Palmas bästa bana och trevligt klubbhushäng

 

Vi hängde på låset när de öppnade 2007, nu har vi varit tillbaka för att göra ett rejält reportage om Son Gual. Vi fick också chansen att spela match mot Barack Obama som, mer eller mindre, råkade vara på plats.

 

Son Gual är en av toppbanorna på Mallorca och ligger nära flygplatsen, vilket innebär att den är lättillgänglig var du än bor i Palma-området, eller om du vill spela i direkt anslutning till att du landat eller ska iväg. Planen kommer normalt in för landning över banan, så det låter inte värst mycket. Fredag-söndag brukar många charterbolag rotera gäster och då kommer det in fler maskiner.

 

 

Ryktena säger att notan för banan och det lågmält lyxiga klubbhuset (ovan) gick på nästan 400 miljoner kronor, i 2007 års pengar. Greenfeen är differentierad och följer framförallt säsong. Fördelen med att undvika högsäsong är också att boendet runt Palma är billigare.

 

 

Det finns fem tees och du kan bita av från 4 961 upp till 6 621 meter, par 72. Mest utmärkande med layouten är alla bunkrarna, uppdragna i bakkant så att du ser dem tydligt men därmed också svåra att ta sig ur i spelriktningen. För den som planerar sina slag och får till utförandet på ett vettigt sätt finns det dock goda chanser att navigera dem och nå green med äran någorlunda intakt.

 

 

På hemsidan finns utförliga beskrivningar av samtliga hål. Klickar du på den lilla raden med ett plustecken under varje hålbild får du fram speltips. Där hittar du också flyovers med en berättarröst som ger dig samma tips. Tillhör du "kan-själv" kategorin av golfare är tipset att i varje fall kolla in tipsen för de två avslutningshålet, står matchen och väger och du står där på tees utan en susning kommer du att ångra dig.

 

 

Med tolv minuter mellan starttiderna minskar risken att det kör ihop sig. Layouten är kuperad här och var, men inte värre än att du med normalkondis kan ta dig runt till fots utan besvär. En anledning att hyra bil är att dessa har gps, med flyovers som ger dig ett bra underlag för att hantera hålen på bästa sätt.

 

 
För att få lite stjärnglans i bollen hade vi skickat en inbjudan till USA:s president, inte den nuvarande galningen som alltid fuskar i golf (och allt annat) utan Barack Obama (ex-presidenter tituleras ”president” livet ut). Tyvärr kunde vi inte synka våra kalendrar utan han damp ner några månader innan oss och togs istället hand om av klubbchefen Andreas Pamer (en av de trevligaste klubbchefer vi stött på). Plan B blev då att få tag i Obamas scorekort för att spela match mot hans resultat. Det visade sig dock att det var hemligstämplat av Secret Service. Plan C blev att köra mot hans hcp, som visade sig vara exakt samma som vår bobmans (där slutar alla likheter).

 

 

Öppningshålet (ovan) ligger en bit bort från klubbhuset, du slipper alltså nervärderande blickar från andra än dem du har i bollen. Ett ganska långt rakt par 4 med högt belägna tees. En hel del bunkrar att ha koll på och står flaggan långt höger är det betydligt mer sand i spel på inspelet.

 

 

Hål 2 är ett betydligt kortare par 4, snudd på lika mycket sand som gräs i blickfånget från tee men kan du träffa gräs med utslaget ska hålet vara fullt hanterbart.

 

 

Med nästa hål vänder du tillbaka, återigen ett kort par 4 och nu har du samma bunkersystem som du hade i början av hål 2 i spel, fast mot slutet. Tipset är att ta det lugnt med adrenalinpåslaget från tee och ha marginal till bunkrarna, inspelet blir ändå inte värst långt.

 

 

Med 4 får du banans längsta hål, ett riktigt fint par 5 med strategiskt utplacerade bunkrar hela vägen och en green omgärdad av vatten på vänstersidan och bakom. Undvik bunkrarna på utslaget så har du goda chanser att lägga upp dig bra för inspelet. Håll dig också borta från högersidan där du kan hamna på skrå.

 

 

Första korthålet, inte alls långt men med förvånansvärt lågt index. Vi gissar att många med vattenskräck tar för mycket klubba och hamnar i bunkrarna i bakkant och ställer till det därifrån. Så också vi, men på andravarvet hade vi lärt läxan och gått ner en klubba.

 

 

Med hål 6 är det dags att bekänna färg, för här gör sig sorkdödare ej besvär, från någon tee. Ett halvlångt par 5 där den som vågar dra bollen långt vänster över vattnet har goda chanser att pricka green på andraslaget. För den som lagt utslaget långt höger, för att vara säker på att klara vattnet, väntar en hel del bunkrar på andraslaget. Sitter du i en bil har du verkligen nytta av att kunna peka på gps-skärmen och få avstånden till alla bunkrar.

 

 

7. Banans tuffaste hål, ett långt par 4 dogleg höger, uppför så det är lite svårt att få grepp om alla bunkrar – även här har du stor nytta av gps:en i bilarna och flyover-funktionen. Flertalet lär behöva hålla ut vänster för att inte riskera att hamna i bunkrarna i svängen och det gör ett långt hål än längre.

