TBR 1 mars 2019

The Bobmen report: 1 mars 2019

Nu har vi testat alla banor med minst 18 hål i Algarve

I mitten av februari var vi och testade Silves (fotot ovan) och Santo Antonio (tidigare Parque da Floresta). Den förstnämnda ligger mellan Portimão och Albufeira, där det finns gott om banor. Den andra är den mest västligt belägna banan på sydkusten, kvarten västerut från Lagos. Med detta har vi nu testat samtliga 33 banor i Algarve med minst 18 hål.

Från vår balkong på Palmares nya hotell.

Vi var också tillbaka på Palmares, vars originella satsning på snabbare rundor vi berättade om i förra nyhetsbrevet. När vi testade banan för två år sedan höll de på att bygga ett litet hotell som såg ut att bli något alldeles extra, så nu checkade vi in där för att få uppleva hela paketet. Vi testade också ett hotell i Carvoeiro och ett i den historiska staden Silves, båda med fina vyer och nära många golfbanor. Läs reportaget längre ner.

Från vår balkong på Tivoli Carvoeiro.

Flera klubbar i Algarve kämpar fortfarande med ekonomin och ännu är det ett antal som ägs av banker efter att de varit konkursfärdiga. Vad vi snappade upp verkar dock investerare åter börja intressera sig för golfanläggningarna här. Vi snappade också upp att San Lorenzo och Quinta do Vale inte är i toppskick, men ändå ok att spela (många banor har tagit stryk av att det regnat så lite). Vi hörde också att Monte Rei (fotot nedan), toppbanan i regionen och med en hög greenfee, börjat få fart på greenfee-spelandet. Detta beror kanske på att amerikanska trofégolfare börjat komma i större antal. Dessutom är banan alltid i toppskick, ägaren lär vara stormrik och genererar inte anläggningen tillräckligt med pengar för att hålla kvaliteten stoppar han in vad som behövs.

Monte Rei

Sydafrika del 4: sydost om Kapstaden

Våra korrar har gett sig på ytterligare två banor utanför Kapstaden. Arabella hålls som en av landets bästa golfresorts och ligger bara dryga timmen från flygplatsen, ett perfekt första eller sista stopp när du anländer/avreser. Ett dubbelrum med frukost gick i februari att hitta för 1 563:-. Greenfeen kostade 975:- och då ingick obegränsat med bollar på rangen. Du hittar reportaget här.

Hermanus. Ovanför: Arabella.

Hermanus är känt som ett av världens bästa ställen för att uppleva valar utan att behöva äntra en båt. Banan här är oftast i mycket bra skick och även om greenfeen stuckit iväg på senare år och nu är uppe i 531:- är det acceptabelt för vad som levereras. Ska du bo i den trevliga lilla staden gäller det att ha koll på bokningsläget, speciellt helger och under valsäsongen. Läs reportaget längre ner.

Samtliga greenfeepriser är enligt gårdagens växelkurs och utan eventuella rabatter (se vår intro till Sydafrika). Värt att notera här är att den sydafrikanska randen är en av få valutor som inte blivit rejält mycket dyrare till följd av Riksbankens enögda penningpolitik.

Helene plockar upp sin boll efter sin eagle. Ett tränat öga kan eventuellt upptäcka att bilden är manipulerad.

Helene & Mats Bäckstedt från Linköping, som vi träffade på Clovelly i november, var och lirade Rondebosch, en av de mest centrala banorna i Kapstaden, den 8 februari. De har positiva erfarenheter från tidigare besök men den här gången var banan i riktigt dåligt skick, fairways såväl som greener. Dock lyckades Helene, som inte spelat golf så länge, göra en eagle på hål 8, ett par 4. Mats fotade, utan en tanke på att vi inte jobbar på höjden med våra bilder. Samtidigt får vi nog skylla oss själva då vi angående formatet sagt till honom att allt utom giraffer är OK. Våra begåvade bildtekniker fick jobba hårt för att få Helene på rätt köl.

Expressen 9 februari.

