The Bobmen report: 4 augusti 2014
Golfpark Strelasund, en av de trevligaste anläggningar vi besökt i Tyskland. I samband med det årliga ölinköpet testade vi fyra banor och tre boenden nära färjehamnarna.
OS-golfen nästa ut i Brasilien
Välkommen tillbaka efter sommarledigheten och det kanske roligaste fotbolls-VM som någonsin spelats, för att precis vad som helst verkade kunna hända i varje match. När OS-golfen avgörs i Brasilien om två år kan man få till samma spänning, bara de ändrar spelformen – läs varför och hjälp oss gärna sprida den länken.
Med båt till golfpaket i Litauen
Vi beslöt oss för att testa golfen i litauiska Klapeida, på enda banan i landet som ingår i Leading Golf Courses. På sista hålet saknade vi verkligen det gamla Sovjetunionen. Läs reportaget.
Trädgården på hotell Hohe Wacht.
Kombinera ölinköpen i Tyskland med golf
I slutet av juli testade vi två 36-hålsanläggningar med boende, en strax söder om färjehamnen i Sassnitz och en inte långt från hamnarna i Travemünde och Puttgarden. Mellan Kiel och Puttgarden hittade vi ett mycket trevlig hotell några meter från en fin strand och med en trevlig 18-hålare bara fem minuter bort. Läs reportaget längre ner.
Lilla Vik.
Vi har testat samtliga banor på Österlen + 1
På Österlen sommarhäckar kändisarna som tycker att Båstad är för mycket tennisbollar och för lite kultur. Vi har testat samtliga fyra banor – en håller vi som en av landets finaste spelupplevelser. Vi hann också med Sjöbo som ligger bra till för den som vill ha fem banor att välja på utan att behöva flytta runt. Läs reportaget längre ner.
Efterrättsbuffén i all ära, vi gillade huvudrätten ännu bättre.
Vi har testat golfpaketet på Högbo Brukshotell
Känt för sitt förstklassiga kök och med tillräckligt med aktiviteter för att du ska kunna släpa med dig icke-golfare utan att behöva ljuga för dem. Läs reportaget.
Undvik höga avgifter för att ta ut kontanter i Tyskland
Även i Tyskland har det börjat dyka upp uttagsautomater i attraktiva lägen som tar en rejäl avgift för att ta ut kontanter. Håll dig till apparater som tillhör de större bankerna, typ Deutsche Bank, där det fortfarande är gratis att ta ut pengar.
Så här kul hade vi det på herrtoa i Tyskland under fotbolls-EM för två år sedan.
På sista raden 1: semifinalen jobbigast för tyskarna
Vi lirade ju golf i Tyskland under sluttampen av fotbolls-VM. Många tyskar vittnade om att semifinalen – där Tyskland pulvriserade Brasilien med 7-1 – var betydligt jobbigare att hantera än den mycket jämna finalen där Tyskland vann med uddamålet i förlängningen. Orsaken är att många tyskar som tradition tar sig en rackabajsare varje gång det egna laget gör mål och att det blev väl rackabajsigt när det gjordes fyra mål på sex minuter.
Österlen Djupadal.
På sista raden 2: Sveriges köttigaste klubbhus?
På sista raden 3: ord och inga visor för rökare
På båten till Litauen tjafsade man inte med skyltar om att rökning undanbedes utan här var det raka puckar. I sammanhanget kan vi inte låta bli att återpublicera skylten från Orlando, där man på ett lika effektivt sätt förklarar för föräldrar att barn inte är välkomna i baren.
Du hittar fler foton från banorna nedan här.
Mer golf i kombination med ölinköp
Den här vändan hann vi testa fyra banor och tre boende (två direkt på klubbarna) nära hamnarna i Kiel/Puttgarden, Travemünde och Rostock/Sassnitz.
Systembolaget i all ära, men de har svårt att konkurrera med de tyska ölpriserna, inte minst om du håller dig till de goda lokala ölsorterna som du kan få för 6:-/litern (vi begriper inte varför man ska släpa tillbaka svensk öl för mer än dubbla priset). Räkna och jämför med systemets priser så inser du att du ganska lätt kan få golfen på köpet.
Billigaste – och smidigaste – sättet att ta sig över till Tyskland är med Stena Line Trelleborg-Sassnitz. Överfarten tar drygt fyra timmar. Den här gången valde vi att åka hem den här vägen, medan nerfarten skedde med DFDS Seaways via Klaipeda i Litauen.
