Kuala Lumpur - prisvärt stop over med många bra banor

 

Malaysias huvudstad är ett populärt stopp för svenskar på väg till/från Australasien – här bor man lyxigt till budgetpris. För den som vill sträcka på jet-laggade ben under en golfrunda väntar flera angenäma överraskningar. Vi har under flera besök testat många av de bästa och mest prisvärda banorna. De billigaste hittar du mot slutet av reportaget.

 

Kuala Lumpurs (KL i folkmun) geografiska läge, strax norr om ekvatorn, innebär en konstant temperatur runt 30 grader och luftfuktighet på 80 procent. Som vintergolf, fast tvärtom. På med hatten, fyll vattenflaskan och använd skuggan flitigt så funkar det faktiskt. Även om vädret här precis som i resten av världen blivit mer oberäkneligt är det större sannolikhet för regn på eftermiddagarna, så lira helst på förmiddagen, då det dessutom är svalare – eftermiddagarna kan bli odrägligt kvalmiga. Skulle det regna är inte regnkläder det optimala – det blir helt enkelt för varmt och svettkladdigt. Satsa istället på ett paraply eller att bli blöt och ha med ombyte.

 

The Mines. Längst upp: Palm Gardens nya bana. Nedan: nattgolf på Sultan Abdul Aziz Shah.

 

Med några undantag får golfbil inte köras på fairway, men vi rekommenderar ändå att ni hyr en även om det inte skulle vara obligatoriskt (vilket det oftast är), för att alltid ha närhet till skugga. För den som vill ha mindre sol, men fortfarande med fullt blås på fuktigheten, erbjuds kvällsgolf i strålkastarbelysning på många banor – fast då har man förstås inte förtjänat sin öl efter rundan. Den bana som erbjuder bäst kvällsgolf är Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah (se längre ner i texten). När det gäller just alkoholhaltiga drycker är dessa relativt dyra, delvis för att Malaysia är ett muslimskt land. I affärerna är det ungefär samma pris som på Bolaget, på restauranger och klubbar betalar du strax under vad du skulle ge på liknande ställen i Sverige. De flesta ställen som frekventeras av västerlänningar serverar alkohol.

 

 

När det gäller priset på greenfee varierar det. Helt klart har priserna gått upp sedan vi var här första gången. Men det går att hitta riktigt bra golf för samma pris som du betalar för en mellanklassbana i Sverige. Tidig eller sen starttid innebär ofta rabatter. Undvik helger då priset på många banor dubblas. Många klubbar erbjuder också i perioder utökade rabatter vardagar, men annonseringen om detta sker sällan bortom klubbens anslagstavla. Kostnad för buggy och caddie – som oftast är obligatoriska – tillkommer. Till skillnad mot i Thailand krävs nästan undantagslöst bara en caddie per buggy (står bak på bilen), ibland bara en i bollen. En del klubbar har bara manliga caddies, men det absolut vanligaste är att det uteslutande är kvinnor. Jämfört med i Thailand är det inte eftertraktat att jobba som caddies, vilket gjort att många klubbar importerar sina caddies från långlönelandet Indonesien – det finns t.o.m. bemanningsföretag för detta. Som i Thailand förväntas du ge dricks efter rundan, hör med receptionen vad som är kutym på just den klubben. Är du extra nöjd med servicen från din caddie ska du lägga till lite.

 

TPC Kuala Lumpur West Course. Nedan: Petronas Towers.

 

KL är känt för att erbjuda bra hotell till riktigt låga priser. De bästa priserna hittar du via hotellbokningssajterna på Internet. Tänk på att mat och dryck ofta är betydligt dyrare på de fina hotellen än ute på stan, så se till att inte hamna helt offside någonstans. Ska du primärt spela golf under vistelsen är vår rekommendation att du bestämmer på vilka banor och därefter väljer ett hotell som ligger bra till. Taxi är billigt men trafiken kan vara tät. Se till att chauffören verkligen vet var ni ska innan ni ger er iväg. Ett alternativ är att använda privatchaufför genom hotellen vilket bör ger ett fast pris som ligger ca 30 procent högre än vad taxi kostar. Rusningstrafiken är absolut en faktor att planera runt. Ett stort plus med Malaysia jämfört med Thailand är att nästan alla pratar hyfsad engelska. Detta i kombination med vänlighet och hjälpsamhet gör att logistiken har alla förutsättningar att fungera bra.