Flygbolagen sina egna dödgrävare

Det känns äventyrligt att flyga numera. I samma veva som vi bordade vårt Norwegian-flyg till Algarve var tidningarna fulla med kommentarer kring den brakförlust bolaget rapporterat två dagar tidigare. När vi gick in på deras hemsida för att se deras lugnande besked till oss passagerare möttes vi av:

Även SAS visar i vanlig ordning stora förluster och tidigare vinstmaskinen Ryanair har också börjat knäa. I det brutna räkenskapsåret 2018/2019 redovisar de en förlust på drygt 200 miljoner kronor, trots att de ökade omsättningen med nio procent. Vi gick in på deras hemsida för att se deras lugnande besked till oss passagerare:

Vi är inte några finansiella genier, men det känns knasigt att sälja billiga flygbiljetter ännu billigare när man redan gör förlust på den första nivån – inte minst när de flesta resenärer helt säkert skulle vara beredda att betala mer. Själva betalade vi under 1 000:- för vår tur/retur Stockholm-Algarve. Vi hade gärna betalat det tredubbla för att känna oss säkrare på att komma hem igen och för att komma iväg till en bra kostnad i framtiden. Som det är nu finns alltid oron att man blir strandsatt utomlands eller inte ens kommer iväg – för när flygbolag kånkar går det av hävd snabbt i svängarna. Flera europeiska bolag har kånkat senaste åren, bara i februari drog två ner rullgardinen framför sina snopna resenärer.

När vi nu börjat sondera för nästkommande resor har vi börjat fundera på vilka bolag som känns någorlunda stabila, för även om man vid en flygbolagskonkurs kan få tillbaka kostnaden för själva flygbiljetten av sitt kreditkortsföretag ligger det ju en massa annat i potten. Kanske läge att ta bilen, för att slippa betala 600:- för att ha den stående en vecka på en grusplätt på någon av landets flygplatsparkeringar – i detta kartellstinkande gäng är det aldrig tal om några rabatter.

”Det låter konstigt men allt är inte bara negativt heller. Fan, det ju lite spännande också att se hur bra jag kan bli.” Foto: Pernilla Sjöholm.

Keep on golfing

Svårt med golfen för en ömmande armbåge? Ont i lilla fossingen? Allmänt gnällrövig? Missade du artikeln om Henrik "Hempa" Posse i senaste numret av Svensk Golf har du den här. Kolla också in filmen.

Snart är det bara loggan kvar av Liberalerna.

På sista radens sjunkande skepp

Vi minns när Liberalerna hette Folkpartiet och hade en blåklint istället för snopp som logotyp. Många debattörer hävdade att de flesta svenskar värderingsmässigt egentligen hörde hemma här. Idag är det på vippen att kvarvarande liberaler behöver fridlysas för att arten ska överleva. I Novus opinionsmätning i början av februari, strax innan Jan Björklund aviserade att han kommer att avgå som partiledare, hade partiet fortsatt rasa i väljarstöd, ner till 2,7 procent. Huvuduppgiften för den nya partiledaren sägs bli att ena partiet, en arbetsuppgift som ser ut att bli allt mer lätthanterlig för varje opinionsmätning. Vi påminner oss Hagge Geigerts monolog kring den tidens dåliga publiksiffror inom fotbollen:
- Hallå, är det Örgrytes kansli? När börjar matchen?
- När kan du komma?

Eddie Meduza på skidor.

På sista radens bevingade citat

Matti Nykänen dog i februari, bara 55 år gammal. I vanlig ordning när någon är död och döv strömmar lovorden in, i det här fallet över vad som var världens genom tiderna bästa backhoppare, med fyra OS-guld, sju VM-titlar och fyra Världscupstitlar. Samtidigt valdes Nykänen aldrig in i ”Hall of Fame of Finish Sport”. Ett liv fyllt av skandaler, fängelsedomar och svåra alkoholproblem, inte minst efter karriären, ansågs diskvalificera hans idrottsliga prestationer. Landslagstränaren Matti Pulli berättade att han i Holmenkollen hittade Nykänen berusad och slocknad klockan fyra på morgonen och bar upp honom till rummet. Dagen efter hoppade han tio meter längre än alla andra. Själva väljer vi att minnas Nykänen för alla hans citat, nyktra och misstänkt onyktra. Här några:
- Livet är människans bästa tid.
- Varje chans är en möjlighet.
- Som en som har prövat på allt kan jag säga att det fortfarande finns saker jag inte har prövat på.
- Det är helt frågan om fifty-sixty hur det går.
- Om Finland inte vill ha mig så flyttar jag till Köpenhamn och representerar Sverige.

Algarve 9-16 februari

Det är mycket billigt att semestra på portugisiska sydkusten i lågsäsong; flyg, hotell och hyrbil går att hitta för inte mycket pengar alls. Vädret kan vara lite chansartat för den som vill sitta och sola hela dagarna, men som golfare har vi alltid haft fungerande väder, om än kyligt några gånger när solen inte legat på. Med detta sagt kan du ha otur med regn, men något har hänt med klimatet även här och det har inte regnat som det brukar de senaste åren. Den här vintern har också varit osedvanligt varm.

Santo Antonio. Ovanför: utsikten från Palmares nya hotell mot banan, en av de absolut bästa i Algarve.

Under vår vecka hade vi 10-12 grader tidig morgon och runt 17 grader mitt på dagen – med solen som låg på var det shorts och oftast kortärmad som gällde på golfbanan. Skulle det vara lägre temperaturer under ditt besök kan det vara idé att vänta med att slå ut till runt tio, men det är lättare sagt än gjort, för även om turkiska Belek börjat komma igång igen som golfdestination är det fortfarande hårt tryck på starttiderna i Algarve även vintertid. Fördelen med att gå ut tidigt är att det flyter på bättre på banan och går du ska det inte vara några problem att hålla värmen.

Silves.

Vi hittade flyg Stockholm-Faro tur/retur för 986:-, ytterligare 800:- för klubborna. En variant är att för ungefär samma pris hyra klubbor på plats (det finns numera flera aktörer, bara att googla), men då måste du sannolikt köpa till en väska på flyget för kläder istället för att som oss packa ner dem i golfbagen.

Korthål på Palmares.

Hyrbil hittade vi för 213:-. Problemet var att alla hyrbilsföretag numera har höjt sina självrisker så att de ligger över vad som täcks av vår hemförsäkring. Därför köpte vi med en självriskeliminering via Auto Europe och hamnade på 350:- för veckan, alltså ungefär hälften av vad vi betalade för att ha egna bilen stående vid Arlanda.

Carvoeiro.

Hotell kan du hitta för några hundralappar per natt, inte minst där kapaciteten är stor för att hantera strandsäsongen, som i Albufeira. Det gäller dock att se till att du hamnar där det är liv och rörelse även i lågsäsong, alltså i princip där det hänger golfare. En variant är att boka någon natt först och sedan fylla på alternativt byta hotell när du vet var du vill bo – en möjlighet som inte finns på samma sätt i högsäsong när mycket är bokat. Att boka själv öppnar också upp för att kunna unna dig några nätter på bättre hotell genom att parera budgeten på några billigare, som vi gjort den här gången.

Tivoli Carvoeiro har en egen strand.

Vi började i Carvoeiro, beläget vid vattnet mellan Portimão och Albufeira. Med många golfbanor i området är den lilla staden mycket populär bland golfare. Vi checkade in på Tivoli Carvoeiro Algarve Resort som numera är femstjärnigt. Egentligen gillar vi inte femstjärniga hotell, att de ”bäddar upp” och lägger en liten chokladbit på kudden känns bara larvigt och ölen är som regel betydligt dyrare än på lägre stjärnkategorier.

Utsikten från vår balkong.

Men Tivolis läge är spektakulärt. Från gatan ser hotellet inte mycket ut, men när du väl checkat in i ditt seaview-rum har du fantastiska vyer från din väl tilltagna terrass, mot vad som är essensen av Algarve. Hotellet har även en egen liten strand, med öppettider som varierar i takt med tidvattnet.

Vårt rum. Baren.

Sängarna var absolut förstklassiga och badrummet hade en sådan där regnskogsdusch som i princip funkar som ett vertikalt badkar. Frukosten var mycket bra och precis som i alla andra utrymmen har man även här fin utsikt mot sandstensklipporna. För morgonpigga fanns det en kapselkaffemaskin i rummet.

Frukosten, går också att sitta ute med ännu finare vyer.

Ett dubbelrum med frukost och utsikt mot havet gick i februari att hitta för 1 378:-. Parkering ingår. In till centrala delarna av Carvoeiro är det 15 minuters promenad, du passerar ett antal restauranger på vägen. En häftigare rutt in till stan är längs stigen som följer klippkanten, rekommenderas dock bara i dagsljus. Från Tivoli Carvoeiro hade vi många bra banor inom en halvtimme. Hotellet erbjuder färdigpaketerade golfpaket med Álamos, Morgado och Salgado – de två första är bra, den tredje kan du hoppa. Till mycket populära/trafikerade Gramacho och Vale da Pinta är det bara tio minuters bilresa.

Utsikt från stigen som tar dig från Tivoli Carvoeiro in till stan.

Men vi valde att sätta tänderna i Silves, som ligger ytterligare fem minuter norröver, strax innan den lilla historiska staden med samma namn. Greenfeen i februari gick på 65€, men för den som kollar runt på nätet går det att spara sådär 10€. Banan är inte lika kuperad som de andra två Pestana-banorna i området, Gramacho och Vale da Pinta, och ska inte vara några problem att gå för den med normalkondis.

Layouten är varierad och skicket var bra rakt igenom under vårt besök. Titta dig inte blind på tee-färgen, utan välj tee efter längd – som mest går det att klämma ut 5 615 meter/par70. Det är dåligt skyltat till hål 2, men du ska rakt fram över rondellen. Restaurangen har bara lättare förtäring och du kommer inte in efter nio hål så ta med dig det du behöver. Du hittar fler foton från Silves här.

För den som vill bo i Silves testade vi Colina Dos Mouros. Hotellet ligger precis utanför stan, med bara några minuters körning till golfbanan och tio minuters promenad in till centrum, där du kan knipa lite kulturpoäng genom att besöka den moriska sandstensborgen och en del andra historiska byggnader. Från hotellets trevliga terrass har du strålande utsikt mot borgen, som är belyst på kvällarna. Inne i Silves hittar du också restaurang Rui (stängt tisdagar), en av de bättre ”marisqueiras” (fisk- och skaldjursrestaurang, oftast anspråkslöst inredd) vi besökt i Portugal. Här ges du chansen att till mycket humana priser få bearbeta uppdämda golfaggressioner genom att banka skal med träklubba.

Utsikten från hotellet mot poolområdet och stan.

Rummen är som de ofta är på 3-stjärniga hotell i Portugal, enkelt möblerade och med ganska stumma sängar. Ingen chokladbit på kudden men det var fräscht och badrummet hade en riktigt bra dusch. De gemensamma utrymmena är trevliga och det finns ett fint poolområde. Ett dubbelrum med frukost gick att hitta för 422 SEK i februari. Vi valde att uppgradera till ett rum med utsikt mot staden och borgen, för 548 SEK.

Vårt rum och frukostserveringen.

Strax öster om Lagos hittar du Palmares. Vi håller det här som Algarves näst bästa bana, efter Monte Rei (Vilamoura-banorna får ursäkta). Det två år gamla hotellet, Onyria Palmares Beach & Golf Resort, har bara 20 rum och förstklassig kontakt med golfbanan och havet (för ögonen såväl som öronen) oavsett var i byggnaden – eller poolen – du befinner dig.

Utsikten från klubbhusterrassen mot poolen och havet.

Standardrummen har gjort det mesta av havsutsikten: säng och skrivbord är vänt mot glasdörrarna och faktiskt har du havsutsikt även från wc-stolen. Det finns ett antal rum med påhängt vardagsrum, men där måste du stiga ur sängen för att se havet och det känns småjobbigt. Badrummet har även här en regnskogsdusch. Internet funkade mycket bra överallt och gratis parkering finns direkt utanför hotellet.

Utsikten från vår balkong. Du ser Lagos, på promenadavstånd.

I mitten av februari gick det att hitta ett dubbelrum för 1 351:- Greenfee utan rabatter är 103€. På hemsidan finns några golfpaket som ska få ner priset, hittar du inte den variant du vill ha får du mejla hotellet. In till Lagos är det friskt promenadavstånd och du kan förlägga den till stranden nästan hela vägen.

Restaurangen under lunchen samt frukosten. Bra mat rakt igenom.

Banan har 27 hål uppdelade på tre slingor och namngivna efter vad du ser från dem: städerna Alvor och Lagos samt Praia (stranden). Den förstnämnda är svårast, längst och mest kuperad. Den sistnämnda erbjuder så mycket linkskänsla du kan få i Algarve. För den som bor på hotellet rekommenderar vi att lira Praia innan frukost, för att få det fina morgonljuset och jobba upp aptiten.

