Kombinera en av Europas trevligaste städer med bra golf

 

Det finns 14 banor runt huvudorten Palma, samtliga inom 30 min från stan. Vi har så här långt testat hälften – samt det kanske mest karaktärsfulla hotellet på ön.

 

Hälften av Mallorcas runt 900 000 invånare bor i huvudorten Palma. Från flygplatsen in till stan är det bara en mil. Katedralen som ligger nära hamnen är en stor turistmagnet, hamnen med massor av lyxbåtar en annan. Vi tipsar om att bara glida runt i de gamla kvarteren och slå er ner för några tapas och en öl på en uteservering som ser mysig ut. Det finns bussar som rullar runt där du får en guidning i hörlurarna, vi hade svårt att förstå vilka byggnader vår röst talade om – bättre att bara gå runt på egen hand med en karta eller hyra en cykel.

 

Katedralen. Längst upp: morgondaggen skrapas bort på Son Gual. Nedan: hamnen i Palma.

 

Har du hyrbil ska du undvika att bo inne i själva Palma utan istället satsa på något längs Palmabuktens väst- eller östsida. Den västra är att föredra om du ska spela flera banor runt staden då flertalet av dem ligger åt det hållet. Annars har vi verkligen kommit att gillla östsidan, inte minst då det finns en fin cykelväg längs vattnet hela vägen in till Palma. På västsidan ska du inte bo bortom Palma Nova och på östsidan är det Can Pastilla som gäller – längre ut är det sämre standard på turisterna.

 

 

Är du nere en långhelg och vill ha ut så mycket som möjligt av staden kan det vara värt att skippa hyrbilen och åka taxi – eller satsa på ett paket där transfer till banorna ingår. Så gjorde vi när vi checkade in på Castillo Hotel Son Vida tre nätter och lirade Arabella Golfs tre banor. Hotellet är inrymt i en högt belägen borg från 1200-talet med upphöjd vy mot Palmabukten och med en gratis shuttlebuss som tar dig till de tre banorna – lyckas du bara ta dig till hotellet kan du alltså sätta hjärnan i off-läge. Borgen har funkat som hotell sedan 1961 och interiört är det som ett litet museum, med antikviteter och målningar av hyfsat kända konstnärer. Från flygplatsen till hotellet är det runt 20 minuters transfer, fixar du den inte själv hjälper hotellet till.

 

 

Det finns 164 rum, flertalet ligger i en byggnad de hakat på baktill på borgen. Vårt var rymligt och bekvämt, med skön säng, några fåtöljer, skrivbord och ett badrum med duschkabin och badkar. Tyvärr hade vi inte utsikt mot Palmabukten utan mot en sluttning med hus. Att rummet utöver sänggaveln med tillhörande lampor inte förmedlade en känsla av att man hade checkat in i en gammal borg kändes också lite minus. Utöver de allmänna ytorna inne i hotellet gillade vi den stora terrassen. Från frukostmatsalen har du en fin panoramavy när solen går upp över Palma.

 

Vårt rum. Utsikten från terrassen. Svimmingpölen som ingår i spa-avdelningen.

 

Arabella Golf driver alltså tre banor, av olika karaktär, strax nordväst om Palma: Son Vida, Son Quint och Son Muntaner. Av och till erbjuds golfpaket till starkt reducerade priser – ha koll på hemsidan. Son Vida är Mallorcas äldsta bana. Layouten är ganska tajt och premierar placering framför längd. Är du som oss kroniskt vinglig från tee kommer banan att dra ner byxorna på dig på ganska många hål. Hål 4 – ett kort par 3 – hänger lite som en blindtarm på resten av banan och det är säkert en och annan som missar det och går direkt från hål 3 till hål 5.

 

Avslutningshålet på Son Vida från klubbhuset, med Arabella Golf Hotell vänsterut.

 

Hål 9 är nästan helt blint från tee och fick du inte med dig en banguide kommer du att önska att du fått det. Ett speltips är att dra på så mycket som möjligt med en svag slice, om du är högerspelare. Spelar du med vänsterklubbor har vi inga tips. 10:an är i form av ett ”S” och här ska du ta det lugnt på utslaget och hålla vänster, annars hamnar du mask. Från hål 13 öppnar banan upp och du spelar i en stor gryta. Avslutningshålet är ett fint risk/reward-hål par 5.

 

 

Förra gången vi lirade Son Vida tyckte vi att den var lite bökig att ta sig fram på. Numera uppskattar vi "trixiga" banor, där man ofta måste tänka till och inte bara brassa på. Vill du prestera något anständigt kräver banan sannolikt ett inspelsvarv för att bekanta dig med layouten. Son Vida är den enda av Arabella Golfs tre banor som inte har bermudagräs, är det blött kan det bli smågeggigt.

 

 

Numera finns här ett fräscht klubbhus, men du kommer dit först efter 13 hål. Precis som i de andra två klubbhusen är det bra mat och Paulaner veteöl. En drivingrange får inte plats, utan du har ett nät att slå in i. Vill du ha en riktig range ska det vara ok att låna en golfbil för att köra till Son Muntaners range några minuter bort. 