 

 

Petronas Towers har blivit något av en symbol för det moderna Malaysia. Tornen stod färdiga 1998 och fram till 2004 var de med sina 452 meter världens två högsta byggnader. Som besökare kommer du inte längre än halvvägs upp, till gångbron som förbinder tornen. För bästa vyn rekommenderas istället KL Tower, ett 421 meter högt utsiktstorn lite längre bort. Ett ytterligare sätt att se staden lite från ovan är monorailen. Se bara till att undvika rusningstid.

 

 

Palm Garden lirade vi första gången för bra många år sedan. Då hade de 27 hål som skickmässigt var bra utan att göra ett outplånligt minne. Vardagar var greenfeen nästan oanständigt låg. Nu har priset gått upp rejält. Detta kan tyckas vara dåliga nyheter, tills du inser att de byggt en helt ny bana i absolut världsklass. När vi lirade den hade de inte ens öppnat officiellt, så vi fick chansen att beträda – eller snarare hacka sönder – jungfrulig mark. Som sig bör var allt i kanonskick. En av Malaysias rikaste gubbar finansierar allt, vilket ska borga för att standarden hålls uppe även när man släpper på mer golfare.

 

 

Layouten är inte bara strategisk för den som gillar att tänka golf (något vi gett upp för länge sedan), utan rundan bjuder också på en mycket estetisk upplevelse, inte bara på de tilltänkta spelytorna utan även området kring, där vi vanemässigt landar våra bollar. För den som svänger förbi det nya klubbhuset kommer hål 17 (korthål med ö-gren) och hål 18 att öka salivproduktionen till syndaflodsnivå. Även om dessa två hål är klart häftigast finns det gott om hål på banan som hade kvalat in som signaturhål på de flesta banor i KL. Palm Gardens nya bana är en av de bästa banor vi spelat genom åren och ett absolut måste för alla besökande golfare.

 

 

Kota Permai är också en oerhört fin bana, alltid högt rankad i olika listor. Banan har under tre olika besök alltid varit i mycket gott skick och det finns egentligen inga svaga hål. För den som likt oss har ett spel som inte bidrar till den estetiska upplevelsen gör själva omgivningarna det – det syns att klubben jobbat mycket för att en runda även ska vara en fröjd för ögat. Här har vi också haft de bästa caddisarna vi haft i KL, som så ofta i Malaysia unga tjejer från Indonesien. Den senaste förekom oss alltid, dessutom med ett strålande humör och snabbtänkt humor. Att hon tyckte att jag svingade som en orangutang visar bara hur graciösa dessa primater är.

 

 

Har du en hyfsat hög bollbana kommer du de flesta dagar att få minimal rull på dina utslag, därför rekommenderar vi att du flyttar fram en tee, för att det ska bli roligare (detta gäller alla banor). Bunkrarna är lite annorlunda, med kanter klädda med en kombination av gräs och lodräta slipers. Det gör att bollen aldrig kan plugga sig i bunkerkanten, utan den rullar ner i bunkern och ligger platt i sanden. Den här konstruktionen gör också att bunkrarna inte kollapsar när det regnar. Fler banor på dessa breddgrader borde ha denna konstruktion på sina bunkrar. I anslutning till klubbhuset ligger en trevlig swimmingpool om du är på det humöret. Proshopen här har ofta rea.

 

 

The Mines är Malaysias i särklass privataste golfklubb och del av ett område känt som Mines Resort City, anlagt och finansierat – som så många gånger i Sydostasien – av en affärsman med stora visioner och ännu större plånbok. Tidigare låg världens största öppna tenngruva här, idag är schaktet vattenfyllt. Vi fick lite olika bud på vattendjupet, men klart är att du inte lär få upp en islagen boll med håven.