Vi håller golfen och boendet på Palmares som ett av Portugals absolut bästa golfpaket. Fördelen med att bo på hotellet, utöver närheten till havet och banan, är att du efter avslutad runda slipper hasa dig hela vägen upp till klubbhuset/parkeringen. Du hittar fler foton från banan här.

Ytterligare ett hotell, betydligt större, ska byggas. Det halvsunkiga klubbhuset, som ligger med vad som måste vara portugisiska fastlandets bästa klubbhusutsikt, ska rivas och ett nytt byggas på samma plats. Vi hoppas att det inte blir stort och svulstigt utan verkligen smälter in i landskapet som det gamla. Under tiden det nya klubbhuset byggs kommer den gamla receptionen vid parkeringen att tjänstgöra som provisorium.

Hotellet på Palmares.

Halvtimmen västerut från Palmares, kvarten innan du kommer till Europas mest sydvästliga utpost, hittar du också Algarvekusten mest västliga bana. Santo Antonio hette tidigare Parque da Floresta, efter namnet på området där banan ligger. Alla golfare verkar fortfarande referera till banan som Parque da Floresta.

När du anländer till klubben ser du några hål på höger sida innan du kommer fram till klubbhuset. Det är lätt att få intrycket att en golfbil skulle vara en bra investering. Efter 18 hål utan golfbil är vårt tips att lita på det där första intrycket.

Banan är inte bara rejält kuperad, alla lutningar åt olika håll och kanter gör också att det krävs ett varv för att fatta hur den ska spelas. På hål 6 och 9 ska du se till att bollen bakom har koll på var du är om du måste stå och vänta för att kunna spela in. På hål 9 är speltipset att hålla upp så mycket som möjligt höger så kanske inte bollen rullar av till vänster. Greenerna var bra under vårt besök bra, fairways och bunkrar lämnade en del att önska. Klubbhuset ligger med upphöjd utsikt mot avslutningshålet.

Santo Antonio är främst känd för att erbjuda billig golf och på hemsidan verkar det alltid finnas någon typ av erbjudanden (vi lirade på Alla hjärtans dag och då var det gratis spel för damer). I februari kunde två personer komma ut i en golfbil för totalt 80-85€. För den som vill kombinera med en geografisk trofé är det bara kvartens körning till Sagres, Europas sydvästligaste utpost. Fiskebyn Salema fem minuter bort från banan kan också vara värd en öl, eller två. Du hittar fler foton från banan här.

Sydafrika: Golf med stora valmöjligheter

Hermanus är känt som ett av världens bästa ställen att få närkontakt med valar från landbacken. Staden är liten och mysig och mycket populär för helgutflykter från Kapstaden, något att tänka på när det gäller boendet. Här finns också många utmärkta restauranger, vi hade en toppenkväll på Char’d, får du vänta på bord kommer du att ha det lika bra vid baren med alla starters och olika öl.

Hermanus Golf Club ligger bara några minuters körning från centrum (tar ca 20 minuter att gå). Det här är en anläggning som inte gör mycket väsen av sig internationellt men som alla inhemska golfare rankar högt. Klubbhusmiljön är mycket trevlig.

För den som googlar banan blir det snabbt förvirrande; det finns tre 18-hålare men bara 27 hål. Det är klubben som av någon anledning krånglat till det och tagit fram tre namngivna varianter på 18 hål: East Course (1-18), South Course (10-27) och North Course (19-27+1-9). Vilka två slingor som blir din 18-hålare bestämmer klubben, men är det lite trafik är det inte omöjligt att du kan påverka det här när du väl är på plats.

Under vårt besök pågick en stor internationell handikapptävling, flera deltagare satt i rullstol men skulle ändå spöa de flesta av oss.

Vår bansträckning blev än mer komplicerad genom att det pågick en stor tävling på utvalda hål och vi fick börja med att spela hål 19-27 och sedan fortsätta på hål 1-2 samt 12-18.

19-27 erbjöd bäst möjligheter att hålla bollen i spel av de hål vi lirade. Den var också helt platt och lätt att gå. Trots att tävlingen inte var här var skicket lika bra som på de andra hålen. Hål 13, ett mycket fint korthål som spelas med havet som fond, är något av signaturhålet. Även 14 har samma inramning. Teetavlorna var mycket informativa, med speltips för den som vill scora.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida