Allt du behöver veta för att fixa din golfresa till Thailand
Visst har Thailand många bra golfbanor, men främsta skälet att lira golf just här är de vänliga människorna, maten och att du efter ännu en skitrunda kan trösta dig med billig massage överallt. Vi har testat många av de bästa layouterna över hela landet, i Bangkok, Chiang Mai, Pattaya, Hua-Hin och Phuket. Vi visar vägen till billigare greenfee och hur din caddie kan bli höjdpunkten på rundan.
Vi glömmer regelbundet vår relation till Thailand, glömmer hur mycket vi uppskattar de ödmjuka och vänliga människorna, folklivet på trottoarerna kvällstid, den ständigt närvarande doften av mat, massagen... Det mesta är sig likt sedan vårt första besök mitten av 1980-talet och merparten av thailändarna verkar i stort oförstörda av turismen, fortfarande lika ärliga och med den synbara happy-go-lucky-inställningen att pengar är sekundärt till att vara en bra människa. ”Land of smiles” bryter snabbt ner din fasad av svensk vardagsbutterhet.
Phuket Country Club. Längst upp: Green Valley i Chiang Mai. Nedan: St Andrews 2000 i Pattaya.
Thailand är så till den grad förknippat med slö- och slappsemestrar att många missat hur landet sedan tidigt 1990-tal utvecklats till en golfdestination väl värd att räkna med. I dagsläget finns knappt 300 banor, tror vi oss veta – ingen verkar ha riktig koll. En uppmaning i ”Golf Thailand & Southern Asia” (ges ut ungefär vartannat år) illustrerar detta; läsarna uppmanas att höra av sig med tips om banor som inte är med i förteckningen så att man kan få med dem i nästa upplaga. Den här boken är den bästa tryckta guiden om golf i Thailand vi hittat och ska finnas att köpa på vissa klubbar.
Många banor är av naturliga skäl centrerade kring mångmiljonstaden Bangkok. Större kluster av bra banor finns också i Pattaya/Jomtien (90 min söder om Bangkoks internationella flygplats), Hua-Hin/Cha Am (tre timmar från flygplatsen), Phuket (direktflyg från Sverige) samt kring Chiang Mai i norr. En hyfsad sida för att få överblick över banorna i Thailand är Thaigolfer. Om ranking av banorna är viktig för dig ska du inte förlita dig på de listor som finns i golftidningarna här, som favoriserar anläggningar som annonserar i respektive tidning eller som sponsrat stora tävlingar. Du ska inte heller i för stor utsträckning lyssna på inhemska golfare; vi har märkt en tendens bland thailändare att rekommendera banor som haft stora tävlingar (vilket man oftast får för att man betalar mest, inte för att man har bästa banan) och avråda från spel på banor som har mycket vatten. I Bangkok blev vi av flera inhemska golfare avrådda att spela Lam Luk Ka. När vi frågade varför var svaret just att det var mycket vatten. Väl på plats upptäckte vi en av de bästa banor vi lirat i Asien och till ett betydligt lägre pris än vad andra toppbanor kostar.
Gassan Khuntan i Chiang Mai. Nedan: Red Mountain, Phuket.
Golf i Thailand är generellt dyrare än i Sverige, vilket känns ganska absurt när man vant sig vid att man kan äta gott för några svenska tior. Orsaken är naturligtvis att golfen inte är för vem som helst här, utan för de välbeställda. Klubbarna i Thailand är också kända för att vara rigida när det gäller rabatter – du lär inte på egen hand kunna förhandla fram en rabatt oavsett vad du har i potten. Med detta sagt finns det rabatter att få, speciellt om du stannar länge. Enklast är att gå med i någon av alla lokala ”golfing societys” som finns (bara fråga runt). I Pattaya är Pattaya Sports Club välkänd för många svenskar. Sportklubbarna är nästan undantagslöst bildade av expats (bofasta immigranter, ofta från Storbritannien) som gått samman för att kunna förhandla fram rabatter hos klubbarna. Kolla också direkt med klubbarna vilka olika typer av medlemskap de erbjuder. Många gånger kan du lösa ett årligt medlemskap som antingen innebär gratis spel eller spel till kraftigt reducerat pris – det är bara att räkna på hur många rundor du har för avsikt att lira för att se vilket som är bäst för just dig. Vissa typer av medlemskap går att räkna hem redan efter tio spelade rundor.