 

 

Banan är intressant ur miljösynpunkt då det lags ner enorma summor för att sanera marken efter gruvdriften och se till att monsunregnen inte ställer till det och frigör gammalt gruvavfall. Flera stortävlingar har avgjorts här sedan man slog upp portarna mitten av 90-talet och PGA-touren lockas hit av en gigantisk prispåse. Vill du själv lira banan finns det tre alternativ, från svindyrt till löjligt svindyrt. Det billigaste är att bli inbjuden att spela med en medlem. Det mest realistiska alternativet är att du tvingas köpa ett golfpaket på ett av de två hotell som ingår i Mines Resort City. Gillar du inte att tjafsa med växelpengar kan du istället bli medlem, till en kostnad som är så hög att vi måste ha missförstått vad vi hörde.

 

 

Med tanke på kostnaderna för att lira banan var våra förväntningar höga. Första nio har i hög grad närkontakt med det vattenfyllda schaktet, sista nio omgärdas av tät vegetation på båda sidor fairway och en hel del ”väl tilltagna” villor. Samtliga hål har sitt eget rum, något vi gillar då vi slipper störas av andra golfares dåliga dagsform på intilliggande hål. Redan på hål två känns det som att vi går i närkamp med banans signaturhål, ett vackert par fem med vatten längs hela vänsterkanten. De två första korthålen har en hel del vatten framför green, vilket för oss brukar innebära drop zone-besök. Allt är i mycket bra skick (vi hittade inte några som helt duffmärken framför oss, men lämnade ett antal bakom oss), även om greenerna var lite långsamma under vårt besök – vi gissar att banan var riggad för någon potentat med högt hcp.

 

 

Ok, säger du, är banan så bra att jag ska nödslakta ungarnas spargrisar och adoptera bort dem? Naturligtvis inte! Du kan spela riktigt bra golf i KL för en tiondel av det priset och undviker samtidigt att få ett gäng griniga ungar på halsen när du kommer hem. Och även om The Mines var en kanonbana tyckte vi att Kota Permai och Palm Garden var bättre.

 

 

Templer Park strax norr om KL gillade vi förra gången vi var här och därför gjorde vi ett återbesök. Se till att inte förväxla den med Perangsang Templer Golf Club som ligger farligt nära – säg att ni ska till den ”japanska klubben”. Det finns fortfarande starka japanska ägarintressen i Templer Park och många medlemmar kommer därifrån, ändå är det bra pris på greenfeen vardagar. Ofta har de sanslöst bra erbjudanden, ring och kolla. Av någon anledning hade de under vårt besök högtalarutrop för att få golfarna till första tee – man fick känslan av att vara på en flygplats och vi hoppas att det normalt inte går till på det sättet. Restaurangen bjuder på en smak av japan, kulinariskt såväl som arkitektoniskt, fast inte av bästa märke i något av avseendena. Samma gäller omklädningsrummen.

 

 

De 18 hålen är utlagda kring en fotogenisk kalkstensklippa av samma sort som återfinns i Yangshou/Guilin i södra Kina och banan har stått värd för Malaysian Open flera gånger. Vid en första blick i scorekorten verkar banan extremt lång, men det handlar om yards (minus 10 procent ger dig meter). Blå är standardtee att spela från för herrar, men vi föreslår att du flyttar fram till vit om du inte är singelhcpare – du kommer att tacka oss efteråt. Den som spelar från röd har inga möjligheter att flytta fram. Första nio ligger ganska öppet och är helt platta, sista nio är betydligt mer kuperade och här har också varje hål sitt eget rum.

 

 

En sak som skiljer Templer Park från andra klubbar i Malaysia är att caddies inte står där bak, utan kör bilen – som är fyrsitsig. Tyvärr går framrutan inte att fälla ner, vilket gör att du inte får någon fartvindsfläkt. Alla caddies är utrustade med slangbellor för att hålla apor borta. Efter några misslyckade utslag övervägde vi att gå över till slangbellan, men klykan var för liten för att bollen skulle kunna passera.

 

 

TPC Kuala Lumpur (tidigare Kuala Lumpur Golf & Country Club/KLGCC) är storleksmässigt en av de mest imponerande anläggningarna du lär hitta i Sydostasien, inte minst för utbudet vid sedan av de två golfbanorna. Klubben är i mycket en arena för business och det finns därför hela fem restauranger. Atmosfären runt klubbhuset är inte alls intim som på en del andra klubbar, utan det känns mer som att komma till en flygplats som vibrerar av förväntningar från resenärer. Exklusiviteten till trots erbjuds ofta riktigt prisvärda bufféer för den som vill frossa, till lunch såväl som middag. Det finns två proshoppar, varav den ena lär vara störst i landet.

 

West Course. Nedan: East Course, minst lika vacker och utan duffmärken.

Båda banorna är oerhört fina, med perfekta tees och med bunkrar som är uppdragna i bakkant så att du ser dem tydligt inför varje slag. Vi gillar också inramningen, med vacker och färgglad växtlighet på ytor utanför de tänkta spelytorna. Eftersom de flesta väljer att spela West Course är East Course i finare skick – vi såg ytterst få duffmärken här. Greenfeen för banorna är ungefär lika. Flertalet av TPCKL:s caddies är män, men det håller på att gå över till indonesiska tjejer som de flesta andra klubbar på fastlandet.

 

De flesta lokala golfare kommer att säga till dig att spela West och är du en bättre spelare är det säkert rätt val. PGA-touren spelar här sedan 2013 och banan kräver en hel del course management (att du tänker innan du slår, vi brukar göra det omvända). Från tee är det ofta riktigt många bunkrar som ligger och hugger i landningsområdena och det straffar sig rejält att hamna i dem.

 

West Course.

West mäter dryga 6 000 meter från blå tee, som är herrtee på banorna i KL. Med tanke på att du inte lär få mycket rull ska du ta dig en allvarlig funderar på att flytta fram till vit tee (5 600), för att få en betydligt trevligare upplevelse – vi lovar att det ändå blir tufft. Från röd tee mäter banan knappt 5 200. Skulle någon få för sig att lira från backtee är det 6 400 meter.

 

East Course är kortare, 4 900/5 500 meter från röd/blå (par 71). Många sydostasiatiska spelare är lite macho kring sin golf, så de väljer bort den här banan av enbart det skälet. Det är synd, för många av tjejerna på LPGA-touren, som spelar här varje år, har det här som en av sina favoritlayouter på touren. Vi tycker själva att det är litet hugget som vilken man väljer att spela, inte minst med tanke på just det där med avsaknaden av rull.

 

Saujana är en av prestigeklubbarna i KL, med två banor – Palm och Bunga Raya – och ett enormt klubbhus. Banorna är mycket populära bland utländska turister, inte minst japaner, och det har drivit upp greenfeen till en nivå där vi känner att man betalar mer för varumärket än vad som faktiskt levereras. Om du lirar du här ska du utan tvekan satsa på Palm Course, även kallad ”The Cobra”, för att den bjuder på större variation och fler estetiska upplevelser:

 

 

Bunga Raya har byggts om för att de skulle få in en drivingrange och övningsområde framför klubbhuset och det här har gjort banan sämre. Tidigare började och avslutade du rundan framför klubbhuset, nu tvingas du börja någonstans mitt ute på ett öppet fält och här har klubben missat det där med att man ”aldrig får en andra chans att göra ett första intryck”. Layouten är betydligt öppnare och mer lättspelad än kobran.

 

Glenmarie har två 18-hålare – Valley och Garden Course. Det är samma greenfee på båda banorna och med övriga avgifter kan det bli en del pengar. Undvik helger och försök gärna lira med en medlem – då är det halva priset. Spelar du bara en ska du utan någon som helst tvekan satsa på den förstnämnda (även enligt klubbledningen), som är en av de roligare layouterna i KL. Öppningshålet är rejält utmanande – ett par fyra med högt belägna tees där det gäller att passera vatten och navigera bunkrar hela vägen fram till green. Sedan rullar det på, i ett kuperat landskap med betydligt mer variation än vad som erbjuds på Garden. Påfallande ofta står du högt och slår neråt, vilket alltid får igång adrenalinet hos oss och gör oss till ännu sämre golfare. Greenerna är alltid betydligt snabbare på Valley än på Garden. Golfbilen får inte köras på fairway här.

 

 

Att Garden är populärare, trots att det är en sämre bana, beror på att du får köra golfbilen på fairway här. Hur golfare – som ändå är ute och går en hel del – kan vara så bekväma att de väljer en betydligt sämre bana av sådana skäl övergår vårt förstånd. Att stora tävlingar avgörs här spelar också in. Detta beror på tourernas krav när det gäller fri sikt från tv-torn och tillgänglighet för publiken. Layouten är en öppen ganska platt historia med vatten i spel här och där. Trafiken stör på nästan samtliga hål.

 

 

En layout som imponerade under vårt första besök till KL var Impian. Banan var då inte bara riktigt bra, utan även mycket tjusig att titta på, med böljande kullar som skiljer hålet åt och med fina greener. En stor nackdel var att klubben inte serverade alkohol och att inte få tröstsuga på en öl efter rundan kändes lite orättvist (Impian är den enda klubb vi besökt i Kuala Lumpur som inte serverat alkoholhaltiga drycker). Nu verkar det vara nya ägare och vi har haft lite svårt att utifrån hemsidan förstå vad som gäller när det kommer till greenfeespel (och öl) – håll oss gärna uppdaterade.

 

 

Sultan Abdul Aziz Shah är igång igen efter att  ha kånkat för några år sedan (då hette den Kelab Golf Sultan Abdul Aziz Shah, vilket ju är ännu häftigare). Banan är värd att lira bara för namnet (tyvärr står det bara SAASGCC på tröjorna i shopen). 27 hål och rankad topp-5 i Malaysia – ingen blir besviken på golfen här. Här finns Malaysias bästa kvällsgolf. Strålkastarljusets reflektioner i bollen gör det mycket lätt att se riktningen på skotten. Ett tips är att slå ut så att ni spelar första nio i dagsljus och sista nio i belysning. De rekommenderade slingorna är President och Sultan. Snabba greener och fräscha omklädningsrum i ett klubbhus som bäst beskrivs som överdådigt.

 

Klubbhuset Sultan Abdul Aziz Shah.

 

Nilai Springs Golf & Country Club med 27 hål ligger nära flygplatsen för den som har ett kort stop over. Måndagar och fredagar är det normalt rabatter på spel. Första gången vi lirade här var skicket under all kritik – greenerna var som svenska provisoriska vintergreener, bara varmare. Med tanke på att anläggningen i sig är riktigt trevlig (med ett stort hotell) och golfen billig, testade vi igen två år senare, nu var banan riktigt fin och vi gillade verkligen atmosfären på klubben.

 

 

Bukit Kemuning har 18 ganska platta hål. Helhetsintrycket är gott, inte minst p.g.a. riktigt fina bunkrar. Precis som på de flesta banor gäller att golfbil måste köras på vägen. Klubben kan vara lite svår att hitta till – se till att taxichauffören har koll på var han ska.

 

 

Danua är en vacker och omväxlande bana med hög finish och bra pris. Trevlig klubbhusmiljö. Värt att påpeka är att fairways är sådd med ”buffalo grass” (även kallat crab grass för sin likhet med krabbans ben). Det här gör att det är glesare mellan stråna och att bollen därmed inte ligger lika fint ovanpå gräsytan som brukligt här nere. Med detta sagt är dock totalintrycket av banan gott.

 

 

Bukit Unggul bjuder på en rejält kuperad bana och mycket prisvärd golf. Första nio ligger ganska öppet men från hål 9 och framåt blir det mer djungellikt. Åtminstone fram till 11:an – längre hann vi inte när ett tropiskt oväder gjorde att vi måste avbryta vår runda. Strax efter att vi kommit tillbaka till klubbhuset bröt ett makalöst skådespel loss, med blixtrar, åska och skyfall – bara det värt greenfeen. På den här banan rekommenderar vi att undvika bunkrarna – för att krattorna har järnskaft och är mer än behagligt varma.