Ett av Europas golftätaste områden

 

Området mellan Vilamoura och flygplatsen väster om Faro är ett av Europas golftätaste område. Här är greenfeen generellt högre och trycket på banorna hårdare. De fem Vilamoura-banorna hittar du i ett separat reportage.

Quinta do Lago South och North delar klubbhus och uteserveringen har utsikt mot första tee på South. Ingen av banorna erbjuder några direkta vyer mot vackra landskap utan vad du får är två tekniska banor med hög kvalitet på alla spelytorna. Båda är relativt kuperade, men för dig med normalkondis är det inga problem att gå. Hyr du bil får du senaste modellen, men suveräna stoppade säten för åldersstigna beniga rövar och gps där du även ser avståndet till framförvarande bollar – kompisarna där kan alltså inte ljuga om hur långt de slog. Marshalls var ute hela tiden och kollade att spelet flöt på, det gillade vi.

 

Quinta do Lago South, även längst upp.

Genom att banorna är hyfsat lika varandra och priset är högt tycker vi att du ska nöja dig med att spela en av dem. Vilken du väljer är lite jämt skägg om du frågar oss. Om vi börjar med South har den stått värd för Portugal Open flera gånger även om det var länge sedan sist. Det gör att trycket är lite högre på den här banan då vi golfare är som vi är. Den anses också kräva lite mer precision. Här är våra foton, döm själv:

 

Uteserveringen på Quinta do Lago, trevligt men dyrt: många tog en öl och satt sedan och tittade på varandra med fortfarande halvtorra strupar. Livsfarligt.

North anses av många medlemmar hålla ännu högre kvalitet på spelytorna, dels för att den oftast har lite mindre trafik, dels för att den är nyare. Här kommer du inte tillbaka till klubbhuset efter nio, men den ambulerande kiosken dök upp ofta så du lär få flera tillfällen att proviantera. Här är våra foton från North:

 

 

Quinta do Lagos senast byggda bana (2009) heter Laranjal. Banan påminner lite om den utmärkta Santana på spanska solkusten, men istället för att spela i en avocado-odling handlar det här om apelsiner (laranjal betyder just apelsinodling på portugisiska). Layouten är av typiskt mästerskapssnitt med många strategiskt placerade bunkrar som jäklas med utslag såväl som inspel och skicket var mycket bra. Till skillnad från de två andra Quinta-banorna är layouten öppnare och du slipper mycket av träden som skjuter tillbaka bollarna på dig. Det är bara att äta av apelsinerna och de är otroligt goda. De är olika söta beroende på var de växer så det är bara att testa sig fram. En bonus med att kladda med apelsiner är att greppet på klubban inte bara kommer att bli fint klistrigt utan också dofta bättre än gammalt handsksunk.

 

 
Pinheiros Altos ligger i direkt anslutning till Quinta do Lago – från hål 2 på North ser du klubbhuset och några hål. När du anländer till klubben möts du av ett mycket exklusivt klubbhus och förväntningarna på banan blir naturligtvis skyhöga. Under vårt besök var det en hel del problem med fairways så kolla vad som gäller.

 

9:ans green på Olives med klubbhuset i bakgrunden.

Här finns 27 hål uppdelade på slingorna Olives, Pines och Corks och man roterar vilka som utgör dagens 18-hålare. Eftersom de två sista är väldigt lika varandra ska du satsa på spel när Olives är del av 18-hålaren. Denna slinga är betydligt öppnare och har mycket kul vatten i spel. Här foton från Olives:

 

På Pines och Cork är det inte mycket vatten, men de är ändå svårare då det är gott om träd som kantar fairways. Slingorna går i varandra på några ställen så se till att du fortsätter på rätt ställe, inte minst när du ska till hål 5. Här foton av dessa två slingor:

 

Pine Cliffs Resort är en rejält stor anläggning med flera olika boendealternativ halvtimmen västerut från flygplatsen i Faro. In till Vilamoura är det tio minuter med bil. För den som vill sträcka på benen ska det gå att promenera in längs stranden, räkna en dryg timme. Anläggningens största dragplåster, om du frågar oss, är läget, på kanten till eroderade sandstensklippor så karaktäristiska för Algarve. Vi valde att checka in på hotellet, med 217 rum och självbeskrivet som ”a cliff top retreat”.

 

Vårt rum och utsikten från vår balkong.