Även om du inte är skriven i landet kan du ofta få del av ”Sport Day”-rabatterna som många klubbar erbjuder en till två gånger i veckan, ibland över hela säsongen, ibland bara utanför högsäsong. Ofta kan den här rabatten halvera greenfeen även på toppbanorna – kolla hemsidor eller kontakta klubbarna för att höra vad som gäller. Dessa dagar är av naturliga skäl populära, så om du inte har någon rabatt ska du undvika respektive klubb en sådan dag.
Thai Country Club, Bangkok. Nedan: Loch Palm, Phuket.
Det är också värt att kolla vilka erbjudanden som finns på olika golfresorts (eller hotell med nära band till en klubb) – inte sällan går det att få boendet på köpet när du lirar två dagar, även när du gör det på olika banor. Några gånger har vi sprungit på erbjudanden om gratis greenfee på en riktigt fin bana om vi sitter med under en presentation av ett husprojekt angränsande till banan. Vi har av tidsbrist aldrig nappat, men gissar att det är samma deal som vid timeshare-försäljning: håll med och håll ut men köp inget. I övrigt är vårt tips att höra med alla expats på klubbarna – de brukar vara uppdaterade om vilka rabatter som finns. Ibland kan du få rabatt om du betalar med ett visst betalkort. Generellt gäller att det är lättare att hitta erbjudanden om billigare greenfee i Pattaya och Chiang Mai och svårare i Hua-Hin och Phuket.
Vill du spela riktig billig golf i Thailand ska du spela på någon av de många banor som drivs av framförallt armén och flottan men även av flygvapnet. Kvaliteten är varierande, men greenfeen är inte sällan löjligt låg. Dessa banor har ibland bara nio hål, men det finns faktiskt även upp till 36 hål med rejält klubbhus. Uppe i nordöstra Thailand drivs hälften av ett 30-tal golfbanor (ingen värd en separat resa) av armén. Flygvapnet har lyckats klämma in en 18-hålare mellan två start- och landningsbanor på Bangkoks Don Mueang airport, värt att få en fönsterplats för. Får du för dig att lira någon av de militära banorna ska du vara förvarnad att det på dessa inte är ovanligt med 6-bollar. Den statliga elmyndigheten (!?) i Thailand driver också ett antal banor, varav en strax norr om Phuket är riktigt bra. Även här är greenfeen högst överkomlig. Vill du lira helt gratis har Bevattningsmyndigheten (!) en bana i Bangkok.
Siam Country Club Old Course, Pattaya. Nedan: Pattana, Pattaya.
De bästa anläggningarna – som håller mycket hög internationell klass – kräver att du skakar spargrisen rejält, men väl på plats kommer du att inse att du levereras en helhetsupplevelse som handlar om mycket mer än att skotta bollen runt en golfbana. Att det byggts flera anläggningar av världsklass i Thailand sedan 90-talet har delvis kulturella förklaringar; affärsmöten i den här delen av världen är ofta förlagda till golfklubbar, därav att klubbhusen ofta är minst sagt representativa. Ett annat skäl är att många rika thailändare valt att visa upp sitt välstånd för vänner och bekanta genom att bygga en flott golfanläggning. Ett trendbrott har skett på senare år genom att man nu satsar lejonparten av budgeten på själva banan, inte, som tidigare, på klubbhuset. Måtten på thailändska banor är i yards, dra av tio procent för att få meter.
Caddie är obligatorisk på nästan alla banor i Thailand och där finns det en del att tänka på, något vi berättar mer om i en separat artikel. Tyvärr är golfbil också obligatorisk på flera toppklubbar. Det är caddien som kör vilket innebär att det inte går att dela på kostnaden för en bil. Riktigt löjligt blir det när golfbilen dessutom inte får köra på fairway. Det här innebär att du sannolikt kommer att gå på fairway medan din caddie springer fram och tillbaka till bilen efter klubbor – helidiotiskt!
Caddie, Siam Country Club Plantation Course, Pattaya. Nedan: Mae Jo, Chiang Mai.
Ett annat aber som kan dyka upp på thailändska klubbar är ”den notoriska 5-bollen”. De flesta klubbar tillåter max 4-bollar men här och var dyker de upp och vid några tillfällen har vi sett klubbar skicka ut en 5-boll som första boll en helg, vilket naturligtvis ställer till det för alla. De gånger klubbarna tillåter 5-bollar kräver de ofta att alla har golfbil. Fem spelare med lika många caddies och i fem bilar är som en ambulerande cirkus utan elefanter och kan som du förstår bli till en rejäl bromskloss. I Thailand är det vid kioskerna längs banan man oftast släpper igenom, ofta ligger de vid par 3-hålen men inte alltid.
Ett annat irritationsmoment är att många klubbar tar betalt även om någon bara följer med på promenaden utan att spela. Alpine i Chiang Mai tog lika mycket betalt som det kostade att få fyra timmar massage om man ville ha med en respektive som inte själv spelade golf. Den här typen av girighet är inte vanlig, men vi uppmanar alla att göra som oss och ta sina pengar någon annanstans. Det är lätt att bli irriterad på personalen du har framför dig när du får den här typen av besked, men var medveten om att klubbarna ofta är oerhört hierarkiskt styrda och personalen du möter sällan har något som helst eget förhandlingsmandat.
Blue Canyon Lake Course, Phuket. Nedan: Suwan, Bangkok.
Det springer hundar lösa över hela Thailand och golfklubbar är inget undantag (inte trädgårdar på lyxhotell heller för den delen). Ofta har de halsband, vilket tyder på att någon äger dem, och vår erfarenhet är att de undantagslöst är mycket vänliga – på golfbanan räcker det ofta med en ögonkontakt för att jycken ska hänga på ett antal hål (”va, är det mig du tittar på, ska jag hänga på, ok jag kommer”). På en klubb i Chiang Mai blev vi så förstjusta i en byracka som hela tiden ville kela och leka att vi allvarligt funderade på att ta med honom hem. Enligt vår caddie hette han ”Jorn”. Thailändarna är överlag mycket snälla mot lösspringande hundar och på golfbanan kör de mest bort dem för din skull.
Bästa tiden att lira golf i Thailand är november-april, inte minst i norr där du då slipper värsta luftfuktigheten. Senare på våren kan det bli väl varmt. Augusti-oktober är regnperioden och även om nederbörden ofta är begränsad till några intensiva timmar på eftermiddagen kan du ha otur.
En av par 3-kioskerna, Thai Country Club. Nedan: Springfield Royal, Hua-Hin.
Överraskande nog är värmen ofta hanterbar på banan,så länge man håller sig under golfbilstaket så gott det går. På många bra klubbar får du små handdukar att tvätta av dig med vid kioskerna, precis som på flyget fast här är de kalla istället för varma. De här handdukarna är otroligt sköna att dra över ansikte/hals och även ryggen när det är som varmast. Paraply fungerar förvånansvärt bra som skydd mot solen och vi brukar också doppa kepsen i vatten vid kiosken om det är extra varmt. Vårt näst bästa tips när det gäller värmen är att ta det lugnt – känner du att du vill vila så släpp igenom vid kioskerna, som ofta är så trevliga och välsorterade att man lätt kan sitta där hela dagen. Vårt bästa tips när det gäller värmen är att lira i Chiang Mai/Rai. Här hittar du svalka i skuggan även mitt på dagen och morgnar och kvällar är lika fantastiska som under en svensk högsommar.
