Två trevliga parkbanor med fina klubbhusmiljöer

 

Hulta Bollebygd och Marks GK är inte bara två bra golfbanor, de har också två av landets finaste klubbhus. Boende hittade vi på ett av få hotell i Borås med utemiljöer.

 

Borås ligger längs väg 40 mellan Göteborg och Jönköping, tre kvart från den förstnämnda och timmen jämnt från den sistnämnda. Med runt 75 000 personer i tätorten finns det en hel del att göra om du skulle ha råkat få med dig icke-golfare. Djurparken är en av landets största och mest besökta.

 

Klubbhuset på Marks GK. Längst upp: klubbhuset på Hulta Bollebygd.

 

För att slippa snurra runt och leta parkering checkade vi in på Hotell Solhem Park i stans östra utkant, nära väg 40. Härifrån hade vi halvtimmens körning till de två banorna. Gym och bastu ingår för gäster. Parkering kostar, men inga stora summor. Du kan betala via en app men betydligt enklare är att använda apparaten som står där, som förr i tiden.

 

 

Hotellet har 66 rum i två plan, alla med egna uteplatser, vilket innebar att det var flera gäster här med hundar. Det finns också en gemensam terrass vid reception och matsal, om du vill hänga med andra gäster. Trafiken hörs men inte så att det störde oss nämnvärt - vi hade fint sommarväder och åt frukost såväl som middag utomhus. Middagen var en oväntad höjdare, så bra att vi ställde in planerna att äta inne i Borås andra kvällen. Trevlig personal.

 

 

Rummen är rymliga och bekväma, några har kylskåp. Nattetid lugnar trafiken ner sig och vi hade inga problem att sova med altandörren öppen. Frukosten (nedan) var riktigt bra och är igång 06 vardagar och en timme senare helger. 

 

 

Hulta Bollebygd GK ligger tre mil väster om Borås, knappt halvvägs till Göteborg. Det första du möter när du kommer från parkeringen är det vackra klubbhuset, som är inrymt i Hulta Gårds gamla herrgårdsbyggnad från 1920-talet.

 

 

Banan är ritad av Jan Sederholm (som var väldigt i farten i dessa trakter) och öppnade i två etapper: 1978 och 1981. Layouten är varierad och kul. Med fyra tees kan den spelas från 4 550 meter upp till 6 135 meter.

 

 

På hemsidan finns videosekvenser från varje hål, men istället för drönarflygningar möts vi av klubbchefen David Kirkham i hickory-utstyrsel som berättar hur varje hål bäst spelas. Är han på plats i klubbhuset är det inte omöjligt att han kan öppna dörren till en riktigt fin samling av olika golfprylar och golfklenoder som han samlat på sig under många år.

 

 

Öppningshålet är ett par 4 dogleg vänster där en rejäl pöl i hörnet ska navigeras, från bakre tees ser du inte vattnet men väl en röd pinne - håll höger om den. Innan du lämnar bakre tees kan du ta en sista titt på ett tag på det fina klubbhuset.

 

 

Hål 2 är ett dogleg höger, bunkrar i hörnet och OB längs hela högersidan. Med ett bra utslag har du ett fullt hanterbart inspel nerför, håll dig bara borta från högersidan där det fortfarande är OB.

 

 

Första korthålet, svagt uppför. Svårt att se hur långt bak flaggan står så tjuvkika gärna när du är på väg mot green på hål 2.

 

 

På tee på hål 4 växer hornen i pannan och drivern åker fram, även om det kanske hade varit förståndigare att lägga upp sig innan bunkrarna och ta ett längre inspel. Men vem vill leva så.

 

 

Sedan har du ett rakt par 4 med bunkrar på högersidan från tee, säkert för att tvinga en och annan tokslicare att sikta mer vänster, bort från vägen som löper parallellt med hålet.

 

 

Korthål igen, åter uppför. Missa hellre green höger än vänster och ska du in i en bunker så är den högra att föredra. Enligt banguiden ska det också finnas vatten till vänster, men det krävs nog en särskild expedition för att hitta det.

 

 

Med 7 har du ett hyfsat kort par 5 dogleg vänster. Vårt misstag här var att inte ha full koll på avståndet till mittenbunkern i fairway på andraslaget, vilket gav oss ett kort inspel från sand istället för från gräs - ha marginal.

 

 

Sedan vänder du tillbaka, relativt kort par 4 där det inte ska vara några större problem om du inte ska in och stångas med träden höger och vänster om fairway.

 

 

För att komma till sista hålet på ut-9 är det en kortare promenad. Du passerar i skottlinjen för hål 12, så ha koll vänster. Hålet spelas inledningsvis uppför, över ett krön. Slår du långt kan det vara en poäng i att ha koll på framförvarande boll.

 

 

Väl uppe inser du varför detta korta par 4 är indexerat som banans svåraste hål, inte minst om du lagt utslaget åt vänsterkanten och får svårt att komma åt greenen som är lite gömd, med vatten till höger.

 

 

Efter stoppet i klubbhuset är det dags för fyra riktigt fina hål på raken. 10 är banans bästa korthål, betydligt svårare om flaggan är placerad långt höger, bakom bunkrarna.

