norröver varit en populärare turistdestination – där är det riktigt mysigt att flanera.

 

Villa Principe Leopoldo. Nedan: frukosten.

 

Eftersom vi skulle ha vår sista övernattning i Schweiz i Lugano valde vi att nödslakta spargrisen för att kunna checka in på Villa Principe Leopoldo, ett femstjärnigt hotell med strålande utsikt mot sjön. Hotellet erbjuder två typer av boende och lär inte göra någon besviken. Själva är vi lite ambivalenta inför den här typen av hotell – på ett sätt är det kul att ibland satsa lite för att få ett extra starkt semesterminne, på ett annat sätt får den här typen av miljöer oss undantagslöst att känna oss som ”Åsa-Nisse kommer till stan”. Vi brukar heller aldrig få några stilpoäng för våra foppatofflor. Skulle du också hitta ett vettigt pris på det här hotellet ska du vara medveten om att det ligger på en höjd ca 25 min promenad från centrala Lugano och restaurangerna där. Hotellet erbjuder en gratis busservice, men den går så sällan att det kan vara svårt att få till något vettigt båda vägarna. Vi gick och det var ingen match för den som orkar gå 18 hål med bärbag.

 

 

Banan i Lugano ligger tio minuter bort med bil från stan, förbi flygplatsen. Det är en småputtrig parkbana med utsikt mot omgivande kullar men inte mot något vatten. Som på banor i Italien verkar det som det av och till kan dyka upp andra golfare precis var som helst, det verkar inte alltid så viktigt vilket hål man startar på eller var och hur länge man tar en paus. Banan var under vårt besök i bra skick, greenerna mycket lättrullade. Flera var väl skyddade av bunkrar, så glöm det där med att rulla in dina sorkdödare. 

 

 

När du slår ut på hål 17 ska du vara uppmärksam så att det inte kommer andra golfare från höger – här skulle vi gärna haft ett system med bommar som i Davos, om inte annat så för chansen att få leka stins igen. Med tanke på att riktigt bra italienska banor som Varese ligger bara några mil bort – och kostar betydligt mindre att lira – har Lugano hård konkurrens.