Vi har testat alla sju banorna i Phuket

 

På Phuket finns några av Thailands bästa banor. Blue Canyon var länge flaggskeppet på ön, men har fått tuff konkurrens av Red Mountain. Men det bästa golfhålet hittar du på en helt annan klubb och det var också där vi kände störst sug att bli medlemmar.

 

Det finns i dagsläget sju fullängdsbanor (och en korthålare) i Phuket , varav tre i närheten av flygplatsen i norr, en halvvägs ner till Patong på västkusten och tre rakt österut från Patong, halvvägs till Phuket Town. Överlag är golf dyrare här än på andra ställen i Thailand. En anledning är att det finns begränsat med mark att bygga på (de tre banorna öster om Patong har byggts på mark som sanerats efter gruvdrift). En annan anledning är att det finns oerhört många lyxiga anläggningar där turister med feta plånböcker drivit upp priserna. Det här är något att tänka på när du letar boende, även om du skulle få ett bra pris på ett lyxigt boende får de igen pengarna på att de tar rejält betalt av dig för mat och dryck så länge du rör dig inne på anläggningen. Se till att det finns alternativ utanför grindarna, så att du inte hamnar mitt ute i ödemarken på en dyr resort.

 

Phuket CC. Längst upp: Red Mountain. Nedan: Loch Palm par 3.

 

Antingen kan du flyga charter till Phuket, eller reguljärt via Bangkok. Vi checkade in vårt bagage hela vägen till Phuket när vi flög med Thai från Stockholm. I Bangkok behövde vi bara passera passkontrollen med handbagaget för att kunna ta det dryga timmen långa inrikesflyget ner till Phuket.  Genom att vi landade i Phuket vid 9-tiden på morgonen förlorade vi ingen golfdag och faktiskt rekommenderar vi att du lirar första dagen – då håller du dig vaken och minimerar risken för jetlag.

 

 

Värt att säga om transfern i Bangkok är att inrikesterminalen på den moderna Suvarnabhumi-flygplatsen inte erbjuder någon service – så gå inte genom passkontrollen för tidigt och bli sittande med tumrullning som enda sysselsättning. I Phuket kommer golfbagen på ordinarie bagagesnurran, du behöver alltså inte leta efter någon ”oversize” service. Faktiskt är det lite av gratis cirkus att kolla när paket med vad som ser ut som cyklar och mopeder försöker ta sig igenom den lilla öppningen ut till de väntande passagerarna. Behöver du köpa golfprylar  i Phuket är bästa stället på Central Phuket mitt på ön.

 

Blue Canyon Lake Course.

 

Bara några minuters körning från flygplatsen ligger Blue Canyon (från klubbhuset ser du flygledartornet på en kulle) med sina två banor och golfhotell. Huvudbanan – som kort och gott heter Blue Canyon – är inte så kuperad som namnet leder en att tro utan är lätt att gå, vilket du måste då det inte går att hyra buggy här (en anledning är trapporna upp till klubbhuset från hål 9 och 18 där får du hugga in och hjälpa caddien bära bag och vagn). Banan är hyfsat svårspelad, placerar du inte bollen rätt från tee behöver du ofta ett extraslag för att gå in. Sista nio är betydligt roligare, med en del svåra navigeringar över vatten. Hål 13 kräver en bra drive för att ta dig över ravinen – vid det här laget har din caddie bra grepp om dina oförmågor så lyssna på henne. Signaturhålet är 14 (fotot nedan, med en green formad som Thailand), är bland de svårare par 3 du stött på och många gör en ”OWW” (Old woman way) och lägger upp sig för att chippa in på ö-greenen. 

 

 

Den andra banan heter Lake Course och lever ett liv i skuggan av sin storebror, vilket är synd för vi uppskattade den minst lika mycket. Den här banan gör verkligen skäl för namnet och även om den anses betydligt lättare kommer du sannolikt förlora fler bollar här – det är liksom svårare att hitta dem i vatten än i ruff. Även om Blue Canyon-banan har några hål med hög profil som de använt flitigt i marknadsföringen hittade vi fler estetiskt vackra hål på den här banan. Avslutningshålet här är ännu vassare än på huvudbanan. Lirar du bara en bana är vårt tips utan tvekan att välja Lake Course och titta på Canyon Course bästa hål – du ser dem från klubbhuset.