Golfpark Strelasund.
Det är ytterst sällan vi springer på en anläggning som är så minutiöst – för att inte säga passionerat – välskött som Golfpark Strelasund timmen söder om Sassnitz och lika långt österut från Rostock. Här finns boende i rum och lägenheter – alla ser olika ut och håller högsta klass i allt från design till materialval. Även om många lägenheter är ganska små har man använt ytorna på ett smart sätt. Hotellrummen i huset där receptionen ligger har balkonger, vi hamnade i den gula villan utan balkong – vilket inte gjorde något då alla verkar samlas på restaurangens trevliga terrass med utsikt mot en av det två banorna.
Vårt rum i den gula villan.
Ett spa av högsta klass finns självfallet, med bra priser på massage och en swimmingpool som öppnar upp mot en terrass. Det finns två tennisbanor med gräsunderlag för den som har böjelser åt det hållet.
Mecklenburg-Vorpommern.
De två 18-hålarna heter Mecklenburg-Vorpommern och Strelasund-Insel. Den förstnämnda är den som ligger framför restaurangterrassen – räkna med publik när du ska spela in på avslutningshålets ö-green. Layouten är lätt att gå och det är hyfsat om utrymme för vingelpellar – dock finns det ställen där riktning snarare än längd premieras. Du kan spela från fem tees, från 4684 till 6273 meter.
Den andra banan heter Strelasund-Insel och ligger för sig själv bort från publiken på uteserveringen – utmärkt för dig som inte vill visa upp en sving med estetiska defekter. Första två hålen känns lite knixiga sedan blir det mer traditionellt. ”Waste areas” är i spel på flera hål. Sista nio är mer öppna och bjuder in till att brassa på helt utan omdöme. Här finns fyra tees och du kan spela banan från 4828 till 5954 meter. Vi tycker att båda banorna var riktigt kul att lira och skulle lätt hålla oss sysselsatta här en vecka.
Allt sammantaget är Golfpark Strelasund en av de trevligaste golfanläggningar vi besökt, inte minst för att ambitionsnivån är så hög, kanske för att det är ett familjeprojekt. Priserna på mat och dryck är också anständiga. Skicket på banorna var förstklassigt och layouterna är sådana att de funkar för hög- såväl som låghcpare. Golbilarna är fräscha och kvicka.
Seeschlösschen Timmendorfer Strand North Course.
Timmendorfer Strand/Travemünde är en av Tysklands finaste sommarorter, med långa stränder och allmänt avkopplad atmosfär. Det finns några golfbanor här men de är snarare ett komplement till atmosfären än huvudattraktionen på orterna. Seeschlösschen Timmendorfer Strand erbjuder 36 hål och ett golfhotell och lockar sedan flera år svenskar – under vårt besök hade vi grannar från Gävle och Halmstad. Hemsidorna är även engelskspråkiga men översättningen är så dålig att det blir mer kul än informativt.
Frågar du oss är atmosfären kring klubbhuset dragplåstret här. Här äter du som gäst alla dina måltider och terrassen på andra våningen erbjuder fina vyer mot avslutningshålet och en sjö. Maten är bra rakt igenom och det är balsam för själen att sitta och äta tidig frukost här, gärna efter att du lirat nio hål.
När det gäller boendet hamnade vi i längan benämnd ”Landhaus”, med vardagsrum, toalett och balkong på andra våningen och sovrummet en trappa upp. Rummen på bottenplan i byggnaden hade fina terrasser, men de kändes väl själlösa inuti. Vårt tips är att försöka få ett av rummen i själva klubbhuset, som verkar vara trevligast.
Banorna heter North och South Course. Den förstnämnda är en fullängdsbana, den senare par 61, 3602 meter. Vi valde att sätta tänderna i norra banan som är trevlig utan att lämna några outplånliga intryck. Några par tre är rejält långa. Från backtee får du hela 6323 att tampas med. Gul och röd ger dig 5957/5358 meter.
Vid kusten ungefär halvvägs mellan färjelägena i Kiel och Puttgarden hittar du Hohwachter Bucht med 18 hål. Vi checkade in fem minuter bort med bil, på det mycket trevliga Hohe Wacht som trots sin allmängiltiga exteriör erbjuder rum såväl som lägenheter av hög klass bara ett stenkast från stranden. Läget är så lugnt och fridfullt som det kan bli och rummen är mycket rymliga, med separat wc och badrum. Täckena och kuddarna håller världsklass. Se till att få rum med balkong mot den trevliga trädgården.
