Herrgårdsmiljö med promenadavstånd till golfen

Nordväst om Stockholm hittade vi ett mysigt golfpaket i helt ostörd Mälarmiljö och med gångavstånd till närmaste banan. Vi kompletterade med spel på banan som fostrat en av väldens bästa damgolfare – och världens kanske sämste herrgolfare. Vill du lira Bro Hof Slott visar vi vägen till vilken av de två banorna du ska satsa på.

Med stigande ålder och ökad rutin bokar vi numera in ett golfpaket i oktober, för att ha något att se fram mot när Kung Bore drar i rullgardinen. Även i Mellansverige brukar många banor då fortfarande vara i bra skick och en stor bonus är höstfärgerna och den klara luften.  

Friibergh Herrgård, även längst upp.

Den här gången satsade vi på Friibergh Herrgård, vid Mälarens strand trekvart nordväst om Stockholm. Samma avstånd är det från Uppsala och Arlanda flygplats. Du kan också komma hit med egen båt.

 

Friiberghs GK. Nedan: korthål Bro Bålsta.

Närmaste golfbanan ligger granne med herrgården och för att inte krångla till det heter den Friiberghs GK. I de färdigpaketerade golfpaketen kan du också välja att spela på Bro Bålsta eller på Bro Hof Slott med sina två banor.



En av våra helgdagar satsade vi på banan vid herrgården, för att det alltid är skönt att lira i direkt anslutning till boendet, inte minst då vi regelmässigt presterar bäst på 19:e hålet och att vi då slipper hantera vem som ska köra bilen. Sedan kompletterade vi med Bro Bålsta. Funderar du istället på att satsa på Bro Hof Slott tipsar vi om hur du kommer billigare undan där.

 

Populärt för konferenser finns det gott om trevliga utrymmen på herrgården.

Redan på 1300-talet var man igång med verksamhet på platsen där herrgården ligger, då i kyrklig regi och under namnet Mysinge. På 1500-talet, när kung Gustav Vasa tog kontroll över kyrkan och dess rikedomar, blev Mysinge kungligt gods, något som upphörde i mitten av 1600-talet när det togs över av Arvid Forbus, en framgångsrik yrkesmilitär som tog sig hela vägen till att bli general under en tid då Sverige var inblandat i flera krig.

 

Några år efter övertagandet gjorde Forbus om stället till säteri och ändrade namnet till nuvarande Friibergh, som ska syfta på den skattebefrielse Forbus som ”friherre” åtnjöt. I samma veva byggde han till två flyglar varav den östra har behållit sitt ursprungliga utseende.

 

Under 1700- och 1800-talet hade Friibergh flera olika ägare, något som manifesterat sig i de olika stilarna, interiört såväl som exteriört. Under 1800-talets början tillkom också den nuvarande vitrappade huvudbyggnaden.

 

På 1960-talet var det dags för en rejäl renovering, som ledde till att Friibergh etablerades som en av Sveriges första konferensgårdar. Dåvarande ägaren var även med och startade upp det som idag går under namnet ”Svenska Möten”, som samlar ett 100-tal konferensanläggningar runt om i Sverige.

 

Sjöbastun med panoramafönster mot Mälaren.

Som den fullfjädrade konferensanläggning dagens Friibergh är finns det gott om aktiviteter om du av slarv fått med dig icke-golfare – eller helt enkelt vill sysselsätta dig/koppla av med annat efter rundan.

 

Boendet är utspritt på flera byggnader. Sjövillan längst till vänster.

Det finns 109 bäddar fördelade på 67 rum i olika kategorier, varav fem sviter. Alla rum har namn istället för nummer och dessa ska skvallra om inredning och karaktär. Flertalet rum har utsikt mot Mälaren.

 

Våra rum, Solstrimman längst upp. Nedan: utsikten från rummen i Sjövillan.

