TBR 1 oktober 2023

The Bobmen report: 1 oktober 2023

Ny toppbana söder om Stockholm

Den 18 augusti slog Haninge GK upp portarna till Slottsbanan och huvudstadsområdet har med detta fått ännu en toppbana. De 18 hålen är en ombyggnad av vad som tidigare var Gul och Röd slinga. I nyhetsbrevet november i fjol testade vi de nio hål (tidigare Gul slinga) som hade smygöppnat, nu gav vi oss på alla 18. För att göra det mesta möjliga av besöket kombinerade vi med boende på Almåsa Havshotell, där vi käkade en minst sagt annorlunda middag där flera gäster var tvungna att ropa på hjälp.

Almåsa Havshotell. Ovan: Slottsbanan.

Greenfeen på Haninge är dynamisk utifrån tid och säsong och bokas via Sweetspot, ju färre du vill trängas med desto billigare kommer du undan. Du ser aktuella priser utan att behöva logga in i Sweetspot, vi kunde komma ut för 700:-/850:- vardag/helg – ett fyndpris för den här typen av bana. Juniorer har alltid halva priset på aktuell greenfee, så det lönar sig att se kalvig ut. Ett dubbelrum med frukost på Almåsa Havshotell gick vår helg att hitta för 1 705:-. Det finns en mängd olika paket att välja på, med olika boendealternativ. Läs reportaget.

Ytterligare fyra banor testade runt Stockholm

I början av september var vi iväg och testade fyra banor i tre vädersträck från Stockholm. Halvtimmen norrut gav vi oss på Brollsta och International, som båda nuförtiden ingår i Golfstar. Den förstnämnda har ett rejält blött avslutningshål medan den andra överraskade med sin omväxlande layout. Österut satte vi bladen i Wermdö, med ett kioskstopp av högsta kvalitet och en layout som bjöd på för- såväl som nackdelar. Söderut testade vi Fors, en Pay & Play som var överraskande bra.

Brollsta. Ovanför: Fors.

Golfstars slogan är ju "Mest golf för pengarna", något som inte gäller om du bara traskar in som greenfee-gäst. När greenfeen på Brollsta och International tangerar vad du betalar på Haninges nya toppbana känns det inte direkt som att de bjuder in till gästspel. På Wermdö är greenfeen också väl häftig, ordinarie är 900:- alla dagar men nedsatt till mer lämpliga 600:- vardagar sedan 1 augusti. På Fors betalar du mellan 379 och 539:- för 18 hål, men du kan också betala för endast nio hål. Läs reportagen längre ner.

Den lokala ölen är populär

Svinpesten

Våra golfklubbar överlevde pandemin, faktiskt blev flertalet starkare då myndigheterna hade förstånd nog att låta banorna vara öppna. Nu kommer svinpesten, ett betydligt större hot mot verksamheten. Fagersta GK stängde ner och ett tag såg det ut som att de skulle behöva hålla stängt ett bra tag. Jordbruksverkets smittskyddshandläggare gick dock ut med direktiv så att de snart kunde öppna igen:

• Skodon, kläder och utrustning som har använts på golfbanan bör tvättas rent med vatten och borste så att de blir rena från all synlig smuts. De ska vara så rena att man kan använda dem inomhus. Var extra noggrann med sulor på peggade skor och med hjul på vagnar.

Nu gäller det att golfarna på Fagersta sköter det här på rätt sätt. Andra klubbar ska redan nu se över sina elstängsel.

Finca Cortesins 15:e

Sugen att lira Solheim Cup-banan?

Efter att ha sett sändningarna från Finca Cortesin känner du kanske suget att lira banan. Räkna med att det kostar en slant; ”rack rates” är 370/290€ i hög-/lågsäsong. Går du in i bokningssystemet och är lite flexibel går det att komma ner till 250€. Fortfarande mycket pengar men då ingår i varje fall buggy på den rejält kuperade banan.

Valderramas 17:e

Valderrama. Längst upp: Finca Cortesin.

