TBR 1 december 2021

The Bobmen report: 1 december 2021

Tillbaka på spanska fastlandet – ytterligare fem banor testade

I helgen kom vi hem från Costa del Sol på spanska fastlandet, där damernas Europatouravslutning hölls på svenskbanan Los Naranjos – vi hann ut på banan sista dagen innan de stängde inför tävlingen. Granne med Naranjos ligger en av Spaniens absolut bästa banor, privata Las Brisas – vi tipsar om hur du med lite förslagenhet kan komma ut på banan för en tredjedel av priset. Kvarten västerut testade vi även Villa Padiernas Alferini-bana, en av solkustens mest kuperade layouter. Än längre ner mot kusten, strax söder om Estepona, gav vi oss på Dona Julia och Almenara, den senare i kombination med det femstjärniga hotellet på området (fotot ovan). Vi hade också vår klart kallaste upplevelse i Spanien: -100 grader. Läs reportagen längre ner

Flera banor i Spanien har ännu inte återhämtat sig från pandemi-lockdownen och medföljande brist på inkomster – förhör dig om skicket innan du bokar dina rundor.

Detta gäller för resa till spanska fastlandet

För att du som flygresenär från Sverige ska släppas in i Spanien krävs för närvarande att du vaccinerats mot Covid-19, testat negativt eller tillfrisknat från Covid-19. För att göra resan så smidig som möjligt rekommenderar vi starkt att du ser till att vara fullvaccinerad (i dagsläget två doser) och sedan laddar med dig ett ”Covidbevis” här. Du måste också fylla i en hälsodeklaration tidigast 48h innan ankomst till Spanien. Du hittar den här. När deklarationen är ifylld genereras en QR kod som du kan behöva visa upp vid incheckning samt ankomst till Spanien. Uppdaterad information kring inresa i Spanien hittar du bland annat här.

Sedan igår har också Folkhälsomyndigheten utvidgat sina rekommendationer med anledning av den nya virusvarianten "omikron". Samtliga resenärer från förskoleklass och uppåt som reser in till Sverige från länder utanför Norden uppmanas att testa sig.

Smittoläget

I förra nyhetsbrevet uttryckte vi förhoppning om att pandemin skulle bli nergraderad till en hanterbar influensa, men det sket sig ganska omgående. Att länder fortfarande kör sina egna race bidrar till osäkerheten och i många fall är det obegripligt hur de agerar. Att Österrike utvidgat sin lockdown till att även gälla dubbel-vaccinerade lär inte mana på vaccinskeptikerna.

Arlandia Hotel på Arlanda testat

Ofta kan det vara praktiskt att bo på ett flygplatshotell, för att du ska iväg med ett tidigt flyg eller landar sent. Själva damp vi ner från Spanien mitt i natten och hade ingen lust att leta rätt och skrapa rutorna på en nerfryst bil och köra hemåt i mörkret. Istället checkade vi in på ett av flera hotell som numera finns på och runt Arlanda flygplats.

Radisson Blu Arlandia Hotel är det hotell som varit med längst på flygplatsen och huserar i den rödbruna byggnaden längs väg 273 i höjd med den gamla parkerade Jumbojeten, strax innan du kommer fram till flygplatsen. Det är också här du kör in till Swedavias två långtidsparkeringar Alfa och Beta och det är också de gula bussarna hit du som hotellgäst använder för att ta dig till/från terminalerna – bussarna stannar precis utanför ingången till hotellet.

Hotellet har 342 rum och sviter, alla ljudisolerade. Här finns också träningslokal, pool med bastu samt trevliga utrymmen med utsikt mot flygplatsen. Rummen har gott om svängrum och sängarna är absolut förstklassiga. Badrummen har badkar, vilket vi verkligen uppskattar då det inte finns något skönare ställe att parera en lång flygning i ekonomiklass. Frukostbuffén står uppdukad mellan 04.30 och 10 och helt klart var det många fler än oss som kommit på att en hotellövernattning med sen frukost är ett bra sätt att avrunda resan på.

Vårt rum. Nedan: frukosten.

