---

The Bobmen report: 2 oktober 2012

---

Golf på randen till Borneos täta regnskog.

 

I det här nyhetsbrevet är det mycket Malaysia, en destination som på många sätt är lik Thailand men där alla dina grannar kanske inte redan varit och vevat med klubborna. Till nästa nyhetsbrev ska vi ge oss av till sydvästra delen av England, där vi sista veckan i oktober tror oss kunna hitta riktigt bra linksgolf längs den vackra västkusten i Somerset, Devon och Cornwall. Att säkerhetstänket är annorlunda här och var på gamla brittiska linksbanor berättar Bodevik om i sitt senaste inlägg.

 

---

Bogogno i norra Italien, ofta i bra skick.

 

Norra Italien: Populära Le Robinie i dåligt skick

 

Vi var på blixtvisit utanför Milano förra veckan och spelade några banor. Svenskfavoriten Le Robinies fairways var i riktigt dåligt skick, så undvik den i höst. Satsa istället på Bogognos Bonora-bana (bilden ovan tog vi förra veckan), som var i utmärkt skick. Här kan du läsa mer om banorna i norra Italien, dit du lätt tar dig med lågprisflyg.

 

---

 

Svinga bland Rastapopulus-apor på Borneo

Borneo erbjuder tillsammans med Amazonas världens största biologiska mångfald. Den täta tropiska regnskogen gör ön svårutforskad samtidigt som den skyddar växtlighet och djurarter, inte minst den sällsynta näsapan, känd från Tintin-albumet ”Plan 747 till Sydney” där skurken Rastapopulus springer på en apa med en lika löjligt stor näsa som han själv. Kanske finns det också en och annan kvarglömd huvudjägare, något som inte skrämmer oss då vi alltid spelar golf helt huvudlöst. För upplevelseturisten som ogärna reser utan sina stickor har vi testat tre av de bästa banorna – läs vårt reportage.

 

---

 

Uppdatering golf i Kula Lumpur:

Kuala Lumpur är ett spännande stopp på väg till/från Asien/Australasien för den som vill bo 5-stjärnigt och spela förstklassig golf till en överkomlig peng. I reportaget på vår hemsida tipsar vi om flera riktigt bra banor – här kommer senaste nytt från ett stop over på vägen till Borneo:

 

 

Saujana slår av på takten?

 

Vi gav oss återigen ut på Saujanas Palm Course (Cobra Course), länge topprankad i Sydostasien. Även om det fortfarande är en härlig layout för den som gillar att tänka golf (inte vår paradgren), känns det som att de halkat ner rejält på skalan när det gäller service (alla kiosker på banan var stängda) – inte ovanligt för klubbar som känner sig trygga i att de har ett tillräckligt starkt varumärke för att kunna slå av på takten. Den andra banan - Bunga Raya Course – har haft några hål stängda för ombyggnad men om allt går enligt tidsplan öppnar de fullt ut nu i oktober. Samtliga foton här är nytagna på Palm Course.

 

 

Hoppa Nilai Springs

 

Nilai Springs Golf & Country Club ligger nära flygplatsen för den som har ett kort stop over. Måndagar och fredagar kostar den bara 150 svkr att lira, inkl buggy. Med detta har vi redogjort för de skäl som skulle få dig att vilja lira den. Layouten är förvisso småtrevlig, men skicket var under vårt besök under all kritik – greenerna var som svenska provisoriska vintergreener, bara varmare. Med tanke på att anläggningen i sig är riktigt trevlig (med ett stort hotell), är det ett mysterium att man inte fixar finishen på de 27 hålen (vi spelade slingorna Mango och Pines, Pines var i något bättre skick). Golfbuggyn hade en fast framruta, vansinnigt med tanke på värmen.

 

 

Golfbilar brukar ha en text på rutan om att vara försiktig så att man inte skadar sig själv eller andra. På Nilai Springs var det istället en prislista vad olika typer av skador på bilen kostar dig. När det gäller första punkten räknar vi med att få rabatt då taket ofta sticker upp på bilarna vi regelbundet kör i vattnet. På Nilai sätter de också en liten gul lapp på buggyns framruta. Ute på banan kommer marshallen på en motorcykel och noterar på lappen klockslag och hur långt du hunnit (om du inte redan kört bilen under vattenytan). Vi är osäkra på vilka konsekvenserna är om du anses spela för långsamt, kanske en straffrunda.