Mer sugen på Valderrama när du ändå ska sätta hus och barn i pant? De dåliga nyheterna är att de där tar 60€ för buggyn. De goda nyheterna är att du inte behöver någon, banan är betydligt plattare än Cortesin. Sedan var det dåliga nyheter igen: greenfeen på Valderrama går loss på 500€ (alltså hiskeliga 6 000 svenska skitpengar). Dessutom är fore caddie obligatorisk i varje boll (60€+dricks). Och – du får bara slå ut mellan 12 och 14 på dagen, när det ofta är ganska tråkigt ljus eller för varmt om du skulle vara där sommartid. Hur som helst, vi har jämfört spelupplevelsen på de två banorna och för att du inte ska bli ekonomiskt fartblind har vi också tagit med IKEA:s korvar i jämförelsen. Mycket korv blir det.

Minskad rånrisk på flygplatsen?

En räkmacka och en öl inköpt för 422:- på Landvetters flygplats fick stor uppmärksamhet på sociala medier i mitten av september. För 343:- kunde man samma vecka flyga Göteborg-Prag tur/retur med Ryanair, köpa sin öl och macka på flygplatsen där och ändå komma billigare undan. Nu meddelar Swedavia att de inför ett pristak på sina tio flygplatser, inklusive Landvetter och Arlanda. Priserna i flygplatsernas kiosker, kaféer och restauranger ska inte vara mer än tio procent högre än motsvarande produkter som säljs inne i stan, enligt bolagets marknadschef Charlotte Ljunggren. Den som dricker får se.

Slut med provisoriska pass på Arlanda

Den 3 november är sista dagen för att få ut ett provisoriskt pass på Arlanda. Efter det är det polistationerna i Sollentuna, Farsta och på Norrmalm som gäller. Vi vill "göra det mer tillgängligt för den som ansöker om provisoriskt pass, då de polisstationerna ligger närmare fler medborgare" motiverar polisen beslutet med, vilket inte lär bita på den som likt oss vid incheckningen upptäcker att passets giltighetstid gått ut. Sanningen är snarare att det här är ytterligare en konsekvens av att allt fler resurser styrs om till kampen mot gängbrottsligheten.

I vanlig höstordning...

ska vi slå ett slag för att laga sina nedslagsmärken (notera hur det där hängde ihop). Det är lätt att tänka att det inte spelar någon roll om banan snart ska stänga, men i nedslagsmärket kan skadlig svamp få fäste och ge dig obehagliga överraskningar till våren. Även i år kommer vi att ha patruller ute som ser till att det blir repressalier för de som inte sköter sig. Bara på vår hemmaklubb fick sex personer tillbringa förra vintern fast förankrade på brottsplatsen.

Golftips inför vintern

Golfsäsongen här hemma börjar nu lida mot sitt slut i stora delar av landet och många med oss spanar söderut för att se var vår skitvaluta kan tänkas räcka till både golf och mat. Till nästa nyhetsbrev ska vi försöka få ihop restips för dig som inte varit förutseende utan fortfarande tar ut lönen i svenska kronor. En plan B är att leta rätt på snöskyffeln och rejäla kängor.

Lurigt med Svensk Golf

Hur går det egentligen för tidningen Svensk Golf, nu när landets runt 500 000 golfare inte längre är tvångsanslutna prenumeranter? Helt klart känner de att de behöver sockra erbjudandet, vi såg ett där vi kunde köpa tre nummer för 179:- och få trådlösa hörlurar på köpet – hur är det ens möjligt? Det är alltid tråkigt när journalistiken inte kan stå på egna ben, men det är tufft att ta betalt för något när så mycket är gratis och många – av olika skäl – prioriterar just gratis framför bra. Än värre lär det bli att försöka finansiera journalistiken när alla halv-analfabeter med hjälp av AI ger sig in i leken. Själva har vi inte ens försökt utan vi följde tipset vi fick tidigt i det här projektet: "Don't quit your day job".

Golfare = vårdpaket?

