TBR 1 mars 2022

The Bobmen report: 1 mars 2022

Vi har varit nere ytterligare en sväng till Alicante-området och även den här gången hann vi med att testa fem banor. Tre av dem ligger bra till för att kombinera med själva staden Alicante (kollaget ovan), som är lika fin som Malaga. En ligger bra till för den som bor på La Sella (som vi hade med i förra nyhetsbrevet) och vill spela ytterligare en bana. Ramblas utanför svenskfästet Torrevieja har vi med sedan tidigare, men den här gången fotade vi rejält, för att ge dig en bra bild av vad du kan förvänta dig.

El Plantío – med förstklassigt boende i strategiskt läge

El Plantío Golf Resort ligger mellan Alicante och stadens flygplats, du har tio minuters körning till båda. Det gör anläggningen väl lämpad för att inleda golfveckan eller avsluta den – eller för den delen att ha som basläger när ni spelar fler banor i området samt utforskar Alicante. En lägenhet på 98 kvm för två personer gick mitten av februari för 793:-, för fyra personer var kostnaden så låg som 265:- person och natt. Golfen på anläggningen gick att hitta för drygt €40.

Alenda – välskött anläggning nära stan

Alenda hittar du två mil rakt västerut från Alicante, från flygplatsen eller El Plantío är det kvartens körning. Det annonserade greenfeepriset är €80 men när du väl tar dig in i bokningssystemet hittar du aktuellt pris, i vårt fall var det i februari €64 (i januari var det €52) med del i bil. Banan är hyfsat lätt att gå så vi bytte bilen mot vagnar.

Alicante Golf – med historiskt signaturhål

Banan inne i Alicante har ett signaturhål med komponenter från före Kristi födelse, men är rundan värd den ganska häftiga greenfeen? Vi rekommenderar också ett bra och billigt hotell mitt inne i den trevliga staden.

Oliva Nova – grön rakt igenom vintertid

I förra nyhetsbrevet flaggade vi för att vi till nyhetsbrevet april skulle testa ytterligare en bana nära Denia Marriott La Sella, den kommer redan här. Gillar du inte att lira på vinterbrunt bermudagräs hittar du gröna fairways här.

Ramblas – här har naturen dikterat villkoren

”Hej, har ni en stor plan yta fri från träd där vi kan anlägga en golfbana? Nähä, inte det – ok, vi fixar det ändå.”
Är du ute efter en traditionell mästerskapsbana med beräknelig bollrull är det här inte banan för dig, men greenfeen är så pass billig att du kan köpa på dig lite extra bollar och ha en kul runda.

Inte bara golf i Turkiet

Turkiska Belek är en fantastisk golfdestination (tillhör du dem som väljer bort Turkiet för att president Erdoğan är en buffel och istället åker till Dubai är vårt tips att läsa färre turistbroschyrer och fler Amnestyrapporter). Problemet är att det inte finns så mycket mer att göra där än att spela golf, äta och eventuellt ligga och sola. För den som under en vecka vill kombinera med lite mer kulturella aktiviteter, eller har med sig familjemedlemmar/vänner som inte fattat det där med golf ännu, kan det därför finnas skäl att bo någon annanstans och sedan ta en hyrbil/taxi/transfer och lira någon eller några rundor under en vecka. Vi bestämde oss för att luska i det här. Tyvärr skickade vi vårt största klantarsle.

Nätresebyråer inte alltid kompatibla med Ryan

Vi bokade SAS ner till Alicante och Ryanair hem och det var smidigare att göra det här via en nätresebyrå. Problem uppstod när vi skulle checka in online och få vårt boardingpass för hemresan – det gick inte. Väl på flygplatsen fick vi veta att det berodde på att vi köpt våra biljetter av en nätresebyrå (Supersaver Travel) som använt/angett sitt eget kreditkort för att köpa biljetterna av flygbolagen och det funkar tydligen inte med Ryanair. Vi hade tur med en empatisk flygvärdinna som checkade in oss på flygplatsen, några andra vi träffade på som gjort samma sak hade inte samma tur med empatin och fick betala 30€/person för sina boardingpass – surt när biljetten kostat 50€.

Släpp svenskarna loss det är vår

När det meddelades att de svenska pandemirestriktionerna nästan helt skulle upphöra den 9 februari slängde vi svenskar oss över datorerna och började boka utlandsresor som galna. Sverige och utomlands är ju inte riktigt samma grej, men vi tänker inte smolka bägaren utan bara påminna om att ha koll på vad som gäller på destinationen. I nästa nyhetsbrev sammanfattar vi två års pandemi, som vi själva upplevt den.

Men säg den glädje som varar, när vi äntligen ser ljuset i tunneln efter Covid 19 dyker Putin 22 upp. Hans oberäknelighet kommer sannolikt att påverka världsekonomin ett bra tag framöver och i vanlig ordning kan den svenska kronan försvagas ytterligare (vilket talar mot en utlandssemester) och bränslepriserna stiga till nya rekordnivåer här hemma (vilket talar mot en "hemester"). Läge att ställa in semestrandet i år alltså. Men det där är petitesser jämfört med det mänskliga lidande galningen orsakar.

På sista turkiska elsparkcykelraden

Enligt uppgift (never check a good story) spenderade NASA flera miljoner på att ta fram en bläckpenna som funkade upp och ner, så att astronauterna kunde använda den i sin viktlösa arbetsmiljö. Ryssarna använde en blyertspenna. I Sverige lägger myndigheterna ner miljoner på att komma tillrätta med felparkerade elparkcyklar, samtidig som vi medborgare blir halvt vansinniga på att de är slängda överallt. I Turkiet är cyklarna försedda med en liten låsanordning, först när cyklarna är förankrade i en stolpe eller ett staket upphör debiteringen. Hur svårt kan det vara?

På sista svenska elsparkcykelraden

En tonåring i Stockholm fotade sin elsparkcykel efter att han var klar med den, precis som reglerna föreskriver. På bilden han tog kan man också se ett par ben, som tillhör 74-årige Björn Wetterling som tonåringen precis hade mejat ner bakifrån. Björn fick tillbringa 46 dagar på sjukhus, med krossade axlar. Killen smet, men hans eget foto användes för att senare väcka åtal. Vi har tidigare varit oroliga att elsparkcyklar förfetar våra ungdomar, nu är vi lika oroliga att de fördummar dem.

På sista radens rövarhistorier

Det är inte bara elsparkcyklar som sysselsätter våra myndigheter. På västkusten har tre myndigheter (Lantmäteriet, Institutet för språk- och folkminnen samt Sjöfartsverket) lagt ner en hel del timmar på att ändra namnet på ett skär som sedan urminnes tider hetet "Röva". Trots protester från lokalbefolkningen och berörd kommun heter skäret numera officiellt "Röven", vilket anges vara en mer "riksspråksnormerad stavning". Svenska Akadmien har nu fått vädring på det här och anser att "Röven" är för "vardagsnormerat" och föreslår istället "Musculus gluteus maximus". Dags för Unesco att sätta upp Göteborgshumorn på världsarvslistan?

El Plantío – bra basläger för golf & stadsbesök

El Plantío Golf Resort ligger bra till om du flyger in från Sverige och vill komma ut på golfbanan utan dröjsmål – ett gäng från Norrköping vi träffade på brukar åka hit regelbundet och det tar dem tio minuter och 15€ att ta sig hit från Alicantes flygplats. El Plantío är också den bana som ligger närmast Alicante centrum tidsmässigt, närmare än Alicante Golf (som har samma ägare), räkna runt tio minuters körning.

Huvudnumret på anläggningen är boendet, faktiskt har vi sällan bott så bekvämt på en europeisk golfanläggning. Lägenheterna är utspridda på flera byggnader och mycket rymliga, räkna 98-104 kvm om du bokar med två sovrum, 128 kvm om du bokar med tre sovrum.