 

 

Med 11 är det återigen hornen som börjar växa, men här ska du ha koll på avstånden innan du tar fram storbulan. Vi kan tänka oss att det kliar i fingrarna på många långtslående att försöka träffa green på utslaget - och få bollen att stanna där med tanke på allt vatten som omgärdar den.

 

 

Nästa hål är ett kort par 4 med vänstersväng, nerför i början och uppför mot slutet. En rejäl bunker innan green, svår att missa visuellt men missa den gärna med inspelet då den är av den elakare sorten.

 

 

13, långt par 5 med dubbla doglegs. Gott om plats hela vägen och fullt möjligt att gå in på två slag för den som håller snävt vänster på utslaget.

 

 

Nerför efter ett bra utslag. Se till att du har koll på framförvarande boll. Det finns en klocka där du ska vidare till nästa hål, dock förväntas du ringa i den redan när du ska upp och putta.

 

 

Även på 14, ett mastigt par 4 med lågt index, är det värt att ha koll på bollen framför då det är en liten svacka strax innan green där de temporärt kan försvinna.

 

 

15, långt par 5 och återigen ska långtslående kunna dra in bollen på andraslaget, se till att även här hålla väl vänster på utslaget, men utan att hamna bland träden. Hamnar du mask höger är det bara att gräva fram en Bubba Watson-skruv så når du green.

 

 

På 16 poppar de där hornen fram igen, i varje fall om du står på bakre tees. Risk att adrenalinpåslaget får dig att ta för mycket klubba och få en inspelslängd som du inte är bekväm med.

 

 

17 är, som sig bör, ett korthål, med en tee omgiven av rallarrosor. Tyvärr hade de mer eller mindre blommat ut under vårt besök, men vi kan tänka oss hur vackert det var någon vecka tidigare.

 

 

Dags att knyta ihop golfsäcken, med banans längsta hål (även nedan) oavsett vilken tee du spelar från. Du har ett krön ungefär halvvägs, det är först när du är där som du får korn på andra halvan av hålet. Från uteserveringen har de därifrån och in full koll på dig, så sköt det snyggt.

 

 
Marks GK ligger i Kinna (med två ”n”, annars hamnar du galet) tre mil sydväst om Borås, längs väg 41 mot Varberg. Vi var här för några år sedan, på den tiden tog vi inte lika många foton. Precis som på Borås GK har verktyg från traktens industrihistorik tagit sig in i klubbemblemet, i det här fallet en vävskyttel, alltså grunkan där man har garnet vid vävning.

Även här finns ett riktigt stiligt klubbhus (se toppen av sidan), i en byggnad från sekelskiftet med utsikt mot avslutningshålet på 18-hålaren (fotot ovan) från altanen. Banan går under namnet ”Kinnaborg”, efter en medeltida befästning som låg på banans högsta punkt. Det finns också en 9-hålaren par 33 som är öppen för Pay & Play.

 

Vi satte tänderna i 18-hålaren. Det finns fyra tees och du kan spela den från 4 182 meter upp till 5 486, par 70. Om du inte säger till vid incheckningen kommer du i det utskrivna scorekortet sannolikt att placeras på en tee längre fram än där du kanske anser att du hör hemma. Köp det så får du sannolikt en roligare runda.

 

Öppningshålet från bakre tees, på fairway och bakåt. Nedan: två fina korthål.

Öppningshålet är ett kort par 4 med utsikt mot Kinna kyrka från de upphöjda bakre tees. Är teekulorna placerade långt till vänster är det svårare att härifrån gå mot green. Istället tvingas du ner mot vattnet längs högersidan, såvida du inte har vänsterskruv i slagrepertoaren.

 

På hål 2 ska du sikta mot monumentet på toppen av kullen. Här låg Kinnaborg-fästningen en gång i tiden och stenen markerar slaget år 1611 när vi läxade upp invaderande danskar (Halland tillhörde Danmark på den tiden).

 

Hål 9, ett långt par 5, från bakre tees, på fairway och framme vid inspelet över vatten.

Efter de inledande tre hålen planar layouten ut. På hål 9 kommer du i närkontakt med stora vägen, men från hål 11 slipper du vägbruset. Då dyker också kiosken upp. Den är obemannad och låst, på ditt utskrivna scorekort har du en kod för att komma in.

 

Hål 12 från bakre tees och uppe på green. Nedan: hål 13

Se till att få i dig lite kalorier under kioskstoppet, för hål 12 kräver en ansträngning – rakt uppför och sedan högersväng. Från de bakre tees ska du dessutom över en rejäl pöl. Det kan vara frestande att gena dogleget men då lär du hamna i en svårbemästrad sänka – säkrare att hålla upp vänster.

 

Hål 13-14 tar dig i närkontakt med villabebyggelse. Avslutningshålet är ett dogleg vänster. Spelar du från de bakre tees är det inte omöjligt att du behöver gå i clinch med ett stort träd på inspelet. Som vi förstod är det rejält delade meningar huruvida man ska ta bort det för att underlätta inspelen. Vi håller i vanlig ordning på trädet.

 

Vi hade en riktigt trevlig dag även på Marks. Banan är ganska rejält kuperad och trixig – något som vi kommit att uppskatta alltmer. Det finns några hål där sikten är dold, använd omdömet. Du hittar fler foton från banan här.