 

Rummen är väl tilltagna, med mycket sköna sängar och en balkong som i vårt fall gav oss en skymt av havet. Badrummet hade badkar såväl som dusch. För dig som inte vill släppa golfen ens i horisontalläge kan du på spa-avdelningen få massage med golfbollar, något du naturligtvis kan testa hemma till en lägre kostnad med hjälp av en väldresserad familjemedlem.

 

Golfbanan har nio hål, par 32. Tillhör du skaran som ryggar tillbaka från allt som inte har 18 hål/par 72 kan vi avslöja att mindre varianter på golfbanor är lättare att klämma in i häftiga miljöer, helt enkelt för att de tar mindre plats. Dessutom brukar ju andra rundan på en ny bana vara roligast, den känns fortfarande ny samtidigt som du listat ut hur den ska spelas, så vårt tips är att köra två varv – andra varvet är dessutom betydligt billigare än första.

 

 

Som mest går det att spela de nio hålen 2 226 meter. Vi tycker att du ska spela ”som mest”, alltså från backtee. Det här är en utmärkt strategi tills du kommer till hål 6: "Devil’s Parlour” (Djävulens salong). För en häftig vy av banans signaturhål ska du starta den rätt taffliga filmen på hemsidan och pausa den när du ser en kille slå ut. Sedan kan du vrida bilden 360 grader och verkligen få en bild av hur dramatiskt landskapet är här. För den som lirar sen eftermiddag är kontrasterna mellan det blå havet och den rostfärgade sanden säkert magisk.

 

Uppifrån: hål 6 från röd tee, greenen samt ett försök att ta en panoramabild från backtee bakåt mot havet och stranden.

För att bollen ska överleva djävuls-salongen från backtee krävs ett hyfsat slag. Samtidigt är det ganska gott om landningsytor även om du missar green. Som kortast kan du spela hålet 123 meter, men även då måste du över ravinen. Som vid alla slag av den här typen är det viktigaste avståndet att bemästra det du har mellan öronen. Överlever bollen hål 6 klarar den sig sannolikt runt hela banan. Greener och bunkrar var under vårt besök fina medan fairway och en del tees inte höll samma klass.

 

Avslutningshålet med klubbhuset, som är mycket ombonat invändigt.

För den som googlar bansträckningen på nätet finns det två varianter på var rundan börjar och slutar. Det beror på att man förr i tiden under lågsäsong började rundan vid hotellet, numera är det dock alltid start vid klubbhuset. Från hotellet till det trevliga klubbhuset är det runt tio minuters promenad. Vi valde att lira nio hål innan frukost och då banan var helt tom gjorde vi en fräckis och spelade oss från hotellet till klubbhuset, hål 7-9, för att sedan spela 1-6 tillbaka till frukosten.

 

 

San Lorenzo ligger i anslutning till Ria Formosa Natural Park, strax väster om flygplatsen i Faro. Banan marknadsförs som en av Europas vackraste och du får numera betala rejält för det.

 

 

Att du lirar i ett naturskyddat område märker du framförallt vid vattnet på vänster sida på de två avslutningshålen – här står det ofta fågelskådare och inte sällan verkar de inte fullt medvetna om att golfare inte alltid håller sig på fairway.

 

 

Signaturhålen är 6 och 7, även här gäller det att se upp för fågelskådare som följer strandkanten på högersidan på båda hålen. Hål 8, ett småkrokigt par 5 med vatten längs hela högersidan, håller vi som banans bästa hål. Hål 18 är ett mycket fint risk/reward hål, med vatten i spel åt alla håll och kanter.

 

 

Fairways har bermudagräs i sig och går åt det brungröna hållet vintertid, något som inte påverkar spelkvaliteten. För den som vill ta i går det att klämma ut en bra bit över sex kilometer ur layouten.

 

 

Är då banan värd den rejält häftiga greenfeen? Mycket tveksamt. Visst är det vackert här och var och gillar du en ostörd upplevelse har du kommit rätt. Men det finns ytterligare 13 banor i området att välja från och vi har svårt att se att du inte skulle uppleva att du får mer för dina surt förvärvade slantar på andra banor.

 

 

Vila Sol har 27 hål uppdelat på tre slingor där bokningsläget avgör vilka 18 du hamnar på, men de försöker även ta hänsyn till dina preferenser. Som vi kunde bedöma var slingorna ganska likvärdiga, med en kul och omväxlande layout där trådridåer straffar snedslag – dock hittar du oftast bollen. 

