Golfupplevelser på höjden

Tyrolen är med sina höga berg en av Europas vackraste golfdestinationer och här finns flera bra banor. Vi har framförallt testat banor utanför Kitzbühel och Seefeld, två orter som är mycket trevliga även sommartid.

För den som inte vill ta bilen till västra Österrike finns det billiga flygalternativ. Vi valde att flyga till München, varifrån vi hade 90 minuters bilkörning till golfområdena i österrikiska Tyrolen. Vädret kan vara bångstyrigt i bergen, något vi fick erfara. Ankomstdagen var det 30 grader varmt och klarblå himmel. Dagen därpå kollapsade kvicksilvret och resten av veckan hade vi 10-15 grader, en hel del regn och framförallt låga moln som gjorde det svårt att fota alla vackra vyer.

Kitzbühel. Längst upp: Wilder Kaiser.

Runt den legendariska skidorten Kitzbühel finns ett antal riktigt bra banor och vi checkade in på Hotel Kitzhof, fem minuters promenad från stadens centrum, med enkel access till vägarna ut ur stan. Kitzhof är med sina drygt 160 rum ett av Kitzbühels största hotell och kallar sig själv för ett ”mountain design hotel”. Det har vi inga problem med; bygget är mycket fräscht och smakfullt i minsta detalj. Personalen är ruggigt trevlig och kanske är det just det som gör att hotellet trots sin storlek faktiskt känns intimt och personligt.

Hotel Kitzhof från vårt rum. Nedan: vårt rum.

Några rum har sämre utsikt än andra, så kolla runt vilka alternativ som står till buds. Frukosten är mycket fräsch och erbjuder allt du kan tänkas vara beredd att stoppa i munnen. Som gäst får du härja gratis i den mycket fräscha relax-avdelningen med toppmoderna träningsmaskiner. Trådlöst Internet med bra fart i linan ingår också. Eftersom Kitzbühel primärt är en vintersportort finns det en stor överkapacitet sommartid – läge att kolla efter bra erbjudanden på hemsidor etc samt också fråga hotellen vad de kan erbjuda om ni stannar flera dagar alt. är flera personer.

Tjugo minuters körning från Kitzbühel ligger Wilder Kaiser. Vi hade tur och lirade banan första dagen, innan vädret kollapsade. Här finns 27 hål och alla är lätta att gå. Även om det var molnigt och ruggigt resten av våra dagar i Tyrolen har vi svårt att se att andra banor kan överträffa vyerna du får under en runda här. Att layouten är helt platt gör att du slipper flåsa som en julgris när du beundrar landskapet.

Bara några minuters körning från Kitzbühel ligger Kitzbühel-Schwarzsee, en bana i utmärkt skick med en omväxlande och kul layout. Hål 13-17 är rejält kuperade, annars är det platt och lätt att gå. Många dogleg gör att det är bra att få med sig en strokesaver. Precis som på alla klubbar vi spelat i Österrike är det trevlig och ombonad miljö i klubbhuset och utmärkt mat. Bor du på hotell/pensionat i området ska du be att få ett gratis ”guest card”, som ger dig 30 procent rabatt på just den här banan.

Lika nära, fast åt andra hållet, ligger Eichenheim, en av Österrikes absolut bästa banor. Här finns inte mycket att anmärka på, vare sig på banans skick eller på vyerna mot bergen. Sträckorna mellan vissa hål är rejält kuperade, samtidigt som man bara får köra golfbilen på vägarna – hugget som stucket alltså om man ska hyra buggy. En bonus med bil här är att de har den nya typen av gps, med en sådan där maffig skärm i knähöjd.

Gps:en erbjuder också en ”flyover” (kort animerad film som ur ett fågelperspektiv visar hur hålet ser ut från tee till green). I receptionen har alla medlemmar ett eget skåp med glaslucka där de har sin snapsflaska och snapsglas. Nivåerna i de olika flaskorna skvallrar om att vissa medlemmar har större problem än andra med dagsformen.

En halvtimme norrut från Kitzbühel, vid gränsen mot Tyskland, testade vi två banor. Kaiserwinkl Kössen är en bana vars främsta attraktionskraft – gissar vi – är att den är omgiven av några bergstoppar som förhöjer det estetiska värdet av rundan. När vi lirade var det dock molnigt och regnigt, vilket innebar att banan fick klara sig på egna meriter. Det gjorde den sådär.

Kaiserwinkl Kössen, även nedan.

Det är en genomsnittlig skogsbana modell Sverige, med smala fairways där det gäller att vara spikrak från tee (vilket aldrig hänt oss). Flera hål, framförallt sista nio, är väl lika varandra och några hål har extremt trånga passager fram till green – även för den som gjort bra ifrån sig på tee.

Bara några minuter bort finns en betydligt roligare upplevelse för samma peng: Reit im Winkl. Här är vyerna minst lika bra och layouten betydligt mer varierad. Det finns gott om plats även för dig som är lite svajig med slagen och en kul grej är att tolv av hålen spelas i Tyskland (hål 6-17). Hål 8-17 är rejält backiga och ett antal hål har blinda utslag – vid tee på hål 10 har de ordningsamma tyskarna satt upp ett trafikljus.

Efter fyra dagar i Kitzbühel tog vi oss västerut. I den mycket vackra orten Achensee lirade vi en runda på golfklubben med samma namn. Banan ligger vid sjön som också har samma namn och är mycket vacker, både för vyerna mot bergen och vad du ser i markplan. Samtidigt är det en skogsbana som kräver att du har styrning på slagen.

I bildsköna Seefeld, på 1 200 meters höjd, checkade vi in på vad som numera går under namnet Oasis Princess Bergfrieden, ett litet modernt och personligt designhotell. Italienskt kaffe till frukost och du kan själv pressa din apelsinjuice. Snabb trådlös uppkoppling ingår. Vi hamnade i en rymlig och fräsch lägenhet, med kök, inkl. micro och diskmaskin. Vackra vyer över bergen och två minuters promenad till pittoreskt centrum med många restauranger.

Oasis Princess Bergfrieden från Golf Academy Seefelds drivingrange. Ovanför: Golf  Academy Seefelds niohålare.

Seefeld-Wildmoos är en bana som uppskattas av många österrikare, främst för att den ligger där den ligger, vackert inbäddad bland bergen och inte långt från alla hotell i Seefeld-regionen. Vårt intryck är att det är en småputtrig upplevelse med en del oanade inslag, som flanörer som verkar helt ovetande om att de befinner sig på en golfbana och en röd Opel Astra (!?) som korsade fairway.

Hål 9, ett par 3 med 45 meter i fallhöjd och hål 7, med 180 meter från backtee till röd tee (damer räknar nog med gratis öl här), är kul hål. Första nio är platta, sista nio rejält kuperade. Green på 18:e ligger vid parkeringen så vårt tips är att dumpa bagen i bilen innan du tar dig upp för backen till klubbhuset och ölen.

Mieminger Plateau, 15 min från Seefeld, har en 18-hålare som erbjuder en mycket fin upplevelse även för den mest kräsne golfaren. Under vårt besök var banan i toppskick och även om layouten av hålen ibland blir lite av same-same-but-different var det helt ok då allt var i så bra kondition.

Banan marknadsför sig med ett flygfoto som ger intrycket av en bana där hålen ligger allt för tätt. Så upplever man det inte alls under spelet, utan varje hål har ett eget rum där man i lugn och ro kan slå sina estetiskt fulländande slag utan att störas av andra golfares dåliga dagsform på angränsande hål.

Innsbruck-Igls har två banor några kilometer från varandra och namngivna efter byarna där de ligger. Eftersom Innsbruck-Igls/Lans är en niohålare valde vi att satsa på Innsbruck-Igls/Rinn med 18 hål. Banan ligger på sluttningarna söder om Innsbruck och med vackra vyer över bergen norrut. De flesta hålen är ganska öppna och även om det är några stycken där man spelar på skrå fungerar det bra. Layouten är helt ok och konditionen var under vårt besök godkänd.

Det finns ingen banguide men tee-skyltarna ger ganska bra information. Den bästa utsikten har man faktiskt från klubbhusets restaurang, så här ska ni satsa på att äta efter rundan. Greenfeen inkluderar även spel på niohålaren i Lans. Flera lokalinvånare vi talade med efter rundan föredrog faktiskt niohålaren, för att den är vacker på ett trädgårdsaktigt sätt.