Igår kom vi hem från Alicante-trakten. Utanför svenskfästet Torrevieja gav vi oss på Las Colinas, som förra året återigen utsågs till Spaniens bästa bana och ändå går det att komma ut för så lite som 62€ – hur går det ihop? I Murcia, där du har goda chanser att kombinera golf med kulturella aktiviteter, gav vi oss på Altorreal, som bjöd på en riktigt kul runda. Ner mot Mojácar kan vi verkligen rekommendera Aguilón, i närheten hann vi även med Lorca, som inte var i bästa skick men ändå hade sina poänger. I Denia, timmen norr om Alicante, checkade vi in på Denia Marriott La Sella, i vackra omgivningar och med bra mat samt 27 golfhål. Läs reportagen längre ner.

 

Altorreal. Längst upp: klubbhuset på Las Colinas. Nedan: Aguilón.

 

Från idag är det nya regler kring Covidbeviset för inresa till Spanien, det får ha gått som mest nio månader sedan du tog din senaste dos. Som tidigare gäller att du måste ha tagit dos nummer två senast två veckor innan inresa. Till nästa nyhetsbrev tror vi att världen är normal igen.

 

Två veckor innan avresa lyckades vi halvera priset på hyrbilen, ha alltid koll på prisförändringar när olika företag plötsligt inser att de har för många bilar outhyrda. Vi brukar boka via Auto Europe, vilket ger oss en överblick över de flesta hyrbilsföretagen och en möjlighet att köpa till en självriskeliminering så att vi kan tacka nej till försöken att sälja på oss dyra extraförsäkringar på plats.

 

---

 

Hyra klubborna på plats – så funkar det

På flertalet flygbolag betalar du extra för att få med golfklubborna, inte sällan numera lika mycket som du betalat för sätet. Ett alternativ till att ta med egna klubbor är att hyra på plats, vilket inte sällan blir billigare. Du slipper då också en hel del kånkande – samt ges chansen att testa ett set som sannolikt är betydligt fräschare än ditt eget. En ytterligare fördel för vår del – om än snabbt övergående – var att vi fick starta golfveckan med rena klubbor.

Clubs to Hire tillhandahåller servicen och numera finns de på ett 20-tal populära golfdestinationer över hela världen. Du bokar hemifrån och hemsidan är pedagogisk. Herr eller dam, vänster eller höger, stål, grafit eller junior. Sedan finns det ett brett utbud av set du kan välja från. Funderar du på att köpa nya klubbor är det inte omöjligt att de har setet du är ute efter och då får du chansen att under en hel vecka testa det.   

Vi har vid tidigare tillfällen hyrt de billigaste klubborna av dem och dessa har fungerat utmärkt för oss (hcp 10-25). Den här gången valde vi att för 60€/veckan testa ett av premiumseten, vilket naturligtvis gav en förhöjd upplevelse, inte minst med en riktigt bra putter. Är du petig kan du lägga till extra wedgar till setet. Det finns också trehjulig vagn att hyra för 15€/veckan. Även om det är osannolikt att du kommer att ha sönder något i utrustningen rekommenderar vi att du köper till försäkringen du erbjuds för 10€/veckan när du bokar.

 

På flygplatsen i Alicante hämtar och lämnar du klubborna i vänsterhörnan på Departure-plan, en trappa upp från Arrivals. 

Det är alltid lätt att hitta till deras butiker på olika flygplatser. Setet kommer att vara förberett och det tar bara några minuter innan du kan kila vidare mot hyrbilen. När du returnerar klubborna gör du det innan du checkar in till flyget, även detta funkar smidigt.

 

---

 

På sista bubbelraden

Imorgon sätter vinter-OS i Peking igång och kineserna har skapat en ”OS-bubbla” där runt 3 000 olympier och en mängd journalister hålls isolerade för att hindra utbrott av Covid 19. Vid lokala utbrott kommer bubblan att successivt minskas och flera alpina landslag har börjat förbereda sig för ett worst bubble-scenario. Ett sådant skulle väsentligt påverka aerodynamiken i backhoppning varför hopplängden kommer att räknas med studs.

 

 

På sista rättviseraden

Samtidigt som Karolinska universitetssjukhuset på grund av för låga löner och för hög arbetsbelastning har svårt att behålla sina sjuksköterskor har sjukhusets direktör fått en löneförhöjning på 29 600:-/månaden. Höjningen motiveras med att Björn Zoëga ”levererat på en nivå som ligger utöver det som kan förväntas”, vilket då sjuksköterskorna alltså inte anses ha gjort. Zoëga har ytterligare ett jobb, som rådgivare åt den isländske hälsoministern, något han säger sig sköta på fritiden. Vi misstänker också att han knäcker extra med att rosta kaffe, så skulle du hamna på Karolinska med Covid och alla sjuksköterskor har sagt upp sig är det inte omöjligt att du istället för syrgas erbjuds en kopp rättvisemärkt Mollbergs blandning.

 

 

På sista Klingklangraden

Vill du som ackrediterad journalist träffa statsministern på hennes arbetsplats är det inte omöjligt att Säkerhetspolisen vill kolla upp dig med gummihandsken. Om du däremot är illegalt i landet går det bra att städa hemma hos henne utan några som helst kontroller. ”Vi kommer att hantera händelsen och i det ligger som brukligt hos oss att vi också analyserar om det finns behov av några författningsändringar”, kommenterar Säpo-chefen. I väntan på att riksdagen behandlar det här uppmanar vi dig med en dos sunt förnuft att söka jobbet som ansvarig för statsministerns säkerhet.  

 

Slaveri och slavhandel förbjöds i Sverige år 1335 men är numera tillbaka under etiketten "skuggsamhället", där människor från fattiga länder via ett dysfunktionellt system för arbetskraftinvandring massimporterats för att exploateras brutalt på svensk arbetsmarknad.

 

---

---

---

 

Förstklassigt hotell med 27 hål

 

Dénia är mest känt för att ha ett slott och båtförbindelse med Baleariska öarna, där Mallis och Ibiza ingår. Strax utanför staden hittar du femstjärniga Denia Marriott La Sella Golf Resort & Spa, räkna en timmes körning från flygplatsen i Alicante och dryga timmen till Valencia.

 

 

Utöver 186 rum och sviter i olika kategorier finns här en golfbana med 27 hål. Hela klabbet ramas in av riktig fina kullar och berg, där Montgó når högst med sina 753 meter. Tyvärr hade vi otur med vädret under vårt besök, men fotot nedan, som vi tog när vi var här för några år sedan, ger en antydan om hur vackert det är här vid klart väder.

 

 

Från hotellet är det bara tio minuter med bil till Dénia såväl som till lite mindre kuststaden Javea, båda väl värda ett besök. Mellan de två städerna är det 20 minuters körning. Har du med dig ickegolfare kan du alltså skicka iväg dem på en heldag med den här triangelturen medan du sköter din golf. Skulle de vara tillbaka innan du är klar finns det spa såväl som gym på hotellet.

 

 

Standard dubbelrummen med frukost gick vårt datum för 1 530:-. För 250:- kunde vi uppgradera till ett Superior, med balkong och bättre utsikt, och för ytterligare drygt 500:- hade vi middagen i hamn för oss båda.

 

Utsikten från vår balkong, mot poolområdet och mot golfklubben.

 

Vårt rum var väl tilltaget, med en sittgrupp och ett mycket bra badkar (vi brukar hamna här med en kall öl istället för i spa-avdelningen). Sängarna var som brukligt i Spanien något hårda men täcket och kuddarna var förstklassiga.

 

 

Vi var här två kvällar och åt båda våra middagar i restaurang Montgó, som alltså är döpt efter högsta bergstoppen i området. Har du som oss den inkluderad i ditt paket är det en buffé eller trerätters som gäller, för vår del var det den senare rakt igenom och det fanns gott om bra och varierade alternativ för varje steg.

 

Uppifrån: tonfisk respektive bläckfisk som förrätter, torsk som huvudrätt.

 

Överlag var rätterna mycket innovativa och goda och vi fastnade speciellt för tonfisken som såg helt olika ut beroende på om du tog den som för- eller huvudrätt. Krämig iberisk skinka på potatiskroketter var en annan höjdare som förrätt. För den som likt oss och Obelix gillar revben erbjöd menyn ”1 kg 60-day, dry aged Rib of Beef”.

 

Mestral-slingan. Nedan: Gregal

 

La Sella Golf, ligger i direkt anslutning till hotellet. Hemsidan ger bitvis upphov till förvirring, med formuleringar som ”We like to tell it to the 4 wind: we have the best course.” Foton och flyovers över hålen lämnar också en del att önska. Via klubbens hemsida är greenfeen för 18 hål 70€.

 

 

Det tre niohålarna heter Llebeig, Gregal och Mestral. Det här är inte namnet på tyska generaler, utan på vindar som blåser här nere. Andra regionala vindar som fått namn är LLevant, Xaloc, Migjorn, Ponent och Tramuntana – det finns alltså förutsättningar att bygga ut golfbanan rejält.

 

Klubbhuset, vars uteservering ger dig fina vyer mot första tee på Gregal och sista green på Llebeig.

 

Llebeig är mestadels omsluten av granskog och från flertalet hål ser du Montgó-bergets baksida (på framsidan har du Dénia). Mestral är mest kuperad och erbjuder fina vyer mot havet. Gregal är plattast och därmed bästa alternativet för den som vill kombinera gående med dålig ork, här finns också flest vattenhinder. Vi valde att satsa på vatten och vyer, alltså Gregal och Mestral och började på den senare. Slingan är kuperad men inte så att du kommer att krokna, tänk Danmark. Det här är utan tvekan det bästa alternativet på La Sella (vi har även lirat Llebeig tidigare), dels för att den är kuperad men också för att det händer mer grejor här. Skickmässigt var den också klart bättre än Gregal. Tyvärr gjorde väderleken att vi inte fick några vyer mot havet.

 

Öppningshålet, ett korthål uppför, ligger väl utom synhåll från klubbhuset, så du slipper visa upp din ouppvärmda sving. Flertalet fairways är separerade av onduleringar, så trots att landskapet här är helt öppet slipper du känslan av att golfare på angränsande hål är där och stör dig. Hål 4 är anläggningens bästa hål, ett par 4 där det krävs tunga-rätt-i-munnen på utslag såväl som inspel – vatten är betydligt mer i spel här än på något av Gregals hål.

 

Enda malören på slingan är när du ska vidare från hål 6. Du är då nästan i höjd med 7:ans green och tvingas gå hålet, ett par 4, baklänges för att komma till tees. Vi gissar att många förstagångsbesökare gör som oss och lämnar bagarna och tar med enbart drivern. Här är vårt tips att ta med bagen en bra bit mot tees, för det är längre än man tror. Säkert är det många medlemmar som peggar upp på fairway och spelar hål 7 som ett kort par 3.

 

 

Gregal spelas klart kortare än de två andra slingorna och det påannonserade vattnet är framförallt i spel på hål 7 och 8. Öppningshålet ligger elakt, med klubbhusets uteservering direkt bakom tees. Skickmässigt var fairways på de inledande hålen klart märkta av att det var spansk vinter.

 

Utöver greenerna är det bermudagräs på alla slingor, detta går i vila och blir brunt vintertid – om du skulle ha missat det på våra foton. Greenerna var dock mycket fina och lättrullade under vårt besök och bunkrarna var också rejält bra, till utformning såväl som sandkvalitet. Ett stort plus att det inte finns någon bebyggelse runt banan. På samtliga slingor har du en bra chans att ta dig runt på samma boll. Eftersom det kan vara en hel del stora golfgrupper på La Sella kan det vara en idé att stämma av din starttid med proshopen, så att du inte hamnar bakom ett stort gäng fyrbollar. Vill du spela fler banor i området är Oliva Nova 20 minuter bort bästa alternativet, vi räknar med att få ner någon att testa och fota den till nyhetsbrevet april.

 

---

---

---

 

Kultur & kul golf i Murcia

 

Murcia är huvudstad i regionen med samma namn, där kustområdet även är känt som Costa Calida. Från flygplatsen i Alicante är det 40 minuters körning. Storleksmässigt är staden som Göteborg, med en hel del att bita i för den som vill varva golfen med lite kulturpoäng.

 

Katedralen i Murcia. Längst upp Altorreal.

 

Bokar du hotell i innerstaden ska du ha koll på parkeringsmöjligheterna. Själva hittade vi ett litet hotell med egna parkeringsrutor i ett garage som vi trodde att vi skulle kunna rekommendera. Det visade sig dock att garaget var så extremt trångt att man klätt alla pelare med skumgummimadrasser för att minimera plåtskador och glädjen över att ha fått en gratis uppgradering till större hyrbil mattades betydligt efter en tid.

 

 

Kvarten norr om staden hittar du Altorreal, en bana många säkert missar då den ligger på ”fel sida” stan jämfört med alla banor söder och öster om Murcia (vi har tidigare testat flertalet av dem). Det är synd, för det här är en riktigt kul layout, kuperad och omväxlande.

 

 

Många välplacerade bunkersystem tvingar dig att tänka till. På varje tee har du skisser över hålet med avstånd angivna, har du inte fått med dig en banguide kan det vara läge att memorera hur det ser ut även på inspelen. Flera hål kantas av bebyggelse, men aldrig så att det stör.

 

 

Du kommer tillbaka till klubbhuset efter första nio, kan du inte hålla dig till dess finns det ett pitstop efter hål 4, med automater för kalla och varma drycker samt snacks, till bra priser.

 

 

Inspelet på hål 11 är blint och här ska du ha koll på några rejält djupa bunkrar. 12 och 13 är två riktigt fina golfhål som kräver tungan rätt i mun och där greenerna skyddas av rejäla pölar.

 

Hål 9 och klubbhuset.

 

I somras bytte man till bermudagräs på green på hål 9-18 – en enorm förbättring. I sommar gör man samma sak med resterande hål. Klubbhuset är massivt, med en restaurang med upphöjd utsikt mot hål 9 och 18 från uteserveringen. Vi hann inte testa maten men många ickegolfare i restaurangen antyder att den är bra. Veteöl på kran, alltid ett plus. Allt sammantaget är vi säkra på att du kommer att få en bra dag här, rundan kostar 55€.

 

---

---

---

 

Aguilón – väl värd resan + Lorca Golf

 

Strax väster om staden Águilas, belägen ganska exakt mellan Cartagena och Mojácar, checkade vi in på Hotel Puerto Juan Montiel. Från flygplatsen i Alicante är det knappt två timmars körning. Härifrån hade vi fem banor inom halvtimmens körning, vi har tidigare testat de tre ner mot Mojácar, samtliga välkända för många svenska golfare.

 

Hotel Puerto Juan Montiel, gula byggnaden till vänster. Längst upp: Aguilón.

 

Hotellet ligger nere vid strandkanten, med utsikt mot en liten marina. In till Águilas är det kvartens promenad längs en trevlig strandpromenad. Ett dubbelrum med frukost och havsutsikt gick att hitta för 836:-. Eftersom vi var lite sega efter golf och körning gick vi upp till 1 170:- och fick middagsbuffén inkluderad.

 

Längs strandpromenaden in till Águilas och utsikten från Castillo de San Juan de las Águilas mot två håll. Hotel Puerto Juan Montiel ligger i vänsterkanten av det nedre fotot.

 

Vårt rum var rejält stort, med en sittgrupp närmast fönstret. Med fönstret öppet hör du vågorna rulla in nattetid. Några balkonger finns inte men det finns trevliga ytor att sitta på i markplan med utsikt mot den lilla marinan. Bra priser på öl och tapas i baren.

 

Vårt rum och utsikten från vårt fönster.

 

Middags- och frukostbuffén var som de brukar vara på 4-stjärniga kontinentala hotell, lite andefattig och med skolbespisningskänsla; det kan bli ganska högljutt om ett gäng busspensionärer är på genomresa. För middagen är ett alternativ att traska in till stan.

 

Bubbelpoolerna på 6:e våningen. Sköna möbler i lä om det skulle vara kyligt utomhus.

 

Utöver det trevliga och trafikfria läget är spa-avdelningen längst upp hotellets främsta dragplåster. Parkering finns i eget inomhusgarage. För den med golfabstinens finns en minigolfbana.

 

Närmaste banan är Aguilón Golf, kvartens körning bort, i Almeria-provinsen i Andalusien. Banan har fått sitt namn av bergen som flankerar banan på norrsidan, söderut har du havet en bit bort – här finns alltså goda chanser till estetiska upplevelser, framförallt om du prickar in en solig eftermiddag.

 

Öppningshålet från två teepositioner och inspelet. 

 

Flera vi träffat på har jämfört banan med Desert Springs, Europas mest kända öken-/Arizonabana. Vi tycker nog att den påminner mer om Valle del Este, inte minst för att den är betydligt mer kuperad än pannkaksplatta Desert Springs. Hur som helst är den extremt kul att lira och spelar du bara tre banor i området ska du satsa på dessa tre.

 

Hål 2, kort par 4, fram- och bakifrån.

 

Som mest kan du klämma 6 012 meter ur layouten, som minst 4 147. De fem teepositionerna är döpta efter fågelarter – det är dessa du ser i loggan. Vi applåderar alla golfklubbar som inte har med klubbor och bollar i emblemet/loggan och vi gillar även att Aguilón har med texten ”The 5 courses” – det kan aldrig hamras in tillräckligt i golfare att man faktiskt kan variera sin spelupplevelse bara genom att slå från olika tees.

 

Korthålet 3 fram- och bakifrån.

 

När du väljer tee ska du vara medveten om att det finns en hel del raviner och vatten att navigera på utslagen, även från främre tee. Förstagångsbesökare som prioriterar scoren framför upplevelsen kommer sannolikt att reta upp sig. Vårt tips är att ta med ett glatt humör och ett extra gäng bollar – inte minst om du har sorkdödare som ditt ”stock shot”.

 

 

Om vi börjar bakifrån på tee är de svenska namnen på teepositions-fåglarna örn, falk, rapphöna, sparv och röd lori (en sorts papegoja på 160 gram). För att börja rundan med någon sorts värdighet körde vi från falk, vilket gav oss 5 756 meter (par 71).

 

 

För den som vill komma väl förberedd finns det filmer av varje hål på klubbens hemsida, med skrivna speltips på engelska. Öppningshålet är fint, med vatten till höger inledningsvis. På hål 3 kan det vara värt att ha koll på scorekortet, vi var helt övertygade om att det var ett par 4 och drog iväg en boll med drivern som flög långt förbi green och ut i terrängen – vi vill ha det till en optisk illusion men det kan också vara tilltagande senildemens.

 

 

Fick du inte med dig en banguide kommer du att ångra det på hål 9 (samtliga foton ovan), som bäst beskrivs som ett tee-elände-gräs-elände-gräs-elände-green-hål. För förstagångsbesökaren är det här banans i särklass svåraste hål och tipset är att spela det en gång innan du spelar det.

 

Hål 12 från örnen- och falken-tees samt bakåt mot dessa två tees. Svensk flagga för dagen.

 

Hål 12 är en annan het kandidat till banans svåraste hål, inte minst om du valt en tee längre än pärlhönan. Från örnen och falken är det 180 meter carry som gäller, gärna med stoppsladd. Även från de främre tees har du, som ofta på banan, en ravin att ta dig över.

 

 

Avslutningshålet (samtliga foto ovan) är ett riktigt bra risk/reward-hål, med vatten i spel på varje slag. Den stora grejen är att ta rätt beslut på andraslaget, spela aggressivt och underlätta inspelet eller köra säkert och få ett betydligt svårare inspel.

 

 

Sammantaget hade vi en extremt kul runda på Aguilón. Förvisso finns det förbättringspotential när det gäller finishen, framförallt skulle vi vilja ha mer och finare sand i bunkrarna, men det känns sväljbart med tanke på hur kul layouten är. För 50€ är rundan ett absolut måste.

 

 

Klubbhuset är fortfarande ett provisorium, men langar fram bra mat. Många engelska golfare i omlopp gör att du sannolikt kan göra dig förstådd om du får spelsällskap.

 

 

Tjugo minuter norrut från Águilas hittar du Lorca Golf, som ligger bra till om du kör från/till Murcia eller Alicante/Torrevieja. Vi hade aldrig hört talas om banan men när vi googlade insåg vi att välrenommerade Dave Thomas suttit vid ritbordet – helt klart har här funnits ambitioner. Frågan var hur den klarat pandemin, som i Spanien innebar att banorna fick hålla stängt utan inkomster under en längre tid.

 

 

Skickmässigt lämnade fairways och tees en hel del att önska, de hade dessutom en konstig syntetisk färg, som om någon blandat in WC-Anka i bevattningssystemet. Men greener och bunkrar var i bra skick och layouten är kul och spännande – även här med en hel del raviner att navigera. Känner du att du kan hantera de undermåliga fairways och tees och fokusera på layouten samt greener och bunkar kommer du att ha en kul runda. Greenfeen utan rabatter är 65,00€.

 

---

---

---

 

Las Colinas – toppbana till budgetpris

 

Las Colinas är med tio år på nacken en av de nyare banorna i det golftäta området strax söder om Torrevieja, räkna 50 minuters körning från flygplatsen i Alicante, hälften från Torrevieja. Vi skulle testat banan redan för några år sedan när vi passerade, men då var Europatourens kvalificeringsskola här och de vägrade maka på sig.

 

 

Förra året utsågs Las Colinas för femte gången senaste sju åren av World Golf Awards (en av många aktörer som rankar banor) till Spaniens bästa. Vi har inte satt oss in i hur WGA roddar sitt röstande, men att Doña Julia och Villa Padiernas Alferini-bana – som vi testade i nyhetsbrevet december – båda var nominerade gjorde oss aningen skeptiska.

 

 

Greenfeen är differentierad, kan du hålla dig till tidig eftermiddag kunde du i slutet av januari komma undan med 62€ utan att riskera att det skulle bli mörkt innan du hann runt. Det är mindre än en sjättedel av vad du betalar på Valderrama, som var en av ytterligare 28 banor som var nominerade av WGA.

 

 

En ytterligare god nyhet är att om du slarvat och fått med dig icke-golfare på resan ska det finnas en hel del andra förströelse på anläggningen, inte minst när det gäller racketsport (självklart även padel). Vill de testa golf är träningsområdet designat av Miguel Ángel Jiménez.

 

 

Första intrycket när du anländer till klubben är fint, med ett mycket trevligt klubbhus och en uteservering med utsikt mot avslutningshålet. Rangen ingår i greenfeen och som sig bör på en anläggning med självaktning är bollarna upplagda i pyramider.

 

 

Så till själva banan, som är utlagd i en stor cirkel. Första nio hålen spelar du i cirkelns övre del, andra halvan i den nedre, efter att ha passerat klubbhuset. På hemsidan finns flyovers över samtliga hål, om du vill ha ett virtuellt inspelsvarv.

 

 

Med normalkondis ska det inte vara några problem att ta dig runt till fots. En anledning att hyra bil är få gps:en. Sätena i bilarna är av den där riktigt sköna varianten, bra för ålderstigna beniga rövar.

 

 

Som mest kan du klämma ur 6 341 meter ur layouten, som minst 4 607, par 71. Om du promenerar ska du se till att få med dig en banguide, det finns ingen skyltning på tees och scorekortet visar ingen karta över hur hålen går. Skyltningen när du ska vidare till nästa hål är obefintlig, i varje fall för oss fotgängare – det här ser vi gärna att de fixar till så man slipper virra runt och leta vart man ska vidare.

 

 

De två inledande hålen ger dig chansen att missa en del utan att det får för stora konsekvenser, sedan blir det betydligt svårare på hål 3, ett långt par 5 där andraslaget kräver rätt längd och riktning för att kunna positionera sig för det riktigt svåra inspelet – speciellt om greenkeepern vaknat på fel sida och satt pinnen framför en av de bakre bunkrarna. Vi har extremt svårt att se ens proffsen försöka gå in på två slag här, möjligtvis Zlatan.

 

 

Runt hälften av hålen har vatten i spel, i övrigt är det de mycket fina bunkersystemen som kan ställa till det för dig, de är utlagda för att tvinga dig att tänka till och det gör rundan riktigt kul – på så sätt är det en typisk mästerskapsbana.

 

 

Är det då Spaniens bästa bana? Nja, det där får stå för WGA, men helt klart är det en toppenbana på en mycket fin anläggning och väl värd 95€ i full greenfee. Kan du sedan komma ut för 62€ kan det mycket väl vara Spaniens mest prisvärda bana.