Många har reagerat på Socialstyrelsens uppdaterade alkoholråd till hälso- och sjukvården. Enligt de nya rekommendationerna bör vården erbjuda stöd till den som dricker tio ”standardglas” (33 cl enligt myndighetens definition) öl eller mer per vecka alternativt fyra standardglas öl vid ett och samma tillfällen en gång i månaden eller oftare. Med detta hamnar ytterligare några miljoner svenskar i vårdkön, inte minst vi golfare efter en dålig runda. Själva klarar vi oss då vi aldrig skulle komma på tanken att beställa in så små öl. Dessutom kämpar vi fortfarande med de där 6-8 brödskivorna.

Our feet – your flavour

I andra ringhörnan när det gäller svenskarnas drickande har vi marknadskrafterna. G.W. Persson tjänar miljoner på ”sina” viner och allt fler kändisar får royalties på försäljningen när de lånar ut sina namn till flaskor och lådor med innehåll av blandad kvalitet. Även om det här fenomenet är obegripligt för oss vill vi naturligtvis ha del av kakan, vi är ju hyfsat kända bland golfare och det är ju en målgrupp som köper först och högst eventuellt ställer frågor sedan. Dock känner vi, till skillnad mot Persson, att vi vill ha någon sorts… autenticitet i våra viner, att vi inte bara bidragit med namnet utan även gjort en insats. Därför, när du köper ditt finvin* ur "Bobmen Collection" ska du veta att vi trampat druvorna med våra egna bara fötter, för din högst personliga smakupplevelse.

* Lätt hänt att ett glas blir två med fint vin i farten, kontakta då omedelbart din vårdcentral för en bedömning.

Vårt testlabb håller också på att utveckla den klassiska ölhjälmen så att den kan laddas med rödtjut*, så att golfare som är mer sofistikerade än oss ölburksgolfare kan få sig en stänkare ute på banan. OCSP-hjälmen™ (”On Course Safety and Pleasure”) kommer att säljas via Systembolaget så snart den är typgodkänd av Socialstyrelsen.

* Lätt hänt att ett glas blir två med fint vin i farten, kontakta då omedelbart din vårdcentral för en bedömning.

På sista back to basic-raden

Straffskärpningarna har gjort att kriminella rekryterar allt yngre mördare för sina skjutningar. Inte värst svårt då många barn idag marineras i gangsterkultur via sina sociala medier, samtidigt som föräldrarna har fullt upp med sina egna kanaler. Med allt fler gärningsbarn ökar vansinnet i skjutningarna och i onsdags passerades ännu en gräns när det sköts bland idrottande barn och ungdomar i vår grannförort i sydvästra Stockholm. För att bättra på våra chanser att överleva tills vi i början av nästa år sätter oss i säkerhet i Sydafrika kommer vi i vår förort nu att börja konfiskera mobiltelefonerna från barn som ser lite skumma ut. Istället får de Hammarspelet, en liten uppfostringsanstalt i sig, vilket inte verkar vara fallet med SiS-hemmen.

Fors GK – överraskande bra bana öppen för alla

Fors GK ligger halvvägs mellan Stockholm och Nynäshamn, nära stora vägen, och har ett koncept som går ut på att göra golfen enklare – även om du bara har en vag aning om vad som är upp och ner på en golfklubba är du välkommen här.

Drivingrangen är väl tilltagen och av bra klass, från uteserveringen har du utsikt mot alla utslagsmattor. Har du inga egna klubbor finns det att hyra, se bara till att beställa i förväg. Samma sak gäller om du behöver golfbil på banan, med det sagt är det inga problem att med normalkondis ta sig runt till bens.

Banan har sedan 2007 18 hål. På scorekortet finns skisser över varje hål med måtten från tees angivna. Där finns också en skiss som visar hur hålen ligger i förhållande till varandra, men det var bra skyltat hela vägen. Fick du inte med dig ett scorekort finns det också teeskyltar som visar layouten av hålet.

Som Pay & Play är banan anpassad för att ge alla en rimlig chans att ta sig runt med hedern i behåll, inte minst finns det ofta gott om utrymme i sidled. Under vårt besök hade man också släppt upp fairwaygräset några extra mm, så att bollen låg lite uppeggad. Fördelen med detta, utöver att du löper mindre risk att toppa bollen, är att den inte rullar lika långt och att du därmed får ”mer bana att spela”.

