TBR 1 mars 2017

The Bobmen report: 1 mars 2017

Castro Marim, en av de banor vi kunde välja som ”hemmabana” i östra Algarve.

Long stay del 2: östra Algarve

I helgen kom vi hem från portugisiska Algarve. Den här gången testade vi ett longstay-erbjudande i öster, i den lilla mysiga staden Tavira. Här finns också ett bra erbjudande för ensamresenärer. Läs reportaget längre ner. Vi har också uppdaterat vårt allmänna reportage om long stay från förra månaden med erfarenheterna från Tavira.

Var ute i god tid till flygplatsen i Algarve

Faro-flygplatsen är under ombyggnad och vi upplevde extremt långa köer när vi skulle hem, till incheckningen såväl som till säkerhetskontrollen. Var ute i god tid! Ett alternativ är att flyga in/ut till Lissabon, vilket ger dig chansen att få en dos storstadskultur. Lämna i så fall tillbaka bilen på flygplatsen innan du ger dig i kast med staden.

Se upp för smyghöjningar av mejlade priser

Vi hittade ett billigt flyg på en bokningssajt. Eftersom vi inte kunde bestämma oss för om vi skulle köpa biljetten använde vi en funktion där vi kunde mejla det angivna priset till oss själva i form av en länk. En dag senare hade priset i vår länk gått upp med 20 procent, trots att priset på själva bokningssajten fortfarande var det samma. Säkert är det här något att se upp för även när det gäller bokningar av hotell, hyrbilar etc.

Även debetkort kan ge dig skyhög övertrasseringsränta

Om du som oss brukar använda ett bankkort utan kredit när du tar ut pengar i automater utomlands har du säkert varit med om att få beskedet att det inte finns tillräckligt med pengar på kontot och att du därmed inte kan göra ett uttag. Nu har vi fått lära oss att om automaten av något skäl befinner sig i ett ”offline läge” (kan vara på en båt, ett flyg eller – som i vårt fall – en automat på landbacken som hade en dålig dag), kan du ändå få ut de begärda pengarna, trots att det inte finns täckning på ditt konto. Vad som då händer är att du övertrasserar ditt konto, trots att du inte har någon kredit kopplad till det, och då börjar en hög ränta (över 20 procent är inte ovanligt) ticka tills du gör en överföring till kontot som ligger på minus.

Golf & Tenis Klub i albanska Tirana, en riktig skitbana men också en layout som med sina innovativa greener erbjuder oanade möjligheter att variera spelupplevelsen. Dagens journalistik kräver kritiska konsumenter.

Så läser du Egmonts Svensk Golf

”Fake news”/fabricerade nyheter verkar numera dyka upp överallt och för några dagar sedan poserade en Nils Bildt som "svensk nationell försvars- och säkerhetsrådgivare" i konservativa Fox News i amerikansk tv. Det är märkligt att så många ljuger och riskerar att bli avslöjade, när det finns så många sätt att berätta sanningen på. Dåvarande Sovjet spelade en gång en miniturnering mot ärkerivalen USA och en rysk tidning lär ha refererat slutresultatet med att Sovjet hamnade på en hedersvärd andraplats medan USA slutade näst sist. Här hemma ägs tidningen Svensk Golf inte längre av Golfförbundet utan av Egmont Publishing, som också ger ut Kalle Anka, Bamse, Barbie och My little Pony (synergieffekterna är kanske inte uppenbara för en otränad hjärna). Med mer kommersiella intressen vid rodret dras redaktionstyglarna åt och att döma av senaste numret ska allt och alla kammas medhårs, det rör ju sig om potentiella annonsörer. Bland annat recenserades en bana i Mälardalen och här kan vi genom att läsa mellan raderna bidra med en översättning.

Egmonts Svensk Golf om banan:
”Dåtidens alla ideal återfinns i designen. Inga onödiga kullar eller alltför svåra speltekniska inslag stör varken spelet eller flytet. Alla hål och hinder har en given plats och få överraskningar väntar längs vägen. På två ställen korsar dock hålen varandra men övergångarna är så skickligt utformade att spelet knappt störs. Det är väldigt behagligt och enkelt att spela golf på den här banan.”

Översättning:
Omodern och i stort behov av ombyggnad och uppgradering. Trist layout utan några som helst estetiska kvaliteter och när det gäller spelstrategi behövs ingen – du kan lira med huvudet under armen utan att förlora slag. Alla 18 hål finns med på banan, så där var inga överraskningar. På två ställen korsar hålen varandra men eftersom ingen verkar ropa fore störs inte spelet. En ganska slätstruken dag där vi inte förlorade en boll.

P.S. Stöd gärna Wikipedia, som valt bort annonser för att kunna göra trovärdiga publiceringar.