 

 

Son Quint är den nyaste banan av de tre. Första nio är en hel del fram och tillbaka och här har du goda möjligheter att scora. Sedan blir det tuffare då banan byter karaktär till en mer kuperad och trixigare layout. Hål 12 är ett korthål med mer vatten än gräs i blickfånget. Klubbhuset ligger märkligt, i en stor håla varifrån man inte ser något av banan. Numera finns det en drivingrange här, för den som inbillar sig att det går bättre om man värmer upp.

 

 

Son Muntaner är allt sammantaget den trevligaste av Arabellas anläggningar och hålls också som den bästa banan. Layouten är kul och omväxlande. Här och var är det ganska långt från green till nästa tee – och kuperat. Ska du hyra bil på någon av Arabellas tre banor är det här. Klubbhuset ligger läckert med utsikt mot flera hål, inte minst 9:an och 18:e. Här är det lätt att dröja sig kvar ett antal timmar efter avslutad runda.

 

 

Son Gual är den mest påkostade banan på Mallorca. Anläggningen stod klar 2008 och ryktena säger att notan för klubbhus och bana gick loss på nästan 400 miljoner kronor. Från klubbhusterrassen har du en utmärkt upphöjd utsikt över utslagen på hål 10, hål 9 (ett par 3) och över hela hål 18, ett par fem. Alla faciliteter är av hög klass (finns t.o.m. lock på pissoarkärlen på herrtoan) och restaurangen levererar naturligtvis bra grejor och faktiskt till hyfsade priser. Tyskarna dominerar bland gästerna, vilket gör att klubben erbjuder weissbier (vår enda svaghet i livet).

 

 

Själva banan mäter 6 621 från backtee och även om du spelar från gul (5 983 meter) eller röd (4 961 meter) tee kommer du att få några par 4:or som är längre än vad du är van vid. Öppningshålet, som ligger lite avsides så att andra slipper uppleva din ouppvärmda sving, är ett läckert hyfsat kort par 4 med högt belägna tees och ofta med vinden bakifrån – är ni överens om mulligans är det bara att ta i så att amalgamet ryker. Rundan bjuder på riktigt fina och varierade golfhål, där 18:e kanske är det bästa – ett relativt långt par 5 där vatten är i spel hela vägen från tee till green. Det är långt mellan starttiderna, för att maximera att du får en ostörd upplevelse.

 

 

Son Gual är Mallorcas skickmässigt bästa anläggning och är du beredd att betala för en fin upplevelse kommer du inte att bli besviken. Banan är kuperad här och var, men inte värre än att de flesta ska kunna gå. Du bjuds inga naturupplevelser utöver den vackert skulpterade banan, som kan vara nog så bildskön när solen står lågt. Undvik att lira lördagar, som är stor transferdag för charterbolagen = många flygplan som stiger över Son Gual.

 

 

Poniente kallas för ”hönsabanan” för att det på anläggningen verkade pågå en parallellsatsning på frigående höns – och tuppar. I motsats till kanadagäss som skiter precis överallt är dessa fjäderfän faktiskt ett pittoreskt inslag. De verkar vana vid att bli matade och av och till kan de slå följe med dig. I klubbhuset – en mycket läcker byggnad av den gamla rustika sorten och lite lagom slitet för att det ska kännas autentiskt – får du räkna med en del galande i samband med att du får in varmrätten. 

 

 

Själva banan var under vårt besök i gott skick och greenerna var mycket snabba. Layouten är rejält varierad och kul. Vad vi inte begrep var turordningen på hålen. Det hade varit mer naturligt att börja rundan på hål 15, vars tee ligger vid klubbhuset, och avslutat på hål 14, vars green ligger vid klubbhuset. Som det är nu har man från klubbhuset varken koll på kompisar som sticker iväg eller kommer in. Bunkrarna var också lite av småländsk potatisåker, med småsten som du ska plocka bort innan du slår. 

 

 

Allt sammantaget är Poniente väl värd ett besök och vi tycker att layouten funkar för såväl låg- som höghcpare – det är svårt att slå bort sig samtidigt som det finns flera tillfällen att gena. Skulle du ändå lyckas med att misslyckas finns det några välsorterade bollförsäljare på banan. Scorekortet har en enkel banguide som förvisso inte visar några längder men ändå funkar helt ok. Avsluta gärna rundan med en ”König Ludvigs Weissbier”. Men stopp, för det har hänt grejor på Poniente, som numera heter T Golf & Country Club. Vad vi förstått har de uppgraderat  banan rejält samt byggt ett nytt klubbhus, är det  någon som varit där nyligen tar vi gärna emot en rapport.

 

 

Marriott har en anläggning med två 18-hålare sydost om Palma: Son Antem East och Son Antem West. Vi har lirat många Marriott-banor i världen och vårt intryck är att de nästan alltid levererar bra golfupplevelser. Detta gällde inte Son Antem East under vårt besök. De flesta tees var ojämna och i riktigt dåligt skick, i övrigt var banan högst medelmåttig. Sista nio kändes lite bättre, eller så var det vi som sänkte våra förväntningar. Det finns bebyggelse runt banan, men husen ligger inte på något sätt så nära att det stör. Klubbhuset för båda banorna ligger vid East, men från uteserveringen har du bara uppsikt över en övningsgreen.

 

 

Son Antem West är en betydligt bättre bana och ska du ändå betala greenfee hos Marriott ska du lägga till vad som krävs för att få lira West. Här finns det ingen bebyggelse kring banan och finishen är bättre utan att vara i klass med många av de andra banorna vi lirade under veckan.