Stora sovrummet med eget badrum. Nedan: andra sovrummet, med toan i korridoren.

Utöver sovrum, allrum och matplats finns det två badrum, det ena i det största sovrummet, det andra i hallen. I vår lägenhet var det regnskogsdusch i det förstnämnda och badkar i det andra. Köket är fullt utrustat, med kyl/frys, mikro och diskmaskin. I separat utrymme finns tvättmaskin och torktumlare. Mycket gott om förvaringsutrymme, i sovrummen såväl som i hallen. Stor uteplats.

Ska du fylla upp kylen/frysen är det bra att veta att det inte finns någon supermarket i närheten, samt att dessa i Spanien generellt håller stängt på söndagar. Restaurangen på hotellet erbjuder samtliga måltider. Lunch kan du också käka i klubbhuset (nedan), där det i lågsäsong är mer folk och lika bra mat.

Golfbanan ligger i direkt anslutning till boendet, men för att ta dig till klubbhuset och första hålet är det fem minuters promenad genom bansträckningen. Tar du bilen är det 1,5 km, håll vänster hela tiden. Har du för avsikt att klämma in en runda innan flyget ska du ha koll på temperaturprognosen, det här är ett område som kyliga morgnar kan drabbas av frost och då skjuts alla starttider framåt.

Under vårt besök fanns inga banguider, så kolla på teetavlorna och memorera inspelen – här och var kan det vara till hjälp. På hål 3 (två fotona ovan) ska du se upp så att du inte slår ut på hål 15, håll höger. Det här var nog vårt favorithål på banan, ett kort par 4 dogleg höger med upphöjda tees och inspel över vatten.

Layouten kan spelas från 5 087 upp till 6 206 och flertalet hål är platta och lätta att trampa sig runt på. Det är absolut inte en av de bästa banorna i området, men vi fattar vad det där Norrköpingsgänget är inne på, för i kombination med boendet blir det ändå en riktigt trevlig helhetsupplevelse. Vi skulle själva lätt kunna bo här en vecka, men då med spel även på andra banor i området, med hyrbil.

Alenda – välskött anläggning med varierad layout

Alenda ligger kvarten rakt västerut från Alicante. Det här är en välkött anläggning rakt igenom och om det inte är golf du är ute efter finns här padelbanor, stort gym och säkert en del annat. Klubbhuset är stort modernt och stilrent, med lika mycket spansk charm som ett bitsockerpaket, även invändigt.

Klubbhuset. Nedan: hål 4 fram- och bakifrån.

Banan har fem tees och kan spelas från 5 138 upp till 6 245 meter, par 72. Layouten är hyfsat kuperad, men med normalkondis ska det inte vara några problem att gå. Drivingrangen är fin, för den som håller på med sådant.

Öppningshålet är ett långt rakt par fem svagt uppför, sedan vänder du tillbaka neråt på ett kortare par 4 och sedan uppåt igen på ett korthål. Håll sedan höger för att komma till nästa hål, som är ett riktigt kul kort par 4 där du står högt och ska över vatten på inspelet – här krävs mer tanke än kraft, amatörgolf när den är som bäst.

Nian avslutar vid klubbhuset och på nästa tee kan du för första och enda gången, tror vi, skymta havet långt där borta. När du närmar dig green har du en fin kaktussamling på högersidan. Är du aktiv på sociala medier kan du lägga upp ett foto och sedan tagga någon…

Vi hade gärna sett att klubben vänt på slingorna, så att man avslutar rundan framför klubbhuset – som det är nu ligger hål 18 mitt i ingenstans. Då skulle man också få börja rundan en bit bort från allas blickar vid klubbhuset, när man i vanlig ordning är ouppvärmd och svingen har en extra portion estetiska defekter.

Allt sammantaget erbjuder Alenda en trevlig runda och skicket var bra rakt igenom under vårt besök. På hål 12-14 störs man av närheten till stora vägen, men i övrigt var det lugnt och skönt.

Alicante Golf – tveksam investering

Alicante Golf ligger inte alls fem minuter från centrala Alicante som de proklamerar på hemsidan. Räkna kvartens körning, om du har tur med trafiken. Vi har genom åren haft lite svårt för klubben, det känns som att de har fullt upp med sina medlemmar och att vi andra mest kommer och stör. Ska du boka måste du sannolikt ringa, deras bokningssystem ligger oftast nere och de svarar inte på mejl. Full greenfee är 75€, vilket sannolikt är ännu en komponent i att hålla kreti och pleti borta.

Trots att banan ligger en bra bit från centrala Alicante, i förorten Playa de San Juan, är det trångt och hålen snirklar sig fram i tät bebyggelse – flera gånger under rundan passerar du genom gångtunnlar för att komma till nästa gräsyta att spela på. Nät och stängsel har satts upp på många håll för att skydda lägenhetskomplexen från snedskott.

Hål 14, du ser ruinerna strax bortom green.

Signaturhålet måste väl ändå vara 14 – hur många golfbanor har en romersk ruin mitt i fairway? Är du mer intresserad av din score än historiken kan vi berätta att området är märkt som MUA. Även om det finns några fina hål här och där är det först på sista tre hålen som banan riktigt greppar tag i oss, layout- såväl som skickmässigt men även inramningen.

Som på flertalet banor i Spanien är det bermudagräs på fairway och det blir brunt på vintern, dock med någon sorts WC-anksgrönt i sig här och var. Efter avslutad runda är det en liten promenad för att komma tillbaka till klubbhuset, som är riktigt glassigt interiört (foton ovan). Även uteserveringen är fin, men har tråkig utsikt mot parkeringen.

Du kan få betydligt mer för din greenfeepeng på andra banor i området. Skulle du ändå vilja lira här kan det kännas frestande att bo på hotellet vid banan, problemet är att du då är en bra bit från de roliga delarna av Alicante. Klarar du dig utan chokladbit på kudden kan vi istället rekommendera 3-stjärniga Hotel Leuka mitt inne i stan, med allt du vill ha inom några minuters gångväg. Här betalade vi 575:- för ett dubbelrum med frukost och genom att vi bokade direkt med dem fick vi parkering i deras egna garage på köpet.

Oliva Nova – lätt att gå och med bra mat

Oliva Nova ligger ganska exakt mellan Alicante och Valencia, räkna en timme från vardera stad. Till Denia, där vi i förra nyhetsbrevet testade Denia Marriott La Sella, är det 20 minuter, söderut.

Hål 18 och klubbhuset.

Klubbhuset är trevligt och serverar bra mat. Från terrassen som löper runt en stor del av den runda fasaden ser du en bra portion av banan. Trots att vi är riktigt nära havet ser du det inte, varken från klubbhus eller något av hålen. Det finns boende via klubben, vi testade det för några år sedan och det var bekväma lägenheter. Numera är de dock ganska dyra.

Banan öppnade 1995 och klubben hamrar in att den minsann är designad av Severiano Ballesteros. Layouten är pannkaksplatt, skulle du ändå hyra bil ska vi varna för att klubben lagt ut en typ av plastmattor här och var längs körvägen som gör att bilen skakar så våldsamt att du sannolikt kommer att tappa dina amalgamfyllningar.

Till skillnad mot flertalet banor här nere är det inte bermudagräs på fairway, vilket gör att dessa är gröna även på vintern. Första sju hålen går på en sida av den glest trafikerade infartsvägen, resterande hål på andra sidan. Ska du stanna för förnödenheter kan det vara bra att höra om du förväntas göra det efter hål 7 eller 9, kan ju vara lite hipp-happ kring sådant i Spanien.

Layouten kantas av en hel del bebyggelse, som inte direkt bidrar till den estetiska upplevelsen. Det gör däremot ett stort antal vattendrag, dessa kommer i lika hög grad som bunkrarna att försvåra din framfart och tvinga dig att tänka till.

Under vårt besökt var det rejält med trafik på banan, så boka i förväg. Även om greenerna var jämna var det en hel del dåligt lagade nedslagsmärken. Om du kan hålla dig till eftermiddagen kan du komma ut för 50€, klart prisvärt. Se också till att besöka restaurangen.

Ramblas – kul men svårframkomlig

Las Ramblas, utanför svenskfästet Torrevieja, är designad av Pepe Gancedo, som gjort sig ett namn på att klämma in 18-hålare där mer normalt funtade människor aldrig skulle få för sig att anlägga ens ett övningshål. När vi googlade honom insåg vi att vi spelat nio av hans banor och verkligen gillat många av dem, just för att naturen fått styra mer än arkitekten.

Las Ramblas är dock ett gränsfall, det är helt enkelt lite väl knöligt att ta sig fram, kul en eller två gånger men sedan vill man nog ha det mer traditionellt, med färre träd och mindre lutningar på fairways.

Klubben har i många år varit populär bland övervintrande skandinaver, vilket vi förr om åren, när klubbhuset var sunkigt och caddiemastern alltid på dåligt humör, inte alls begrep. Numera är dock klubbhuset rejält fräscht och personalen trevlig, så vi har större förståelse för att svenskar och andra gillar att hänga här, det sociala är ju faktiskt viktigare än själva golfen vid en övervintring. Att det är förhållandevis billigt att lira här spelar säkert också in.

Ska du värma upp på rangen innan rundan ska vi varna för att uteserveringen ligger upphöjd bakom dig, alla kommer att granska din sving och skulle du sedan våga dig upp för en styrkande öl innan tee off lär de ha sin uppfattning klar om dig.

Layouten är som sagt småknölig på många ställen, du behöver absolut få med dig en banguide, alternativt en bil med gps. Skissen på scorekortet är långt från skalenlig. På flertalet hål är längd lika viktig som riktning. Det kan vara värt att ta sig en titt på hemsidan, där det finns speltips för varje hål.

Hål 4 bakifrån, med två raviner som delar av fairway till vänster.

Hål 4 innebär ”double trouble”, ett par 5 med två raviner som sorkdödare inte biter på. Bollförsäljare har i alla år påpassligt hängt på vägen mot 5:ans tee, väl medvetna om att många redan behöver fylla på bollfacket.

Hål 5 är banans svårbegripligaste hål från tees, ett kort par 4 dogleg med mer träd än gräs i siktlinjen. Skulle du komma på hur du ska spela det riskerar bollen ändå att rulla iväg så att du inte kan gå in på andraslaget – het kandidat till banans ”Pato Donald-pris”.

Trots lutande fairways och väl många trädstammar tycker vi att banan är värd ett besök. Kan du hålla dig till tidig eftermiddag kostar en runda endast 36€, vilket ger dig bra marginaler att köpa fler bollar efter hål 4.

Belek i kombination med Antal...Alanya

Uppdraget från redaktionen var att hitta ett ställe nära Belek som funkar när man vill göra annat än att lira golf, typ vara kulturell. Jag hade redan spaning på Alanya. Några kamrater tillbringade sex veckor med hyrbil längs turkiska sydkusten i höstas för att reka ett ställe att bo några senhöstmånader framöver. De testade flera orter längs en 55 mil sträcka, från Bodrum i väster till Alanya i öster, och fastnade för just Alanya, stort som Jönköping och med ruljans även utanför högsäsong. Hit går det billiga restresor utanför badsäsongen, när det normalt är perfekt temperatur för golf.

Utsikt från Alanya Castle mot östra delen av Alanya. Längst upp: östra delen av stan, där centrum ligger.