Traditionell fotografering från vår hotellbalkong – vackert men oerhört omodernt. Nedan: selfie från vår hotellbalkong – oerhört fult men modernt.

Modernare fotografering på g?

Med bara en golfbana på Malta fick vi mycket tid att sitta på balkongen och dricka öl. Då lade vi märke till att nästan alla som gick ut på utsiktsplatsen Tigne Point för att fota tog selfies. Eftersom vi av och till uppmanas att i högre grad själva vara med på våra foton och därmed göra dem ”mer levande” (hade ni träffat oss hade ni insett att vi gör ytterst få saker mer levande), kom vi på den briljanta idén att framöver ta alla våra foton som selfies. Därför söker vi nu nya, betydligt fräschare medarbetare. Är du snygg, slät i hyn, fri från näshår och utan amalgamfyllningar kan du höra av dig till oss.

sprid the gospel

Tåg i Schweiz, inte lika fina interiörer som i Sverige men alltid i tid.

På sista radens bekvämare förseningar för svenska tågresenärer

SJ satsar nio miljarder på 30 nya snabbtåg. Vi kan inte låta bli att jämföra med Schweiz, där tågen inte alls är lika flashiga interiört men går extremt punktligt. Vi tågluffade mellan banorna i Schweiz för några år sedan. Skulle vi försöka oss på samma sak i Sverige hade vi inte bara missat våra starttider utan hela säsongen hade varit i fara. SJ-chefen förklarar investeringen:
- Vi vill att våra kunder ska sitta bekvämt då de på grund av nedfallna ledningar, fel i ställverken, rälsbrott och annat elände kan bli sittande ganska länge. Dessutom ser snygga interiörer bra ut i våra reklamfilmen, jag menar, hur kul är det att göra reklamfilm om räls som funkar, hö,hö.

På sista radens nya orange kuvert

Pensionsmyndighetens varningsraket dök upp i brevlådan nyligen. Beskedet i form av prognoser var i vanlig ordning: skärp dig eller det går åt helvete för dig efter pensioneringen. Vi skulle vilja vända på det och säga att om vi är för fokuserade på livet efter pensioneringen kommer vi att missa mycket av livet före pensioneringen, när vi rimligtvis har bättre fysiska förutsättningar att leva det till fullo. Det här köper naturligtvis inte de kommersiella aktörerna, för våra pensioner har blivit en jätteindustri. Nästa år kommer de därför att skruva upp skrämselpropagandan och de orange kuverten ska förses med bilder från kända skräckfilmer och på särskilt klena fattigpensionärer.

Öl är också livsfarligt men du får ett rikligt vitamin B-intag, som kan öka ditt vingspann med upp till 30 procent.

På sista radens nya larmrapporter

Som ett ödets ironi har det nu när branschen satsar allt mer på att sälja long life-mjölk (med längre hållbarhet) visat sig att mjölken förkortar livet för oss som dricker den. Därmed är nu allt vi kan tänkas stoppa i munnen hälsovådligt. Jaha, tänker du, det löser jag lätt genom att inte äta eller dricka något, vilket i andra änden kommer att ge dig ett extra rum i bostaden till dina golfgrejor. Men nu kan vi avslöja att du ändå är rökt, för du är drabbad av ett sexuellt överförbart tillstånd med dödlig utgång: livet. Så ta det lugnt med alla larmrapporter om födoämnen som sägs förkorta ditt liv och fokusera istället på de dagar du har framför dig – snart börjar golfsäsongen på allvar och det finns en rimlig chans att du kommer att överleva den, med eller utan mjölk.

Long stay i östra Algarve

Vi har varit tillbaka i Algarve i slutet av februari och nu har högsäsongen så sakta börjat rulla igång. I upplägget vi testade den här gången var fokus mer på det sociala och de flesta rundorna lirades på en ”hemmaklubb” och sedan fyllde man på med spel på ytterligare fem banor, varav två låg strax över gränsen in i Spanien (du hittar fler foton av de fyra portugisiska banorna här och de två spanska här).

Även den här gången åkte vi med PT Golf och checkade nu in på Quinta do Morgado, ett lägenhetshotell i ett trevligt och lummigt område i utkanten av Tavira i östra Algarve. Stället ligger i direkt anslutning till väg 125 men väl inne på området hörs knappt någon vägtrafik. Vid infarten ligger en bra supermarket där du kan handla allt från färskt bröd på morgonen till färdigmat och vuxendrycker till balkongkvällarna. För att ta dig in till centrala Tavira, som är en av Algarves mysigaste små städer, är det en promenad på runt 15 minuter. Det finns en mindre väg in där du slipper biltrafiken, personalen på PT Golfs kontor mitt emot supermarketen kan peka ut den åt dig.

