The Bobmen report: 1 oktober 2015

Tortuna strax utanför Västerås.

Tredje vändan till Västerås

Sedan sist har vi lagt in ytterligare ett golfhelgsreportage från Västerås (vi hade svårt att få till den årliga golfveckan och löste det så här istället). Den här gången testade vi ett paket med boende på Best Western Hotel Esplanade mitt i stan. För del i dubbelrum, bra frukostbuffé och greenfee på Tortuna betalade vi 700:- /person. Greenfeen på Surahammar kostade 430:-/helg, äkta makar/sambos betalar totalt 670:-/helg (oklart om ni räknas som sambos efter att ha delat rum på hotellet). Vi har under våra besök i stan testat ett antal restauranger. Varda har varit klart bäst.

Även i Alabama kan man råka ut för morgonfrost.

Smidigare hantering av morgonfrost

Morgonfrosten är på väg och vi tycker att många klubbar ska ta sig en funderare på hur de hanterar den. För några år sedan kom vi till en klubb för att spela greenfee fyra personer. Vi hade en tid bokad 09.30 och dök upp 20 min tidigare. Beskedet var att banan var stängd på grund av frost på några hål. När man väl släppte på skulle man börja med dem som bokat 07.00. ALLA skulle alltså bli flera timmar försenade. Självklart tog vi våra pengar någon annanstans.

Det måste finnas bättre sätt att hantera morgonfrost. Ett förslag är att mattor och provisoriska flaggor används så länge det är frost. Den som bokar tidigt är medveten om risken för detta, samtidigt som greenfeegäster då får reducerad greenfee. Den som vill vara säker på att inte behöva lira på mattor och provisoriska greener bokar senare starttid. Hör gärna av dig om din klubb har hittat en smart lösning!

Så här glad blev en av våra Bobmen när han på 25 fuskfria poäng vann en teekula under en TBR-turnering.

Stora prisbord och hcp-myglarna

Golfens hcp-system är utmärkt när man ska få till spänning i matcher där kombattanternas skicklighetsnivå skiljer sig avsevärt. Men när det är stora prisbord blir det ofta galet. Förbundstidningen hade nyligen en insändare där en f.d friidrottare drog paralleller till ett fiktivt 100-meterlopp, där en landslagslöpare som var först i mål med tiden 10,45 förlorade mot en kille som klockades för 18,30 men som hade ett löphcp på 8 och därmed vann en resa till friidrotts-VM i Peking. Landslagslöparen fick en ståltermos med Svenska Friidrottsförbundets logga.

Ytterst är det till sponsorerna av prisborden hur vi ska ha det framöver. Själva var vi i slutet av september med i en företagstävling på Lövsättra GK där priserna bestod av mousserande vin, chokladkakor och dylikt. Prisutdelningen var precis lika kul som om det gällt jorden-runt-resor och vi slapp alla misstankar om fusk.

Skylten visar vägen till ett av få par 6 i Sverige, som vi avverkade på ett mer trallande sätt än vi önskat.

Blötast i år

Om just Lövsättra halvvägs mellan Stockholm och Norrtälje kan man säga att den bjöd på säsongens blötaste upplevelse – på ett ställe hade de lagt ut trätrall för att det över huvudtaget skulle gå att ta sig fram på fairway. Det här är Huvudstadens GK:s (som numera gått upp i Unipeg) kanske minst kända bana och i torr väderlek bjuder den på en trevlig och framförallt omväxlande layout. Första nio är öppen parkbana med ett par 6-hål, sista nio är skogsbana (och betydligt torrare när det regnat mycket). Ett antal tees var väl ojämna. Klubbhuset känns mer som en jaktstuga, med björnfällar och hjorthuvuden på väggarna – enligt obekräftade uppgifter sitter Jan Guillou och GW Persson här kvällstid och ljuger för varandra om vem som sköt Sveriges sista lejon. Kranvattnet hade under vårt besök en märklig smak och korven med bröd ingen alls – undvik båda.

St Andrews 2000 i Pattaya, Thailand.

Mest bana för pengarna

Även om vi för länge sedan tröttnat på banor vars svårighet primärt ligger i längden istället för en bra layout inser vi att många gillar att testa sig mot extra långa golfhål. En favorit i det här kategorin är nog St Andrews 2000 i Thailand, som faktiskt har lyckats kombinera en kul layout med några rejält långa hål, det längsta drygt 800 meter, par 6. De vi har träffat på som inte gillar banan har valt en tee för långt bak – bit inte av mer än du kan tugga. I norra Tyskland hittar du Green Eagle North Course, som tillsammans med Bro Hof Stadium här hemma lär vara Europas längsta bana, fast med betydligt lägre greenfee.

När det gäller par 3-hål framhålls ofta 19:e på Legends i Sydafrika som världens längsta. Bollen har 400 höjdmeter att avverka för att nå greenen. Den som lirat hål 6 på Haparanda GK (pannkaksplatta 100/115 meter från röd/gul) vet bättre – här tar det dryga timmen för ett bra slag att nå greenen. På gränsen till för långt, om du behöver en ledtråd till vad vi svamlar om.

Spelmarker på riktigt

I proshopen på Ågesta GK sålde Titleist bollar på ett nytt sätt: den som köpte ett tolvpack fick en markörknapp i form av en numrerad spelmarker med vilken de deltog i utlottningen av en bag. Med endast 24 knappar/nummer var det rimliga chanser att vinna.

Den här typen av markörknappar blir allt vanligare och vi kör själva med dem, för att de är lättare att hitta på green och i fickan. Klagar någon på att de är för stora brukar vi ge dem perspektiv genom att nästa runda ta med dasslocket.

14 meter, 20 centimeter och 24 millimeter till flaggan. Torsdag, idag.

På sista raden: så får du fart på Locktalibanen

En förhoppningsvis utrotningshotad art på våra golfbanor är ”Locktalibanen”. Han (aldrig en kvinna) ägnar nästan all sin tid på banan åt att leta sprinklerlock med avståndsangivelser, som en höna på ständig jakt efter nästa korn, till synes oförmögen att uppskatta andra kvaliteter i en golfdag utöver det som går att stega upp.

Efter att ha tröttnat på en typ som fördröjde spelet genom att inventera vartenda sprinklerlock under första nio erbjöd jag mig att fortsättningsvis ge honom avstånden via min armbandsklocka. Det tackade han för och först efter att vi gått i mål avslöjade jag att jag inte hade någon gps i min klocka (199:- på Clas Ohlson), utan att jag bara uppskattat de exakta avstånd jag gett honom (det var min hemmabana så jag hade ganska bra koll). Trots att han scorat bättre sista nio blev han förbannad och bad mig mer eller mindre att dra åt varmare breddgrader. Jag frågade om han hade något exakt avstånd dit men fick inget svar.