Skulle det regna har de finare banorna bra dränering och de personella resurserna för att snabbt återställa havererade bunkrar etc. Vi fick avbryta en runda på en fin bana då allt under ett intensivt regn blev helt översvämmat – det var på gränsen att man behövde snorkel för att ta sig fram på fairway. När störtfallet väl upphörde var det fullt pådrag (vi räknade till tio personer som jobbade i en hyfsat liten bunker) och inom loppet av några timmar var allt – inklusive kollapsade bunkerkanter – helt återställt. Att lira i regnkläder blir oftast för varmt, bättre då att bli blöt och ha med ombyte.
Mission Hill, Phuket. Nedan: Blue Canyon, Phuket.
Få klubbar erbjuder en ”rain check policy”, alltså pengar tillbaka om du måste avbryta för regn och det här är något du ska ta med i beräkningarna om väderleken är skakig och greenfeen dyr. Red Mountain, en av Thailands bästa/dyraste banor, är en av dem som erbjuder tillgodohavande om du måste avbryta för regn enligt en trappstegsmodell där du får hela greenfeen tillgodo om du spelat max fem hål och halva vid max 14 hål. De här tillgodohavandena gäller som regel en månad och gäller bara greenfeen, inte caddien och ev. hyrd utrustning.
Vi har lärt oss uppskatta iskaffe på morgnarna, vilket erbjuder kaffekicken och svalkan i kombination. Efter lunch brukar det kännas legalt att dricka öl – vi brukade inledningsvis hålla oss till Chang, det nationella ”fulölet” och med betydligt lägre snobbfaktor än Singha. Sedan upptäckte vi Leo, som är vanligare i norra Thailand. Alla klubbar vi varit på har låtit oss lira i en tunn bomullsskjorta (vilket du inte får i t.ex. Malaysia), men ha alltid med en vanlig piké ifall du stöter på patrull.
Phuket Country Club.
Anländer du till Thailand utan visum men med en returbiljett får du ett 30-dagars turistvisum, utan returbiljett kan du riskera att få bara två veckor. Om du ansöker om visum hemifrån kan du få upp till tre månader, det vanligaste är dock 60 dagar som du väl på plats kan förlänga med 30 dagar. När du lämnar landet upphör ditt visum per automatik, om du inte ansökt om ”re-entry”. Har du fyllt 55 kan du ansöka om Retirement/Non-Immigrant Visa, vilket innebär att du kan stanna ett år i taget så länge du kan bevisa att du är självförsörjande. Visumreglerna ändras av och till så kolla alltid vad som gäller.
De är extremt noga på Bangkoks Suvarnabhumi-flygplats – redan i kön såg vi de första gummihandskarna, vilket kan drabba dig i slutändan, en ordvits med baktanke. Är din "power bank" (externa batteri) över en viss kapacitet är det risk att de snor det.
När det gäller flyg finns det många alternativ om du kan tänka dig att mellanlanda på vägen, vilket kan ge dig chansen att få en kul stop over på köpet. Numera är det inte heller några problem/extrakostnader att flyga med olika flygbolag ut och hem, vilket öppnar upp flera möjligheter. Själva brukar vi ta ett stopp ner och sedan försöka flyga direkt hem, när man är lite tröttare.
Loch Palm, Phuket. Laguna, Phuket.
Om du ska till Phuket eller Chiang Mai och flyger med Thai kan det vara billigare att köpa resan hela vägen dit istället för separata biljetter Skandinavien-Bangkok och Bangkok-Phuket/Chiang Mai. Du kan sedan göra ett kostnadsfritt uppehåll i Bangkok, för att t.ex. lira golf där eller i Pattaya.
Att hitta bra boende i Thailand är inga problem. När det gäller Bangkok skadar det inte att ha några aningar om var i jättestaden du vill bo, annars är det bara att dimpa ner på orten där du ska vara, lämna packningen på ett kafé och gå runt och titta tills du hittar något som faller på läppen. De bättre Guest Housen är som regel mycket fräscha, säkra och billiga att bo på och erbjuder också en bra chans att träffa thailändarna då någon i familjen ofta sitter vid ingången och hjälper till med frågor på halvknackig engelska. Många svenskar har numera en andra bostad i Thailand och det har t.o.m. vuxit fram ett ”svenskgetto” på Koh Lanta utanför Krabi. I princip får inte utlänningar äga en bostad som står på marken, men som alltid när pengar är inblandade verkar det finnas vägar runt det här, bl.a. via ”gated communities”. Ett orosmoln när det gäller en investering i Thailand är vad som händer inom kungahuset, som spelar en viktig roll när det gäller respekten för landets institutioner.
Siam Country Club Plantation Course. Nedan: Pineapple Valley i Hua-Hin.
Taxi är ett utmärkt sätt för golfare att förflytta sig kortare sträckor. Många kör som biltjuvar och man undrar ibland varför det är så bråttom när de sedan kan sitta och sova i bilen flera timmar för att få körningen tillbaka. På turistorterna verkar det som att i princip vem som helst får köra taxi, bara de klarar att skriva ordet TAXI på en skylt och hålla upp den. När det gäller kostnaden upplever vi att de är reko när de ger dig ett pris, men fråga några för att få lite referenser. Gillar du en chaffis är det inga problem att få honom att dyka upp närhelst du behöver hans tjänster. Det är mycket viktigt, inte minst på Eastern Seabord (Pattaya/Jomtien), att du förvissar dig om att chaffisen vet var klubben ligger. Det är inte kul när han – som hände oss – efter en timmes körning frågar vad klubben man ska till heter, trots att vi gick igenom det kvällen innan.
Thailändarna tackar oftast genom att pressa ihop handflatorna med fingrarna uppåt, gör du likadant får du stilpoäng! Står det en massa skor utanför en restaurang etc. är det en vinkning om att ägaren helst ser att du tar av dig dina också. I övrigt finns det en del ”do´s & don´ts” men med sunt förnuft ska du inte behöva gå på några minor. En sak som ändrats på senare år är att för många yrkesgrupper har dricksen blivit en allt viktigare del av lönen. Därmed inte sagt att du inte ska pruta i områden där det rör sig mycket turister. Vi hade en tuk-tuk-förare som ville ha 80 bath för att köra oss. Vi prutade ner det till 50, för att sedan ge honom ytterligare 50 i dricks. Minen när han insåg att han fick behålla hela hundralappen var obetalbar.
Laguna i Phuket. Nedan: Black Mountain, Hua-Hin.
Ska du ringa en del inom landet ska du köpa ett lokalt SIM-kort till din mobil – det kostar inte mycket och finns i flera varianter (finns att köpa redan på flygplatsen). Internet finns tillgängligt överallt. När du tar ut pengar i bankomater i Thailand drar den en avgift, så håll inte på med en massa småuttag. Du får också regelmässigt ett förslag på att dra summan i svenska kronor istället för i bath. Tacka nej då du alltid får en bättre kurs via din bank där hemma. Trots att vi alltid själva tackar nej har vi vid något tillfälle råkat ut för att maskinen ändå drar summan i svenska kronor. Där här är rena lurendrejeriet och vi uppmanar alla som råkar ut för det här att anmäla det till sin bank så får de ta det med kortföretaget.
Skulle du bli sjuk i Thailand är du i goda händer. Många svenskar upptäckte i samband med Tsunamin att den thailändska sjukvården håller mycket hög klass. På apoteken kan du få ut en hel del grejor som i Sverige kräver recept, inte minst antibiotika. Thailändarna är duktiga på att göra en ”overkill” med sina farmaceutiska produkter och vid mindre åkommor kan du få en dos som räcker för att hålla en elefant nersövd en vecka – läs alltid instruktionerna innan du stoppar i dig något. Vid en halsinfektion fick vi en kur med tabletter som skulle tas i samband med måltid. Tabletterna var så stora att vi var osäkra på om vi skulle orka både måltid och tablett. Än idag misstänker vi att det var stolpiller vi svalde.
Suwan i Bangkok. Nedan: Lam Luk Ka i Bangkok.
Att handla golfprylar i Thailand är inte så billigt som man skulle kunna tro och faktiskt ofta dyrare än i Sverige. Klubbor ska du inte tänka på att köpa, medan dojor – i varje fall av fjolårets modell – kan vara prisvärda även i proshopparna. En tröja med klubbens logga kan på de finare klubbarna kosta lika mycket som greenfeen.
Det bästa med en golfsemester i Thailand är massagen efteråt. Det går att få massage nästan överallt, inklusive på de flesta stränder. Förr i tiden slängde de bara ut en sarong på sanden, idag är det ofta britsar i skuggan precis vid strandlinjen. Att få massage till ackompanjemang av vågorna som rullar in och med en sval bris som drar över ryggen kan få en att glömma vilken skitrunda som helst. De flesta massageställena ligger dock i stadsmiljö. Det stora flertalet är seriösa där du kan få olika sorters massage till en mycket billig peng (glöm inte att ge dricks). Det finns också på vissa orter en hel del massageställen som erbjuder mer än massage (framförallt Bangkok, Patong på Phuket, Pattaya). Tar du inte själv initiativet är du oftast säker, om du inte varit helt omdömeslös när du valt ställe (”Hey, sexy man, you want massage...”). Ställen där du ser verksamheten från gatan är naturligtvis ok, men det är många andra också. Som tjej har du sannolikt inte de här problemen.
Vi brukar fråga efter den som ger bäst/starkast massage – de ska ju upp till bevis så du får ofta ett ärligt svar. Någon gång – då vi fått en ”massös” med basröst och fötter som Godzilla – har vi övervägt att byta denna taktik mot att istället peka på en spröd liten tjej som vi känner oss säkrare med. Vid ett annat tillfälle levererade de en liten söt tjej med blottad mage när jag frågat om en stark massös. ”Her, you must be joking”, var mina sista ord innan jag fick den värsta knådningen någonsin.
Det finns en mängd olika sorters massage, från traditionell till en där du stoppar ner fötterna i en fisktank och de små liven käkar gammalt skinn (vi är djurvänner och vill inte utsätta någon fisk för våra fötter – dessutom borde väl vi få betalt som matar fiskarna). Vi rekommenderar den traditionella thaimassagen, som innebär att de trycker hårt på punkter på kroppen, även med sina armbågar och knän och ibland genom att stå på dig. Har du aldrig fått den här typen av massage tidigare är ett tips att gå ut lite löst då kroppen kan reagera, t.o.m. med feber. En rysare i sammanhanget är vad vi valt att kalla ”pilbågen”. Tjejen lägger sig på rygg med sina knän uppdragna, varpå hon spänner din rygg över sina knän precis som om hon skulle skjuta iväg en pil med den. Kolla britsen efteråt, så att du får med dig alla ryggkotor hem. Massage erbjuder också ett utmärkt tillfälle att möta thailändarna – eller rättare sagt thailändskorna. Fråga efter någon som pratar bra engelska och du får chansen att lära dig något under angenäma förhållanden. Det är lätt att bli förtjust i dem, oavsett om du är kille eller tjej. Vid ett tillfälle berättade min massös att hon gärna ville flytta till Sverige. ”I cook food too”, sa hon varpå jag svarade att det var toppen. Några minuter senare la hon till ”I cook western food too” och man fick genast dåligt samvete för ytterligare en massös man inte skulle få med på flyget hem.
Fotmassage i Pattaya. Längst ner: Red Mountain i Phuket.
Precis som med caddies är det på många ställen (typ Patong på Phuket) på tok för många som slåss om för få kunder, vilket innebär att de ofta ”flirtar” vilt med dig för att du ska välja just dem. De flesta står där och väntar på kunder tolv timmar om dagen och det är ganska vanligt att de får ca fyra kunder på ett pass, något att tänka på när du funderar på hur mycket dricks du ska ge. Efter massage i Patong får du oftast ett plastglas med vatten och ett sugrör. För att slippa ropen om ”massage” höll vi koppen väl synlig, för att få tjejerna att inse att vi precis blivit knådande. Det funkade såtillvida att de inte ropade ”massage” efter oss – istället ropade de ”one more massage?”.