 

18:e green med det mycket trevliga klubbhusområdet i bakgrunden.

 

Vi är övertygade om att låg- såväl som höghcpare kommer gilla layouten, bara du väljer rätt tee. Ute på banan finns det flera konstverk av tveksam estetisk kvalitet, men poäng för att de försöker. Klubbhusområdet är mycket trevligt, på ett lågmält och lummigt sätt. Från uteserveringen har du utsikt över inspelen på hål 18.

 

 

Vale do Lobo i Algarve är en av kontinentens mest prestigefulla golfanläggningar och var en av de första i Europa där vitsen med golfbanan primärt var att sälja bostäder, en affärsmodell som numera är etablerad över hela världen. Banorna heter Royal och Ocean och greenfeen är densamma på båda. Så, om du nu vill ha trofén att ha lirat här men samtidigt ha pengar över till flyget hem, vilken bana ska du satsa på? Det ska vi försöka hjälpa dig med. Kan du ändå inte bestämma dig har vi ett förslag som kräver lite flexibel moral.

 

Signaturhålet 16 på Royal fram- och bakifrån, Europas mest fotograferade golfhål.

 

Först ska vi flagga för att du har hamnat lite fel om det är spela-golf-valuta för greenfeen du är ute efter. Visst, båda banorna är normalt i toppskick, men du betalar fortfarande en hel del för varumärket  – det finns lika bra golf på andra ställen längs kusten för en betydligt billigare peng. Med detta sagt är du inte en sämre människa för att du vill ha VDL (använd alltid förkortningen för Vale do Lobo, ingen kommer att fatta vad du menar men du låter initierad) som trofé att skryta om där hemma.

 

Ocean har bästa vattenkontakten.

 

VDL Royal har sannolikt Europas mest lönsamma golfhål, för de flesta som spelar banan är här för det berömda 16:e, ett korthål som spelas över en sandstensravin och med stranden på vänstersidan där nere. I övrigt är det en ganska traditionell ”estate-bana”, med ett antal hål där passagerna mellan husen känns lite tajta för den som inte är överens med klubborna om färdriktningen. Det är först på hål 15 du får kontakt med havet och sedan har du då hål 16, som gör att de två sista hålen känns väl tama. Dessutom avslutar du lite mitt i ingenstans.

 

 

Ocean (fotona nedan) är betydligt snällare mot snedslag och flera av VDL:s finaste hål rent estetiskt hittar du på sista nio här, med förstklassig kontakt med havet (vill du få samma känsla till en humanare prislapp tipsar vi om Novo Sancti Petri i sydvästra Spanien). Har du en fäbless för att spana in lyxiga villor ges du chansen här.

 

 

Huruvida du ska satsa på Royal eller Ocean hänger primärt på hur brett du spelar, samt hur viktigt du känner att det är att spela signaturhålet 16 på Royal. Längdmässigt skiljer inte mycket mellan banorna, båda går att lira upp till dryga 6 000 meter. Att greenfeen är densamma på båda banorna, trots lockelsen med signaturhålet, är kanske en vägledning om att klubben tycker att Ocean är ett starkare kort för den som vill ha bästa möjliga golfen för pengarna. Det kan vara värt att fråga om du får spela nio hål på vardera banan, är det lite trafik på banorna är det kanske möjligt med tanke på att det är samma greenfee. I så fall är det sista nio på båda banorna du ska satsa på. Funkar inte detta kan det vara läge att lämna din moraliska kompass hemma (du har ju ändå betalt saftigt för greenfeen) och först lira Ocean och sedan smita iväg till 16:e på Royal och slå ut några bollar där när ingen ser dig, men säg inte vem som gav dig tipset. Vill du göra det här med bibehållen moral kan du kompensera med att hoppa ett korthål på Ocean. Säg att du gick fel om de kommer på dig.

 

  

För den som vill lyxa till det rejält tipsar vi om Vila Joya strax utanför Albuferia. Det här är ansett som ett av världens bästa små hotell och beskrivs bäst som intimt lyxigt. Byggnaden påminner med sin mjuka siluett om ett litet diskret orientaliskt palats och har endast 20 rum – alla med utsikt mot den dramatiska kusten. I köket huserar Dieter Koschina, Portugals enda kock med två stjärnor i guide Michelin/Rouge.