Pampigt hotell i epicentret av stans nöjesliv

Med ett golfpaket i Linköping ges du chansen att bo i en av landets vackraste hotellbyggnader, mitt i smeten av uteserveringar. Vi valde att testa Landeryds två huvudbanor.

Elite Stora Hotellet i Linköping huserar i en magnifik byggnad från 1852, med utsikt mot Stora Torg som sommartid är fullstrött med uteserveringar. Det här lär vara Sveriges äldsta stadshotell i drift och byggnadsstilen går under namnet ”skandinavisk empirestil” – som vi inte har en aning om vad det är. Men vi har noterat den vackra byggnaden vid flera besök i staden innan vi nu kom till skott med en övernattning här.

Vårt Superiorrum och frukosten. Längst upp: för uteserveringsfetischister går det inte att bo bättre i Linköping.

De 117 rummen ska vara individuellt utformade, vi hamnade i ett som var ganska långsmalt, med högt i tak och utsikt mot torget. Det är inga stora kostnader att uppgradera rummet från Standard till Superior för att få några extra kvm att härja i. Sommartid är det ganska högljutt från uteserveringarna, så är du känslig ska du se till att få rum mot ett annat håll. Inomhusparkering finns i grannkvarteret mot en avgift. Sängarna var sköna och frukosten i vanlig Elite-ordning mycket bra.

Landeryds två ursprungliga banor ligger tillsammans på vad som beskrivs som Landerydsanläggningen. Klubbhusområdet (ovan) är mysigt och småskaligt. Vi började på Masters-banan (tidigare Norra banan), som erbjuder en varierad upplevelse där hålen växlar mellan att vara öppna och mer av skogskaraktär.

För dig som spelar mer på bredden än längden finns det ganska bra med manöverutrymme, svårigheterna ligger istället i de många bunkrarna som vaktar greenerna – för sorkdödargolfare kan det vara läge att träna bunkerslag. Den goda nyheten är att bunkrarna är förstklassiga, med finkornig vit sand.

Teeskyltarna är mycket fina och informativa, men se till att få med dig en banguide då det är en hel del vatten i spel – fler gånger än brukligt fick vi konsultera vår guide. Överraskande många gånger slår man från högt belägna tees. Trots att det rådde rekordtorka var alla spelytor i mycket bra skick. I detaljerna syntes att banan får mycket kärlek, även utanför de tänka spelytorna, i form av små vattenfall och annat.

Classic-banan (tidigare Södra banan) är betydligt kortare, som längst går den att spela 5 145 meter (par 70). Att slopen är rejält snål här bidrar säkert till att gästande golfare muttrar en del, men vi tycker att det är en riktigt trevlig layout och den håller samma fina skick som storebror. Dessutom kändes det skönt att komma runt betydligt snabbare.

På hål 7 (ovan) erbjuds inga torra inspelsalternativ och där är tipset att se till att du inte ligger för nära vattnet, halva slag i det här läget brukar aldrig bli bra. Bästa hålen är 16, ett kort par 4 dogleg vänster med en upphöjd green med vatten kort vänster, samt 17, ett förstklassigt par 3 med upphöjda tees och där vatten och en bergvägg gör att du inte har några andra alternativ än att pricka green – slår du riktigt kort finns det möjlighet att landa bollen innan vattnet, men då lär du få ett minst lika svårt andra slag.

Banan var under vårt besök i lika fint skick som Masters. Bunkrarna är överlag betydligt mindre här än på Masters. Minus för att kiosken ligger tråkigt. Här och var kändes det också som att man strösslat banan med väl många Swilcan bridge-kopior (St Andrews Old Course). Du hittar fler foton från banorna här.