Fyra kul banor och tre hotell testade

Mojàcar ingår i Almería-provinsen och ligger tre timmars körning från Malaga och drygt två från Alicante. Till Almeria är det dryga timmen. Två av boende vi testade var direkt vid banorna, det tredje vid stranden 20 minuters körning från golfen.

 

Desert Springs sticker ut bland spanska golfresorts, inte bara för att de har den enda golfbanan i Europa som är byggd enligt amerikanska regelverket för Arizona-/ökenbanor, utan också för att bebyggelsen här är så annorlunda – lite som ett färgglatt Hollywoodproducerat Mexiko möter familjen Flinta. Det finns planer på hotell sedan länge, men tills att dessa materialiseras hyr du via resorten in dig i privata lägenheter eller villor. Minimum är tre nätter och det finns alternativ för två upp till åtta personer. Många villor har egna swimmingpooler. Det finns olika sorters paketpriser på boende & golf, se hemsidan. Under högsäsong är restaurangen ”Crocodile Club” öppen, i övrigt äter du mycket bra i det trevliga klubbhuset.

 

Desert Springs. Längst upp: Aguilón, en riktigt kul layout som du inte får missa.

 

Banan – Indiana Course – är så vitt vi vet fortfarande den enda äkta Arizona-banan i Europa. Kontrasten mellan det rödbruna karga landskapet och de gröna spelytorna är visuellt mycket häftigt, som om de rullat ut gröna mattan åt dig på alla hål. Öppnings- och avslutningshålet kantas av bebyggelse, i övrigt är det gott om utrymme för den som likt oss har en ”bred spelrepertoar”. Vatten är bara i spel på två hål, men på ett korthål är det en rejäl pöl att ta sig över. Det är inga som helst problem att gå banan, vilket vi rekommenderar då bilar är hänvisade till vägarna.

 

 

Tidigare besök har vi spelat i relativt vindstilla förhållanden. Senaste gången blåste det rejält och det var betydligt lättare att  missa fairway, något som gjorde att bollen kunde studsa all världens väg på den packade sandjorden. De gånger vi lyckades hålla bollen på fairway uppskattade vi dock att den starka vinden tillförde ytterligare en utmaning under rundan. När det blåste rakt mot oss fick vi många gånger ta tre klubbor extra och med vinden i ryggen var det tvärtom. Layouten är lagd så att man blåsiga dagar får en mix av mot-, med- och sidvind.

 

 

Skulle du vara rädd att fördärva klubborna på sandjorden och småstenen där är vårt tips att droppa utan plikt på närmaste gräsyta. Har du bara en dålig dag på banan gäller samma tips. Banan spelas som längst 5 978 eller 6 159 meter, par 71 eller 72. Det är hål 17 som är flexibelt. Är det mycket husägare på plats kortar man ner par 4-hålet till ett par 3, för att kunna släppa upp vingelpellar som oss på tee. 

 

Valle del Este har 18 hål och ett hotell, det senare fick en rejäl ansiktslyftning 2014 och numera har också den karaktäristiska orange exteriörfärgen ersatts med en snyggare brun. Anläggningens målgrupp är golfare och därmed är rummen rymliga, och mycket trevliga. Alla har balkong mot banan, med morgon eller kvällssol. Internet funkade mycket bra. För den som inte äter på hotellet finns ett litet centrum med några pubaktiga ställen.

 

Banan erbjuder en rejält kuperad layout, med flera högt belägna tees som bjuder in att dra på rejält. Har du en sämre dag med klubborna finns det flera alternativa tees, så att det aldrig blir för svårt. För bättre golfare är banan en rejäl utmaning från backtees, inte minst om det blåser. På hål 5 och 8 ska du ta dig en funderare innan du tar för mycket klubba från tee. Vi har varit här tre gånger genom åren. Andra gången kändes det som att skicket hade tappat en del, men nu var de tillbaka med bra kondition på anläggningen rakt igenom.

 

Valle del Este, hotellet, vårt rum samt utsikten från vår balkong tidig morgon mot 18:e hålet.

I den lilla badorten Mojàcar Playa checkade vi in på Marina Playa. Rummet var bekvämt, med stort trevligt badrum och väl tilltagen balkong. Vi hade kvällssol och utsikt mot havet och mot Mojàcar i bergen, en av Andalusiens ”vita byar” (Pueblos Blancos).  

 

 Vårt rum på Marina Playa och utsikt mot hav och kullar.

 

Marina Golf med 18 hål ligger bara några minuters promenad bort. Banan är inte lång, som mest 5 272 meter, som kortast 4 446 (par 71). Från klubbhuset verkar den också platt och lättspelad. Men härifrån ser du bara de sju hål som inleder och avslutar rundan. Däremellan bjuds det på en layout som emellanåt kan dra ner byxorna/kjolen på den som inte är överens med klubborna om färdriktningen.

 

Hål 4 från gul tee.

 

Från andra hålet upp till tredje är det en rejäl stigning, hålet spelas sedan vidare uppåt. Härifrån har du riktigt fin utsikt mot Medelhavet. När du sedan kommer till tees på hål 4 är det extremt långt ner till fairway – du ska slå bra långt för att våga sikta på annat än närmaste delen av fairway. Nio hål spelas sedan på inlandsidan av kullen, flera av dem är ganska tajta och missar du fairway är det oftast bäst att missa rejält, så att du räddas av intilliggande fairway.