 

 

Halva priset på The Mines

 

The Mines, en av världens dyraste banor att spela, har tillfälligt sänkt priset på sitt golfpaket (obligatoriskt att bo för att få spela) och man kan nu få det för drygt 2 000 svkr. Fortfarande dyrt, men jämfört med tidigare är det mindre än hälften. Huruvida du nappar handlar nog mest om att ha trofén, för du kan få ihop lika bra golfpaket för knappt halva summan på många ställen i KL. I vårt KL-reportage har vi fotat mycket på banan.

 

 

Palm Garden – ny etta i KL enligt oss

 

Totalt ombyggda Palm Garden har snabbt blivit en snackis i KL och det är fler än vi som anser att det är Malaysias bästa bana. Kör förbi och drägla från klubbhusterrassen om du inte har tid att spela den – eller kolla in våra foton från i mars, när vi lirade den någon vecka innan den öppnade officiellt (hur omdömeslöst är det att släppa ut oss som första boll på en helt orörd bana?).

 

 

Kota Permai håller ställningen som en av de absolut bästa

 

Kota Permai var lika fin som sist och håller hög klass rakt igenom – kanske den klubb i KL vi helst hade varit medlemmar i. Greenfeen är lite dyrare än snittet, knappt 500 skr, men värd varje krona. Här sprang vi på deltagarna i ”World Amateur Inter-Team Golf Championship”, en turnering som sedan 1994 används för att marknadsföra Malaysia. Det finns ett antal alternativ på spelplatser runt om i landet under kalenderåret och lag om fyra betalar ett bra pris för boende, greenfee och logistik under fyra dagar. Framförallt kommer lagen från Asien och Australien och helt klart är arrangemanget populärt bland de som hittat det – många har varit med ett flertal år.

 

 

Återseende på Temple Park 

 

Temple Park är lite av en favorit, för att den är så bildskön, om än inte en av de absoluta toppbanorna i KL. Med 250 svkr för 18 hål (även helg) så är det en av de mest prisvärda banorna i KL. När vi var där i mars tog vi några foton på vår caddie och skickade till klubben, med hopp om att de skulle nå henne. När vi nu var på återbesök kom hon direkt springande med ett stort skratt – och utan slangbella.

 

 

Lyxhotell till bra pris i KL

 

KL erbjuder som nämnts goda chanser att testa 5-stjärninga hotell till en hyfsad peng (kolla våra allmänna restips). Den här gången slog vi ner bopålarna på Royale Chulan, en massiv lerfärgad konstruktion i downtown. Som alla 5-stjärniga hotell i KL är entrén imponerande (”you never get a second chance to make a first impression”). Rummen är väl tilltagna, med badrum som erbjuder rejält svängrum (separat badkar och dusch). Stora balkonger finns men de flesta verkar erbjuda utsikt mot innergården och det blir lite väl mycket lerfärgade väggar i blickfånget. Bufféerna är – som ofta på KL:s bättre hotell – förstklassiga, till omfång, kvalitet och variation.

 

Restaurangen med bästa utsikten i KL

 

Bästa utsikten i KL får du inte från Petrona Towers/KLCC, utan från KL Tower. Här erbjuds också en riktigt bra buffé i restaurang Seri Angkasa. Buffén står i mitten och ytan där borden står roterar för att ge dig en varierad vy över staden. Ett varv tar 90 minuter och även om det inte låter snabbt kan det efter några öl vara rena chokladhjulet att hitta tillbaka till bordet. Vi väntar med spänning tills när de får ner varvtiden till en minut – då lär alla få fönsterplats, vare sig de vill eller ej.

 

 

Förbjuden frukt på hotellrummet

 

Nej, det handlar inte om erotik, utan om ”Durian”, en populär frukt i Malaysia med en riktigt elak lukt (den kallas också ”stinkfrukt”). På vårt hotellrum i Kuala Lumpur låg en lapp som varnade gästerna att det kostar tre nätters boende i ”saneringsavgift” om man skalar frukten i rummet. Inget nämndes om surströmming. Längs vägarna kan du ibland se pickups som säljer frukten direkt av flaket. Kunderna äter ofta på plats, för att slippa ta in den i bilen. Det finns knep för att få väck lukten ur munnen, om du skulle komma på idén att testa.

 

Risk & reward

 

Huruvida japaner är mer känsliga för solljus och infektioner än oss andra vet vi inte, men de här tre damerna tog inga risker när de lirade på Borneo. Själva är vi beredda att ta mer risker, i torrt såväl som blött. Osäkra på hur många regler vi bröt mot försökte vi vispa upp bollen på green från ett prekärt läge. Efter slaget låg bollen helt överraskande kvar i gyttjan, nu tillsammans med en orange keps, vilket tyder på en bra svingbana.