Allt sammantaget är Arlandia väl värt den några minuter långa bussresan till/från terminalerna (täta avgångar). Ett dubbelrum med frukost och avbeställningsskydd vårt datum gick för 945:- (det var billigast att boka direkt via hotellets hemsida).

Se upp för nya trix från hyrbilsföretagen

Inte nog att många hyrbilsföretag numera vill att du signerar på en skärm när du hämtar ut din hyrbil, utan att du ser vad du skriver under, sist föreslog vår hyrbilskille också att han mejlar det underskrivna kontraktet till oss. Se till att du får en papperskopia, så att du kan klaga på plats om allt inte är som det ska. Att försöka få felaktiga avgifter återbetalda i efterhand är en mödosam process.

Skägget i Airbnb-brevlådan

Vänner bokade sex veckor på Teneriffa i jan-feb, mest för att de lyckats hitta billigt boende via Airbnb. Sedan bokade boendet av dem, sannolikt för att de kom på att de kan få mer betalt nu när vi i högre utsträckning har börjat resa igen. Det var omöjligt att hitta annat boende till vettigt pris, så nu ställer de in resan och förlorar 6 000:- de betalat för flyget.

Bedrövlig frukost i Benalmádena

Vi bodde en natt på Hotel Best Siroco i Benalmádena, lockade av den fina utsikten mot havet från balkongerna. Utsikten var också fin, men för att vara ett fyrstjärnigt hotell var rummen väl små och enkla. Frukosten var ett absolut bottennapp, inget smakade vettigt och det var en extremt bullrig miljö, kanske för att det var helg med många tillresta inhemska turister.

Dyr köpekalender, hemmagjord kalender med liten arbetsinsats, hemmagjord kalender med minimal arbetsinsats.

Adventskalender för golfare

Trött på de där adventskalendrarna med små bitar av osötad hundchoklad? Numera går det att köpa ölkalendrar via nätet, men de är ganska dyra – bättre att göra din egen. Kalendern i mitten är baserad på en vanlig låda med 33-centilitare och kräver lite arbetsinsats: ersätt blaskölen med 24 mixade kannor, skriv ut en snygg bild och perforera 24 luckor med en gaffel. Backen till höger lämpar sig för dig som vill satsa på flaskor och kräver minimal arbetsinsats. Göl Jöl!

På sista radens Systemfel

”Tills alla dör” av Diamant Salihu redogör i detalj för hur konflikten mellan gängen ”Dödspatrullen” och ”Shottaz” i Stockholm växt fram. Boken ger många insikter – samt bekräftar bilden av att våra beslutsfattare i högre grad behöver komma ut i verkligheten för att lösa våra stora integrationsproblem. Båda gängen domineras av ungdomar av somalisk etnicitet och enligt vagt bekräftade uppgifter gav våra politiker många från Somalia uppehållstillstånd i samband med att Systembolaget ville återlansera kampanjen ”Operation vin”. När de senare insåg att de förväxlat ”sommelier” och ”somalier” dumpades samtliga i Rinkeby.

På sista jobbraden 1

Ett nystartat forskningscenter ska leta efter virus i vår avföring, för att nya pandemiska hot ska kunna upptäckas i ett tidigt skede. Har du snorkel, cyklop och ett glatt humör kan du söka jobbet via Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

På sista jobbraden 2

SR har fått schavottera i sociala medier senaste veckorna, för en annons där de söker...någon. Ordet ”agile” nämns hela 30 gånger. Att få jobb att verka intressantare genom att pimpa jobbtiteln kommer från USA. Vi påminner oss om när vi diskade på en restaurang i Aspen på 1980-talet. När vi skulle ut och ragga på kvällen lanserade vi oss som ”Agua Ceramic Technicians”.

Almenara och SO/ Sotogrande

Vi började vår vecka i Sotogrande, halvvägs mellan Estepona och Gibraltar. Från Malaga flygplats är det dryga timmens körning. Här ligger flera namnkunniga banor, vi har tidigare testat sex, inte minst Valderrama. Greenfeen där går numera loss på 400€ – samt att varje boll måste ha minst en ”forecaddie” till en kostnad av ytterligare 60€ + obligatorisk dricks. Vansinnigt mycket pengar för att spela en runda golf – för samma summa kan du trycka i dig drygt 800 IKEA-korvar.