 

 

Efter hål 12 är det en rejäl stigning tillbaka upp på kullen/bergsryggen, där du spelar signaturhålet 13, ett kort dogleg höger med dold green. Hålet går parallellt med hål 3, med lika fin utsikt mot havet. Efter detta hål är du i säkerhet i markplan igen.

 

 

Upp mot gränsen till Murcia-regionen, strax innan kuststaden Águilas, hittar du områdets roligaste bana att spela:  Aguilón Golf. Banan har fått sitt namn av bergen som flankerar banan på norrsidan, söderut har du havet en bit bort – här finns alltså goda chanser till estetiska upplevelser, framförallt om du prickar in en solig eftermiddag.

 

Öppningshålet från två teepositioner och inspelet.

 

Som mest kan du klämma 6 012 meter ur layouten, som minst 4 147. De fem teepositionerna är döpta efter fågelarter – det är dessa du ser i loggan. Vi applåderar alla golfklubbar som inte har med klubbor och bollar i emblemet/loggan och vi gillar även att Aguilón har med texten ”The 5 courses” – det kan aldrig hamras in tillräckligt i golfare att man faktiskt kan variera sin spelupplevelse bara genom att slå från olika tees.

 

Hål 2, kort par 4, fram- och bakifrån.

 

När du väljer tee ska du vara medveten om att det finns en hel del raviner och vatten att navigera på utslagen, även från främre tee. Förstagångsbesökare som prioriterar scoren framför upplevelsen kommer sannolikt att reta upp sig. Vårt tips är att ta med ett glatt humör och ett extra gäng bollar – inte minst om du har sorkdödare som ditt ”stock shot”.

 

Korthålet 3 fram- och bakifrån.

 

Om vi börjar bakifrån på tee är de svenska namnen på teepositions-fåglarna örn, falk, rapphöna, sparv och röd lori (en sorts papegoja på 160 gram). För att börja rundan med någon sorts värdighet körde vi från falk, vilket gav oss 5 756 meter (par 71).

 

 

För den som vill komma väl förberedd finns det filmer av varje hål på klubbens hemsida, med skrivna speltips på engelska. Öppningshålet är fint, med vatten till höger inledningsvis. På hål 3 kan det vara värt att ha koll på scorekortet, vi var helt övertygade om att det var ett par 4 och drog iväg en boll med drivern som flög långt förbi green och ut i terrängen – vi vill ha det till en optisk illusion men det kan också vara tilltagande senildemens.

 

 

Fick du inte med dig en banguide kommer du att ångra det på hål 9 (samtliga foton ovan), som bäst beskrivs som ett tee-elände-gräs-elände-gräs-elände-green-hål. För förstagångsbesökaren är det här banans i särklass svåraste hål och tipset är att spela det en gång innan du spelar det.

 

Hål 12 från örnen- och falken-tees samt bakåt mot dessa två tees. Svensk flagga för dagen.

 

Hål 12 är en annan het kandidat till banans svåraste hål, i varje fall om du valt en tee längre än pärlhönan. Från örnen och falken är det 180 meter carry som gäller, gärna med stoppsladd. Även från de främre tees har du, som ofta på banan, en ravin att ta dig över.

 

 

Avslutningshålet (samtliga foto ovan) är ett riktigt bra risk/reward-hål, med vatten i spel på varje slag. Den stora grejen är att ta rätt beslut på andraslaget, spela aggressivt och underlätta inspelet eller köra säkert och få ett betydligt svårare inspel.

 

 

Sammantaget hade vi en extremt kul runda på Aguilón. Förvisso fanns det under vårt besök förbättringspotential, framförallt skulle vi vilja ha mer och finare sand i bunkrarna, men det känns sväljbart med tanke på hur kul layouten är. En runda här är ett absolut måste. Försök pricka in en solig eftermiddag och du lär få det riktigt vackert runt omkring dig.

 

 

Klubbhuset är fortfarande ett provisorium, men langar fram bra mat. Många engelska golfare i omlopp gör att du sannolikt kan göra dig förstådd om du får spelsällskap.

 

 

Boende hittade vi i staden Águilas, 20 minuter bort från Aguilón och strax över gränsen till Murcia-regionen. Från flygplatsen i Alicante är det knappt två timmars körning. Hotel Puerto Juan Montiel ligger nere vid strandkanten, med utsikt mot en liten marina. In till Águilas är det kvartens promenad längs en trevlig strandpromenad.

 

Hotel Puerto Juan Montiel, gula byggnaden till vänster. Spa-avdelningen. Nedan: längs strandpromenaden in till Águilas och utsikten från Castillo de San Juan de las Águilas mot två håll. Hotel Puerto Juan Montiel ligger i vänsterkanten av det nedre fotot.

 

Vårt rum var rejält stort, med en sittgrupp närmast fönstret. Med fönstret öppet hör du vågorna rulla in nattetid. Några balkonger finns inte men det finns trevliga ytor att sitta på i markplan med utsikt mot den lilla marinan. Utöver det trevliga och trafikfria läget är spa-avdelningen längst upp hotellets främsta dragplåster. Parkering finns i eget inomhusgarage.