Vårt rum på Hohe Wacht.
Hohwachter Bucht är en typiskt lågmäld tysk anläggningen, med mysigt klubbhus lite halvgömt bakom blomsterprakt och vegetation. Banan är omväxlande och utöver öppningshålet som kan ställa till det för de flesta är det en mycket förlåtande design. Den är inte alls så öppen som det ser ut på hemsidan. Greenerna var mycket fina under vårt besök.
Österlen Djupadal. Du hittar fler foton från banorna här.
Vi har testat samtliga banor på Österlen
Österlen dras sedan länge med lite av en snobbstämpel i media – här sommarhäckar kändisarna som tycker att Båstad är för mycket tennisbollar och för lite kultur. Annat var det förr i tiden, när områdets främsta dragplåster var strippor och fakirer på Kiviks marknad. Marknaden, som är en av Sveriges äldsta, lockar fortfarande storpublik i mitten av juli. Det nakna är borta och numera är det bara knallarna som har stånd, där de säljer meterlånga kolaremmar och annat som det gått inflation i på svenska festivaler och marknader.
Tomelilla.
Namnet Österlen definierades som en geografisk plats 1929, i samband med produktionen av en turistbroschyr. Idag är namnet ett starkt varumärke och mäklare försöker på känt manér utvidga området – snart sträcker sig Österlen från Köpenhamn till Södertälje. Vi nöjer oss med att konstatera att det ligger i sydöstra hörnet av Skåne. ”Äppelkusten” är också ett geografiskt begrepp och sträcker sig mellan äppellundarna i Kivik ner till Hammars backar. Som alla ställen med säsongsbetonad turism finns det gott om fällor att gå i, inte minst när det gäller maten – kolla vad de bofasta går och käkar så minimerar du risken att bli besviken. Vi betalde 59:- för lite gegga mellan två brödskivor i hamnen i Kivik – ett kulinariskt Nigeriabrev.
Ystad.
När det gäller golfen hör tre klubbar till Österlen: Tomelilla, Ystad och Österlen med två banor. Sjöbo brukar få hänga med på ett hörn för att den ligger bra till. Genom att hyra ett hus utanför Tomelilla hade vi aldrig längre än 30 min till någon av de fem banorna.
Genom Bo i Skåne hittade vi ett hus i Ramsåsa strax väster om Tomelilla som vi var mycket nöjda med. Här fanns tre sovrum/sex sängar och stora gemensamma inomhusutrymmen (ifall det är dåligt väder) och en mycket trevlig trädgård där vi satt och käkade varje kväll. Värden heter Knut-Åke Pehrsson och om du kontaktar honom direkt på 0709-505546 borde han gissningsvis kunna erbjuda ett lägre pris än hemsidan.
Samtliga fem klubbar är med i greenfee-samarbetet Sydpoolen, där medlemmarna i ett mycket stort antal Skåne-klubbar – med några restriktioner – erbjuds 35 procents rabatt på greenfeen. Sjöbo och Tomelilla är med i Golfhäftet.
Lilla Vik.
Österlen har två helt olika banor: Djupadal och Lilla Vik och de ligger några minuters körning från varandra, med separata klubbhus. De skiljer sig också helt i karaktär. Djupadal är utlagd i ett böljande landskap med havsutsikt från flera hål och fairways kantade av äppelträd. Vi var här när banan var nyöppnad för ett antal år sedan och imponerades stort. Nu har man kompletterat banan med ett av landets finaste klubbhus och ett trevligt halfway house där allt från nyplockade kantareller till thai-massage erbjöds.
På senare tid har klubben lagt igen flera bunkrar för att göra den lättare för höghcpare. Man har också kompletterat med några mer framskjutna tees. För låghcparen går det att spela layouten upp till 6361. Vi tvekar inte att säga att det här är en av landet roligaste banor att lira oavsett vilket hcp du har. Skicket under vårt besökt var också magnifikt. Sneda slag straffar sig ofta, samtidigt som du nästan alltid hittar bollen hyfsat lätt.
Med kroppar härjade av förstadiet till rigor mortis är det ytterst sällan vi numera känner att vi vill lira två rundor samma dag – men det kände vi starkt på Djupadal. Att återvända när äppelträden är i blom är numera högt på vår lista. Klubbchefen berättade att rapsen och äppelträden blommade samtidigt i år och vi kan knappt föreställa oss hur vackert det blir en sen eftermiddag med havet som fond.
Den andra banan heter som sagt Lilla Vik och har mer trafik, sannolikt för att den är plattare. Här finns ett hotell som bidrar till den sociala atmosfären runt klubben – restaurangen där står för all förplägnad inklusive kiosken efter nio (testa deras miniburgare med pulled pork som snacks halvvägs).
Layouten är av parkkaraktär och några hål sträcker sig längs med vattnet. Det är inget snack om att det här är en bra och trevlig bana väl värd ett besök, men har du bara tid att lira en av Österlens två banor ska du utan någon som helst tvekan satsa dina pengar på Djupadal, med eller utan golfbil.
Rundan på Djupadal avslutat lämpligen med en veteöl.
Tomelilla är kanske den bana i Sverige där svårighetsgraden mellan första och sista nio skiljer sig mest. I år har man vänt på slingorna så att du får de svåra hålen först – vilket lär öka proshopens bollförsäljning.
Banguiden kostar bara tio kronor och när det gäller de första nio hålen är det den bästa investering du kommer att göra på din Österlen-semester. Den guide du får i år är inte uppdaterad, så hål 1 är alltså hål 10 osv. Anledningen till att de numera första nio hålen ställer till det för många är vatten som inte går att lira runt – sorkdödare går en icke ärofylld död till mötes. Vårt tips är att lägga upp istället för att i varje läge försöka ta dig in på vad du anser som rätt antal slag.
Just att du tvingas tänka till (inte vår paradgren, men vi gillar att försöka) är vad som gör de numera första nio hålen klart roligaste. När man nu vänt på ordningen känns de sista nio lite slätstrukna, samtidigt som vi inser att många golfare lär gilla chansen att ”jaga ikapp” sina poäng.
Vi hade nog sett att man hade haft kvar det som tidigare och att man fått chansen att värma upp på de lättare hålen och fått de roligaste på slutet. Samtidigt är ju golfare ett släkte i sig och klubben har nog gjort en rätt bedömning i att de flesta vill avsluta starkt resultatmässigt.
Klubben erbjuder numera boende i direkt anslutning till klubbhuset. Vi kikade in och det är fräscht och välplanerat, med vardagsrum och två små sovrum med vardera två enkelsängar. Varje lägenhet har en uteplats mot banan och ett litet övningsområde.
Ystad ligger strategiskt strax öster om staden och sägs vara en seasidebana med parkinslag. Vi tycker snarare att det var en parkbana med vissa inslag av seaside – och faktiskt lite linkskänsla visuellt på några hål på in-9. Banan var i utmärkt skick under vårt besök och inramningen betydligt lummigare än vi hade förväntat oss. Trots detta får du räkna med att det oftast är en hel del vind att tampas med.
Öppningshålet är ett korthål med en rejäl pöl framför – perfekt för den som vill lära sig hantera nerver i en som vanligt ouppvärmd kropp. De i vårt tycke roligaste hålen hittar du första nio. Hål 3 är ett kort par 4 med ö-green, 7:an – vår favorit – ett kort par fem där placering snarare än längd premieras.
Klubbhusområdet är trevlig på ett lågmält sätt och det var oerhört lätt att komma i samspråk med medlemmarna. De flesta verkar hålla rast efter nio hål och det förväntas nog du också göra.
Sjöbo är en relativt ny och modern bana byggd på sandjord. En av golftidningarna rubricerade sin recension av banan med ”18 rum med kokvrå” och det är vad det handlar om: alla hålen ligger väl separerade från varandra av tallskog, så att du slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål, och klubbhus och servering är av det enklare slaget. Tallskogen ger dig ett visst skydd mot den skånska snålblåsten vår och höst.
Vi tycker att layouten inte är helt olik erkänt bra banor som Halmstad Norra. Det kan förvisso bli lite ”same-same” över hålen, men de fina bunkrarna med uppbyggda bakkanter gör att det krävs spelstrategi utöver att undvika tallarna på sidorna. För den som vill mejsla ut en strategi innan besöket erbjuder hemsidan god hjälp. Teeskyltarna erbjuder inte mycket info men har du en Iphone kan du ladda ner ett digitalt scorekort. Vi avslutade rundan med lunch på Gästgivaregården inne i Sjöbo – ett utmärkt beslut.