En av poolerna med spa-avdelningen i bakgrunden.

Granne med Valderrama ligger Almenara Golf. Här kom vi ut för en fjärdedel av priset/200 korvar. Med pengarna vi sparade kunde vi även bo på det femstjärniga hotellet som är integrerat med banan – samt finansiera flyget från Sverige och hyrbilen en vecka.

Hotellet genomgick till i år en fullständig renovering och bytte namn, från The Almenara Hotel till SO/ Sotogrande. Standard dubbelrummen är på hela 33 kvm – gott om svängrum alltså och med alla bekvämligheter du kan tänka dig. Vårt datum gick dessa för 2 446:- inklusive frukost.

Vår svit låg på bottenvåningen i första huset.

Vi kom hit mitt i veckan och hade turen att bli uppgraderade till en svit, med nästan dubbla golvytan. Detta gav oss ett separat vardagsrum där den morgontidige av oss kunde hålla till några timmar med en Nespresso-maskin innan den andre återupplivades för frukosten.

Sviten – och även standarrummen gissar vi – bjuder på en hel del snygg design och utan att det går ut över funktionen. Vårt badrum var mycket stort, med regnskogsdusch och ett badkar som var nersänkt i golvet. Ska du använda det sistnämnda tipsar vi om att börja fylla på med vatten i god tid. Sängarna var absolut förstklassiga.

Spaavdelningen med flera pooler, bastu och stort gym.

Innan middagen beslöt vi oss för att testa spa-avdelningen, som tillsammans med en fitness-avdelning sprider ut sig på hela 800 kvm. Här erbjuds olika typer av behandlingar, bland annat ”Kryoterapi”. Köldterapi, som är det vardagliga namnet, innebär att kroppen kyls ner med flytande kväve som håller sådär 100 minusgrader. Precis som vinterbad ska det vara bra för hälsan, både förebyggande och lindrande – på vilket sätt får du googla. En av oss var inte sugen på att utsätta sig för detta – han bär fortfarande på traumatiska minnen efter en svett-klaustrofobisk alginpackning med gladpack i Tunisien för tio år sedan – men den andre av oss var mer äventyrlig.

Efter att ha försetts med mössa och vantar och instruktionen att inte vidröra insidan av kabinen med bara skinnet samt hålla sig i rörelse hela tiden satte proceduren ingång, övervakad av en ur personalen. Första sekunderna är värst, men sedan blir det hanterbart för de flesta – till skillnad mot att hoppa i en vintervak är det torr kyla. Rutinen är att du är inne tre minuter och sedan ytterligare två om du vill. Självklart får du avbryta precis när du själv vill. Den av oss som inte satsade på nerfrysningen tog en ”deep tissue-massage”, som inleddes med att varm väldoftande olja hälldes över ryggen och sedan masserades in. Det här var den absolut bästa massage han fått och krämpor han inte ens visste att han hade lokaliserades och knådades. Massagen avrundades med en kall öl, det gjordes inte nerfrysningen.

Restaurangen under middagssittningen och där vi även åt frukosten. Nedan: klubbhuset.

Efter frukosten (med förstklassigt kaffe och nypressad apelsinjuice samt spansk lyxskinka) var det dags för golfen. Almenara Golf har 27 hål uppdelade på tre slingor med lite olika karaktär. Los Lagos har mest utrymme för den som spelar brett medan Los Pinos kräver mer precision. Los Alcornoques (namngiven efter den angränsade nationalparken) är mest kuperad. Eftersom den sistnämnda var stängd under vårt besök fick det bli Lagos och Pinos. På samtliga slingor är det bermudagräs på fairway, som blir brunt vintertid men utan att förlora sina spelegenskaper.

Eftersom även Lagos och Pinos är kuperade kan det finnas skäl att ta bil. Vi valde dock vagn, en stånk och stön-modell och en motoriserad. Den senare hade en gps i handtaget som angav alla avstånd till green, vilket gav en av oss ett klart övertag i matchspelet. Hyrklubborna vi hade bokat var av senaste modell och helt oanvända.

