TBR 1 mars 2024

The Bobmen report: 1 mars 2024

Sedan sist har vi varit i St Francis Bay och testat St Francis Links (R820 i greenfee), en av Sydafrikas högst rankade banor och framröstad som den bästa 2021. Europatouren spelar här i detta nu, kanske kollar du på tv.

Korthål St Francis Bay GC. Längst upp: korthål St Francis Links.

Vi gav oss också på den andra banan på orten, St Francis Bay GC (R490/390 non affiliated/affiliated – se intro till Sydafrika för den här rabatten). Läs reportaget om golf i St Francis Bay.

”Load shedding”, planerade strömavbrott för att avlasta elnätet, var på märkliga tider under våra fyra dagar i St Francis Bay, två timmar precis när vi gjorde oss i ordning på morgonen och två timmar när vi precis kommit hem. Restauranger, hotell och andra stora ställen har generatorer som kickar igång och ser till att du har ström men på mindre ställen typ ditt B&B/Guest house kan det vara värt att ha koll när strömmen är borta, så att du kan planera dagen – här kan du se vilka timmar som strömmen är borta på olika orter i Sydafrika. Det statliga elbolaget Escom har också en app som du kan ladda ner för att ha koll, sök på "escom app".

Vi har också varit i Port Elizabeth, för att testa Humewood (R700/450) , rankad 9 i Sydafrika och den enda genuina linksbanan i landet. En förstklassig linksupplevelse till löjligt lågt pris. På sträckan Jeffreys Bay-P.E. var det en hel del vägarbeten, så ha marginaler om du kommer den vägen. Läs reportaget.

För att bryta av resan till St Francis Bay från Stellenbosch stannade vi till i Mossel Bay för att testa banan med samma namn, som fostrat en majorvinnare och som erbjuder havsutsikt från varje hål. Greenfeen går för R580/460 men kan du som oss tajma in en söndag eller måndag kommer du undan med R285. Gillar du som oss hundar har Lilla-Bett Self Catering två härliga små ex som ständigt busar med varandra. Läs reportaget.

I Mossel Bay gjorde vi också ett återbesök till Pinnacle Point, en av de roligaste banor vi någonsin lirat och flera gånger utsedd till Sydafrikas bästa bana, senast 2022. Greenfeen inklusive obligatorisk buggy går för R1 950 (värt varenda krona redan här) men tittar du runt i bokningssystemet ska det inte krävas värst mycket flexibilitet för att mer än halvera priset. Läs vårt rejält uppdaterade reportage där vi tar dig genom banan hål för hål.

På Mossel Bay har en husägare ställt skyltdockor i ett stort fönster mot banan. Det här ville förstås en medlem på Pinnacle Point bräcka och han (kvinnor är mer sansade) har baxat in ett helt flygplan i vardagsrummet.

Vi har också svängt inom golf-Meckat George där vi testat Kingswood (R640/530), banan som lever i skuggan av sina berömda grannar. En mycket positiv överraskning. Läs reportaget längre ner.

Ska du lira de dyrare toppbanorna i George eller Knysna vill du kanske passa på att vässa närspelet. För R160 får du lira hur mycket du vill på en riktigt ambitiös korthålare som ligger längs stora vägen mellan de två orterna. Här kommer du också ut även om du inte ens vet vad som är upp och ner på en golfklubba. Se längre ner.

Fancourt tar inte längre emot daggäster

När du en dröm om att lira Fancourt? De dåliga nyheterna är att du numera återigen måste bo på hotellet för att få spela någon av de tre banorna. För spel på Montagu and Outeniqua gäller en natt, för The Links två nätter. De ännu sämre nyheterna är att om du vill spela The Links (som inte alls är en linksbana) kostar det – utöver övernattningarna – R5 750, vilket totalt sannolikt gör det till världens dyraste bana att spela. De goda nyheterna är att vi lirat banan och att vi hade lika roligt på grannbanan George (alltid rankad topp-20 i landet) till en tiondel av greenfeen på The Links och så kan du välja eget boende, som är mycket prisvärt i stan. På fotot får vår Bobman god hjälp av sin caddie att ta sig över ett rejält blött par tre på Fancourt Montagu.

Ny gratis golfguide till Skottland

För er som planerar en resa till golfens vagga i år har Destination Golf - Scotland publicerat sin katalog för 2024. Här hittar du många av de bästa banorna, men inte alla. Ett bra ställe att börja planeringen på, i kombo med våra reportage. På fotot funderar vår Bobman på sina alternativ på Troons signaturhål "Postage Stamp", när han försökte klå Stenson på banrekordet från The Open 2016.

Mer ananas

Banyan i Hua-Hin, en av Thailands absoluta toppbanor, byter idag namn till Pineapple Valley. Det är alltid vågat att växla från ett inarbetat namn till något nytt, inte minst när den nya hemsidan ger dig en säkerhetsvarning.