 

 

Vill du gå ”all out” ska du satsa på ett golfpaket på Blue Canyon. Du bor mycket fint på ovanvåningen av klubbhuset (32 rum) och såväl rum som övriga faciliteter håller hög klass. I vanlig ordning rekommenderar vi att lira tidigt och avsluta med frukost – fullt möjligt för en tvåboll. Hotellet dukar på kvällarna upp en liten gratis minibuffé för sina gäster, med goda tilltugg, öl och vin.

 

 

Inte långt från Blue Canyon ligger Mission Hills, den enda banan i Phuket som har kontakt med havet, om än inte på så många hål som klubben ger sken av i sin marknadsföring. Det här har skapat en del problem genom att tidvattnet pressar upp salt i gräset och gjort att underlaget inte är så bra som man förväntar sig med tanke på vad greenfeen kostar.

 

 

Även om du bara är i kontakt med havet med några få hål finns det gott om annat vatten att plumsa bollar i, inte minst på inspelen. Det finns också gott om sand, antingen i form av bunkrar eller som ”waste areas” (stora områden med grovkornig sand där du får grunda klubban). Layouten är gjord av Nicklaus bolag och som oftast när ”Björnen” är inblandad blir det platt, småputtrigt och något hål här och där som fastnar i golfminnet. Tidigare fick golfbilarna bara köra på vägarna längs banan men numera är det ok att rulla på fairways. Vi hoppas också att de ändrar slingorna, så att hål 18 istället för hål 9 slutar framför restaurangen.

 

 

Resorten ligger vägg i vägg med banan och man äter måltiderna på klubben. Frukosten var väl fantasilös och kaffet under vårt besök på gränsen till odrickbart (finns Nescafé på rummet). Maten är dock bra och prisläget helt ok för att vara en golfbana i Thailand. Rummen är också bra och erbjuder svängrum även för bagarna. Personalen är som alltid i Thailand trevlig, men här var de klart sämre på engelska än på flera andra anläggningar. Under vårt besök var det nästan tomt på hotell och bana, bara några koreanska charterturister som höll sig på sin kant och några strögolfare här och var. Känns märkligt att man inte lyckats få bättre fart på en anläggning som ligger så strategiskt, bara några minuter från flygplats och Blue Canyon. Vår gissning är att ägaren (vars huvudsakliga business är massageställen i Bangkok) har andra prioriteringar och att det därmed inte fattas några strategiska beslut om vad man ska göra med anläggningen.

 

 

Halvvägs ner på västkusten från flygplatsen mot Patong, ligger Laguna, en 18-hålare som ingår i Laguna resort, en enorm anläggning med sex hotell och tio områden med olika typer av hus, företrädesvis av typen att någon köper det och sedan hyr ut. Den här typen av ”gated community” blir allt vanligare i Thailand och på ett sätt begriper vi det inte, på ett annat sätt inser vi att de ofta erbjuder bra boende nära den golfbana man ska lira.

 

 

Banan är en helt platt layout med mycket vatten i form av laguner. Beroende på hur dåligt du hanterar bollen har du upp till 13 hål med vatten i spel, framförallt är det mycket blöta på sista nio. Klart bästa hålet är 17, ett par fem där det är lätt att bli för girig på andraslaget. Klubbhuset är trevligt, men det är mer svenska än thailändska priser. Här finns inga golfbilar, om du skulle vilja ha en sådan.

 

 

Vad som ser ut som små boskapslastbilar kör hela tiden runt inom Laguna resort och det är gratis att åka med.  Det finns också gratis båttaxi som trafikerar lagunerna mellan hotellen. Inom resorten är det dyrt att äta och dricka – nästan som i Sverige. Därför ska du söka dig utanför jätteanläggningen när du vill äta billigare. Vårt tips är att äta på Bang Tao, den åtta km långa stranden. Här finns flera billiga restauranger – alla där illegalt och med ett ständigt rivningshot över huvudet – där du kan sitta med fötterna i sanden och höra vågorna slå in. Det finns två kluster av restauranger, dels framför Sheraton, dels vid den södra änden av stranden, där Ving har sitt Sunwing-hotell. Det är ganska strömt i vattnet på Bang Tao, något att tänka på om du är dålig på att simma och inte vill flyta till havs. Det finns också flera restauranger strax utanför den södra ingången till Laguna resort.