I ett antal veckor punktmarkerade jag vädret på orten, men det såg ut att vara rejält risigt hela tiden, med mycket regn. Sedan insåg jag att det var Alanya i Ayacucho-regionen i Peru* som jag hade bokmärkt, på 3 745 meters höjd och utan tillstymmelse till golfbanor. När jag ändrade till turkiska Alanya blev vädret betydligt bättre och jag bestämde mig för att boka.

Gott om turister även i februari.

Jag hittade en resa för två en vecka till Alanya 5 februari, med flyg och boende i lägenhet för flygskämmiga 1 198:-/person. Jag kunde välja att åka med välbekanta Detur eller för mig helt okända Nordcotours (som tydligen numera hänger ihop med Detur). När jag gick vidare till dessa bolag och ändrade till en resenär blev priset hos Detur 3 699:- (vi har flera gånger varit inne på hur obegripligt det här är) medan det på Nordcotours fortfarande var 1 198:- (längre fram blev det samma pris för ensamresenärer även på Detur). Det var alltså inte ens något tillägg för att disponera hela lägenheten själv. Till det priset – och då flyg och boende är ett okomplicerat köp – var det inget att tveka om.

Från min balkong vid Kleopatrastranden, mot olika håll och i olika väderlekar.

Väl på plats insåg att jag gjort ännu en förväxling, mellan Antalya och Alanya. Istället för fyra mil till golfbanorna i Belek hade jag tio. Ska ni bara lira en eller två rundor/banor i Belek tycker jag ändå att Alanya är ett alternativ, för att det är en trevlig turiststad som även har turkiskt vardagsliv och just för att det är lätt att hitta billiga paketresor hit (det är det förvisso till Antalya också).

Det går lätt att spendera en dag med att traska runt kring Alanya Castle och beundra utsikten.

En variant för er som bara vill lira golf 2-3 dagar och hinna uppleva annat resterande dagar är att köpa en billig charter till Alanya och sedan ta en hyrbil (eller taxi/transfer) med en eller två övernattningar i Belek. En annan variant är att lira golfen i början eller/och slutet av resan – ni passerar Belek under transporten från flygplatsen i Antalya till Alanya. Mellan flygplatsen och Belek är det tre mil. Väljer ni att bo i Antalya är det än lättare att fixa besöken till Belek, men samtidigt tror jag att Alanya är en mysigare stad, och hanterligare till storleken än Antalya med 2,5 miljoner invånare.

Carya i Belek. Nedan: Kleopatrastranden, två km lång och en av turkiska rivierans bästa stränder.

Vilken/vilka banor du ska satsa på tror jag att vi kan hjälpa dig med, vi har tidigare testat samtliga. Det var en hel del golfare på flyget och de jag pratade med berättade att banorna de spelat på var i bra skick – samtliga ägs ju av stora företag med andra affärsverksamheter, som haft muskler att rida ut pandemin.

Kostnadsläget i Turkiet (som för övrigt bytt namn på engelska, till det mindre kalkoniga ”Türkiye”) är rejält förmånligt då den turkiska liran (TRY) är extremt lågt värderad. För två år sedan kostade den två kronor, för sex år sedan det dubbla. När jag damp ner låg den på 67 öre. Dock har inte golfresearrangörerna sänkt sina priser i samma utsträckning (om ens alls) och på golfanläggningarna betalar du ”övrigt” i euro – det finns alltså ytterligare fördelar med att arrangera resan själv och dra nytta av billiga restaurangbesök etc. Kostnadsläget har lockat hit en hel del ryssar och forna sovjeter, men de verkade genomgående vara av den städade/lågmälda sorten, bland annat några elitlag med löpare och cyklister från Kazakstan.

Jag åt riktigt bra hela veckan. Nedan: Färgglada lampor till svenskt vintermörker.

Är du sugen på att köpa kläder, handväskor, klockor och annat från välkända prestigemärken till extremt rabatterade priser har du kommit rätt, själv hittade jag en kille som sålde klockor från Rolex och Cartier för 5€/styck. Garantisedel medföljer ej.

Att det i dagsläget inte finns några banor i Alanya är märkligt med tanke på att det skulle vara ett utmärkt sätt att fylla de många hotellen utanför badsäsongen. Många longstay-golfare föredrar ju också numera att bo på ställen där det inte bara handlar om golf, något som arrangörerna i Sydeuropa sedan länge tagit till sig.

Vädret kan växla en del vintertid, men när tillfälle ges håller även strandbarerna öppet.

Flera projekt finns dock på ritbordet i Alanya och några har även fått markanvisningar – men i övrigt verkar inte mycket hända. Jag håller tummarna, det skulle vara betydligt enklare att få med sig icke-golfande familjemedlemmar till Alanya än till Belek, framförallt utanför badsäsongen. Själv skulle jag nappa direkt på ett erbjudande om att kombinera golf med restaurangutbudet inne i Alanya.

Vad kan du då förvänta dig av Alanya? En trevlig stad med bra och extremt billiga restauranger, med en medeltida fästning, Alanya Castle, på en knalle i mitten varifrån du har magiska vyer åt alla håll – härifrån kunde jag se strandflanörer såväl som snö på bergstopparna (vill du kombinera golf med utförsåkning har du skidorten Saklikent timmen västerut från Antalya, jag var där för några år sedan i mars men då var det väl lite snö – ha koll innan du sätter iväg).

Kleopatrastranden, med Alanya Castle ovanför. Nedan: strandpromenaden på Kleopatrastranden.

Jag rekommenderar att bo i den västliga delen av Alanya, för att den är mindre trafikutsatt än den östliga, där stans kommersiella centrum ligger. Kleopatrastranden är också avsevärt trevligare än Keykubatstranden, som under mitt besök mitt i "vintern" dessutom hade behövt städas rejält. Den senare har inte heller någon direkt strandpromenad. Ju närmare kabinbanan du kommer längs Kleopatrastranden desto tätare ligger restaurangerna.

Servicenivån är generellt lägre i Alanya än i Belek, men det har mer att göra mer att den i allmänhet är så hög i Belek. Här är det mer som brukligt på charterorter söderut, att man kan få lite av varje i sleven. Av samma skäl är den generella hotellstandarden lägre här än i Belek.

Väl mycket fesöl på restaurangerna, finns alternativ i affärerna om än begränsat.

Hur förflöt då min vecka, där jag gav mig helt hän åt att vara kulturell? Första tre dagarna gick bra, då jag traskade runt och upptäckte staden, sedan började jag ångra att jag inte planerat in några rundor i Belek på slutet, för att inte överdosera det kulturella. Att jag åt mycket bra och extremt billigt överallt var glädjande, på dryckesfronten blev det dock väl mycket inhemsk ljus blasklager för min smak.

Från min balkong (bilden tagen med panoramaläge, räcket och vägen ska vara raka).

En annan höjdare var min balkong på Kleopatra Royal Palm Apartments (ej att förväxla med hotelldelen). Själva lägenheten (och Internetuppkopplingen) kändes 2-stjärnig, men kan du få balkong mot vattnet kommer du att ha 5-stjärniga sittningar, med fästningen till vänster på klippan, hela stranden i blickfång framför dig, inklusive solnedgången, och (vintertid) de snöklädda bergen bortom Antalya i horisonten till höger. Med balkongdörren på glänt somnade jag varje natt till vågorna som rullade in (vägen är enkelriktad och det är inte mycket trafik). Plus också för att turkarna är så snälla mot lösspringande hundar och katter, de ställer ut mat åt dem och har t.o.m. automater (fotot nedan) där du kan köpa en portion och skaffa dig några pålitliga vänner för veckan.

* Reds anmärkning: När vi skickade honom till Portugal i januari ett år hade han bara packat tunna kläder. Istället för Lagos på Algarvekusten hade han googlat vädret i Lagos, Nigeria.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida