Kända vintersportorter och god mat

Med hotellkapacitet för vintermånaderna finns det stora chanser att hitta bra priser på boende i centrala Österrike under golfsäsongen. Här hittar du en bana där du tar skidliften upp till nästa tee.

Vi skulle flyga till Salzburg men sent ute hittade vi inga billiga flyg, istället flög vi till München, varifrån vi hade 1,5 tim körning till Salzburg, på fin motorväg genom vackra landskap. München är dessutom en av Europas trevligaste storflygplatser. Vi upprättade basläger i Schladming, en timmes körning sydost om Salzburg, bara någon mil in i provinsen Steiermark (Styria på engelska). Även sommartid bjuder området på många möjligheter till aktiviteter. Den mest självklara är kanske att ta någon av linbanorna upp för bergen och vandra med en storslagen utsikt över bergskammar och grönskande dalar.

Dachstein Tauern. Längst upp: Zell am See Kitzsteinhorn. Nedan: Dachstein Tauern, par 3.

Maten i regionen är ett annat stort dragplåster. Under tre dagar åt vi sensationellt goda måltider, inte minst något där köttet hängdes på små krokar på vad som skulle likna en mongolisk hatt. Köttsafterna rann ner i en horisontell stupränna och det var först efter påpekande från bordsgrannen som vi förstod att även detta skulle ätas – det smakade som en härligt kryddig fransk löksoppa. Även golfklubbarna verkar ha lagt den kulinariska ribban högt och vi åt genomgående mycket bra mat även där.

Strax öster om Schladming ligger Dachstein Tauern, i folkmun bara refererad till som Schladming. Av någon outgrundlig anledning marknadsför sig banan som ”Alpernas Pebble Beach”, vilket gjorde oss rejält skeptiska. Redan när vi svänger in på parkeringen försvinner all tvekan – det här är en kanonbana av amerikansk modell, med högsta kvalitet i alla detaljer. Trots att området för banbygget varit mycket begränsat har Bernhard Langer och ett antal schaktmaskinförare lyckats skapa separata rum för nästan varje hål.

Strax väster om Schladming, över gränsen till Salzburg-provinsen, ligger Radstadt, mest känd för att erbjuda en tur med skidgondol (om än kort) upp till 12:e tee, ett korthål som vid klart väder erbjuder en strålande utsikt mot bergskedjan Dachstein Massif. Det är dock först på 13:e som höjdskillnaden från tee blir så stor att man känner hornen växa i pannan. Från gul tee är det ca 80 meter ner till fairway. En bra sweetspottning här och du kommer att vandra hela vägen ner med ett leende från öra till öra. Banan är i övrigt en trevlig upplevelse och i bra kondition rakt igenom. Det är några hål på slutet som kräver lite flås, i övrigt är det lättpromenerat.

Radstadts 13:e från tee med fairway långt där nere.

Österut från Schladming hittade vi Schloss Pichlarn, en anläggning som framförallt är känd för sitt fina hotell med tillhörande hälsobehandlingar enligt Ayurveda-principer (som vi inte har en susning om vad det är). Banan bjuder på fin utsikt från några hål – bästa vyerna mot Grimming-massivet med toppar på drygt 2 000 meter får du dock från korthålsbanan. 18-hålaren har en öppen layout första nio och mer av skogsupplevelse sista nio. Kiosken ligger vackert och det är lätt att sitta kvar och beundra utsikten. Banan är relativt kuperad och vår runda ackompanjerades av ett ständigt fågelkvitter, som dock inte lockade fram våra egna birdies.

Inte långt från Schloss Pichlarn ligger Ennstal Weissenbach, en helt platt 18-hålare där dragplåstret främst är vackra vyer över bergsmassiven i norr. Banan är relativt teknisk och favoriserar den spelare som gillar att lägga upp sig för inspel. Till skillnad från de andra klubbarna var faciliteterna här av det något enklare slaget.

Efter tre dagar i Schladming tog vi oss till Zell am See, en dryg timme rakt västerut. Den lilla staden ligger oerhört vackert vid sjön Zeller, med flera höga berg som fond. Två av bergen heter Schmittenhöhe och Kitzsteinhorn och har gett namn åt Golf club Zell am Sees två 18-hålare. Det senare erbjuder dessutom sommarskidåkning; du kan alltså först åka skidor på Kitzsteinhorn och sedan spela golf på Kitzsteinhorn – en kul grej för att skapa en del förvirring när du avrapporterar din resa där hemma.

Zell am See Schmittenhöhe, även nedan.

Båda banorna är helt platta och var vid vårt besök i mycket bra skick. De flesta håller Schmittenhöhe som den bästa och vi får nog hålla med om att den var aningen vassare i finish. Dock är sista nio på Kitzsteinhorn de klart roligaste rent layoutmässigt.

Eftersom natten i Zell am See var vår sista innan hemfärd slog vi på stort och checkade in på Hotel Salzburgerhof, ett av Österrikes främsta hotell. Hotellet ligger lite undangömt några 100 meter från strandkanten och erbjuder det mesta man kan behöva efter sex rundor på fem dagar – inkl en golfsimulator om man skulle ha abstinens kvällstid.