Layouten är kul och varierad. Vi, som varit igång ett bra tag med vårt golfande, uppskattade också att klubben inte gått i fällan att klippa ner allt för att göra det så lätt som möjligt för nybörjare, istället fanns det gott om semiruffar som straffade snedslag men där det var lätt att hitta bollarna.

Hål 1 bakifrån och hål 18 från gul tee, med vatten framför green.

Det finns två tees, gul och röd, och de ger dig 5 167/4 244 meter. Par är 70, fördelade på fyra par 5, sex korthål och resten par 4. Öppnings- såväl som avslutningshålet är korthål. Som det ska vara är det förstnämna ganska lätthanterligt medan det senare har alla ingredienser att avgöra en jämn match (spela alltid match) .

Tees på hål 9 (ovan) nosar på stora vägen, dock slår du bort från den så det är lugnt. Vid gul tee fanns en skylt med matmenyn och chansen att ringa in en beställning om du vill ha varm mat vid kioskstoppet.

Uppifrån: hål 10 par 4, korthålet 11 och hål 12, banans längsta hål, 416/526 meter från röd/gul.

Bak-9 börjar direkt till höger om rangen. Sedan ligger hål 11-13 på andra sidan Vitsåvägen (som leder ner till Årsta havsbad fem minuter bort). Du kommer sedan tillbaka på ”rätt” sida av vägen med hål 14.

Har du rejält med krut i bössan kan du försöka driva green på 16 (ovan), med notera att det längs högersidan ser ut som rena schweizerosten med alla små bunkrar. Greenen är också välbevakad av bunkrar.

Hål 17 från krönet och bakifrån. Till höger på väg mot green kan du hälsa på ett älghuvud av den magrare sorten.

På 17 finns en skylt om att du ska vänta med att slå tills framförvarande boll ringer i klockan, vilket de ska göra när de är klara på green. Om du som oss inte orkar vänta är tipset att slå upp till krönet med ett järn när du ser att det är tomt där. Hålet är bara runt 240 meter och därifrån har du endast runt 100 meter in.

För att summera hade vi en riktigt fin dag på Fors, väl hjälpta av fint sensommarväder. Närheten till stora vägen märks, men mestadels som ett bakgrundsbrus och det var inget som störde oss nämnvärt.

Skicket var mycket fint rakt igenom, från första tee till sista green. Även bunkrarna var överraskande fina, det syns att anläggningen är ett familjeprojekt där detaljerna får mycket kärlek. Du hittar fler foton från banan här.

Wermdö – mysig miljö men vägen stör

Wermdö GK ligger rakt österut från Stockholm. Utan trafik tar det runt halvtimmen att köra, med trafik kan det ta ungefär hur länge som helst, inte minst om du kör via södra länken och den korkar igen. Närmare klubben har du också en passage där det kan bli trångt. Har du båt slipper du köer och från klubbens gästbrygga är det bara några hundra meter till klubbhuset.

Miljön kring klubbhuset är fin, med en uteservering med utsikt mot vattnet. Nedan: öppningshålet och hål 2.

Layouten är ganska kuperad, inte minst första nio. Fem tees ger möjlighet att spela banan från 4 186 upp till 5 763 meter, par 71. Får du ett scorekort utskrivet ska du se till att du hamnar på den tee där du vill vara, under vårt besök var vi framflyttade, sannolikt för att klubben vill öka chanserna att bollarna håller vettig fart.

Öppningshålet är ett kort par 4 med goda chanser att må bra efteråt. På nästa hål blir det tuffare, ett förvisso ännu kortare par 4 men där det krävs ett mått av precision för att få ett bra läge för att kunna gå mot en högt belägen green.

Hål 3 (ovan) är ett kort par 5 där det från högt belägna tees gäller att få till en rejäl pärla för att kunna gå mot green på andraslaget. Från hörnan har du runt 170 meter in och med några elakt placerade bunkrar vid infarten till green.

Hål 6 från tees och vid inspel. Nedan: hål 7 från bakre tees, med hål 6 bakifrån till höger.

Hål 6 är rimligtvis banans signaturhål, ett kort (många korta hål här) par 4 dogleg vänster som inte gör så mycket väsen av sig från tees. När du väl kommit runt hörnan blir det riktigt läckert, med en green som vaktas av vatten och sand och med Mälaren som fond.

Nästa hål, återigen ett kort par 4, premierar riktning mer än längd från de bakre tees. När du väl når green är du i höjd med vägen, som under vårt besök var väldigt trafikerad och störde upplevelsen en bra bit framåt.

Hål 9 från bakre och främre tees, på fairway och bakifrån.

Hål 9 är ett riktigt fint hål, buckligt som en gammal brittisk links första halvan och med ett stort träd i mitten som gör dig lite rådvill på tees. Hade det inte varit för vägljudet hade vi nog haft det här som banans upplevelsemässigt bästa hål, trots att det saknar inramningen från hål 6.

Sedan kommer det som kanske sticker ut mest med Wermdö: kiosken. Vid vårt besök var den bemannad av en supertrevlig tjej och med fullt sortiment med bra matigheter, trots att det var sent på dagen. Från det sköna möblemanget har du full uppsikt mot när det blir tomt på hål 10, ett par 3. Vi är själva medlemmar i en klubb med kiosken som Gud glömde, och det är en fröjd att se vad man kan få till bara man bestämmer sig för att halfwayhuset är en del av upplevelsen, för gäster såväl som medlemmar.

Sista nio ligger mer öppet med hålen mer samlade. De är inte på något sätt dåliga, men känns lite klenare än ut-9. Avslutningshålet (fotona ovan) tar dig ner mot den där gästbryggan, så har du haft förstånd och ekonomiska medel att ta dig hit på vatten istället för asfalt är det bara att gå ombord och styra hemåt.

Det vi framförallt gillar med banan är att naturen i stor utsträckning fått diktera villkoren, det känns verkligen som att man anpassat layouten till naturen istället för tvärtom, i varje fall ut-9. Det vi ogillade var att trafiken var överraskande störande på många hål – vi slog ut en vardagseftermiddag och det var en ständig ström av bilar i båda riktningarna (var är alla på väg?) som förtog en hel del av naturupplevelsen. Under vårt besök var skicket ok utan att imponera, dock var greenerna mycket snabba och fina. Du hittar fler foton från banan här.

Riktigt fin avslutning på Brollsta

Brollsta ligger dryga halvtimmen nordost om Stockholm, ungefär halvvägs mot Norrtälje. Första intrycket är riktigt bra, klubbhuset ligger fint med utsikt mot Hundsjön. För den som planerar att hänga kvar på verandan efter rundan ska vi varna för att det är skralt med utbudet i form av mat och dryck – anläggning ingår numera i Golfstar och de verkar ha slimmat det mesta för att fokusera på själva golfspelet.

Diverse hål. Längst upp: avslutningshålet bakifrån. Nedan: Öppningshålet.

Sedan vi var här för många år sedan har de vänt på slingorna, så att du har de bästa hålen på in-9 och ett riktigt fint avslutningshål som ligger i full vy från klubbhusverandan. Att det var som det var tidigare, fick vi höra då, berodde på att de ville ha koll på vem som gick ut på första tee, som numera ligger en bra promenad från klubbhuset upp mot vägen medan hål 10 (tidigare hål 1 alltså) ligger direkt framför klubbhuset.

Öppningshålet är ett kort par 4 dogleg höger där du kan gena. Semaforer ska visa när det är säkert att slå. Problemet är att den andra semaforen inte syns förrän du slagit ut och gått runt hörnet.

Hål 5 fram- och bakifrån. Nedan: korthålet 13.