 

Bang Tao-stranden, bästa stället att äta alla måltider och få massage.

 

På den södra delen av Phuket, mellan Patong och Phuket Town, finns tre golfklubbar. Red Mountain öppnade portarna så sent som 2007 och är en av landets absolut bästa – och mest spektakulära – banor. Banans signum är de porösa röda klippväggarna som kantar många hål, rester från tidigare gruvdrift på platsen. Är du ute efter en helhetsupplevelse i form av bana och service – och beredd att betala för det – har du kommit rätt. Utöver greenfee och avgift för caddie tillkommer kostnad för obligatorisk golfbil, vilket gör det här till en av de dyraste banorna att lira i Thailand.

 

 

De 18 hålen erbjuder en ostörd upplevelse och allt är – så klart – i toppskick. Det finns en hel del vatten och tät skog att förlora sina bollar i, men också många ”drop zones”. Några hål är oerhört läckra, inte minst de två avslutningshålen: ett par tre där det är 50 meter ner till green från back tee och ett par 5 där tee-skottet kräver att du har tungan rätt i mun. För att få en riktigt bra upplevelse ska du välja att spela från en tee som funkar med ditt hcp, annars kommer du på vissa hål att bli frustrerad när du insett att du ”bitit av mer än du kan tugga”.

 

 

Grannbanan heter Loch Palm och ägs numera av samma thailändska jätteföretag (som gett anläggningen en rejäl ansiktslyftning och mer är på gång). Om Red Mountain kändes som att gå på en frackmiddag är det betydligt mer ”casual” här. Restaurangen ligger fint med utsikt mot lagunen kring vilka de första hålen löper och som också fungerar som drivingrange.

 

 

Själva banan är mycket trevlig, med en hel del vatten och bunkrar i spel och skicket var under vårt besök utmärkt. Layouten är platt och lätt att gå, så du behöver ingen golfbil. Vi kände verkligen att vi kunde bli medlemmar här, för atmosfären och för att det egentligen inte finns några dåliga hål.

 

 

Phuket Country Club är den tredje klubben i närheten av Patong och var en mycket positiv överraskning . Här kände vi faktiskt ett ännu större sug att bli medlemmar – något många västerlänningar också är. Atmosfären på klubben är prestigelös och otvungen och priserna i restaurangen är bra. Klubben är den äldsta i Phuket och har en 18-hålare (Old Course) och en 9-hålare (Country Club Course). Vi valde att sätta bladen i Old Course.

 

 

Första nio är oerhört kul och omväxlande att spela. Layouten är teknisk på så sätt att du ofta måste placera bollen på rätt sida fairway för att kunna nå nästa mål. Bunkrarna ligger utmärkt placerade och bjuder på utmaningar från såväl tees som vid inspel. Förutom vid ett korthål finns inget vatten i spel på dessa hål, så enda chansen att slå bort bollen är att drämma in den i det täta buskaget som dock ligger väl avsides.

 

 

Det där med att vatten inte är i spel kan du glömma på hål 10 – ett urläckert par 5 som går som en hästsko kring en rejäl pöl med högt belägna tees (två bilder nedan). Det går att driva green med en carry på sådär 220 meter, men även om du vispar i väg bollen tillräckligt hårt är det en hel del palmer och annat som kan fånga din boll. För de flesta av oss är det tre slag till green som gäller och alla tre kräver tungan rätt i mun. Det här är ett av de bästa matchspelshål vi lirat, med maximalt ”risk & reward”.

 

Hål 10 från tee och från green.

 

Sista nio är lika bra som de första, men med en annan karaktär: öppnare och plattare, med mer vatten i spel. 15 och 16 – ett kort par fyra över vatten och ett kort par 3 – är också mycket läckra. För att summera erbjuder Phuket CC inte bara en riktigt rolig runda utan vi blev sugna att säga upp oss där hemma och hänga här till döddagar.  Tyvärr hann vi inte testa 9-hålaren, men enligt de medlemmar vi lirade med är den inte mycket sämre.

 

 

För den som vill bo i Patong – nöjesmetropolen på Phuket och med en bra strand – finns det hur många alternativ som helst i alla prislägen. Vill du sova på nätterna ska du undvika hotell nära Bangla road (bild nedan), Patongs motsvarighet till Walking Street i Pattaya. Satsa istället på ett boende i södra eller norra delen av Patong (södra verkar roligare).