Trivsamt hotell mitt i stan och spel på två banor

I staden som gav världen Thomas Ravelli finns två 18-hålare, Växjö GK och Glasrikets GK. Från vårt hotell mitt i stan nådde vi båda inom tio minuters körning.

Har du aldrig varit i Växjö kan det bero på att staden ligger lite vid sidan av de stora allfartsvägarna, oavsett vilken riktning du kommer från blir det slingrigt på slutet. Staden är lite av porten till Glasriket, området i Småland som sedan 1700-talet är känt för sin glasindustri. Numera är tillverkningen ytterst begränsad, så vi satsade på golfen.

Glasriket, hål 18 från klubbhuset.

Mitt i stan checkade vi in på Clarion Collection Hotel Cardinal. Hotellet ligger vid en gågata men erbjuder privat och säker parkering på ett tak mitt emot till en överkomlig avgift. Det är begränsat med platser så boka i förväg. När du anländer ska du köra in på gågatan och hålla utanför hotellet, i receptionen får du koden till garagedörren.

Hotellet har 111 rum och byggnaden inrymde ursprungligen en biograf, uppförd i slutet av 1920-talet. Eftermiddagsfika och kvällsmat ingår i övernattningspriset. Under våra två dagar här var det en riktigt fin och saftig morotskaka till fikat och fläskytterfilé respektive BBQ-kyckling till middag – den sistnämnda var förstklassig.

Matsalen och delar av frukosten.

Utrymmet där middagen serveras behöver en hel del kärlek, men det finns en trevlig innergård där du kanske kan smita ut med tallriken om du lovar att ta in den igen när du är klar. Framför hotellet finns också några bekväma soffor där du har bra koll på folk som rör sig på gågatan.

Innergården och uteplatsen framför hotellet, med skönt soffhäng.

Vårt rum var fräscht och bekvämt, med några sköna fåtöljer och ett skrivbord samt badrum med mycket bra dusch. Sover du lätt kan det vara värt att fina sommardagar undvika rummen på gaveln, som vetter mot en stor uteservering där det då kan kacklas rejält och långt in på småtimmarna.

Det finns alltså två banor i stan. Växjö GK hade vi redan varit på, man hör ju på namnet att det är en väletablerad klubb. Glasrikets GK har vi inte vågat ge oss på tidigare, namnet känns lite turistfälla och är väl på gränsen till renommésnyltning. Väl på plats upptäckte vi nu en riktigt trevlig och kul bana och ett mysigt klubbhusområde – med bra och prisvärd mat.

Klubben var igång med nio hål 1993 och fyra år senare var 18-hålaren komplett. Banan är utlagd i naturreservatet Fylleryd, knappa halvmilen från centrala Växjö, och är en blandning av äng och skog, mest skog tyckte vi nog.

Layouten är mycket omväxlande och kul och det är först på hål 15 det blir lite halvtrixigt, med några välvuxna träd i spellinjen. Antingen går du över (hålet är inte långt) eller så spelar du vänster och får ett längre inspel.

På 16 blir det heltrixigt och på gränsen till ”kalleankigt”, i varje fall som en förstagångsbesökare upplever spelalternativen från tee. Som grädde på ankmoset finns en skylt med alldeles för mycket text om hur några lampor ska hanteras för att visa bakomvarande boll att det är ok att slå ut. Vårt tips är att spela hålet en gång innan du spelar det. Får du inte till detta är tips B att sikta vänster om det stora trädet och gå in därifrån. När du sedan kommer fram till bollen får du en bättre idé om hur hålet kan spelas med en tuffare linje, även om du inte kommer att tjäna så mycket på det.

17 är ett riktigt fint korthål med mycket vatten i spel. Klubbens humorist har satt ut en tuggummiautomat med bollar.

Allt sammantaget hade vi en riktigt fin dag på Glasriket och faktiskt gillade vi den mer än Växjö, för att layouten var roligare och mer omväxlande. Skicket var också mycket bra under vårt besök och vi hade lätt kunnat köra ett varv till här – inte minst för att visa hål 16 vem det är som bestämmer. Från klubbhusterrassen hade vi fin utsikt mot avslutningen på hål 9 och 18 samt utslaget på hål 1.

Växjö GK lirade vi för några år sedan. Första intrycket när man anländer med bil är att banan ser ganska slätstruken ut. Pulsen stiger när du inser att klubbhuset finns i den fina gula herrgården direkt vid parkeringen. Läget nära stan gör att restaurangen får många icke-golfande lunchgäster och i vanlig ordning skapar detta förutsättningar för bra klass på maten.

Layouten är en blandning av park och skog, de första nio hålen stod klara 1961 och sju år senare hade man alla 18 hål på plats. Som längst går banan att spela 6 050 meter, som kortast 3 788 (fem tees). Flera av skogshålen är riktigt fina.

Öppningshålet är ett korthål framför klubbhuset som kommer att få dig att önska att du investerat i några rangepolletter. Hål 4-8 föll oss verkligen i smaken, för att de erbjuder estetiska värden såväl som tekniska utmaningar. Medlemmarna vi spelade med ansåg också att de första nio är bäst.

De två avslutningshålet bryter av mot resten av banan, dels för att de ligger lite för sig själva bakom klubbhuset, dels för att växtligheten verkar extra tjock här, vilket nästan ger ett synintryck av att lira i tropikerna. 18 är het kandidat till landets svåraste avslutningshål, vårt tips är att spela det som ett par fem – eller sju om ni som oss är flexibla pragmatiker med bristande bollkänsla. Du hittar fler foton från båda banorna här.