Novembergolf i Provence och på Cote d'Azur (och närområdet)

Vi har under två resor i mitten av november testat totalt nio banor samt boendet på tre av dem. För att få lite extra flärd i reportaget smet vi också ut på privata Golf Club Saint Tropez. Vädret har varit bra för golf båda gångerna, kyligt på morgon och kvällar men med en sol som gjorde att vi kunde lira i kortärmat mitt på dagen.

 

Det är inte helt enkelt att reda ut och hålla isär de geografiska begreppen i sydöstra hörnet av Frankrike, lite som att försöka hitta reglagen på en fransk bil. Regionen heter Provence-Alpes-Côte d'Azur (PACA), sedan hänger det lite på vem du frågar hur provinser och annat länkar i varandra. Vi känner oss hur som helst ganska säkra på att om du befinner dig öster om Toulon och ser havet är du i Cote d'Azur, där franska Rivieran utgör den glassiga östra delen, från staden Mandelieu till italienska gränsen. När det gäller den geografiska definitionen av Provence blir det knepigare, men ser du kullar och inget hav är det inte omöjligt att du är där, så länge du fortfarande är i sydöstra Frankrike. 

 

Barbaroux. Längst upp: Frégate hål 10 från gul tee. Nedan: Roquebrune, par 5 dogleg höger. 

Kusten är strödd med orter vars namn ringer illavarslande i budgetresenärers öron; Saint Tropez, Cannes, Antibes, Nice, Villefrance-sur-Mer, furstendömet Monaco... Men lugn, utanför högsäsong går det att hitta boende, golf och hyrbil till bra priser. När det gäller budgethotellen ska du kolla det finstilta när du bokar, i vissa fall förväntas du städa rummet efter dig eller betala för servicen, en kostnad som kan dubblera rumskostnaden. Kolla också hur parkeringsalternativen ser ut när du bokar.

Provence har länge omgetts av ett romantiskt skimmer, ungefär som Toscana i Italien. Här äter och dricker man gott och bor lantligt med vinrankor och lila lavendelfält så långt ögat kan se. Cote d'Azurs (och västerut mot Marseille) främsta dragplåster är mixen av pittoreska städer och vyerna mot Medelhavet, inte minst från flera av de välkända byarna uppe på kullarna.

Saint Endréol, med mycket trevligt boende.

Vår främsta rekommendation utöver golfen är att ta de mindre vägarna som följer strandlinjen. Kör du dessa vägar från italienska gränsen till Toulon handlar det om 23 mils körning. Men du ska absolut fortsätta en bit västerut från Toulon, där du hittar trevliga orter som Sanary sur Mer, Bandol och Cassis. Inte långt från den sistnämnda orten hittar du kalkstensfjordarna i Calanques. Det går att ta sig dit till fots från Cassis, men de flesta tar en utflyktsbåt från hamnen. Det finns gott om parkering i garage i Cassis.

"Route des Crêtes", en väg väl värd att uppleva på vägen tlll Cassis från Frégate. Ovanför: Villefranche öster om Nice.

Gällande golfen finns det alternativ hela vägen från Marseille till Monte Carlo, med störst koncentration av banor utanför Cannes. Några av klubbarna är naturligtvis mycket exklusiva, men långt från alla. Utöver själva underlaget ska du kanske också kolla vilka vyer av den fina kusten som en runda kan erbjuda.

Pont Royal, på vägen mot Avignon. Nedan: Estérels 18-hålare.

De flesta banorna i området håller öppet året runt. Högsäsongspriser gäller oftast början av april till början av november. Jan-feb är det lågsäsong. Även om det kan bli småkyligt vintertid är det framförallt regn som kan ställa till det. En bonus med att chansa med ett besök vintertid är att greenfee och boende är billigare samt att det inte är någon trängsel på vägarna. Du kan då också kombinera med skidåkning på några orter, t.ex. Isola 2000 knappa två timmar norr om Nice.

Under våra två besök i mitten av november hade vi 15-20 grader mitt på dagen, men rejält kyliga morgnar och kvällar ena året. Med solen som värmde skönt spelade vi alla våra rundor i kortärmad. Höstskiftningar i många träd var en överraskande bonus mitten av november. Oavsett när du åker ner här ska du vara medveten om att det är många pensionärer bosatta i området. Det innebär att det kan gå långsamt på banorna även vardagar – kolla alltid med klubben att det inte är tävling när du ska ut och om det är det rekommenderar vi starkt att gå ut som daggpatrull.

Uppifrån: Sainte Maxime. Golf Club Saint Tropez. Frégate. Nedan: Saint Endréol.

Fregate ligger 20 minuter väster om Toulon och Point Royal ligger 1:45 tim nordväst om Toulon, innan du kommer fram till Avignon. Övriga banor vi testat här ligger mellan Fréjus och Toulon. Mer om klubbarnas geografiska läge längre ner. 

 

Les Domaines de Saint Endréol (Saint Endreol Golf & Spa Resort) är belägen utanför La Motte, två mil nordväst om Fréjus, som i sin tur ligger på kusten halvvägs mellan Cannes och St Tropez. Här erbjuds du en riktigt trevlig och intim anläggning med så mycket franska vibbar du kan tänkas önska. Anläggningen har extremt bra användarbetyg på nätet, vilket naturligtvis gjorde oss nyfikna.

 

 

Utöver hotellet finns det möjlighet att hyra in sig i lägenheter och villor. Spa-avdelningen är mycket trevlig, med en pool för den som vill sträcka ut några längder. För icke golfare lär området erbjuda bra möjligheter för vandring. Det finns också tennisbanor och en del annat. Parkering är gratis. Internet ingår och funkade ok utan att glänsa.

 

Hotellbyggnaden, vårt rum och utsikten från vår balkong vid soluppgången samt frukostserveringen. 

Vårt rum var mycket fräscht och stort, även badrummet, och hade en liten kökshörna med spis, mikro och kyl. Från balkongen hade vi utsikt mot trädgård, utomhuspoolen och bergen. Anläggningens restaurang ligger i klubbhuset och langar fram bra käk. Att Saint Endréol officiellt bara har tre stjärnor upplevs sannolikt som obegripligt av alla som bott här, samtidigt som det kan förklara de höga användarbetygen på nätet – man blir, som oss, helt enkelt så positivt överraskad.

 

 

Själva golfbanan på Saint Endréol är riktigt kul och omväxlande och bjuder på en ostörd naturupplevelse. Layouten är rejält kuperad utan att det blir övermäktigt att gå för den som har normalkondis. Många gånger står du högt och slår ut och om du som oss går igång på detta lär hornen växa ut rejält på hål 13 – ett av de häftigare korthål vi lirat.

 

 

Trots att det är mycket nerför är det egentligen bara hål 17 som spelas rejält uppför och här är vårt tips att ge dig själv ett extraslag för att undvika att sträcka ett viktigt muskelparti. Banan var i mycket bra skick under vårt besök, inte minst greenerna.

 

Spelar du bara ett varv på Saint Endréol ska du inte stirra dig blind på teefärgerna utan välja en tee som känns vettig för dig längdmässigt. Om du spelar fler varv är vårt tips att variera tee. Från klubbhusterrassen har du fin överblick mot landskapet och inspelen på 18:e, där greenen skyddas av rejält många bunkrar. Eftersom anläggningen ligger lite avsides är det sällan trångt på banan vilket vi verkligen uppskattade.

 

Roquebrune ligger en mil rakt västerut från Fréjus. Det här är en mycket välskött anläggning rakt igenom, från att du rullar in på parkeringen tills du sitter där och tröstsmuttar på din öl. Första nio ligger i hög terräng och bjuder på några riktigt fina golfhål.

 

 

Det negativa med layouten är att man från tee många gånger spelar över krön och inte ser var man ska landa bollen, något som vi dock tyckte vägdes upp av den fina finishen på banan. Restaurangen håller mycket hög kvalitet, när det gäller mat såväl som miljö, med något högre priser än andra golfrestauranger i området.

 

Estérel hittar du i Saint Raphael i utkanten av Fréjus. Anläggningen är riktigt trevlig och atmosfären känns verkligen otvingad. Vi åt riktigt bra här. Banan är lätt att gå och som mest kan du spela den 5 585 meter, par 70. Samtliga hål kantas av träd och straffar den som slår mer än lovligt snett, men du hittar oftast bollen. Bakom trädridåerna ligger oftast hus inbäddade i grönskan, de stör inte alls utan förstärker istället den estetiska upplevelsen av att vara i just Frankrike.

 

Estérel har även en niohålare – l’Académie – som ligger några minuters körning bort. Som längst går den att lira 1 456 meter, par 29, med två par 4 och resten par 3. Vi passade på att testa den samma dag som vi flög in och hade ont om timmar med dagsljus. Det positiva är att layouten är kuperad och varierad och så när som på sista hålet helt ostörd från trafik och andra ljud. Är du helt grön på golf kan det finnas skäl att lira här, annars ska du hålla dig till 18-hålaren. 

 

Ste-Maxime ligger vid orten med samma namn, mellan Fréjus och Saint Tropez. Golfbil (med GPS) är obligatorisk och ingår inte i greenfee-priset. Första nio bjuder på en del vyer mot de husbeströdda kullarna och Medelhavet kan skymtas. Det är först på hål 7, ett korthål med högt belägna tees, som banan börjar göra intryck på oss. När du sedan kommer upp till tee på hål 11 (se upp för utslagen från höger – vi dök upp i skottlinjen mitt i en fransmans baksving) får du en fin utsikt mot Saint Tropez-bukten.

 

 

Utsikten från några hål högt här uppe är rundans största behållning och också anledningen till att golfbil är obligatorisk. Genom sitt läge i tätbefolkade trakter är klubben flitigt trafikerad. Banan var i klart sämst skick av dem vi spelade och när det gällde tees kändes det som att de mer eller mindre kastat in handduken.

 

Barbaroux ligger fem mil nordost om Toulon. Här finns ett hotell och en mycket välskött bana. På flera hål fick vi Pete Dye-vibbar (känd amerikansk banarkitekt som bättre än någon annan lyckas kombinera fantasifullhet med förutsägbarhet), inte minst på grund av långsträckta bunkerområden och gamla järnvägsslipers som förhöjer det estetiska intrycket.

 

 

Proshopen kommer att rekommendera golfbil med hänvisning till att de första nio hålen är kuperade. Har du normalflås är det inga som helst problem att gå. Sista nio är mer eller mindre helt flacka. Goda nyheter för dem som likt oss har ett ”brett spelregister” är att många hål har en sluttning på ena sidan fairways, så det finns ofta marginaler om du missar fairway åt rätt håll.

 

 

Öppningshålet kräver att du lyckas navigera förbi en rejäl pöl oavsett vilken tee du lirar från. Hål 3 har en annorlunda layout där du ska över ett krön och ner i en djup sänka på andraslaget. Förvisso kul, men räkna med att det blir stopp här när bollen framför först ska fram till kanten för att se om det är tomt på green och i nästa steg ska ner i branten och leta efter bollar som inte klarade sig hela vägen till säker mark. Avslutningshålet är märkligt, ett par 3 som känns utslängt framför klubbhuset och mer ser ut som det var del av övningsområdet. Rent tekniskt är det dock riktigt fint, med samma typ av förstklassiga greenbunkrar du hittar över hela banan.

 

Sammanfattningsvis är Barbaroux en mycket fin spelupplevelse, med extremt fina och snabba greener och en mycket omväxlande layout. Den fantasifulla layouten, inte minst genom bunkersystemen, gjorde att vi gärna hade lirat en runda till, om vi sluppit kön på hål 3. Har du ingen avståndsapparatur ska du se till att få med dig en banguide, du behöver den ofta här.

 

I närheten av Bandol ligger Frégate, känd för sina fina vyer mot Medelhavet. Kör du snabbaste vägen från flygplatsen i Nice har du runt 90 minuter hit. Hotellet har 163 rum och sviter i olika kategorier och alla är väl tilltagna i storlek. Vi hamnade i en nybyggnad – Les Bastides – på andra sidan av 18:e green från huvudbyggnaden, där vi utöver sovrum hade ett vardagsrum med köksfaciliteter. Vardagsrummet kändes lite avskalat, badrummet var förstklassigt med dusch och ett mycket bra badkar.

 

Vårt sovrum med bra säng. Mycket fint badrum.

 

Mest uppskattade vi den väl tilltagna terrassen, med fina vyer mot kullarna och solnedgången över havet. Bra wifi ingick. Alla rum har kylskåp och det finns ett stort Carrefour supermarket bara några minuter bort längs vägen mot Bandol, med ett bra utbud av belgiska öl. Stängt söndagar. Maten är bra på hotellet och golfklubben, flera förrätter var så tilltagna i storlek att vi var mätta när huvudrätten kom. Frukosten är typisk fransk, med alla sorters ostar du kan tänka dig och lika många till.

 

Utöver de fina vyerna mot Medelhavet bjuder banan på en mycket rolig och varierad upplevelse – många hål kräver inte bara kraft utan även tanke. Sedan vi var här i början av 2000-talet har man gjort layouten betydligt lättare för att mer passa den typiske resort-golfaren. Detta innebär i praktiken att du fortfarande straffas för sneda slag men sannolikt hittar du bollen. Skicket var under vårt besök mycket bra rakt igenom, med fina greener och hög kvalitet på bunkersanden.

 

Signaturhålet är 10:an (bilden längst upp på sidan), vars tees är bland de mest fotograferade i Europa. Ursprungsplanen var att ha klubbhuset här men det föll på en hel del faktorer, inte minst på vad som är att likställa med vårt strandskydd. Det här gör att du inte kommer in efter nio hål. Det finns planer på att bygga ett ”halfway house” här – med ölservering kan vi se oss själva fastna här till solnedgången.

 

Klubbhusterrassen erbjuder fina vyer mot hela 18:e hålet. Det här är det enda hålet som kantas av bebyggelse, en mycket fin sådan och enbart på vänster sida av fairway. Jag råkade kalla bebyggelsen för en by, men detta dementerades med den franska logiken att det inte finns något bageri eller postkontor här. 

 

Hål 5 är det enda hålet på Frégate som har vatten i spel, istället utgörs svårigheterna primärt av den kuperade terrängen (kan vara läge att hyra bil om du har dåligt flås). Från backtee mäter banan 6 209 meter och som kortast går den att spela 4 579 meter. Utöver vyerna bjuder rundan även på en helt ostörd naturupplevelse, det är först på vänsterkanten på avslutningshålet du har bebyggelse. Detta hål kommer så småningom att göras om till ett par 3, för att minimera risken att grannarna får ovälkommet besök. För att även fortsättningsvis ha par 72 kommer klubben då att förlänga hål 9 till ett par 5.

 

Pont Royal ligger knappa timmen nordväst om Marseille, halvvägs mot Avignon (som har flera byggnader med på Unescos världsarvslista). På vägen passerar du Aix-en-Provence, som också är en trevlig stad väl värd ett besök. Från flygplatsen i Nice är det två timmar till banan.

 

 

Hotellet i anslutning till banan heter Moulin de Vernègues. Den del av hotellet som inrymmer reception och matsal infriar alla dina romantiska föreställningar om Provence. Merparten av de 100 rummen – och spaavdelningen – ligger i den moderna delen av anläggningen.

 

Två översta bilderna: huvudbyggnadens fram- och baksida (med green hål 2). Tredje bilden visar hål 2 från röd tee, med de nya hotellbyggnaderna där de flesta rum finns.

 

Med tanke på att vi bor så sunkigt på hemmaplan checkade vi in i en juniorsvit, med sovrum och ett vardagsrum med en rundad vägg mot wc och badrum – allt mycket fräscht. Från balkongen hade vi fri utsikt mot hål 2, ett korthål. Badrummet var även här av hög klass, med ett rejält kar. Bra wifi ingår. Frukosten var bra och omfångsrik. Kvällstid erbjöds en trerätters till anständigt pris och med flera alternativ.

 

Snabbaste sättet att ta dig från hotellet till klubbhuset är att ta en promenad på några minuter uppför en brant trappa. Vill du ta bilen måste du köra runt och det är då 2,5 km. Pont Royal är en Seve Ballesteros-design och är högt rankad av inhemska golfare. Utöver att det är en rejäl stigning från 5:an till 6:an och att detta hål sedan spelas uppför, samt att det är en sänka mellan tee och green på korthålet 11, är det inga problem att gå. Helger är det mycket folk och då ska du se till att komma ut som daggpatrull annars är det lätt fem timmar på banan.

 

11:an är ett korthål som kräver ett bra utslag för att ta dig över ravinen, du ser tees strax vänster om flaggan i bakgrunden. Ett alternativ är att spela från röd tee, som ligger på greensidan av ravinen.

Layouten kräver en hel del planering av längderna, vilket du kommer att inse redan på öppningshålet – se till att få med dig en banguide. Känner du att du tar dig genom första hålet utan att det blir övermäktigt så kommer du att klara resten av banan galant. Visserligen ramas många hål in av ett stort antal träd, men oftast hittar du bollen. Flera hål är också rejält öppna. Sammantaget erbjuder Pont Royal en omväxlande runda. Greenerna var under vårt besök extremt snabba även om finishen på banan inte var i absoluta toppen. Från backtee har du 6 327 meter, som kortast 4 726.

 

I Saint Tropez ligger golfklubben med samma namn, tidigare Gassin Golf Country Club, vilket säkert inte ansågs lika flärdfullt av medlemmarna. Det är fortfarande en privat klubb, men numera finns chans att lira banan om du bor på ett samarbetshotell och betalar en rejält tilltagen greenfee. Det här gör naturligtvis att golfare som fattar beslut att lira här har höga förväntningar. Att Gary Player – tillsammans med två andra namn – anges som banarkitekt driver upp förväntningarna ytterligare.

 

 

Layoutmässigt är banan riktigt kul, extremt kuperad (golfbil ingår i greenfeen) och med många högt belägna tees som lockar en att dra på rejält. Dessutom gott om utrymme på de flesta hål, ifall bollarna av oklara skäl inte skulle ta den väg du vill. Vyerna mot omkringliggande landskap är fina. Tyvärr bjuds inga vyer mot vattnet, om du inte ställer dig på tå längs vänstersidan på hål 13. Finishen på banan var under vårt besök bra utan att ge några toppbetyg.

 

 

Med tanke på kostnaderna för att få lira banan anser vi nog att målgruppen framförallt är trofégolfare, de som vill säga att de lirat en bana med det välklingande namnet Golf Club Saint Tropez. Är du beredd att betala rejält för att slippa trängsel – vi såg inte en enda ytterligare golfare under vår runda – kan det också vara köpläge.

 

Mandelieu-la-Napoule, där Rivieran börjar i väst, är en riktigt trevlig liten ort för den som gillar att sitta på serveringar och flanera längs båthamnar, vilket ju är vad man gör på Rivieran. Här ligger också vad som måste vara kustens centralaste bana: Cannes Old Course, också känd som Cannes-Mandelieu (ej att förväxla med Cannes Mougins).

 

18:e med klubbhuset till vänster. Uteserveringen är mycket trevlig och du kan beställa en belgisk blond-öl som lystrar till namnet Grimbergen och kommer i ett fint glas. Nedan: vårt rum på Pullman, med sköna sängar.

Vi checkade in på Pullman Cannes Mandelieu Royal Casino Hotel, som ligger direkt vid en egen liten strand fem minuters promenad från marinan i Cannes Mandelieu och alla restauranger. Till golfbanans klubbhus är det 15 minuters promenad. Rummen är stora och bekväma, med väl tilltagna balkonger. Sängarna var bland de bättre vi testat söder om Alperna. Frukostrestaurangen har fin utsikt mot vattnet. Vi gillade verkligen det här hotellet på alla sätt och hade gärna stannat fler nätter. Minus för att hotellgäster måste betala för en solstol – stå upp och använd pengarna du sparar i baren.

 

Golfklubbens centrala läge beror på att man var igång redan 1891, på initiativ av en rysk storhertig. Numera är det hemmaprodukten Victor Dubuisson som är mest kända medlemmen. Är det historiken du är ute efter är det 9-hålaren som är den ursprungliga banan och den heter följaktligen The Grand Duke. Här erbjuds du 2 118 meter/par 33. Layouten är invävd i 18-hålaren.

 

Vi gav oss på 18-hålaren, som är platt och lätt att traska runt. Som mest kan du spela den 5 520 meter, par 71. Samtliga hål är inramade av trädridåer som straffar snedslag, du hittar dock nästan alltid bollen. Även om hålen är fina blir det ganska snabbt lite väl same-same, fram och tillbaka. Lokaltrafiken är i spel på två hål – slår du från backtee på hål 5 är det nästan att du skrapar lacken på passerande bilar med din baksving. Flygplatsen som ligger granne i öster trafikeras mest av mindre propellerplan och stör inte så mycket som kartan kan ge sken av.

 

Två gånger måste man åka färja under rundan på Cannes Old Course. Vår medarbetare, som är lika dålig på att simma som på att spela golf, chansade inte utan hade med sig flytvästen från planet.

Du får inte någon kontakt med Medelhavet under rundan, däremot får du åka båt över en liten kanal, först för att ta dig till hål 3 och sedan tillbaka efter hål 12. Om du får en bild av en liten vit båt med en gondoljär där bak kommer du att bli besviken, här är det en helt charmlös plåtfyrkant som levereras.