Vi började på Pinos, som betyder granar. Det här är den slinga som ligger närmast klubbhuset och hotellet, första tee hittar du direkt utanför proshopen. Se till att få med dig en banguide, utan en var vi på flera hål osäkra på hur långt vi vågade slå. Teeskyltarna ger ingen information utöver längden på hålet. De två första hålen spelas nerför, på det andra ska du vara försiktig med att inte ta för mycket klubba då allt lutar vänster och det är lätt att du hamnar i ett läge där du inte kommer åt greenen trots att du inte har långt kvar.

Los Lagos gillade vi faktiskt ännu mer. Som namnet antyder dyker det upp en sjö i layouten, men det var variationen på hålen som gjorde mest intryck på oss även här. Från hål 3 och framåt kommer det några riktigt fina hål där du inte bara behöver ha koll på riktningen utan också dina längder. Hål 7, ett korthål över en rejäl portion vatten med en bro till höger, är mycket likt signaturhålet på Quinta do Lago South i Algarve.

Sammantaget är Almenara en av de bättre layouter vi har spelat på solkusten, att vi inte hade hört talas om den tidigare trots att vi spelat flertalet banor här nere beror nog på att den hamnat lite i skuggan av sina välkända grannar. Det som framförallt gör rundan här kul är att hålen är rejält varierade, ligger väl avskilda från varandra och tvingar dig att tänka till innan du drar iväg bollen. Skicket var också mycket bra rakt igenom. Ska vi hitta något att gnälla på är det att avslutningshålen på såväl Pinos som Lagos kändes lite tama jämfört med resten av layouten.

Dona Julia utanför Estepona

På vägen uppför kusten, strax söder om Estepona, gav vi oss på Dona Julia. Klubben ligger i höjd med Casares, bara några hundra meter från kustvägen N340. I lågsäsong (mitten av november till sista februari samt under sommaren) går det att komma ut för 59€. Det gör att det är en hel del trafik på banan, även tidiga morgnar.

Klubbhuset vinner inga stilpoäng, ser mest ut som ett provisorium. Våra hyrklubbor var av skiftande kvalitet, behöver du hyra ska du nog förbereda dem på att du vill ha ett vettigt set.

Bansträckningen påminner om Santa Maria längre österut, med inledande hål som är lika mycket alpinism som golf. När det gäller Dona Julia är det de första sju hålen som klättrar rejält uppåt i en nästan rak linje – helt klart ska du överväga att hyra golfbil om du inte känner dig hyfsat vältränad. Greenen på hål 7 är banans högsta punkt och ger dig fina vyer mot banan och Medelhavet långt därnere.

Hål 8 från röd tee, halvvägs och vid inspelet.

Hål 8 är banans kanske häftigaste hål, ett par 5 brant nerför som går att spela över 600 meter – och som kortast 524 meter. Fairway är avdelad i terrasser och kör du bil ska du vara extra uppmärksam annars är det lätt hänt att du blir luftburen.

Hål 9 från gul och röd tee. Nedan: hål 12, med bästa utsikten mot Medelhavet.

Hål 9 är det i vårt tycke tuffaste hålet, ett par 4 med enbart elände på båda sidor fairway – har du ”spikrak” i slagarsenalen är tipset att använda det slaget här. Sedan planar layouten ut och blir mer lättraskad. På hål 12 (nedan), ett långt par 3 med rejäl bredd för sorkdödare, har du banans bästa vyer mot havet och bergen som överblickar Estepona. Avslutningshålet är ett korthål över vatten – perfekt om matchen står och väger.

Avslutningshålet, kort par tre över vatten.

Vi var positivt överraskade av Dona Julia. Layouten är betydligt mer kuperad än vi hade trott och flera hål erbjuder tees där man känner hornen växa i pannan. Greenerna var under vårt besök fina och lättrullade och överlag höll banan ett bra skick.