För att göra det mesta av utsikten hade vårt sällskap uppgraderat från standard dubbelrum och bokat in sig i två av de tre minisviter som finns i ”Sjövillan”, allra närmast Mälaren. ”Solstrimman” hade egen altan medan ”Sjöglimt” låg en trappa upp med fransk balkong. Båda hade rejäla badrum med dusch såväl som stort och djupt fristående badkar.

 

I golfpaketen ingår golf, boende med frukost, afternoon tea samt en 4-rätters middag. Vi anlände lagom för det där eftermiddagsfikat, som är rejält tilltaget med allehanda mums och det är lätt att sätta i sig för mycket utan att tänka på att det ska finnas plats för den där middagen några timmar senare.

 

Eftermiddagsfikat uppdukat samt matsalen förberedd för kvällens middag.

Middagen serveras i två angränsande matsalar, gången är att man normalt sätter större grupper, typ konferenser, i den större och mindre sällskap, typ par, i den mindre. En fördel är att du inte behöver boka tid utan kan dyka upp spontant när det känns dags. Har du som oss ätit för mycket av godsakerna på fikabordet kan det vara läge att innan sittningen greppa något att dricka och samla ny kraft i ett av alla trevliga utrymmen som finns i huset. Sortimenten av alkoholhaltiga drycker är brett och priserna resonliga. 

 

Förrätten under vårt besök var sotad tonfisk med morot, mandel och smörsås med smak av anis. Huvudrätten var ryggbiff med kantareller, västerbottenost, potatis, och rödvinssås. Sedan följde en ostbricka innan efterrätten i form av syrligt äpple, sorbet, vaniljkräm och mandel avslutade middagen. Allt var mycket gott.

 

 

Även frukosten (ovan) var mycket bra och här väljer du fritt var du vill sitta, i den stora matsalen med utsikt mot Mälaren eller i den mindre med första tjing på soluppgången. 

 

 

Så till golfen. Vi började på Friiberghs GK (hål 10 på fotot ovan) vars klubbhus du har på höger sida några 100 meter innan du kommer fram till herrgården. Läget gör att det är betydligt lugnare här än närmare Stockholm och trots att det var helg rullade det på mycket bra under vår runda. Att banan som längst går att spela 5 359 meter bidrar också till att tidsåtgången känns ganska lagom.

 

 

När det gäller vyer mot Mälaren googlade vi fram några artiklar som gick på om att avslutningshålen har riktigt fin vattenkontakt. Det var nog innan vassen tog över helt vid strandkanten mot banan (fotot ovan). Ska du spana in Mälaren görs det bäst från några hål på första nio som ligger högt men framförallt från tees på hål 13. Bäst vattenkontakt har du dock från herrgården.

 

Öppningshålet. Nedan: korthålet 2.

 

Första nio ligger norr om infartsvägen till herrgården och inleder med ett vilsamt kort par 4 utan värst mycket krusiduller om du bara håller höger – en munsbit för golfare av vår kaliber. Sedan följer ett fint korthål som med max 122 meter också känns lätthanterligt, om du inte lägger utslaget i den djupa bunkern.

 

 

Sedan blir det tuffare, med ett långt par 5 med ett dogleg vänster mot slutet följt av ett korthål med en hel del vatten i spel, även i form av ett tvärsgående sorkdödarfångande dike, och ett relativt långt par 4 med uppförsbacke mot slutet (fotona nedan).

 

 

Hål 6 och 7 går bakom herrgården och är banans två tajtaste hål, med rejäl skogskaraktär. På det förstnämnda står du högt och många kan nog frestas att försöka nå green med utslaget, trots att den ligger lite gömd efter en högersväng mot slutet. På tee finns en skylt om att agera forecaddie för efterföljande boll, ett annorlunda och vettigt grepp som säkert skyndar på spelet när golfare som oss, med en cocktail av övermod, dålig självinsikt och begränsad bollkänsla, försöker nå green med drivern och istället hamnar i skogen. På hål 7 stirrar du från de två bakre tees rakt in i en vägg av gräs, vänta med att slå ut tills du hör framförvarande boll ringa i klockan alternativt skicka upp någon på röd tee varifrån du har fri sikt mot green.

 

Hål 7 från röd tee och bakifrån. Nedan: hål 8 från tee, halvvägs och bakåt.

 

Efter de två skogshålen är du med hål 8, ett halvlångt par 4 utan fairwaybunkrar, återigen i öppnare landskap. Efter korthålet 9 passerar du klubbhusområdet och är med det tillbaka på södra sidan av vägen. 

 

 

Sista nio är öppnare och plattare. På hål 10 (nedan) kan du gena längst högersidan om det bara är nerklippt, men du får då mer av vattnet vid green i spel när du ska slå in.

 

 

Hål 12, ett lagom långt par 5 med samtliga fairwaybunkrar placerade på högersidan, går parallellt med infartsvägen till klubben/herrgården. Notera att det är absolut förbjudet att slå om det skulle dyka upp en bil på vägen.

 

Hål 12 från röd tee, halvvägs och bakåt. Nedan: hål 13 fram- och bakifrån.

 

Sedan kommer Friiberghs läckraste hål, ett riktigt fint korthål med Mälaren som fond. Har golfen i vanlig ordning gått dåligt så här långt kan det vara värt att stanna upp ett ögoblick här och påminna dig själv om att golf på vår nivå handlar mer om upplevelser än prestation, kanske med Arja Saijonmaas "Jag vill tacka livet" i hörlurarna.

 

 

Hål 14 (nedan) har en damm på vänstersidan, från gul/röd tee krävs 201/153 meters carry för att klara vattnet och därmed få ett kortare inspel. Vill du inte sätta vattnet i spel får du räkna med runt 160 meter till flagg på inspelet.

 

 

Efter att du passerat klubbhuset igen har du de avslutande fyra hålen närmast sjön. Avslutningshålet (nedan) är ett riktig fint matchspelshål, ett långt par 5 med vatten i spel på alla slag och ett stort träd som gör att de flesta av oss på andraslaget tvingas vänster mot rangens OB-pinnar eller höger mot vatten.

 

 

Bro Bålsta ligger halvtimmen söderut från herrgården i riktning mot Stockholm, längs väg E18. Banan är kanske mest känd för att ha fostrat världens genom tiderna bästa damgolfare: Annika Sörenstam. Vad inte alla vet är att den också fostrat en av världens sämsta herrgolfare: Stig-Helmer Olsson.


Sörenstam-rummet på Bro Bålsta.

 

Lasse Åberg var mångårig medlem i klubben och säkert var det några dråpligheter här (Lasse har landat ett av sina slag i huvan på sin regnjacka, men var på det stora hela en hyfsad golfare) som fick honom att kasta in sin sällskapsresande karaktär Stig-Helmer i golfvärlden.

 

 

Några av scenerna i den ”Den ofrivillige golfaren” är inspelade på Bro Bålsta och för den som inte kommer tillrätta med sina svingdefekter på rangen där finns svingroboten ”Vardon” från filmen på Åbergs museum i närheten. Lasse försökte hjälpa vår Bobman till en bättre sving i sin svinggrunka men kunde ganska snabbt konstatera att mekanik inte alltid kompenserar för total brist på talang.

 

 

Klubbhusområdet är mycket trevligt, på ett lågmält sätt. Även interiört är det riktigt trivsamt – hade vi bott på den här sidan Stockholm hade klubben helt klart varit en het kandidat för medlemskap.

 

 
Klubben var tidigt ute med stora greener och du kommer snabbt förstå innebörden av det gamla uttrycket ”drive for show, putt for dough” – det finns många slag att tjäna på att värma upp puttern innan du ger dig ut. Ha även koll på flaggplaceringarna.

 

Banan har fem tees och kan spelas från 4 700 upp till 6 485 meter, par 73. Ut-9 har ett antal hål av skogskaraktär och därför brukar klubben vända på slingorna tidig vår och på senhösten, för att ge eventuell frost i skuggpartierna där chansen att släppa.

 

Hål 10 fram- och bakifrån. Nedan: hål 13.

Vi började följaktligen på hål 10, ett kort par 4 med lågt index, vilket skvallrar om att inspelet är mer problematiskt än vad banguiden indikerar. Hål 13, ett korthål på 90-140 meter, är banans läckraste hål, en munsbit med flaggan placerad höger på green men rejält spännande i matchspel när flaggan står vänster – läge att vara aggressiv eller ta en långputt?

 

 

Hål 14 är banans längsta hål, 530/440 från gul/röd. Banguiden såväl som det du ser när du är halvvägs antyder att du ska hålla vänster men om du är  beredd att chansa över en hel del bunkrar går det att gena mot flaggan och korta av hålet till ett mer normallångt par 5. Hål 17 är ännu ett par 5, dock betydligt kortare – här gäller snarare placering än längd, inte minst för inspelet där ett stort träd kan ställa till det för den som lagt sig för långt vänster.

 

Hål 17 från tee, halvvägs och bakåt. Nedan: hål 18 från tee, vid inspel och bakifrån.

 

Hål 18 är ett riktigt fint avslutningshål, där det på utslaget gäller att undvika några bunkrar på båda sidor fairway för att sedan träffa en green omgärdad av bunkrar och med vatten kort höger – allt i full vy från klubbhusterrassen.

 

 

Dags för sista nio, som i normala fall alltså är första nio. Öppningshålet är ett hyfsat långt par 5 och vinglar du inte för mycket i sidled är det först på inspelet det kan bli problem, med en green som vaktas av flera bunkrar.

 

Hål 1. Nedan: hål 4 från gul tee.

 

På hål 4 ska du se se upp vid inspelet. Det ser ut som att greenen ligger på höjden men i själva verket är den placerad i en gryta bakom, med en tre meter lång flagga. Är du som oss inte bekant med det här är det lätt att från fairway tro att det är tomt på green. För att minimera risken för beskjutning när du puttar ska du nog ställa bagen så att bollen bakom ser den från fairway.

 

 

Med hål 6 (fotona nedan) är det återigen dags för ett par 5 (banan har fem stycken). Här hittar du vad som nog är banans största green, kan vara läge att ta med matsäck upp om puttern är ur gängorna. 

 

 

Efter korthålet 13 håller vi nog hål 8 (fotona nedan från gul tee och halvvägs) som Bro Bålstas bästa hål, inte minst för att även de främre tees är högt placerade. Med 380/345 meter från gul/röd tee och uppför mot slutet är det också banans svåraste hål, tillsammans med det där långa hål 14. 

 

 

Du avslutar vår-/höstrundan med hål 9 (nedan), ännu ett par 5, normallångt med vatten höger på utslaget och rejält med bunkrar på högersidan innan green. När banan spelas 1-18 går du inte via klubbhuset när du är klar här, utan direkt till hål 10 där det då finns en kiosk.

 

 

Bro Hof Slott, några minuters körning från Bro Bålsta, är den tredje anläggningen som Friibergh erbjuder i sitt golfpaket, då med en betydligt saftigare prislapp, i varje fall om du vill lira Stadium Course. Det är på den banan stortävlingarna håller till och många är välbekanta med layouten från tv och vill kanske jämföra sin spelstrategi med hur proffsen tar sig fram.

 

Stadium Course. Nedan: Castle Course.

Är inte grejen att du nödvändigtvis måste veva där proffsen oftast håller till är vårt tips att satsa på den andra banan på anläggningen: Castle Course. Du får samma fina underlag till ett betydligt plånboksvänligare pris och även om du går miste om Stadiums fina sjöhål 15 kompenseras du med flera hål med ”waste areas”, något som är betydligt mer unikt i Sverige än sjökontakt. Du hittar fler foton från samtliga fyra banor här.