Pattaya – populäraste golfområdet i Thailand

Pattaya-området har efter Bangkok flest antal golfbanor i Thailand och många håller mycket hög klass. Vi har testat sex, från Siam Country Club där LPGA-touren spelar, till några som erbjuder bra golf till en vettig peng.

När thailändska golfare pratar om Pattaya, väljer svenska oftast att säga Jomtien, som ligger strax söder om och inte väcker samma associationer till sex och synd. Och visst är det skillnad på orterna; där Pattaya som få ställen i världen (såvida det inte ligger en amerikansk militärbas i närheten) lockar med köttets lusta är Jomtien mer som en normal thailändsk strandort. Du ser fortfarande en hel del "nurse & purse här ("sjuksköterska & plånbok", ett skämtsamt uttryck för en äldre västerländsk man som är tillsammans med en betydligt yngre thailändska), men med åren känns det alltmer som att åldersskillnaden blivit mindre och att det handlar mindre om det köttsliga och mer om det relationsmässiga.

Pattaya. Längst upp: Siam Country Club Old Course. Nedan: Pattana.

Genom åren har Pattaya/Jomtien utvecklats till ett riktigt golfmecka och idag erbjuder regionen – känd som Eastern Seaboard – ett stort antal banor inom ett hyfsat avgränsat område för den som vill satsa på lite golf-long stay. Lägg därtill att här bor många brittiska expats med små pensioner, vilket pressat ner priset på greenfee jämfört med klubbar söderut i landet. Genom att gå med i Pattaya Sport Club sparar du mycket pengar på greenfeen ganska direkt. Det dyker också regelbundet upp olika erbjudanden om billigare greenfee, ha koll på tidningar och hemsidor. I övrigt kan du läsa mer om hur du kan hitta rabatterad golf i vår introduktionsartikel till Thailand.

Från Bangkoks internationella flygplats (Suvarnabhumi) är det dryga timmen i bil till Pattaya, lägg till fem minuter och du når Jomtien. Om du flyger hem runt midnatt är ett tips att få sista dagen att gå genom att lira en bana på vägen till flygplatsen och sedan duscha och äta på klubben. Se till att du får en pålitlig chaffis som har koll på bagaget när han väntar på dig alternativt dumpa det inne på klubben medan du lirar. Av de banor vi testat ligger framförallt Khao Kheow bra till för ett sådant här arrangemang, men även Pattana.

St Andrews 2000. Nedan: Siam CC Plantation Course.

Såväl Jomtien som Pattaya har en väg som skiljer restauranger etc. från stranden. Det innebär att om du vill se solnedgången över en bit mat får du räkna med att bilarna stör din upplevelse. De flesta svenska golfare väljer att bo i Jomtien. Det är för långt och krångligt att gå mellan de två orterna. Songthaews – små pickuper där du sitter på flaket – kör hela tiden mellan dem och kostar bara några kronor oavsett hur långt du åker. Du betalar när du går av. Några songthaews fungerar som rullande discon och du märker att de är på gång när trumhinnorna fladdrar utanför öronen. 

När det gäller boende är vårt tips att bara dyka upp, lämna bagaget någonstans och titta runt efter något mysigt och bra Guest House. Kriminalitet är inte något jätteproblem, men det händer generellt mer här än på andra ställen, så välj ett ställe som också känns tryggt för dina prylar. Innan du checkar in ska du också kolla vilken tid frukosten startar – på många ställen i Pattaya/Jomtien börjar inte serveringen förrän 08.00 och det kan ställa till det för golfare. En variant i så fall är att pruta bort frukosten och äta den på golfbanan. Ska du stanna länge och inte pratar thailändska kan ett alternativ vara att bo på något av de skandinaviska Guest Housen, för att säkra den sociala biten. För vistelser på en vecka tycker vi inte du ska bry dig om skandinaviska flaggor som syns här och var utan satsa på det som ser trevligt och bra ut.

Caddie Phoenix. Nedan: Khao Kheow.

Även om det ligger många banor inom ett begränsat område tar det oftast 30-60 minuter att ta sig till dem och taxikostnaden kan bli en icke oansenlig del av din golfbudget. Chaufförerna har påfallande ofta svårt att hitta till banorna, så se till att du verkligen får en chaufför som vet var ni ska. Vid ett tillfälle fick vi en chaufför som av allt att döma aldrig suttit i en bil (han hade mc-taxi-förare-uniform på sig) och han hade noll koll på reglagen och det var mest tur att vi så småningom kom fram till klubben. En annan gång hade vi dagen innan förberett vår chaffis på vart vi skulle. Efter en timmes körning frågade han vilken klubb vi skulle till. En väg runt det här – både för att undvika strul och för att spara pengar – är att köpa paket med greenfee och transport. Flera aktörer i såväl Pattaya som Jomtien erbjuder dem och även om de innebär att du får lite tider att rätta dig efter så blir priset sådant att du oftast får transporten på köpet.

En av våra favoritbanor i området är St Andrews 2000, en av tre banor som ligger kring samma klubbhus. I dessa dagar då fantasi och estetiska värden ofta får stå tillbaka för proffsens krav på förutsägbarhet – med resultat att det blir same-same överallt, är det kul att uppleva en bana som kombinerar just fantasi med ett bra underlag. Redan på öppningshålet ges en förvarning om vad som väntar och banan är utan tvekan är en av de roligaste vi lirat på Eastern Seabord – förutsatt att du får en caddie som har koll på avstånden.

Från backtee mäter St Andrews 2000 nästan 7 000 meter. Här finns två par 6, varav det andra är på hela 820 meter från backtee. De flesta män lirar från vit tee, vilket ger en banlängd på 5 700 meter. Med tanke på att banans par är 74 tycker vi att du ska överväga att flytta bak till gul tee (6 200 meter) om du lirar gul hemma. Kortaste varianten att lira banan är från röd tee: 4 800 meter. Överhuvudtaget uppmanar vi golfare att inte stirra sig blinda på tee-färgerna utan istället kolla på scorekortet villken totallängd samt vilka par 3-längder man känner sig bekväm med. Det finns ett 19:e hål på St Andrews, ett par 3 hål som är mycket likt det berömda ö-hålet på TPC Sawgrass. Tyvärr används det inte och man har låtit det växa igen. Har du ingen bakom dig och vill lira lite terränggolf dyker det upp på höger sida efter hål tolv. Från Pattaya/Jomtien är det ca 40 minuter i taxi till St Andrews 2000. Golfbil är obligatorisk och får köras på fairway på vissa hål.

Pattayas flaggskepp när det gäller golf är Siam Country Club. Här finns numera tre 18 hålare, vi har testat två: Old Course med 18 hål och Plantation Course med 27. Båda banorna har varit spelplats för LPGA-touren och ligger ca 30 min från Pattaya/Jomtien. Här hittar du också Thailands snyggast klädda caddies, i måttbeställda kläder i de svenska färgerna (fast de symboliserar det thailändska kungahuset: gult för kungen och blått för drottningen). 

Caddie Siam CC.

Old Course är en av de äldsta banorna i trakten och erbjuder en förstklassig golfupplevelse, från att du anländer till att du sitter där med din öl och undrar om klubborna kan vara jetlaggade. Hålen ligger ganska tajt, vilket gör att det blir en del fore-ropande, inte minst från japanska nybörjare som verkar flockas hit. Under vår runda hade vi japaner framför och bakom oss som sprang härs och tvärs efter sina bollar och ofta fick vi inget grepp om vilket hål de för tillfället spelade – men de höll farten och bad ständigt om ursäkt när de var inne på vår fairway. Vissa av greenerna är oerhört ondulerade och med en elak flaggplacering kan du behöva en wedge efter att du puttar mot hål. Vinglar du med utslagen är du mer rökt på Old Course än på Plantation, genom att det är fler träd i vägen om du är utanför fairways.

Den nyare banan heter Plantation och här finns 27 hål uppdelat på tre slingor: Suger Cane, Tapioca och Pineapple. De två sistnämnda är relativt lika i layouten och påminner spelmässigt en del om Old Course, även om det är mer öppet här. Suger Cane är den klart roligaste 9-hålsslingan som Siam Country Club erbjuder och vårt tips är att lira Plantation när den är del av dagens 18-hålare. Även om LPGA-touren lirat Old Course oftare än Plantation är vårt tips att satsa på den senare, för att hålen, inte minst på Suger Cane-slingan, har mer karaktär trots att det är öppnare. Klubbhuset är också läckrare här. Skickmässigt är det inte någon skillnad på Old Course och Plantation. Här kommer foton tagna på Pinapple-slingan:

Här foton på Sugar Cane-slingan:

Här foton på Tapioca-slingan:

Khao Kheow är en 27-hålare delvis designad av vår favorit Pete Dye, något som framförallt märks på de långsträckta djupa bunkrar som kantar många fairways. Precis som de flesta 27-hålare i Thailand växlar de en 18-hålare som är öppen vardagar medan de övriga nio är stängda för underhåll. På helgerna – när trycket ökar – är alla hål öppna. Under vårt besök var slingorna A och C i spel, varav vi nog tyckte att den förstnämnda var vassast. Signaturhålet – ett par 3 med ö-green – finns på slinga B. Gillar du som oss en strategisk layout där du måste tänka till redan från tee kommer du verkligen att uppskatta Khao Kheow. Räkna timmens körning från Pattaya.

Phoenix är en bana i ungefär samma prisklass som Khao Kheow. Första intrycket när du går in i klubbhuset är att du hamnat i ett shoppingcentrum. Faciliteterna är väl tilltagna, med enorma duschutrymmen. Banan består av tre niohålare som heter Mountain, Lake och Ocean – som ofta i Thailand helt intetsägande namn men oavsett vilken 18-hålare du lirar möts du av en trevlig parkbana med mycket varierad och kul layout. Banan var under vårt besök i mycket gott skick, framförallt tees som ofta omgärdades av fina planteringar (precis som många greener). Greenerna hade gott kunnat erbjuda några knops snabbare rull. Vi lirade kombinationen Mountain/Ocean och har för oss att vi upplevde den senare aningen vassare. Phoenix är tillsammans med Siam CC den närmaste anläggningen från Jomtien/Pattaya, räkna halvtimmens körning.

Pattana – också den i samma prisklass – ligger knappa timmen nordost om Pattaya och har ett gigantiskt klubbhus där serveringen erbjuder fin utsikt över banan och en konstgjord sjö – som tyvärr hyser två anskrämliga helikopterplattformar. Banans 27 hål är uppdelade på slingorna A, B och – du gissade det – C. Enligt tjejen i receptionen ska du kunna lira alla slingorna för en greenfee, men det här kan vara värt att dubbelkolla. De flesta håller B som bästa slingan och öppningshålet där är också Pattanas signaturhål. A-slingan har ett par 6-hål men det är ganska beskedligt, inte minst jämfört med St Andrews andra par-6:a. Banan var under vårt besök i bra skick, men inte lika kul i layouten som Phoenix och Khao Kheow. Det var inte så många golfare ute, vilket bidrog till en fridfull atmosfär. Även om hålen ofta ligger tätt är de väl avskiljda genom kullar eller träd, så du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform. Klubben släpper ut fembollar, så se till att inte hamna bakom en sådan.

Det går inte att skriva en text om Pattaya utan att beröra sexindustrin. Det mest kända området när det gäller moraliska tvivelaktigheter är Walking Street, längst söderut i Pattaya. Här regerar synden kvälls- och nattetid, men också ett nattliv i form av riktigt bra live-uppträdanden av flera duktiga coverband. Hur man reagerar på massvis med tjejer som står/dansar/kråmar sig och flörtar (tilltar senare på kvällarna) med västerländska män som flanerar förbi är individuellt. Själva har vi delade känslor. Just att det är ett sådant drag och att de flesta på ytan verkar så otroligt glada gör att man lätt glömmer bort att det handlar om prostitution – ta bort sexinslagen och det kunde vara en fullsmockad lördagskväll på Grönan eller Liseberg. Det som är beklagligt är att många sexköpare inte förmår se bakom den fernissade ytan, att tjejerna gör det de gör för att de försöker få ihop pengar att leva ett drägligt liv – inte för att de verkligen tycker "you sexy man come and make me happy”.

Walking Street i Pattaya. Längst ner: Phoenix.

Ditt flanerande i området kommer varken att göra till eller från när det gäller sakernas tillstånd. Området är säkert även kvällstid, med hög polisnärvaro. Det finns som sagt också många riktigt bra ställen där du kan lyssna på live musik. Ett tips är att ta massage på ett ställe där du kan lyssna samtidigt som du får kroppen knådad. En enkel regel när det gäller massageställen är att om du från gatan kan se behandlingen är det ingen risk att där pågår dubiös verksamhet. På Walking Street finns det också en hel del transvestiter – de flesta av dem är inte direkt svåra att identifiera, om man säger så. En och annan kan se kvinnlig ut men avslöjas ofta på den extra vingligheten i de högklackade skorna, på tok för mycket make up och den djupare rösten. De riktiga hardcore-transvestiterna hittar du på 6th Street en bra bit norrut. Här håller också det västerländska gubbslemmet till. Transvestiter/katoys/ladyboys är en stor och naturlig del av den thailändska kulturen och refereras ofta till som det tredje könet – det finns även ställen som har tre typer av toaletter: för damer, herrar och transvestiter.