Bild Tavira. Längre upp: Quinta Ria, en av sex banor i det paket som erbjöds.

Vår lägenhet hade två sovrum med varsitt badrum, det ena med dusch och det andra med ett bra och djupt badkar. Båda rummen hade gott om förvaring för kläder och annat. Vardagsrum och matplats hängde ihop, med ett stort glasparti mot den väl tilltagna balkongen. Trådlöst Internet finns i lägenheterna och SVT World i tv:n. Tvättmaskin finns i en separat byggnad. Inom området finns också en trevlig restaurang och en tennisbana.

Vårt kombinerade vardagsrum/matplats och utsikten från vår balkong.

Ensamresenärer erbjuds ett vettigt pris på boende och golf på Quinta do Morgado. Du bor då i samma typ av lägenhet som oss minus ett sovrum och erbjuds att lottas in i alla tävlingar för att få vara med i gemenskapen – märkligt att inte fler arrangörer erbjuder detta upplägg med tanke på hur många singelhushåll vi har i Sverige.

Ett av våra sovrum.

Precis som i januari-reportaget väljer varje person hur många rundor de vill spela och betalar för det, så ni behöver inte bråka över hur mycket golf som ska avverkas – var och en bestämmer själv. I Tavira-paketen väljer du en ”hemmabana” och beroende på vilket paket du köper kan du sedan komplettera med spel på upp till fem andra banor, tre i Portugal och två över gränsen i Spanien. Som hemmabana väljer du Benamor eller Castro Marim. Du kan uppgradera till Quinta-banorna som hemmabanor, men betalar då 380 euro extra för tio rundor. Eftersom du ändå får chansen att lira dem i de flesta paket är det kanske bättre att använda den pengen till öl eller något annat karaktärsbyggande.

Benamor, kort par 3 med vatten framför.

Från Quinta do Morgado är det okomplicerat att ta sig till samtliga banor i paketet. Benamor ligger närmast, bara fem minuter bort med bil och resan involverar i princip bara en sväng – stor chans att även den med minimalt lokalsinne ska hitta dit. Quinta-banorna ligger tio minuter bort och Castro Marim 25. De två banorna i Spanien når du på 30 minuter. I båda fallen svänger du av motorvägen första avfarten efter att du passerat bron över floden Guadiana, som utgör gränsen. Kör vänster i rondellen för Costa Esuri (lätt att hitta fram) och höger för Isla Canela (svårare att hitta fram) Tänk på att Spanien ligger en timme före Portugal när du bokar starttider. Presterar du dåligt kan du eventuellt åberopa jetlag.

Castro Marim, par 4 på Grouse-slingan.

Det första du ska bestämma är vilken bana du ska satsa på som hemmabana. Om vi börjar med Benamor är den genom sitt centrala läge den kanske mest trafikerade banan i östra Algarve, vilket innebär att det är svårare att komma åt de starttider du vill ha här. Samtidigt gör det också att klubbhusmiljön är riktigt trevlig och livfull. Uteserveringen ligger strategiskt så det blir mycket hälsande på golfare och annat löst folk medan du tankar B-vitaminer. Förr om åren var klubben något av en bastion för engelska golfare men nu verkar svenskar nästan kunna matcha dem numerärt. För ölfinsmakare har de några riktigt trevliga bekantskaper i kranarna.

Banan har sedan vi var här sist för ett antal år sedan utvecklats rejält och höll bra kvalitet, bunkrarna var förstklassiga. Även områdena utanför de tilltänkta spelytorna har fått mycket kärlek och det var riktigt trevlig att traska runt. Från många hål har du fina vyer mot det kringliggande landskapet och i några fall även mot havet.

Nionde green och klubbhuset.

Layouten är kortare än brukligt (5 497 meter som mest/par 71), så stirra dig inte blind på färgen på tees utan välj en längd som rimmar med dina förmågor. Banan är kuperad, men inte värre än att de flesta ska kunna gå utan större ansträngning. Missar du fairway får du ofta ett olivträd i spellinjen, men du hittar nästan alltid bollen. Är du här runt månadsskiftet januari/februari lär du få blommande vita mandelträd i massor som visuell bonus.

Castro Marim är en helt annan typ av bana, med 27 rejält kuperade hål där man växlar vilka slingor som utgör dagens 18-hålare. Golfbil ingår för PT Golfs gäster, men det är tillåtet att gå. Klubbhuset är mycket elegant, men uteserveringen erbjuder ingen kontakt med banan, vilket gör att det inte är lika många som hänger här före eller efter rundan som på Benamor.

Slingorna heter Grouse, Guadiana och Atlantic. Den förstnämnda är normallång och med mest utrymme för den som inte finkalibrerat sina klubbor. Guadiana är kortare och Atlantic betydligt kortare, samtidigt som flera hål på dessa slingor är rejält trixiga. Många fairways omges av sluttningar och slår du inte allt för snett finns det goda chanser att bollen hamnar mitt i fairway. Klubben har satt ut gott om röda pinnar för att du ska slippa leta boll för mycket.

Avslutningshålet på Atlantic-slingan, med klubbhuset till höger.

Quinta Cima och Quinta Ria har alltid varit i toppskick när vi lirat dem. Eftersom vi bara hade tid med en av dem den här gången valde vi den senare, för att den ligger närmare vattnet. Har du otur med blöta ska du dock välja Cima, som ligger högre och därmed klarar väta bättre. Ria har några riktigt fina hål nere vid vattnet, tyvärr hade vi en mulen dag men är solen framme en sen eftermiddag blir det lätt magiskt.

Samtliga Quinta- foton från Ria-banan.

Det finns gott om bunkrar men har du någorlunda koll på slagen ska du kunna navigera runt dem, vilket gör att banan även passar sorkdödargolfare som oss. Slår du rejält snett kan du hamna i ruff, men annars är det bara några vattenhinder som kan sno bollarna från dig. Båda banorna är lätta att gå och klubbhuset är trevligt om än anspråkslöst, med tanke på hur fina banorna är. Den svaghet vi kan identifiera med både Ria och Cima är att det efter ett tag blir lite same-same över layouten, men skicket gör att det är förlåtet, i varje fall några varv.

Så ger vi oss över gränsen till Spanien. Isla Canela spelade vi för sådär 15 år sedan och den gjorde då inte något djupare intryck på oss – pannkaksplatt och ganska karaktärslös. Banan är fortfarande pannkaksplatt, men något har hänt, med banan eller med oss, för den imponerade betydligt mer den här gången. Framförallt gör många välplacerade bunkrar och vattenhinder att du ofta måste tänka till innan du väljer klubba. För den som likt oss spelar lika mycket på bredden som på längden finns det gott om palmer som straffar allt som inte landar på fairway, framförallt första nio, men du hittar nästan alltid bollen. Greenerna var under vårt besök blixtsnabba.

Öppningshålet är ett korthål, vilket gör att du knappt är uppvärmd när du kommer till banan svåraste hål, som är rejält trixigt och inte lämpar sig för sorkdödargolf. När du väl tagit dig genom de första fyra hålen blir banan snällare. Incheckningen är numera flyttad från klubbhuset till hotellbyggnaden och där avslutar också de flesta rundan, vid sidlinjen av 18:e hålet.

Keep calm and eat cake i kiosken efter nio hål på Isla Canela.

Costa Esuri hade inledningsvis två 18-hålare och planerna var – som ofta i Spanien innan fastighetskraschen 2007-2008 – att tjäna de stora pengarna på bostäder runt dessa. När marknaden totalkollapsade stod entreprenören (företaget Martinsa-Fadesa) för en av de största konkurserna i spansk historia. Bankerna tog över och för att rädda vad som räddas kunde la man en av banorna i malpåse. Man valde då att lägga igen den som låg längst bort från klubbhuset, vilket kan kännas som ett logiskt beslut. Enligt medlemmarna vi lirade med var det dock den bättre av de två. Det och faktumet att klubbhuset ligger granne med ett hotell som aldrig blev färdigt och med utsikt mot en drivingrange som inte fått mycket kärlek gör att vi undrar om de kanske istället skulle ha satsat på den andra banan, med ett enklare klubbhus tills ekonomin ordnat upp sig.

Nåväl, trots tråkig utsikt från terrassen är klubbhuset riktigt trevligt och fräscht. Maten är bra och varje dag erbjuds typ ”dagens”. Ölen är sensationellt billig, för en stor Paulaner veteöl (världens bästa svingolja) betalade vi bara tre euro och bilnycklarna blev hastigt till en ”Svarte Petter”.

Klubbhuset med mycket billig öl. Nedan: Hål 12, par 3 med mer vatten än gräs i spel.

Banan hade tagit rejält med stryk efter en regnfattig sommar och höst och framförallt ut-9 lämnade en hel del att önska när det gällde skicket, greenerna var dock acceptabla. In var skicket bättre och layouten roligare, med hål som ligger mer separerade från varandra, mer nivåskillnader och mer vatten i spel. Klubben har satt ut en hel del röda pinnar där fairways kantas av buskar och snår och det kändes bra för oss som inte har titthålskirurgisk precision i slagen.

destinationsreportage

Sök i vårt arkiv

våra nyhetsbrev

vår hemsida