Andras elände – din bonus

Vi kom till Port Elizabeth på nyårsafton 1999 och tänkte att det kunde vara ett ställe så gott som något att fira insteget i ett nytt årtusende. När vi steg in på turistbyrån och frågade om boende (det fanns inga hotellbokningssajter på den tiden) skrattade alla, men när de tittade i sina datorer (sådana fanns) hittade de ett sent återbud – de hade t.o.m. glömt att ta bort den förbeställda champagnen i kylen. Några timmar senare satt vi på vår balkong mot havet med tv:n utdragen och kollade när Stockholm firade in det nya året i 9 minusgrader. Utlandsvistelsen bästa krydda är när man vet att de där hemma har det lite bistert.

I nästa nyhetsbrev…

visar vi vägen till Kapstaden och några fina banor där, i vanlig Bobman-ordning med brallorna uppdragna mot armhålorna.

På sista oumbärliga kommunikationsraden

Vi hade kompisar i Thailand. Via våra mobiler kunde vi vara med dem live när de satt på restaurangen och käkade färsk frukt (helt ointressant) eller drack öl och tittade på hundar (hyperintressant). Vi påminner oss en tid när man fick leta rätt på vykort, slicka på frimärken, hitta en brevlåda och sedan be en stilla bön att korten skulle hitta hem inom två veckor. Ville man ha något i retur var det bara att släpa sig till General Post Office i någon större stad och fråga om det kommit något, oftast inte. Vi har försökt berätta det här för ungdomar som klagar på att de har dålig mobiltäckning på stranden, slutar ofta med en trött "skit ner dig gubbjävel-blick".

På sista umbärliga kommunikationsraden

Åsikter har blivit kommersiellt mer gångbara än kunskap och för den som inte tycker att världen är tillräckligt oresonlig har vi nu fått ännu en megafon-plattform för den som hellre pratar än lyssnar. Twitter-utmanaren ”Threads” hymlar inte ens med det, deras slogan är ”Say more”. Sociala medier har sina poänger, men all forskning visar att de får flertalet av oss att må sämre, för att vi inte riktigt tänker igenom vad vi väljer att följa. Själva har vi tänkt till och i en allt mer obegriplig värld har vi nu avprenumererat allt och följer enbart Frank, en golden retriever vars matte lägger upp nos-talgiska foton på honom. Varje inlägg får upp mot en miljon besökare. Det finns hopp om mänsklighetens fortlevnad.

Prisvärd golf som smyger lite under radarn

George är billigt att bo i för den som tittar runt. Själva brukar vi hamna på Loerie Guest Lodge, som är välskött och har det mesta man behöver – dock sällan någon öl. Det finns inte heller någon luftkond på rummet, men takfläkt.

Härifrån har du bara några minuters promenad till flera restauranger. Närmast ligger Roco Mamas (vi kan sympatisera med deras slogan), som är av Hard Rock Café typ. Vägg i vägg ligger The Hussar Grill, ett mer exklusivt alternativ men ändå bra priser i internationell jämförelse. Vi brukar hamna på The Fat Fish, snett över rondellen, också dyrare än snittet men prisvärt.

Fina bunkrar hela vägen. Nedan: korthålet 6 fram- och bakifrån.

En golfbana i stan som inte gör mycket väsen av sig är Kingswood, inklämd mellan två av Sydafrikas mest kända banor, George CC och Fancourts The Links. Faktiskt upptäckte vi inte den förrän vi lirade George och såg några av hålen därifrån. Bästa vyn har du från hål 13.

KIngswood öppnade 2007 och såldes då in som ett livsstilsprojekt med boende. Med åren upptäckte allt fler golfare utifrån banan och vi tycker själva att den är ett bra komplement till George GC för den som vill ha mycket för sin golfpeng. Framförallt är de två banorna helt olika.

Klubbhuset ligger direkt vänster när du kört genom bommen till anläggningen. Det är fräscht men saknar vettig kontakt med banan, de verkar t.o.m. kalla det för ”Gate House” istället för klubbhus. Omklädningsrummen är mycket fräscha, om du som oss vill duscha efter rundan för att åka vidare till nya äventyr.

Hål 15, ett långt par 4. Nedan: korthålet 2.

Banan var ansatt av torkan under vårt besök, men det störde mest det visuella intrycket, i övrigt funkade allt som det ska. Greenerna var snabbrullade och bunkrarna riktigt fina, med de där sandfyllda kablarna som är vanligt här nere och får dem att se ut som att de är tvärtorvade som på gamla linksbanor.

Bilarna har haft gps men inte längre. Flertalet är fräscha, men vi fick ett skrälle av äldre modell, utan framruta. Först tänkte vi byta men kom snabbt på bättre tankar – att köra utan framruta i nästan 30 graders värme var lisa för själen.

Husen längs banan stör inte spelet och många är riktigt fina att titta på. Nedan: blandade hål.

Ut-9 tar dig söderut från klubbhuset, medan in-9 ligger norrut. Istället för halfway house har de en kiosk vid tee på hål 6 och 14, de kallar dem för ”quarter house”. Har du inte fått i dig frukost innan du satte iväg från ditt boende är det här bra men i övrigt ser vi inte poängen – ska man hålla den obligatoriska kvarten på varje ställe eller vad gäller?

För att ta dig till första tee svänger du vänster ut från parkeringen och efter ett tag ser du startern på din högra sida. Det är också här du kommer upp när du avslutat rundan. Banan har fyra tees och du kan bita av 4 969 upp till 6 206 meter.

På hål 5 (ovan, från tee och vid inspel efter krönet) har du en siktpinne som ger dig riktningen och det finns även en tv-monitor som visar dig om det är folk bortom krönet – pinnen funkade men inte tv:n, så använd ditt omdöme innan du slår ut.

Hål 8 tar dig nära klubbhuset, sedan tar hål 9 dig bort från det. Hål 10 (fotona ovan) var vår favorit på banan, ett kort par 4 med ett rejält dike där många vill landa sin driver. Har du som oss ingen måttgrunka lär du inte vilja slå först.

Hål 11 (fotona ovan) var en annan favorit, även här ett kort par 4 som krävde mer teknik och omdöme än kraft (vi är klent utrustade när det gäller alla tre).

Korthålet 12. I bakgrunden ser du spelare på tee på korthålet 13 på George GC. Nedan: hål 13 fram- och bakifrån.

Vill du spana in George GC gör du det bäst från tee på hål 13, alltså samma hålnummer som när du ska spana in Kingswood från George – vi tror inte på slumpen. Medan Georges 13 är ett lättmanövrerat korthål är Kingswoods ett par 4 som är svårt att få grepp om från tees, med ett tvärsgående dike som är väl dolt.

Vårt tips är att spela hålet en gång innan du spelar det, för att få en bättre bild av hur du ska spela det. Alternativet är att skjuta mot green på George, men det kan vara svårt att ta sig över stängslet för att håla den där birdien.

Hål 16 (fotona ovan) är lika förrädiskt som 13, återigen med ett lömskt tvärsgående dike. Du ser den vänstra delen av det från tees men det fortsätter en bra bit höger, så tro inte att du kan undvika det genom att hålla höger utan se först och främst till att komma över så kan du ta igen det senare på detta långa par 5.

Avslutningshålet (ovan) är ett fint par 3 med upphöjd green och bunkrar runtom. Med rundan avklarad kommer du ut på vägen på andra sidan från där du började på hål 1. Sväng höger och följ vägen så kommer du tillbaka till klubb-/gatehuset.

Det som framförallt gör rundan på Kingswood kul är att hålen är varierade och layouten rejält kuperad, en golfbil (R200/person) är välinvesterade pengar. Det finns ofta gott om utrymme för vingelpellar som oss, men har du med dig någon grunka som visar avstånden till olika hinder kommer du helt klart att ha en fördel.

Fantasifull korthålare öppen för alla och nästan gratis att lira

Sedge Links (ingen hemsida) ligger extremt lättåtkomligt, i direkt anslutning till stora vägen mellan George och Knysna, räkna 30 min från vartdera stället. En av oss var här och lirade 2003 och hade ingen vidare upplevelse, banan var då, för att citera en medlem vi nu träffade, ”a goat track”.

2007-2008 byggdes banan om, genom att schakta runt rejält med jordmassor för att skapa ett spännande landskap och skilja hålen åt. Resultatet är häftigt och att man kan lira hur mycket som helst under en dag för under en svensk hundring, och utan att ha grönt kort, är imponerande.

Banan har 9 hål, med alternativa tees för den som spelar två varv. Med svart, röd och blå tee har du i praktiken sex tees att välja mellan på varje hål. Spelar du hålen från bakersta tees är de mellan 80 och 203 meter, med två par 4 och resten par 3. Vi lirade bara ett varv och den som vann hålet fick bestämma tee på nästa hål.

Under vårt besök var greenerna långt från toppskick, vilket enligt en medlem vi pratade med berodde på torkan. Med tanke på prislappen kan det nog vara vettigt att vara inställd på att de inte kommer att vara huvudattraktionen under ditt besök, uppskatta istället chansen att finslipa dina korta järn i en spännande miljö.

Klubbhuset har kall öl och – enligt recensionerna på nätet – bra pizzor. Är du här på eftermiddagen öppnar Rosie’s Steak Bar ovanpå klubbhuset kl 17 de flesta dagar – också riktigt bra recensioner på nätet.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida