Golf och boende med chans till kulturpoäng

 

För den som vill skrapa ihop lite kultur i kombination med golfen har vi testat Akademihotellet. Golfen lirade vi på Upsala GK, med en högt rankad 18-hålare där du får sällskap av Alva Myrdal och andra intellektuella under rundan. Även 9-hålaren är riktigt bra, så gör en heldag av besöket. 

 

Efter en totalrenovering 2007-2010 är Upsala GK:s 18-hålare rankad som en av landets bästa. Som komplement finns en 9-hålare fullängd samt en kortare 9-hålare Pay & Play (1516/1 720 meter, par 31) med en blandning av par 3 och kortare par 4.

 

Korthål på Mellanbanan, en riktigt bra 9-hålare med heldagsgreenfee. Längst upp: par 4 på Stora banan. 

 

Vi visste ungefär vad som var att förvänta av 18-hålaren, så mest överraskade 9-hålaren, där det dessutom är heldagsgreenfee. Tipset är alltså att värma upp en runda på den, luncha och sedan ge dig i kast med stora banan. Några öl på det och sedan ett varv till på 9-hålaren för att skaka av dig alkoholen inför bilkörningen. Sedan kan du med gott samvete somna i bilen på parkeringen. 

 

Utsikten från vårt rum på Akademihotellet.

 

Men först ett hotell. Mitt i Uppsalas kulturhistoriska centrum, nära domkyrkan, slottet, Universitetshuset och Carolina Rediviva (del av universitetsbiblioteket) och med några minuters promenad till stadens restaurangutbud, eller Botaniska trädgården åt andra hållet, hittar du Akademihotellet. I dagsläget finns här 42 rum, 13 sviter tillkommer i höst, då som Clasonska gården i en närliggande byggnad.

 

Receptionen, med lokala guider på besök. Frukosten.

 

Hotellet ägs av Uppsala Akademiförvaltning som sedan 1600-talet förvaltar donationer till stöd för verksamheten vid universitetet. Byggnaden uppfördes 1930 av studentkåren och erbjöd då stadens första studentkorridor. Endast manliga studenter var välkomna och huset fick snabbt smeknamnet ”Gubbhyllan”. På 1960-talet blev byggnaden kursgård i SIDA:s regi och 1996 tog universitetet över verksamheten, under namnet Internationella Kursgården. I takt med att kursgården fick allt mer slagsida mot hotell & konferens ändrades namnet 2002 till Akademihotellet.

 

 

Hotellet har två ingångar, en från Övre Slottsgatan och en från Biskopsgatan/innergården (ovan). Vid den senare hittar du parkeringsplatser mot avgift, se till att boka i förväg. Annars ska det sannolikt inte vara några större problem att hitta parkering i området.  

 

 

Flera av övernattningsrummen lyfter fram Uppsalas historia och kända personer som bott och verkat i staden. Är du lite petig med vilken kändis du vill hänga med hittar du namn och rumsnummer här. När det gäller balkonger finns det två allmänna sådana, på andra och tredje våningen och med utsikt mot domkyrkan, i varje fall tornen. Det finns också en uteplats vid parkeringen. 

 

 

Vi hamnade med Dag Hammarskjöld, mest känd för sitt arbete inom FN och uppväxt i Uppsala, delvis på slottet då hans far var landshövding. Rummet har utsikt mot innergården och domkyrkan. Sängarna var mycket sköna och med fönstret vidöppet vaknade vi till fågelkvitter.

 

 

Omgivningarna runt hotellet är mycket trevliga och rofyllda. Många av de historiska byggnaderna ligger bara några minuter bort (fotot längs upp visar Carolina Rediviva). Området längs Fyrisån är riktigt fint sommartid med alla sina serveringar.

 

 

Dags för golfen. Upsala GK (man kör på den gamla stavningen av ortsnamnet, som den var när klubben bildades 1937) var igång med nio hål 1938, på Upplands regementsområde strax söder om centrala Uppsala. Ganska snabbt insåg man att golf och militärövningar med skarp ammunition inte var en optimal kombination och klubben började leta efter ny mark. Dock dröjde till 1964 innan en ny bana var klar, på inköpt mark kvarten rakt västerut från staden centrum och i form av en 18-hålare. Ytterligare nio hål tillkom 1978.

 

 

Klubbhusmiljön är trevlig, på ett lågmält sätt, interiört såväl som exteriört. Det vi saknar är kontakt med banan från restaurangens uteplats. Det finns dock en upphöjd veranda längre bort där du har full koll på utslagen på första hålet och inspelen på sista på 18-hålaren. Har du tur sitter det ingen här när du själv sätter din ouppvärmda sving i arbete.

 

Övningsområdet. Nedan: hål 3 på Stora banan.

För att inte komplicera det heter den stora banan just Stora banan. Med sex tees kan den spelas från 4 222 upp till 6 192 meter. Mestadels är det en öppen parkbana, med ett antal skogshål. Precis som Akademihotellet lyfter klubben fram personer som gjort sig ett namn inom vetenskapen. Där det ofta brukar finnas speltips för varje hål i banguiden får du istället en historik kring personen i fråga. Här är dock många av personerna mindre kända för folk i gemen. Går rundan dåligt har du i varje fall lärt dig något nytt, samt skrapat ihop ytterligare kulturpoäng.

 

 

De fina bunkrarna är bland det du kommer att uppskatta mest på banan (om du kan se bortom din oförmåga att ta dig ur dem), med vit mjölig sand och uppdragna bakkanter så att du ser dem tydligt på håll. Tyvärr var kanterna inte huggna under vårt besök, vilket vi hoppas att de är under ditt - en liten grej som gör mycket för det visuella intrycket.

 

 

Öppningshålet heter “Dag Hammarskjöld”, alltså killen vi delade hotellrum med. Trots att vi aldrig spelat banan tidigare kände vi att vi därmed var på hemmaplan, i varje fall mentalt ("Golf är 90 procent mentalt, resten sitter i huvudet"). Ett par 4, halvlångt med ett gäng bunkrar som stör utslaget på högersidan, träd till vänster och sedan en green med vatten längs hela högersidan.

 

 

Sedan kommer ett korthål med betoning på kort, 147 meter som längst. Dock svagt uppför. Satsar du på en sorkdödare är tipset att hålla dig på grusvägen.

 

 

Med hål 3 har du banans vackraste hål, med högt belägna tees och vatten längs hela vänstersidan. Ett av det bästa också, för att svårigheten inte ligger i längden utan i att du formulerar någon sorts plan innan du slår ut. Indexeringen skvallrar om att många inte gör det.

 

 

Enligt medlemmarna vi spelade med lades rejält med krut här när banan byggdes om, vattnet på vänstersidan var tidigare bara ett dike. Bunkrarna i bakkanten av green kan säkert ställa till det för en och annan, inte minst om flaggan står långt höger. Hålet är uppkallat efter Svante Pääbo, som lyckats kartlägga arvsmassan från neandertalare. Han skulle nog ha en del att säga om våra svingar.

 

 

Med hål 4 krävs mer av dig när det gäller längd, ett ganska långt par 4 med vatten väl till höger om din tänkta spelyta och ett tvärsgående dike att se upp för när du närmar dig green.

 

 

Hål 5 är mer av skogskaraktär, ett par 5 där du ska ha koll på att eventuell framförvarande boll ringt i klockan innan du slår ut. Slår du inte riktigt långt ska du hålla ut vänster från tee.

 

 

Måste du stå och vänta innan du passerar klockan ska du se till att bollen bakom ser dig, ifall de sackat efter och är osäkra på om någon redan ringt. Hålet är namngett efter The Svedberg, nobelpristagare i kemi 1926. Att heta "The" i förnamn ger onekligen en förhöjd status till efternamnet (han hette egentligen Theodor men visste redan på den tiden hur man spelar sina kort).

 

 

Dags för korthål igen, betydligt längre än det första. Upp till 204 meter och med vatten kort vänster och bunkrar höger för den som vill hålla bollen torr med marginal.

 

 

Hål 7 är indexerat som banans svåraste hål, vilket mest har med längden att göra, ett par 4 på 415 meter från bakre tee. Slå långt så fixar du det. Hålet är namngett efter Arne Tiselius, som fått en nedslagskrater på månen uppkallad efter sig. En påminnelse om att laga ditt nedslagsmärke.

 

 

Sedan följer ett långt par 5, blött till höger på utslaget, åkermark till vänster, inga vita pinnar där utan grön/röda - vi har inte en aning vad det betyder men slå för säkerhets skull inte in där. Uppför mot slutet.

 

 

Hål 9, ännu ett favorithål och återigen för att det kräver mer planering än kraft. Ett svagt dogleg höger, med ett stort träd som gör att du måste fatta beslut om att gå vänster om och få ett längre inspel (och sätta ett vattenhinder i spel) eller gå höger om och inte vara riktigt säker på hur det ser ut där bollen tar mark. Slår du vettigt långt är tipset att passera trädet på högersidan.

 

 

Du kommer inte in till klubbhuset efter ut-9 utan hänvisas till en kiosk med självservering, med en veranda med fin utsikt mot nästa hål, ett par 3 nerför. Ganska långt och med en green omringad av bunkrar.

 

 

11 är ett rakt par 4, ganska krusidullfritt om du undviker vattnet på vänstersidan när du närmar dig green. Spelar du in med en sorkdödare är tipset att approchera (vi var tvungna att slå upp ordet för att se om det existerade på svenska) från högersidan.

 

 

Dags för längsta hålet, 521 från backtee. Vatten vänster på andra halvan men gott om utrymme, så kan du tjonga långt med någon form av styrning är hålet fullt hanterbart.

 

 

Med 13 vänder du tillbaka, här har du samma vatten på vänstersidan och betydligt mer i blickfånget. Dock inte värst långt, så kan du bara hålla utslaget torrt ska det vara ett kassaskåpssäkert par.

 

 

Korthålet 14. Svagt uppför, står flaggan långt höger kan den vara svår att komma åt. Greta Arwidsson, en av landets ledande arkeologer, har gett namn åt banans svagaste hål. Inget hon gräver ner sig för.

 

 

15. Ännu ett favorithål, framförallt för att du återigen står högt på utslaget. Ett rejält kort par 4 men indexerat som banans näst svåraste hål - och då går ju varningsklockorna igång. Prickar du inte vattnet höger med utslaget eller får motorstopp i någon av greenbunkrarna är det dock inga större problem.

 

16 påminner en del om hål 5, också här ett par 5 som slingrar sig fram genom skogen och med blint utslag där en klocka ska klämta innan du får slå ut. Även här kan långtslående gena från tee, men det är en hel del träd att träffa om du missar höger.

 

 

17 är ytterligare en favorit, säkert också hos långtslående. Som längst 270 meter och därmed fullt möjligt för dig med krut i bössan att nå green på utslaget och putta för eagle.

 

 

Avslutningshålet (även nedan) är ett ganska långt dogleg par 4, nerför i början och uppför mot slutet. Har du otur sitter det folk på den där verandan och studerar ditt inspel. Slår du bort dig från tee kan du fokusera på banguiden och lära dig att Alva Myrdal hade en hel del järn i elden, allt från att vara med och införa 9-årig grundskola till att försöka stoppa supermakternas kapprustning.

 

 

Efter lunch var det dags för Mellanbanan, 9-hålaren fullängd. För att komma till första tee ska du från klubbhuset snedda diagonalt över parkeringen du hade på vänster sida direkt när du körde in på området.

 

De nio hålen kan spelas från 1 814 upp till 2 601 meter, par 35, fem tees. Öppningshålet är ett par 4 där långtslående kan driva green, därav semaforer som visar när det är tomt där uppe. Ska du inte dit med utslaget kan det vara värt att tagga ner lite så att du inte hamnar mask höger. 

 

Nästa hål är lite längre och lite tajtare. Håll ut lite höger för att inte hamna mask. Inga bunkrar runt green så med ett vettigt utslag är du mer eller mindre hemma.

 

Hål 3, ett par 5 med rejält gott om utrymme inledningsvis, sedan blir det marigare. En semafor skvallrar om att det är en dold green, men vi ser inte en andra semafor (de funkar ju bäst i par). Efter ett tag fattar vi att den andra står vid tee på nästa hål, på andra sidan träden från vår green (fotot längst upp). När du väl tagit dig uppför backen (mittenfotot) klarnar allt. Tredje fotot är taget från bakom green, där det är OB. Som alltid när det gäller trixiga hål är vårt tips att spela det en gång innan du spelar det.

 

Även på hål 4 är det rejält brett i början. Ett inte värst långt par 4 men svårt att undvika att ha vatten i spel på inspelet – banans mest sorkdödarfientliga hål.

 

Med korthålet 5 blir layouten mer kuperad. Banans klart kortaste hål, som mest 109 meter. Sedan har du en hyfsad promenad till nästa hål, ha koll på skyltningen då det är olika väg beroende på vilken tee du ska till.

 

 

Hål 6 är vårt favorithål på banan, ett av de bästa på hela anläggningen enligt vårt patenterade F2P-index (Fun to play). Ett kort par 5 där många har chansen att dra in bollen på två slag. Fotona ovan visar hålet från tre olika tees.

 

 

Hålet påminner med sin buckliga fairway en del om klassiska Durban Country Club i Sydafrika. Ska du in på andraslaget ska du se till att landa utslaget på en plan yta. Se sedan upp för det tvärsgående diket strax innan green. 

 

Korthål igen, längre än det första och uppför istället för nerför. Lågt index, vilket kan vara en ledtråd till hur du ska tackla det. 

 

Hål 8 är läckert från tee (du ser dessutom signaturhålet på Stora banan till vänster). Här kan du gena och släpper de inte upp ruffarna på högersidan finns det gott om utrymme om du genar väl mycket. Ett diagonalt dike skyddar green från sorkisar. 

 

 

Sedan är det återigen en liten promenad uppför. Avslutningshålet (även nedan) är banans tredje korthål (två par 5, fyra par 4) och här inser vi till fullo hur mycket arbete man lagt ner på tees (alla fattar att greenerna ska vara fina, men det är ofta tees som skvallrar om ambitionsnivån). Faktiskt verkar tees här ta mer yta i anspråk än resten av hålet. Är du skraj för vatten ska du spela från bakre tee, då ser du det inte.