Fyrtal i golf och chans till gruvliga upplevelser

Strax utanför Falun har vi testat Falun-Borlänge och Dalsjö samt 9-hålaren Samuelsdal. Halvtimmen söderut hann vi även med Säter. På Clarion-hotellet i Falun ingick middagen.

Mellan Falun och Borlänge, en sträcka på två mil, hittar du två 18-hålare. Vi valde att bo i Falun, för att staden känns betydligt intressantare för turister och numera faktiskt är världsarvslistad. För korv- och rödfärgsentusiaster finns det också skäl att hänga här.

 

Korthål på Säter. Längst upp: Dalsjö. Nedan: väggen i vår hotellobby.

Är du inte helt insnöad på golf ska du planera in ett besök till Falu gruva. Här bröts framförallt koppar och verksamheten inleddes redan på 700- eller 800-talet, för att upphöra 1992. Själva hann vi inte med ett besök den här gången, men i hotellobbyn hade vi en fondvägg som gjorde att vi inte gruvade oss så mycket för missade kulturpoäng.

 

 

Har du av misstag fått med dig icke-golfare kan du med gott samvete skicka dem till Lugnet, en av Europas mest kompletta anläggningar för idrott och friluftsliv. Själva ville vi testa stora hoppbacken men fick höra att bärbagen kunde störa aerodynamiken.

 

Clarion Collection Hotel Bergmästaren ligger mitt i Falun, i en byggnad som uppfördes i början av 1930-talet. Namnet kommer av Bergmästarämbetet, som inledningsvis huserade här. I lokalerna har också Systembolaget hållit till, så ortsborna har säkert bra koll om du behöver väganvisningar. Sedan 1985 är det hotellverksamhet som gäller.

 

Eftermiddagsfika och middag ingår under vistelsen. Vi var här två nätter, den första kvällen var midsommarafton och till vår förvåning var det fullt i restaurangen (ska inte folk vara ute och hoppa groda?), kanske var det chansen att få käka Janssons frestelse i vettig tid på kvällen som lockade. Andra kvällen serverades en riktig mör och fin örtkryddad kyckling med potatisgratäng och sallader.

 

Midsommarmiddagen, helt utan grodhoppning. Nedan: frukosten uppdukad.

Även frukosten var mycket bra och tillräckligt omfattande för att funka för alla från hälsofreaks till sådana som oss. Plus för att det alltid fanns kaffe i lobbyn, vilket passade oss när vi var uppe och skrev den här texten runt 05 på morgonen.

 

Sängarna var mycket bekväma och duscharna absolut förstklassiga. Det vi saknade på hotellet var en uteplats, men det är inte många minuters promenad till stadens utbud (Black Stone är tipset för en fördrink i trevlig miljö). Parkering finns på innergården mot avgift, är det fullbokat där finns billig parkering några minuters gångväg bort – kolla med receptionen så att du hamnar rätt.

 

Vårt sällskap hade ett rum mot gatan (som var knäpptyst på natten) och ett mot gården högt upp.

Vi började på Dalsjö, som gör intryck på oss redan med sin logga – inte de vanliga klubborna och bollarna utan en stilig hjort. Klubben var igång med verksamheten 1989 och direkt när vi anländer känner vi att vi skulle kunna bli medlemmar här. Klubbhusområdet är mycket trevligt och (den välsorterade) proshopen heter ”Välkomstcenter”. Serveringen ligger fint med utsikt mot inspelen på hål 9 och 18. Maten såg riktigt bra ut och vi ångrade att vi inte bokat starttid så att vi fått med lunchen.

 

18-hålaren är en blandning av skog och park, kuperad inledningsvis men inte värre än att du med normalkondis kan ta dig runt till fots. Du kan spela den från 3 680 upp till 6 040 meter, med fem tees. Vatten är i spel på en tredjedel av hålen. 

 

Öppningshålet (ovan) är ett kort par fyra med högt belägna tees, skräddarsytt för våra mulligans. Inspelet görs över vatten, mot en green med rejäl nivåskillnad, ha koll på var flaggan står annars får du en kämpig putt.

 

Hål 3 från främre tee (i pumphuset till vänster håller Henrik Stenson till) och bakåt.

Har klubben satt dig att spela från tee 57 lär du få rundans första tankeställare på hål 3, ett hyfsat långt par 5 där det krävs en carry på 173 meter från tee för att ta dig över vattnet. Lägger du upp dig innan vattnet blir det mastigt att ta dig vidare mot den upphöjda greenen.



På hål 4 drabbades vi av en optisk synvilla och drog till med drivern. Gör inte det, hålet spelas som längst 285 meter och med storbulan sätter du en hel del otrevligheter i spel. Hål 5 (ovan) är sedan ett riktigt läckert skogshål som från bakre tees ser ut som ett rejält långt par 5. Få till ett anständigt utslag och du kommer att inse att det är ett fullt hanterbart par 4.

 

Efter korthålet 6 (ovan) är du tillbaka vid klubbhusområdet och med hål 7 öppnar banan upp. Hål 9 ser ut att vara ett brett banka-på-hål men det gömmer sig tre stora bunkar på vänstersidan där många landar sina utslag – håll mer höger än vad det ser ut att behövas från tee.

 

Hål 7 från backtee. Bunkrarna på hål 9 syns inte från tees.

Efter klubbhusstoppet är det dags för sista nio, som inleder med ett långt korthål (nedan). Hål 12 är sedan banans märkligaste hål, ett kort dogleg vänster där det är lättare att gena än att gå rakt fram.

 

13 (nedan) är banans längsta hål, ett dogleg vänster på upp till 500 meter. Med gott om utrymme kan du banka på ordentligt inledningsvis, för att få ett mer lätthanterligt inspel till greenen som är omringad av bunkrar. Här hittar du fler foton från banan.

 

 

Falun-Borlänge var igång redan 1957, med en niohålare där nuvarande Samuelsdals GK ligger, i utkanten av Falun. Tjugo år senare flyttade man till sin nuvarande plats, vid orten Aspeboda. Det här har medfört att banan för många är mer känd som just Aspeboda (när vi berättade för en dalmas-kompis i Stockholm att vi skulle spela Falun-Borlänge tyckte han att vi istället skulle satsa på Aspeboda).

 

Från 1986 till 1997 var banan spelplats för ”Aspeboda Ladies Open” med Sörenstam, Neumann och Alfredsson i startfältet. Första året ingick tävlingen i damernas Europatour, men fortsättningsvis fanns inte tillräckligt med prispengar för att få den statusen.

 

Med fem tees kan du spela layouten från 4 177 upp till 5 936 meter. Det har skiftat vilka nio hål som utgjort ut- och in- slingan, men enligt vad vi hörde från några medlemmar verkar man nu ha bestämt sig för att börja på de hålen som går söderut från klubbhusområdet och som startar höger om rangen. Det innebär att du får den i vårt tycke bästa slingan sist.

 

 

Vatten är mer eller mindre i spel på runt hälften av hålen, rejält så på hål 4 (ovan), ett sorkdödarovänligt hål där det gäller att lägga utslaget så nära pölen som möjlig för att inte få ett för långt inspel. Även på nästa hål (nedan) är vatten i spel, ett dogleg höger där två greenbunkrar även hjälper till att trilskas med ditt inspel.

 

 

Du kommer tillbaka till klubbhusområdet efter första nio och sedan är det som nämnts dags för den slinga som vi under vårt besök upplevde som bäst, layout- såväl som skickmässigt (enligt en medlem vi pratade med ska de 18 hålen normalt hålla samma skick). 

 

Hål 10 inför första och andra vattenpassagen samt bakifrån. Nedan: hål 17, ett par 4 uppför.

 

Hål 10 kändes av betydligt modernare snitt än de första nio hålen, ett kort par 5 där långtslående kan gå in på två slag. För oss vanliga dödliga är det två slag över vatten som gäller. Om du ändå inte ska in på två slag är tipset att ha bra marginal på utslaget. De tre avslutande hålen, ett korthål, ett par 4 och ett par 5, är de mest kuperade på banan. Här hittar du fler foton från banan.

 

Vi hann också med Samuelsdal i utkanten av Falun. Här finns en 9-hålare fullängd par 36, samt en 9-hålare korthål. Klubben erbjuder att spela samtliga hål som en 18-hålare, då som par 64. Eller så kör du två varv på 9-hålaren, med alternativa tees, vilket ger dig par 71. Med fyra tees kan du spela de två varven från 3 456 upp till 5 555 meter totalt.

 

Vi nöjde oss med ett varv på fullängdsbanan, som då spelas från 1 728 upp till 2 830 meter. Layouten är trevlig och lätt att gå, dock krävs en mindre klättring för att ta dig upp till tees på hål 2 (fotot ovan), ett läckert korthål. Skicket på banan avgörs i mycket av hur den klarat vintern, så hör dig gärna för innan besöket så att du anländer med rätt förväntningar. Här hittar du fler foton från banan.

 

 
Säters GK ligger vid sjön Ljustern, fem minuter sydväst om den lilla orten med samma namn. Från Falun är det halvtimmens körning. Kommunen blev rikskänd när det stormade kring deras dåvarande slogan ”Tokig i Säter”, en humoristisk blinkning till den psykiatriska klinik som funnits på orten i över hundra år. Det slutade med att man, oss veterligen, numera kör utan slogan. Synd tycker vi, livet är alldeles för allvarligt för att inte smyga in en klackspark här och där.

 

Golfbanan är oftast med hyfsat högt på svenska rankinglistorna. Layouten är en blandning av mest skog och så lite park, lagom kuperad för att bidra till det estetiska utan att bli för jobbig att gå med normalkondis. Det finns tre tees och du kan bita av från 4 173 upp till 5 773 meter.

 

”Under hela rundan ser du sjön kring dig” påstår banguiden – det där ska du ta men en nypa marknadsföringssalt. Men deppa inte för det, för layouten är riktigt kul och omväxlande och på flera hål får du verkligen tänka till – perfekt om ni som oss kör matchspel. Banguiden ingår i greenfeen och den använde vi flitigt.

 

Vår favorit på ut-9 var hål 5 (ovan), ett dogleg vänster där du måste bestämma dig för om du vågar gå över en rejäl pöl i kröken eller ta ett längre inspel mot den upphöjda greenen.

 

Hål 10 och 11.

Du kommer tillbaka till klubbhuset efter halva rundan. Huset är från 1908 och var tidigare svinstall åt Säters Sjukhus, vars rättspsykiatriska klinik (”Säters fasta paviljong”) låg bara några hundra meter bort. Sedan är det en kort promenad till hål 10 och här bjuds du på banans vackraste hål. Det är inte värst långt, men har du sorkdödare som ditt standardslag lär du inte gilla vyn från tees. Får du för dig att hålla vänster om vattnet är det inte mycket att landa på innan det sluttar ner mot trubbel. Även hål 11 har fin vattenkontakt längs hela vänstersidan.

 

12 (ovan) och 15 delar green, du kommer in från motsatt håll. Banguiden upplyser dig om att du på hål 12 ska spela mot den rutiga flaggan, men att det är flaggan närmast dig som gäller hade du nog fattat ändå – hade blivit lite ”putting under fire” om det varit på annat sätt.

 

14 (ovan) var vår favorit på sista nio, ett relativt kort par 5 men med dubbla dogleg, först vänster och sedan höger mot en upphöjd green. Här premieras hjärna framför muskler och är du som oss klent utrustad där är tipset att fokusera lite extra på andraslaget. Här hittar du fler foton från banan.