Sedan följer några fram-och-tillbaka-hål utslängda på en platt öppen yta, de räddas lite av bunkrarna med högt uppdragna bakkanter – lätta att se och svåra att ta sig ur. På hål 5 blir det intressant igen, ett kort par 4 med högt belägna tees och ett dike som skyddar green. Efterföljande korthål har inga enkla ställen att placera flaggan på – är du osäker på längkontrollen ska du kanske lägga upp på den klippta ytan kort höger om green.

När du hålat ut på 9 är det en frisk promenad tillbaka till klubbhuset och sista nio hålen, som ligger på andra sidan Hundsjön. Här hittar du flera av banan bästa och vackraste hål. Korthålet 13 är inte olikt hål 6, men här finns mer marginaler att missa green.

Hål 15. Nedan: 17 från tee och vid inspel.

15 är indexerat som banan svåraste hål, ett kort på 4 med en rejäl pöl som du måste över på inspelet. Har du sorkdödare som ditt ”stock shot” såg vi i efterhand att det ska gå att rulla sig runt pölen på vänstersidan, men värdigare då att satsa på en ”macka”.

Vid inspelet på 17 har du fina vyer mot sjön och klubbhuset. Avslutningshålet (nedan) är sedan banan läckraste hål, ett kort par 4 som vi från klubbhuset trodde var ett löjligt långt par 3. För den som vill gå mot green krävs en carry på 176-235 meter beroende på vilken tee du spelar från. De flesta lär dock spela det som det dogleg vänster det är. Skulle du hamna i plurret finns en droppruta där du fortfarande måste över vattnet, men längden därifrån är fullt hanterlig för de flesta.

Banan var i riktigt fint skick under vårt besök, som mest kan du klämma ur 6 301 meter ur layouten, som minst 4 835, med fyra tees att välja mellan. Du hittar fler foton från Brollsta här.

International överraskar positivt

Vi är hälsosamt skeptiska till golfklubbar som har med högtraverier i namnet, som ”Royal” och ”International”. Därför har det tagit ett tag innan vi vågat ge oss på International, trekvart norrut från Stockholm och kvarten nordost om Arlanda flygplats.

Banan var ett tag känd som International Golf Club at Arlanda, vilket hade sina geografiska poänger. Vi har för oss att den även hade med ”Herresta” (orten där den ligger) i namnet på något vänster, sannolikt efter propåer från flygplatsen.

Första intrycket när vi anländer är sådär, klubbhuset (ovan) har som andra Golfstar-anläggningar ett skralt utbud och omklädningsrummen är marginellt större än toaletterna. Från terrassen ser vi drivingrangen och några greener utslängda på en ganska intetsägande yta.

Väl ute på banan, som öppnade 2006, möts vi av en kul och omväxlande layout. Hålen byter hela tiden riktning och vi tappar snart grepp om väderstrecken. På flera hål åkte banguiden (ingår i greenfeen) fram för att vi behövde tänka till – precis som en kul bana ska vara utlagd.

Första nio är utan några större nivåskillnader och där är hål 4 (ovan) klart bäst, ett dogleg par 4 med vatten längs vänsterkanten och där en green omgiven av fem bunkrar är svårprickad oavsett varifrån du slår andraslaget.

Efter stoppet vid klubbhuset är det dags för back-9, som är klart roligast, inte minst för att landskapet är mer kuperat här. Hål 10 och 11 är båda dogleg vänster som kräver precision i riktning såväl som längd. På hål 13 står du rejält högt om du slår ut från de tre bakre tees.

Banans bästa hål är 15 (ovan bakifrån), ett par 5 där det på andraslaget gäller att placera sig vettigt för att kunna träffa en liten gren längre ner som skyddas av en bäck. På avslutningshålet är det lätt att hamna fel. Efter utslaget ska du hålla höger, fortsätter du rakt fram hamnar du på 5:ans green. När du är på väg från 17 till 18 ska du vara uppmärksam på att du går i skottlinjen för hål 2 – ha koll åt höger.

Som mest kan du spela International hela 6 499 meter, som kortast 4 714. Banan var under vårt besök i mycket bra skick hela vägen från första tee till sista green, med välskötta bunkrar. Flygplanen som startar och landar på Arlanda hörs knappt alls.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida