Kombinera med ölinköp

 
I norra Tyskland finns många rabatterbjudanden på golfen samt några av landets bästa golfanläggningar. Bästa sättet att ta sig hit från Sverige är med färja. Jätteanläggningen Fleesensee har vi med i ett separat reportage.

 

Visst går det att lågprisflyga, men då tillkommer kostnaden för golfbagen (som numera kan vara den klart största posten i din flygbiljett) och hyrbil. Med färja har du med allt i bilen (inklusive billig tysk öl på hemvägen – läs mer om det i vår introtext om Tyskland) och du slipper släpa runt bagaget på flygplatserna.

 

Stena Line ankommer Kiel, med flera prisvärda golfbanor. Nedan: Winston Links, en av Europas knasigaste banor.

När det gäller färjor finns en mängd alternativ. Stena Line kör Göteborg-Kiel, vilket sparar en hel del körning genom Sverige om du kommer från mellersta eller norra delen av landet. Båten lägger ut tidig kväll och du rullar iland i Kiel efter frukosten på morgonen. Från Trelleborg kör de till Rostock. TT-line kör Trelleborg-Travemünde/Rostock. För dig som vill testa golf i Litauen på vägen till/från Tyskland kör DFDS Seaways Karlshamn-Klaipeda-Kiel.

 

Oavsett om du anländer i Kiel, Puttgarden, Travemünde, Rostock eller Sassnitz har du inte långt till golfen. Generellt kan man säga att det är lättare att hitta rabatter – inte minst golfpass – västerut samtidigt som de bästa anläggningarna ligger österut. 

 

Fleesensee, som är med i separat reportage. Golfpark Strelasund med avslutningshålet på en av banorna.

Många av toppanläggningarna i norra Tyskland erbjuder helhetskoncept där golfen bara är en ingrediens – du kan alltså hitta distraktioner åt resten av familjen så att de står ut med att du lirar golf varje semesterdag. Norra Tysklands bästa anläggning i det här segmentet – Fleesensee – beskriver vi i en separat artikel. Vi vill också framhålla en mindre känd anläggning, som vi föll pladask för:

 

Det är ytterst sällan vi springer på en anläggning som är så minutiöst – för att inte säga passionerat – välskött som Golfpark Strelasund timmen söder om Sassnitz och lika långt österut från Rostock. Här finns boende i rum och lägenheter – alla ser olika ut och håller högsta klass i allt från design till materialval. Även om många lägenheter är ganska små har man använt ytorna på ett smart sätt. Hotellrummen i huset där receptionen ligger har balkonger, vi hamnade i den gula villan utan balkong – vilket inte gjorde något då alla verkar samlas på restaurangens trevliga terrass med utsikt mot en av det två banorna. Ett spa av högsta klass finns självfallet, med bra priser på massage och en swimmingpool som öppnar upp mot en terrass. Det finns två tennisbanor med gräsunderlag för den som har böjelser åt det hållet.

 

Vårt rum, i den gula villan. Restaurangen.

De två 18-hålarna heter Mecklenburg-Vorpommern och Strelasund-Insel. Den förstnämnda är den som ligger framför restaurangterrassen – räkna med publik när du ska spela in på avslutningshålets ö-green. Layouten är lätt att gå och det är hyfsat om utrymme för vingelpellar – dock finns det ställen där riktning snarare än längd premieras. Du kan spela från fem tees, från 4 684 till 6 273 meter.

 

 

Den andra banan heter alltså Strelasund-Insel och ligger för sig själv bort från publiken på uteserveringen – utmärkt för dig som inte vill visa upp en sving med estetiska defekter. Första två hålen känns lite knixiga sedan blir det mer traditionellt. ”Waste areas” är i spel på flera hål. Sista nio är mer öppna och bjuder in till att brassa på helt utan omdöme och ”course managment”. Här finns fyra tees och du kan spela banan från 4 828 till 5 954 meter. Vi tycker att båda banorna var riktigt kul att lira och skulle lätt hålla oss sysselsatta här en vecka.

 

Allt sammantaget är Golfpark Strelasund en av de trevligaste golfanläggningar vi besökt, inte minst för att ambitionsnivån är så hög, kanske för att det är ett familjeprojekt. Priserna på mat och dryck är också mycket anständiga. Skicket på banorna var förstklassigt och layouterna är sådana att de funkar för hög- såväl som låghcpare. Golbilarna är fräscha och kvicka.

 

En timme söderut från Rostock (och kvarten längre från Travemünde) ligger Winston Golf, (Winston Open på fotot ovan) en mycket fräsch anläggning med två18-hålare. Den äldsta – Winston Open – öppnade 2002 och är av hög klass. Här finns ganska gott om utrymme för att även den med högre hcp ska trivas, samtidigt som layout och finish kommer att behaga även kräsna låghcpare. Banan ligger i ett svagt böljande landskap och det ska inte vara några problem att gå, men det finns bilar att hyra.

 

 

Den andra banan – Winston Links – får en förstagångsbesökare att undra om en golfbana verkligen får se ut hur som helst. Influerade av flera projekt i USA där man med bulldozers bygger vad som ska se ut som extrema linksbanor, har man gått ”all out” på Winston Links. Har du lirat Sand utanför Jönköping har du en liten föraning om vad som väntar, med betoning på liten. Här har man schaktat runt en miljon kubikmeter jordmassa och skapat ett landskap som ser ut som en skalmodell av Kebnekaisemassivet.

 

 

Banan öppnade 2011 och har – trots att den utsågs till Tysklands bästa nya bana – inte haft helt lätt att locka golfare. Dels anses den för svår för de flesta, men också för dyr. Många som är beredda att lägga upp mycket pengar för en golfrunda vill också åka golfbil och dessa är förbjudna på Winston Links – man har helt enkelt bedömt att alla hinder gör det för riskabelt att köra bil på banan.

 

 

Vad tycker då vi efter att ha lirat Winston Links? Vår höghcpare tyckte den var ok att lira, men inte vacker att uppleva – ”som att spela i ett grustag”. Vår låghcpare hade stora problem med att den var så oförutsägbar – det var helt enkelt svårt att med bara banguide planera vad man skulle lägga slagen, för att det finns så många hinder som är svåra att navigera. Han gissade att det skulle ta honom tre rundor att komma underfund med hur han skulle spela hålen, och det skulle inte hushållskassan klara av. Visst tycker vi att det är kul att man försöker utveckla golfen med nya layouter, men när det gäller Winstons två banor rekommenderar vi er att enbart titta på Winston Links och istället lira Winston Open – så sparar ni också en hel del pengar.

 

 

Boende hittade vi på Schloss Basthorst 20 min bort. Här finns nästan 100 rum utspridda i fyra byggnader varav en är själva slottet. Gillar du fågelkvitter och att sitta på slottstrappan med en öl i väntan på en god middag har du hamnat rätt. Vi bodde i slottet, i ett rum med mycket karaktär och sköna sängar. Få rum har balkong, men det finns gott om sittplatser utomhus. Frukosten startar 07.30 och är mycket bra och omfattande. Internet finns, men vi upplevde att det fungerade dåligt.

 

 

Utöver golfen rekommenderar vi ett besök till Schwerin, en av de finaste små städer vi ramlat över i norra Tyskland och med ett av landets vackraste slott. Bland stadens pittoreska gator har man också lyckats klämma in vad som måste vara en av landets största kyrkor.

 

 

I Travemünde och grannorten Timmendorfer Strand finns tre golfklubbar. Orterna har varit två av Tysklands populäraste destinationer för sol och bad sedan tidigt 1800-tal och hotellutbudet är stort och brett. Seeschlösschen Timmendorfer Strand erbjuder 36 hål och ett golfhotell och lockar sedan flera år svenskar – under vårt besök hade vi grannar från Gävle och Halmstad. Hemsidorna är även engelskspråkiga men översättningen är så dålig att det blir mer kul än informativt.

 

 
Frågar du oss är atmosfären kring klubbhuset dragplåstret här. Här äter du som gäst alla dina måltider och terrassen på andra våningen erbjuder fina vyer mot avslutningshålet och en sjö. Maten är bra rakt igenom och det är balsam för själen att sitta och äta tidig frukost här, gärna efter att du lirat nio hål.

 

När det gäller boendet hamnade vi i en länga benämnd ”Landhaus”. Vårt och grannarnas boende här kändes ganska själlöst mot vad som visas upp på Internet, så vårt tips är att försöka undvika denna länga. 

 

Banorna heter North och South Course. Den förstnämnda är en fullängdsbana, den senare par 61, 3 602 meter. Vi valde att sätta tänderna i norra banan som är trevlig utan att lämna några outplånliga intryck. Några par tre är rejält långa. Från backtee får du hela 6 323 att tampas med. Gul och röd ger dig 5 957/5 358 meter.

 

Övningsgreenen, med bästa utsikten.

Vi har också testat Strandhotel Travemünde, som ligger i den 35 våningar höga landmärket som visat båtarna vägen till hamninloppet i Travemünde sedan 1973. Hotellet har de 13 första våningarna i huset och ju högre upp du hamnar desto finare blir vyerna från ditt rum och din balkong. Rummen är fräscha med lite av 1970-talskänslan bevarad. På 35:e våningen finns en restaurang för den som vill se riktigt långt längs kust och inland. I markplan – med en uteservering med utsikt mot strandpromenaden – finns en pub med utmärkt mat till bra priser. Det är bara några minuters promenad till alla restaurangerna i stan. Hotellfrukosten sätter igång redan 06.15 och det är inte långt till någon av banorna. Vi trivdes utmärkt i Travemünde och på Strandhotellet och önskar att vi stannat mer än två nätter.

 

Strandhotellet och utsikten från vårt rum.

Om du bor på något av Maritim-hotellen i området har du 50 procent på greenfeen på Maritim Golfpark Ostsee. Klubben har 27 hål uppdelat på slingorna Schloss/Blå, Warnsdorf/Vit och See/Röd. Du bestämmer själv vilka du vill lira som 18 hål och där är det inget snack om att du ska satsa på de två förstnämnda. Banan var under vårt besök i gott skick, greenerna mycket fina. Även om några av hålen kändes väl anonyma var vi nöjda med dagen. En trevlig restaurang med lite pubkänsla ligger i anslutning till klubbhuset.

 

Vid kusten ungefär halvvägs mellan färjelägena i Kiel och Puttgarden hittar du Hohwachter Bucht med 18 hål. Vi checkade in fem minuter bort med bil, på det mycket trevliga Hohe Wacht som trots sin allmängiltiga exteriör erbjuder rum såväl som lägenheter av hög klass bara ett stenkast från stranden. Läget är så lugnt och fridfullt som det kan bli och rummen är mycket rymliga, med separat wc och badrum. Täckena och kuddarna håller världsklass. Se till att få rum med balkong mot den trevliga trädgården.

 

Vårt rum, från vår balkong, trädgården, frukosten.

Hohwachter Bucht är en typiskt lågmäld tysk anläggningen, med mysigt klubbhus lite halvgömt bakom blomsterprakt och vegetation. Banan är omväxlande och utöver öppningshålet som kan ställa till det för de flesta är det en mycket förlåtande design. Greenerna var mycket fina under vårt besök.

 

Utanför Kiel har vi tidigare testat Gut Uhlenhorst, belägen tio minuters bilresa norr om Kiels centrum. Första intrycket när man anländer är att allt känns oerhört mysigt. Klubbhuset syns knappt för all blomsterprakt och på baksidan ligger en stor uteservering med flätade stolar. Det finns 27 hål uppdelat på tre slingor. Spelar du bara 18 hål ska du satsa på 1-18 som är riktigt bra och omväxlande. En innovativ grej är att klubben låtit en optiker finansiera banguiden: layouten är helt enkelt tryckt på en putsduk och det fungerade utmärkt (inte för att putsa scoren).

 

 

Tre mil sydöst om Hamburg ligger Green Eagle. Anläggningen är förstklassig, på ett ganska typiskt tyskt sätt; man skriker inte ut det med svulstiga fasader, utan satsar på fina detaljer i allt – kolla handfaten i omklädningsrummen. Här finns två banor: South Course och North Course, båda med en hel del vatten i spel. Den senare (samtliga foton nedan) är en av världens längsta banor: sug på 6 627 meter från gul tee (par 73), med fyra par-5 på över 500 meter och en på över 600 meter. Från vit respektive röd tee spelas banan 7 208/5 701 meter. Sista nio mäter 3 771/3 249 (par 38) från gul/röd tee. Även med bra krut i bössan är det sannolikt ett antal rejält långa par-4 som kommer att ställa till mest problem för din score.

 

 

Just att de flesta golfare vill scora bra har också ställt till det för Green Eagle – vad som skulle bli ett försäljningsargument har istället skrämt bort medelgolfaren från North Course. Vi blir i vanlig ordning inte kloka på greenfeespelare som hellre verkar lira sämre banor med bra förutsättningar att få en bra score, än bättre banor som är svårare att scora på. Scora kan man göra på hemmabanan, när du gästar en ny bana vill du väl framförallt ha med dig nya intryck och upplevelser?!

 

 

För att överhuvudtaget få trafik på North Course har man ofta halverat greenfeen, vilket ger dig chansen att uppleva en riktigt fin bana till rena budgetpriset. Det är samma gräs på fairways som på greenerna, vilket gör att golfbilar bara får köras i semiruffen (banan är helt platt så de flesta ska inte behöva bil, som dessutom kostar lika mycket att hyra som vardagsgreenfeen).

 

 

Är du man och spelar på ett hcp högre än tio är vårt tips att du omgrupperar till röd tee. Väl medvetna om att det här är ett lika stort steg för många män som att ta på sig klänning till festen, tycker vi att klubben snarast borde slopa färgmarkeringarna på tees och istället ersätta dem med ”längdmarkeringar”. Det är lättare för oss män att flytta fram från – i det här fallet – ”Tee 66” till ”Tee 57” än från gul till röd tee. Tycker du att banan är för lång från röd tee är det inte så mycket att göra än att bita ihop – försök att njuta av underlaget och ge dig själv några extraslag.

 

 

För dig som premierar din egen prestation mer än upplevelsen är South Course ett smartare val. Här lirar du 6 033/5 183 (par 72) meter från gul/röd. Precis som norra banan är layouten platt och därmed lätt att gå. Från klubbhusets uteservering (bra mat) har du fin utsikt mot avslutningshålet på South Course.

 

 

Inte långt bort från Green Eagle ligger svenskfavoriten Schloss Lüdersburg med två banor utlagda kring en vacker 1700-tals byggnad. Stället marknadsför sig framförallt med en bild på det vitmålade slottet. Detta är dock i spel mest för dem som bor i något av de 13 rum som finns där. I övrigt bor man i andra byggnader och cirkulerar kring klubbhus och restaurang. Hela området är utomordentligt trevligt och den som vill ha en totalupplevelse kommer inte att bli besviken.

 

Schloss Lüdersburgs Lake Course.

 

Lake Course gör skäl för namnet redan när man tittar på scorekortet – det ser ut att vara mer vatten än gräs på banan. Väl där ute inser man att det ska till en riktigt dålig dag för att ha mycket av vattnet i spel. Banan är designad av Nicklaus och de som har spelat hans layouter tidigare kommer att känna igen sig. Samtidigt känns det som att någon lokal fältherre fått ha med ett ord i laget. Banan är lång, över 6 000/5 300 meter från gul/röd. Spelar du bara en av Schloss Lüdersburgs banor rekommenderar vi denna.

 

 

Den andra banan – Old Course – är betydligt smalare och även om det på scorekortet inte ser ut att vara lika mycket vatten ska du inte känna dig säker här.