 

 

Sedan kommer det första av två hål som inte har några bunkrar, ett inte värst långt par 4 som vi håller som banans mest lätthanterliga hål, men håll dig för säkerhets skull i mitten.

 

 

Med sista hålet på ut-9 syns du från klubbhusterrassen, så gör inget osnyggt. Ett ganska långt par 3 där det helt klart är bättre att missa höger än vänster. Ännu bättre, om du inte har greenträff i arsenalen, är att lägga upp dig kort och knacka in den därifrån.

 

 

När du sedan vänder vid klubbhuset funkar det så att om du tar paus kan bollen bakom gå igenom om de inte vill stanna till. En anledning att inte ta paus är att tees på hål 10 är i full vy från klubbhuset och om du stelnar till över en fika är risken stor att du gör något som inte kommer att imponera på eventuella åskådarmassor. Alla bunkrar ligger på högersidan, så håll dig till vänster – eller i mitten om du har talangen för det. 

 

 

11 är ett rejält långt par 4 dogleg vänster där många från bakre tees (översta fotot är från främre tee) säkert frestas att gena via hål 7 i tron att de kommer att tjäna något på det (vi hade gärna sett OB där), men då riskerar att hamna mask bakom olivträden. Andra och sista hålet utan några bunkrar, men väl vatten längs hela högersidan mot slutet.

 

 

Dags för banans näst längsta hål. Ser torrt ut på utslaget, men det finns ett stort dolt vatten längs högersidan inledningsvis. Längre fram har du ett betydligt synligare vatten längs vänstersidan hela vägen fram till green. Högt index skvallrar om att det finns gott om utrymme att navigera bunkrarna.

 

Med 13 har du ett långt par 4 dogleg höger som blir ännu längre då ett rejält stort bunkersystem i svängen tvingar ut de flesta till vänster. Har du rejält med krut i bössan kan du försöka slå över bunkrarna, men det kan bli en sandig läropeng.

 

 

Nästa hål är ett par 4 av fullt hanterbar längd, dock uppför. Behöver du tre slag eller fler för att nå green ska du vara uppmärksam på att fairway halvvägs fortsätter på högersidan av bunkrarna du ser. Greenen ligger upphöjd och är rejält avlång, kan säkert skilja tre klubbor beroende på om flaggan står i fram- eller bakkant. Du lär se var den står om du fått till ett bra utslag, om inte har du hjälp av kortet med dagens flaggplacering som du kanske fick med dig när du checkade in.  

 

 

Korthålet 15 har lika mycket sand som gräs i spel. Från tees är det ganska uppenbart vilka plan B-alternativ som står till buds om du inte är ute efter greenen. Hellre lång än kort om du ska vänster, men bäst är kort höger och knacka in den därifrån. 

 

 

Med 16 är det återigen dags för ett rejält långt par 4, men nerför hela vägen. Bara en bunker, men elakt placerad vänster om green där man gärna vill sikta för att ha lite marginal till vattnet till höger. Inte fel att lägga upp sig kort green och peta in den därifrån.

 

 

Rundan avslutas med de två bästa hålen. Står matchen och väger kan allt avgöras på 17, ett långt korthål med en barriär av sand som skyddar green, och vatten innan dess om du inte får till en bollträff. Bunkrar även i bakkant för den som försöker sig på att ha marginal. 

 

 

Spelar du från den gigantiska bakre teen och flaggan långt höger, som under vår runda, ser det riktigt svårt ut. En variant kan vara att lägga bollen vänster om green, i säkerhet från all sand. Lever matchen fortfarande kan ni gott komma överens om vad som ska göras under golfparollen "ingen minns en fegis". Väl uppe på green inser du att den är djupare än vad du hade trott.

 

 

Dags för ett av de bästa avslutningshålen på ön. Ett långt par 5 med bara två bunkrar med desto mer vatten, inledningsvis längs vänsterkanten och sedan på högersidan. På skissen ser det rejält svårt ut och förvisso är det indexerat som banan näst svåraste hål, men för den som taggar ner lite och planerar sina slag är det inga större problem att gå in på tre slag. Om du ska in på två slag är det en helt annan historia.

 

 

Om du undrar över den biffiga men nedgångna kåken till vänster strax innan green (du ser den även bakom green på hål 15) var det tydligen en kille som för bra länge sedan vann stort på ett lotteri i Kuba och med pengarna bestämde sig för att bygga ett hus i kubansk stil här. Sedan tog han livet av sig innan bygget ens var klart. Förhoppningsvis får någon fason på huset framöver, läget är ju förstklassigt. 

 

 

Avsluta med öl och mat på den trevliga terrassen, med utsikt mot Palma men framförallt mot avslutningshålet, där du kan följa andra golfarens felbeslut hela vägen från tee till green. Hur gick då matchen mot Obama? Det kommer vi att berätta så fort vi fått honom att signera vårt scorekort som vår markör.