Los Naranjos och Las Brisas i Nueva Andalucia

Sedan var det dags att ta sig till sträckan mellan Estepona och Marbella, där vi tidigare testat sju banor. För att ha nära till de tre vi skulle ge oss på nu – och för att parera budgeten efter excesserna på SO/ Sotogrande – checkade vi in tre nätter på Ona Club Bena Vista längs kustvägen strax vänster om San Pedro de Alcántara och tio minuter från Nueva Andalucia. En trerummare på 70 kvm, med två sovrum, två badrum och två stora balkongen kostade oss knappt 600:-/natten. Nackdelen var att vägbruset hördes rejält och Internet var så segt att det i princip var oanvändbart.

Ona Club Bena Vista. Längst upp Las Brisas.

Nueva Andalucia har sedan urminnes tider varit så populärt bland oss nordbor att det av och till kallats för ”Nueva Scandinavia”. Området är också känt som ”Valle del Golf” och här ligger ett antal riktigt fina golfbanor, med i några fall rejält feta prislappar. Den för svenskt vidkommande mest kända banan i området är Los Naranjos. Anläggningen hade i nästan 20 år Malmös store son Percy Nilsson vid rodret och utvecklades då till något av ett ”home away from home” för svenska golfare som fortfarande vill ha en rejäl bit av Sverige, men utan vintertjälen. För att få loss pengar till bygget av Malmö Arena sålde Nilsson 2007 anläggningen till fyra kapitalstarka medlemmar.

Efter det har det investerats en hel del i bana och anläggning, med ambitionen att ”apelsinbanan” ska utmana Las Brisas och Aloha som områdets bästa golfupplevelse. Vi har svårt att se detta hända i närtid, men å andra sidan kommer du undan betydligt billigare här än på de två andra.

Layouten är en parkbana med bebyggelse runtom. Första nio är ganska rejält kuperade och här ligger hålen också mer avskilda från varandra, vilket gjorde att vi gillade dem klart bäst. Sista nio ligger mer öppet och är betydligt plattare, här tappade vi lite av vår entusiasm. Det mest utmärkande för banan är att greenerna med dagens standard är ganska små, vilket vi gillar då man får chansen att använda fler klubbor i bagen.

Avslutningshålet från tee, vid inspel och från klubbhuset.

Klubbhuset är fint och erbjuder utsikt mot avslutningshålet, ett par 5 med inspel över vatten. Greenfeen, med del i golfbil med gps, går på 83€, dra av en svensk hundring om du kan hålla dig till eftermiddagen. Bilarna har riktigt skönt vadderade säten för beniga rövar.

På kvartens promenadavstånd från Los Naranjos ligger Real Club de Golf Las Brisas, alltid rankad bland Spaniens tio bästa banor – vilket också återspeglar sig i en betydligt köttigare greenfee. Riktpriset (rack rate) är 250€, via klubbens hemsida kan du komma ner till 225€ inklusive bil, som du kan vara ensam i om din tilltänkte spelpartner får kalla fötter av prislappen.

Det är inte helt lätt att hitta lediga tider, klubben prioriterar sina medlemmar och släpper inte många tider till utomstående greenfee-gäster. Ska du lira här kan det vara lönt att ha koll på tillgängliga speltider innan du spikar reseupplägget.

Ett sätt att komma ut betydligt billigare är att hänga på som gäst till medlem, många skandinaver är medlemmar och hänger de inte här kan du säkert hitta dem på Los Naranjos och försöka få till något. Lyckas du med detta betalar du bara 80€ för rundan. Själv lirade jag med en mycket trevlig göteborgare.

Banan är precis som Naranjos och Aloha en parklayout med konstgjorda sjöar och planterade träd – på Brisas lär de komma från hela världen (träden, inte sjöarna). Layouten är betydligt mer lättraskad än på de andra två, det är uppför på hål 2, nerför på 3 samt uppför till klubbhuset efter att du är klar – i övrigt är det i det närmaste platt.

Banan är extremt välskött, klubben har 27 banarbetare på heltid, varav tre enbart sköter de absolut förstklassiga bunkrarna. Utöver bunkrarna finns det en hel del välplacerade vattenhinder som kan stoppa din framfart. När det gäller estetisk inramning under rundan är det framförallt det 1 200-meter höga berget Pico de la Concha som gör intryck.

Avslutningshålet med kiosken precis ovanför stenmuren.

Klubbhuset ligger högt och från uteserveringen har du vyer mot havet. Kiosken som passeras efter nio erbjuder också fina vyer, mot avslutningshålet och mot samma hav. Här kan du köpa riktigt bra mackor och många stannar till här efter rundan istället för vid klubbhuset.

Frågan du kanske ställer är huruvida en runda på Brisas är värd tre gånger så mycket som en runda på Naranjos. Det självklara svaret skulle vara nej. Samtidigt hänger det naturligtvis på hur du ser på ditt golfande – och huruvida du ser på greenfeen som en utgift eller en investering.

På Brisas betalar du även för trofén och exklusiviteten. När kompisarna där hemma skryter med att de spelat Naranjos utdelar du en rak höger med Brisas. Vill du golva dem finns det en ännu större trofé 20 minuter bort.

Skulle du vilja bli medlem i Las Brisas är det inte smärtfritt. Först måste du ansöka om en intervju med klubbledningen, så att de kan få kläm på om du är av lämpligt virke. Gör du inte bort dig redan här anmodas du att rota rätt på en aktie och köpa den till marknadspris (vilket i skrivande stund är ca 35 000€). Med aktien i fickan fyller du sedan i en medlemsansökan, där två befintliga medlemmar ska intyga att du inte har några golf-skellett i garderoben.

Ansökan hängs sedan upp på klubbens anslagstavla i minst 15 dagar. Har inga befintliga medlemmar någon invändning mot att du sällar dig till dem fattar sedan klubbledningen det slutliga beslutet. Blir du godkänd betalar du sedan en ”entry fee” på 22 000€ (som du inte får tillbaka) samt årsavgiften, som i år ligger på 2 500€. Som medlem får du ta med max en gäst i bollen varje gång och du får ta med samma gäst max åtta gånger/året för att spela 18 hål. Av någon anledning gäller inte den här begränsningen om ni bara vill spela nio hål.

Alferini – en av kustens mest kuperade layouter

Villa Padierna ligger kvarten västerut från San Pedro de Alcántara, ungefär halvvägs mellan Marbella och Estepona, och har tre 18-hålare. Väl framme vid klubben ska du parkera i garaget under det pampiga rosa hotellet, som är integrerat med klubbhuset. Från garaget når du golfreceptionen via hiss eller samma väg du kom ner med bilen. I proshopen får du en biljett så att du slipper betala för parkeringen.

Vi har tidigare testat Flamingos här och nu var det dags för Alferini. Den tredje banan på anläggningen, Tramores, är mer av Pay & Play och under pandemin släppte de tillfälligt greppet om den – det lär ta ett tag till den är värd att ge sig ut på.

Efter att Monte Mayor kånkade och stängde för tio år sedan är Alferini det bästa alternativet i området för den som vill ha en rejält kuperad layout. Till skillnad från Mayor, vars inofficiella slogan var ”It takes balls to play Monte Mayor” är det lättare att hålla bollarna i spel här.

Flera av hålen, inte minst inledningsvis, snirklar sig fram omgivna av djupa dalgångar. Det här gör att du inte ska starta för tidigt vintertid om du vill ha hjälp av solen för att hålla dig varm. Har du sorkdödare som ditt standardslag är de tre första hålen tuffa, sedan blir det mer hanterbart.

Som mest går det att klämma ur 6 648 meter ur layouten, par 73. Under vårt besök upplevde vi att flera tees var framflyttade, inte ovanligt i Spanien när man antingen vill snabba på spelet eller parera många golfares brist på självinsikt när de väljer tee. Banan hade under vårt besök lite skador från vildsvin på några hål, men inte så att det störde. Greenerna var de snabbaste vi lirade under veckan.

Tre av fyra tees på avslutningshålet kräver en rejäl pärla över en ravin (fotot ovan). Även här hade de flyttat fram tees så att ravinen inte var i spel. Ignorera detta och slå ut över ravinen, allt annat vore tjänstefel.

Greenfeen på Flamingos och Alferini gick i mitten av november för runt 100€. På Flamingos, som har några stadiga uppförsbackar, kan du överväga att lägga till för bil, på Alferini ska du definitivt göra det – det är rejäla transportsträckor mellan några hål. Bilarna har ingen gps, så få med dig en banguide.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida